Reflektion
april 18, 2009
När Anders Borg presenterade vårpropositionen den 15e april meddelade han att antalet personer i åtgärder beräknas öka från 85.000 till 250.000. Anders Borg varnade också för bakslag när världsekonomin slutar att falla handlöst. Men tröstande konstaterade han på slutet att det vänder förr eller senare, även om vi inte är igenom krisen ännu.
Tiotusenkronorsfrågan för tillfället verkar vara om det går att hitta bra sätt att göra prognoser som kan indikera den framtida ekonomiska utvecklingen på kort och medellång sikt. Och det saknas inte exempel på försök att hitta nya eller i alla fall kompletterande metoder för att försöka förutse den framtida ekonomiska utvecklingen.
Under rubriken ”Elva år av misär väntar” rapporterar finska Hufvudstadsbladet om olika framtidsscenarier som finska Näringslivets delegation EVA målar upp. De flesta ekonomiska prognoserna brukar sträcka sig något eller några år framöver, men i rapporten Globala scenarier presenteras prognoser som sträcker sig ända till 2020 . Rapporten presenterar fyra olika alternativ till hur världsekonomin ser ut 2020– och precis som i de flesta prognoserna för tillfället bjuder dessa på flera dystra utsikter. I den dystraste versionen är världsekonomin på gränsen till en kollaps, krigshotet är akut, epidemier och massarbetslöshet sprider sig, EU har förlorat sin handlingsförmåga och Finland har inte längre råd att sköta om hälso- och sjukvården och utbildningen. I den mest optimistiska prognosen utgår man från att USA och EU snabbt repar sig från recessionen som blir ganska kortlivad. USA får fason på sin ekonomi och återfår sin status, EU blir starkare, klimatförändringen bromsas upp, ny teknologi tas i bruk och även Afrika går mot bättre tider. I det här alternativet går det också bra för Finland.
Kan Google hjälpa prognosmakare?
Förutom EVAs framtidsscenarier finns det också andra innovativa sätt att försöka förutse den ekonomiska utvecklingen. En fråga som har ställt är bl.a. om Googles sökfrågor kan hjälpa till att förutspå ekonomisk verksamhet? Hyunyoung Choi och Hal Varian på Google har studerat om man kan använda Google Trends data som underlag för att göra ekonomiska analyser. Google Trends ger dagliga och veckovisa rapporter om sökvolymen på sökord som har anknytning till olika branscher. Deras hypotes är därför att denna frågedata kan vara korrelerad med den aktuella nivån på den ekonomiska aktiviteten i en viss sektor och därmed kan vara till hjälp när man bedömmer efterfrågan på dessa produkter. De påstår inte att Google Trends data kan hjälpa till att förutsäga framtiden. Snarare att Google Trends kan hjälpa till att förutse dagens aktivitet. Till exempel skulle volymen av sökningar på ett visst bilmärke under andra veckan i juni kunna vara till hjälp när man gör bedömningar av junis försäljningssiffror, inför att rapporten släpps senare i Juli.
Ny teknik ger nya möjligheter, frågan är om våra nya internettjänster och internetvanor också kommer hjälpa oss att bättre kunna förutspå den ekonomiska utvecklingen och göra säkrare prognoser. Detta är i sådana fall bara ytterligare ett exempel på den internetbaserade affärsnyttan som de nya digitala tjänsterna erbjuder.
april 1, 2009
I dag träder den omdebatterade Ipredlagen i kraft – som gör det möjligt för industrin att jaga fildelare. Jag är varken är jurist eller överdrivet insatt i just Ipred-frågan, men har ändå följt debatten rätt väl och det finns ett antal aspekter jag tycker är extra intressanta ur försäkringssynpunkt. Två huvudfrågor som har diskuterats i samband med Ipred-lagen är vilka som kommer att påverkas av lagen samt vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för dessa personer. På Expressens debattsida hävdar till exempel Henrik Alexandersson, som är debattör och bloggare, att lagen kommer bli ett fiasko och i stort sett kommer bara amatörer och oskyldiga få problem.
Mot bakgrund av denna typ av påståenden börjar allt fler undra om Ipred-lagen innebär att i stort sett vilken vanlig tonårsfamilj som helst nu riskerar få otrevliga brev från stora skivbolag som kräver sonen/dottern på hundratusentals kronor eller i värsta fall miljonbelopp?
Och om det nu händer, vem ska då familjer och privatpersoner vända sig till för att få ekonomisk hjälp för att hävda sina rättigheter? Enligt justitieministern Beatrice Ask kommer hemförsäkringen att ta hand om denna problematik och säkra att oskyldigt anklagade får möjlighet att hävda sin rätt.
Samtidigt skriver Leo Erlandsson på sin blogg att det inte på något vis är säkert att privatpersoner kan få hjälp från försäkringsbolagen. (För den som är ytterligare intresserad av denna fråga har han lagt ut en mailkonversation han har haft med sitt försäkringsbolag om detta ämne på sin blogg.)
Och i en artikel i Metro för ett tag sen belyste även Marianne Levin, som är professor i civilrätt vid Stockholms universitet vissa frågetecken kring vilka kostnader hemförsäkringen egentligen täcker. Hon påpekade att det måste det ha skett ett intrång för att man ska kunna dömas till skadestånd enligt ipred-lagen. Och definitionen på ett intrång är att det är ett brott mot lagen. Marianne Levin tror därför inte att försäkringsbolagen har tänkt på immaterialrätt när de säger att hemförsäkringen skyddar personer om de blir stämda så länge de inte har gjort något brottsligt. I Ipred-fallet använder man en civilprocess men det bygger på att man begått något som rubriceras som brottsligt handling. Till exempel intrång i upphovsrätten.
Det verkar således finnas en del frågetecken när det gäller hur stort försäkringsskydd privatpersoner faktiskt har mot Ipred. Men samtidigt finns det signaler om att vi snart kan få bättre insikt i detta. Henrik Pontén, Antipiratbyråns jurist, säger till exempel till TT idag att film- och musikbranschen inte kommer att tveka att använda den nya Ipredlagen.
Den snabba teknikutvecklingen på internet både fascinerar och utmanar. Fildelningsproblematiken innebär antagligen att försäkringsbolagen inom en ganska snar framtid kommer börja se hur hemförsäkringens utformning passar ihop med utvecklingen på Internet samt den vidhängande lagstiftningen. Hittills verkar det som om teknik och juridik inte riktigt talar samma språk. Till exempel att försäkringen gör undantag för en fildelning som gjorts i vinstsyfte eller varit för ”allmän spridning”. Samtidigt som ju Internet i sig är allmänt.
mars 18, 2009
Det börjar bli en spännande uppladdning inför EU:s toppmöte 19-20 mars, där man ska fastställa EU: s ståndpunkt inför det kommande G20-toppmötet i London den 2 april. Först kan man konstatera att regeringarna nu är ense om att inga fler stimulansåtgärder behövs, för tillfället. Budgetunderskotten får inte rusa iväg hur mycket som helst (E24, 17/3 -09). Men hur fortsättningen ska se ut därefter verkar vara en öppen fråga.
I ett gemensamt brev till EU: s stats- och regeringschefer, menar Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands Förbundskansler Angela Merkel att den ”första prioriteringen är att bygga en ny global finansiell arkitektur. Europeiska unionen måste anta en gemensam ståndpunkt och ta ledningen i denna fråga”. Detta angreppssätt välkomnas dock inte av alla EU-ledare. Tvärtom pressas Storbritanniens premiärminister Gordon Brown på hemmaplan från de konservativa för att förhindra ett “maktövertagande” från Bryssel när det gäller regleringen av finanssektorn.
För finans- och försäkringssektorn är det också intressant att notera att toppmötet uppmanar ministerrådet och Europaparlamentet att klubba lagförslag om kreditinstitut, försäkringsbolagens solvens (Solvens II), bankernas kapitaltäckning (Basel II) och gränsöverskridande betalningar – innan valet till parlamentet i juni.
Trots att finanskrisen är viktig, så är det snarare klimat- och energifrågorna som antagligen kommer ta upp störst utrymme på mötesagendan. Problemet är som vanligt att alla verkar i stort sett vara eniga om de politiska målen men däremot är det få som känner sig manade att stå för kostnaderna. Hur stort ansvar ska EU ta för finansieringen av klimatinsatser i fattigare länder? Här kommer vi antagligen få se en het debatt mellan öst och väst inom EU. För den svenska regeringen är denna diskussion extra intressant eftersom den kan ge en fingervisning om regeringens förhandlingsmöjligheter inför klimattoppmötet i Köpenhamn i höst. Ju enigare fasad EU kan visa upp, desto starkare position kommer svenska regeringen ha i sin roll som EU:s ordförandeland i förhandlingarna med världens ledare om ett Post-Kyoto-avtal.
mars 5, 2009
Pontus Schultz skriver om kvinnorepresentation i ledningar och styrelser. Han konstaterar på sin blogg att under hela 2000-talet har näringslivet fört en hård kamp mot kvoteringshotet från politiskt håll, men när koden för bolagsstyrning skrevs om senast undvek man ändå nogsamt exakta siffror för hur stor kvinnorepresentation bolag bör ha i sina styrelser.
Ingrid Bonde, som just har utsetts till Näringslivets mäktigaste kvinna av VA, menar samtidigt att finanskrisen borde analyseras ur genusperspektiv. Och som Pontus Schultz påpekar står det idag klart att det hade behövts fler perspektiv i finanssektorn, ”fler som vågade påpeka att kejsaren var naken”. Petra Hedengran, ägaransvarig på Investor, var inne på samma spår när hon intervjuades av VA i februari (23/2-09). Men konstaterade samtidigt att det är viktigt att komma ihåg att frågan om mångfald i styrelsen inte bara handlar om könsfördelningen utan att det är lika angeläget att få in personer med utländsk bakgrund i styrelserna för globala företag.
Och nu senast har även regeringen gett sig in i debatten, genom att näringsministern, Maud Olofsson och jämställdhetsministern Nyamku Sabuni skickar ut brev och uppmanar valberedningarna att redovisa sina metoder att rekrytera kvinnor.
Mot den här bakgrunden är det intressant att titta på vilka personer det är som ska hitta dessa diversifierade styrelsegrupper – bestående av såväl kvinnor som män samt personer med olika nationell, etnisk och kulturell bakgrund. Efter att ha gått igenom valberedningarna inför årsstämmorna 2009 hos de fyra stora bankerna (Handelsbanken, SEB, Swedbank och Nordea) samt två stora ägare i flera svenska företag (Investor och Industrivärden) är jag minst sagt skeptiskt till att vi kommer att få se några stora förändringar på den här fronten i närtid.
Om man grovt sammanfattar den här gruppen, framstår den snarare som en medlemslista till ett jaktlag än en heterogen, nytänkande grupp som kan främja jämställdhet och vitalisering i det svenska näringslivet, eller i alla fall i viktiga delar av svenska finanssektorn. Av de fyra bankerna är det enbart hälften som överhuvudtaget har några kvinnor i valberedningarna (symptomatiskt nog är det Nordea – där bl.a. svenska staten är representerad av en kvinna samt SEB – som bekant också är den enda storbanken som har en kvinnlig vd). Enligt denna sammanfattning är det också nästan lika stor sannolikhet att någon heter Hans som att någon är kvinna (4 st. Hans och 5 st. kvinnor). Och om man letar efter någon person som kan bidra till ökad mångfald vad gäller etnisk och kulturell bakgrund får man nöja sig med ett par få representanter från Norden och en från USA (Nordea har representanter från Finland och Danmark och Investor har en representant från New York-baserade Third Avenue Management LLC).
Sannolikheten att sådana här väldigt homogena grupper ska lyckas hitta personer i sina nätverk som kan bilda heterogena styrelsegrupper – med avseende på såväl kön, som etnisk, nationell och kulturell bakgrund, borde rimligen framstå som liten. Jag är fullt medveten om att man främst brukar trycka på vikten av att kvinnor ges möjlighet till operativt ansvar och därmed får operativ ledningserfarenhet när man diskuterar bristen på kvinnors representation i företagens bolagsstyrelser. Men med tanke på vilka viktiga uppdrag valberedningen ändå har genom att bl.a. nominera styrelseledamöter, föreslå val av styrelseordförande och utvärdera styrelsens arbete, är det ändå lite konstigt att man inte diskuterar valberedningarnas sammansättning i högre utsträckning än vad som görs idag.
Här är en lista på ledamöterna i de olika valberedningarna >>
Läs resten av inlägget här.
februari 22, 2009
Den senaste veckan det varit mycket uppmärksamhet kring den pågående Pirate Bay-rättegången och media (t.ex. DN.se) har rapporterat från den minut för minut. Även om kopplingen kan kännas långsökt tycker jag att finns flera viktiga anledningar till att även personer som arbetar i finanssektorn håller ett vakande öga på rättegången.
- För det första bör man uppmärksamma hur rättegången kommuniceras via digitala media. De åtalade från TPB (The Pirate Bay) använder de digitala kommunikationskanalerna på ett sätt som är fullt i klass med Obama-kampanjen. Rättegången kan följas via bloggar och en twitterblogg på deras sida Spectrial. Här finns även filmklipp som går att se på deras webb-tv. Dessa kommunikationskanaler börjar bli så etablerade att det numera är nödvändigt att marknadsförings- och kommunikationsansvariga på företag och organisationer (särskilt kundorienterade företag som t.ex. banker) behärskar dessa. Redan idag finns dessutom finanssektorns aktörer ute i digitala miljöer och den trenden blir allt starkare. Intressanta exempel är Deloittes Insights Podcast och World Economic Forum’s YouTube-kanal.
- En lika viktig aspekt är att rättegången illustrerar den allt starkare trenden att individerna inte längre vill behandlas som passiva mottagare, och som vänsterbloggaren Erik Laakso påpekar i ett inlägg på Newsmill kommer denna utveckling ställa politiker – men även företag – inför nya krav på deltagande, öppenhet och kommunikation. Den här utveckling bör aktörer inom finanssektorn förbereda sina egna affärsmodeller inför. Redan idag finns det tecken på en förskjutning inom bank- och finanssektorn vad gäller databaser och vem som ska äga viktiga kunduppgifter. Här är de amerikanska sajterna Mint.com eller Wesabe.com intressanta att följa. Mint.com scannar igenom kundernas bankkonton och kreditkortstransaktioner för att kunna matcha kunden med erbjudanden om nya kreditkort med lägre ränta eller genom att förhandla fram en lägre ränta med kundens nuvarande företag. Sajten Wesabe går ett steg längre genom att man tar kundernas data, anonymiserar den och analyserar den aggregerade datan för att söka efter mönster. Resultaten delas förstås med alla, vilket gör att kunderna kan dra nytta av den kollektiva informationen. Bland annat kan Wesabe visa den genomsnittliga transaktionskostnaden hos en specifik handlare.
- Kort sagt innebär Pirate Bay-rättegången att det har väckts en ny diskussion om öppenhet vs kontroll. Och den har vi enbart sett början av. Fredrik Söderling på DN konstaterade i en analys tidigare i veckan att oavsett utgången i rättegången ser vi bara början på kampen om immateriella rättigheter och den kommer att bli mycket hårdare och större i framtiden.
februari 17, 2009
Förra veckan ringde min sambo till vår ”personliga banktjänsteman” 14 gånger. På riktigt. Han hade sökt henne ca tre gånger om dagen måndag, tisdag och onsdag eftersom vi hade en offert på nya lånevillkor som vi ville acceptera. Men det var lite svårt att få tag på henne. Så på onsdagen förlängde en kollega till henne vår offert (efter telefonsamtal med kundtjänst, kopplad till vårt kontor, kopplad till fel person och så vidare). På onsdag kväll kl. 18.00 ringde vår banktjänsteman tillbaka. Då var min sambo på ICA där det är radioskugga så han missade samtalet. Banktjänstemannen skulle återkomma direkt efter morgonmötet på torsdagen. Det gjorde hon inte. Hon ringde kl. 14.00 när min sambo satt i möte. Han gick ut och frågade om han kunde återkomma. Hon skulle finnas tillgänglig mellan 15.00-16.00. Under den timmen ringde han 14 gånger utan att få tag på henne (pratade i telefon, meddelande att hon inte var tillgänglig och sedan inget svar).
Vad är rimligt i kontakten med en bank? Vad ska jag som kund kunna kräva?
Min sambo har svensk bakgrund och är utrustad med en ängels tålamod.
På dagarna arbetar jag med mikrofinans. Som en del av detta pilotprojekt har vi tagit fram något som vi kallar för en ”entreprenörsutbildning”, men deltagarna behöver knappast utbildas till att bli entreprenörer. De har akademiska examina och lång arbetslivserfarenhet och är långt mer drivna än mina gamla klasskompisar från Handels. Jag umgås dagligen med en framgångsrik politiker från Libanon, kemi- och civilingenjörer från Irak, en rörmokare med 30 års arbetslivserfarenhet m.fl. Samtliga lever på försörjningsstöd.
Och civilingenjören från Irak vägrar att ringa till kommunen för att stämma av vilka tillstånd han behöver för att starta sitt företag. Han har försökt och de är bara otrevliga mot honom. En annan deltagare är övertygad om att han aldrig kommer att få lån ifrån banken även om det finns en särskild produkt, framtagen speciellt för detta projekt. Tilliten till det svenska systemet är liten efter erfarenheter av tidigare bemötanden.
Varför blir det så här? Varför kan inte den som sitter på andra sidan telefonluren eller andra sidan skrivbordet inse att dessa personer kanske inte talar flytande svenska, men ofta besitter en unik kompetens, fantastisk drivkraft och en vilja att lyckas. Det är så lätt att förminska personer när språket är ett hinder. Man skulle kunna tro att fler företag skulle inse att i Södertälje bor mer än 10 000 välutbildade, arabisktalande personer som ibland kan tala sex språk eller mer, men kanske inte alltid har helt felfri svenska.
Hur bemöter vi i bankvärlden dessa människor? När min sambo orkar ringa 14 gånger på en dag, eftersom han känner att han faktiskt har rätt till ett respektfullt bemötande, har många andra givit upp för länge sedan. Hur gör bankerna för att locka till sig kunder som i många kontakter med svenska institutioner fått ett så nedlåtande bemötande att man hellre sköter sina angelägenheter själv?
februari 5, 2009
Idag meddelade SEB:s vd, Annika Falkengren att hon avstår från hela sin bonus för 2008.
Och det beskedet har redan välkomnats av finansmarknadsminister, Mats Odell, som säger att han tycker att det är bra att den här etiska diskussionen tas på allvar och att alla drar sitt strå till stacken.
I USA väntas samtidigt Obama-administrationen införa ett ersättningstak på 500 000 dollar per år för företagsledare i företag som får stora stöd av staten. I samband med sin bannlysning av chefsbonusar passade han också på att dela ut verbala kängor till Wall Street i form av omdömen som ”skamlöst” och ”höjden av oansvarigt beteende” angående uppgifterna att de största deltagarna i amerikanska statens räddningsprogram i genomsnitt betalade 11 miljoner dollar till sina chefer år 2007.
Frågan som ständigt återkommer är om bonusar handlar om belöning av kompetens eller oetisk och oansvarig roffarmentalitet?
Enligt två amerikanska ekonomiforskare, Thomas Philippon (New York University) och Ariell Reshef (University of Virginia) som har studerat lönerna inom finanssektorn i USA mellan åren 1909-2006, så är personer i finanssektorn överbetalda och kommer med stor sannolikhet fortsätta att vara det – i alla fall under vissa tidsperioder. I studien jämfördes finanssektorns lönenivåer med privata sektorn som helhet, där man försökte justera för utbildning, kompetens, ålder och kön.
Forskarna fann att skillnaden i lönenivåer mellan finanssektorn och den övriga privata sektorn var liten, om någon, utom under det sena 1920-talet till 1930 och sedan igen från mitten av 1990-talet till 2006 . Under de boom-åren, var kompensationen i finanssektorn 30 till 50 procent högre än i resten av privata sektorn.
I svensk kontext har LO som bekant just presenterat en rapport om löneklyftor och etik. Enligt rapporten har lönekillnaderna mellan gruppen som LO benämner ”makteliten” och en industriarbetare aldrig varit så stora som idag. Den genomsnittliga inkomsten för makteliten motsvarade 18 industriarbetarlöner 2007 jämfört med 1998, då motsvarande siffra var 12,5.
Går det att skapa samhällsfrämjande bonussystem?
Frågan är om vi idag kan se ett diskursbrott vad gäller synen på bonussystem kontra långsiktigthet och ansvar? Men eventuella diskursbrott handlar i sådana fall inte bara om synen bonusar existens per definition, den handlar också om vad som är för mycket och vad som är för lite samt vilka som bör få bonusar.
Krisen under förra hösten visade att den fria marknaden bara fungerar väl om den stöttas av starka och väl fungerande kontroll och tillsynsmyndigheter. Ett problem har dock varit att det har varit svårt för institutioner och myndigheter att attrahera de allra duktigaste personerna, då företag och banker har kunnat erbjuda talanger mångdubbelt högre löner. Andrew Ross Sorkin, reporter på New York Times föreslår därför man ska införa ett bonussystem för tjänstemän på tillsynsmyndigheter för att lättare kunna attrahera de vassaste talangerna. Med andra ord – man sätter bonussystem mot bonussystem. Fast då uppstår nästa fråga: om ett illa fungerande system kan neutraliseras av att ett liknande system införs på andra planhalvan, eller om det blir dubbelfel istället? Diskussionerna lär fortsätta….
januari 27, 2009
De enskilda företagens och näringslivets gemensamma ansvar för att hantera klimatproblemen har debatterats intensivt de senaste månaderna, bland annat har klimatskeptiker som förre Sandvik-chefen Per-Olof Eriksson och Naturliga Steget-grundaren Lars Bern gett sig in i debatten. Men klimatskeptikerna möter dock mothugg från andra företagsledare och representanter från näringslivet.
Nyhetsprogrammet Rapport berättar till exempel idag på morgonen att en studie som Världsnaturfonden och företag som bl.a. Volvo och Vattenfall ligger bakom, visar att det är betydligt billigare att bekämpa den globala uppvärmningen än man hittills trott. Studien hävdar att det skulle kosta mindre än en halv procent av jordens BNP att sänka utsläppen av växthusgaser med 40 procent inom 20 år. Enligt rapporten är det billigaste och mest effektiva sättet att rädda planeten att byta ut kolbaserat bränsle, mot vindkraft och solenergi.
Samtidigt konstaterade Pontus Schultz på sin blogg (21/1 – 09) att förutsättningarna för ett globalt klimatarbete har förbättrats radikalt. Han skriver bland annat att ”slutsatsen av finanskrisen verkar inte bli ’vi har inte råd med klimatet’, utan den lika självklara: Krisen skapades därför att vi saknade en syn på kapitalismen som hållbar. Det måste vi åtgärda och i det ligger också klimatfrågan.” Enligt en enkät som VA skickade ut i november 2008 till vd:arna för de 300 största bolagen sa hela 72 procent att de upplevt ett ökat konsumenttryck kring klimatfrågan det senaste året. Fyra av tio ville dessutom ha hårdare utsläppsregler i Sverige än resten av världen, sju av tio ville ha hårdare regler för EU.
En annan intressant utveckling på detta område är att näringslivet idag har börjat tävla i hållbar utveckling. Två aktuella exempel på hållbarhetstävlingar är:
1) Tidningen Financial Times tävling FT Sustainable Banking Awards, ett pris som delas ut till banker och andra finansiella institut som genom ledarskap och innovation integrerar sociala och miljömässiga aspekter samt sund företagsstyrning i sin verksamhet.
2) SEED Awards 2009, som ger pris till entrprenörsinriktade och innovativa idéer som är lokalt drivna men samtidigt har stor potential att bidra till hållbar utveckling i utvecklingsländer eller övergångsekonomier. SEED Initiative – som bland annat finansieras av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) – identifierar och stöder lovande, lokalbaserade nystartade företag som arbetar i partnerskap för att förbättra levnadsstandarden, motverkar fattigdom och marginalisering, samt förvaltar naturresurser på ett hållbart sätt i utvecklingsländerna.
Under 1900-talet bidrog företagen på ett avgörande sätt till uppbyggnaden av välståndet och välfärden i Sverige och våra grannar i Västvärlden. På samma sätt innebär 2000-talets utmaningar att företagen kommer att behöva spela väldigt viktiga roller i uppbyggnaden av långsiktiga och hållbara samhällsstrukturer.
januari 22, 2009
Varje år kommer några ord som verkligen speglar året. Enligt Birgitta Lindgren, nyordsansvarig på Språkrådet var ett sådant ord under 2008, finanssmälta som beskriver ekonomins totala sammanbrott. Vid en analys av svensk affärs- och nyhetspress kan man redan nu ana att det finns ett flertal ord som antagligen kommer att prägla 2009. Här är några nya samt nygamla ord inom ekonomi och politik som jag har identifierat hittills:
Svenska ord
Skitår = ett sammanfattande ord för den svenska arbetsmarknaden 2009
Vargavinter = tidigare synonymt med ”sträng vinter”. Idag är det också det ett sammanfattande ord för den svenska ekonomin och dess tillväxtutsikter för 2009
Grön kapitalist = beskriver en affärsverksamhet som bedrivs utifrån marknadsekonomiska principer men där verksamheten är långsiktig ur både ekonomiskt och klimatperspektiv. En grön kapitalist ser alltså ingen motsättning i att hantera finanskrisen och klimatkrisen simultant. Veckans Affärer har precis utsett Max Hamburgerrestauranger till Årets gröna kapitalist 2008.
Bankslakt = ord som beskriver ett läge där alla vill sälja sina bankaktier – företrädesvis i SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken – men ingen vill köpa dem.
Statsstöd = ett gammalt ord som fått renässans i finanskrisens och lågkonjunkturens spår. Har tidigare associerats med att staten gett stora summor skattepengar till utdöende industrinäringar, t.ex. varvsindustri (som ändå flyttades ut från Sverige) eller – på europeisk nivå – att länder som Frankrike gärna gett stora stöd och/eller subventioner till franska företag (ofta ackompanjerat av protester från EU). Idag har ordet i viss mån fått en ny innebörd och ges en positivare vinkel. Statsstöd i dagens kontext handlar istället om extra resurser till ”satsningar för framtiden” (särskilt populära är FoU-relaterade projekt) samt ”övervintringsresurser” till verksamheter som ”egentligen går bra och är konkurrenskraftiga”.
Hybridkapital = ett mellanting mellan en obligation och en aktie. Till skillnad från en obligation blir hybridkapitalet en del av bankernas kärnkapital och bankerna kan på så vis öka sin utlåning (källa: SvD ). Eller med Mats Odells egna ord ett medel för honom att fungera som ”äktenskapsmäklare” mellan livbolagen och bankerna.
Korvören = ett sammanfattande ord för analys- och aktiechefers förväntningar på börsbolagens aktieutdelningar under 2009.
Engelska ord
Watchful Eye = enligt President Barack Obama ett nödvändigt instrument för att marknader inte ska löpa amok och för att ett land inte kan blomstra så länge det enbart främjar de välbergade.
Nationalization = Ett ord som tidigare främst förknippats med socialistiska regimer. Idag förknippas ”nationalization” istället med bland annat Storbritannien – trots det senaste mycket omfattande räddningspaket för de brittiska bankerna. Framför allt är det Royal Bank of Scotland som förväntas följa Northern Rock mot förstatligande .
Corporate debt hangover = begreppet beskrivs bäst med bilden nedan:
Källa: New York Times
januari 15, 2009
På ett mycket välbesökt och intressant seminarium som SNS arrangerade i morse, talade David Ereira, som är partner Linklaters Advokatbyrå, på temat Lehman – what happens when an investment bank fails? Han sammanfattade effekterna av den turbulenta veckan i september 2008 när Lehman Brothers gick i konkurs med orden: ”This is the largest insolvency the world has ever seen”.
Och konkursen fick som vi vet idag enorma effekter på världens marknader. Ereira pekade också på ett antal långsiktiga konsekvenser som vi antagligen kommer att få se: 1) mer omfattande regleringar, 2) bankreformer, 3) ökat fokus på bankers likviditet och tillgång till kapital samt 4) ökad kontroll av risker och belåningsgrad, 5) striktare särskiljning av kunders tillgångar, 6) översyn av bonuskulturen.
Han tog även upp ett antal lärdomar som man kan dra av Lehmankonkursen, som:
· Goda balansräkningar betyder inte trygghet
· Viktigt att det finns en plan B
· Behov av en överordnad övervakningsmyndighet som kan kontrollera globala banker
· Behov av ordning och förutsägbarhet
· Konkurs är inte en lösning
På tal om systemkriser och systemrisker är det också intressant att uppmärksamma rapporten Global Risk 2009, som presenteras av Global Risk Network inför kommande World Economic Forum i Davos i februari. Enligt rapporten finns det främst 5 allvarliga risker som behöver omedelbar uppmärksamhet;
1) Den finansiella krisen – försämringen av den globala ekonomin förväntas fortsätta under hela 2009.
2) Dämpad tillväxt i Kina – den kommer förmodligen vara under 6 procent under 2009, vilket skulle kunna resultera i både interna problem och få betydande inverkan på den redan svaga globala ekonomin.
3) Kollapsde tillgångspriser – detta kommer att fortsätta och leda till konkurser och kreditkriser.
4) Resursutmaningar - trots finansiell kris, fortsätter risker som rör klimatförändringar, väderförhållanden, försämrad vattenkvalitet och tillgång till vatten samt energifrågor, att vara högprioriterade.
5) Avsaknad av Globala styrelseformer – detta är en ny typ av risk, som belyser avsaknaden av eller i alla fall bristen på effektiva och omfattande system för hantering av globala frågor. Utan en mer enhetlig ram för att hantera globala risker förblir hanteringen av dessa frågor fragmenterad.
Ovanstående kriser och risker visar att händelser och aktiviteter på mikronivå kan få förödande konsekvenser på makronivå. Gemensamt för David Ereira och Global Risk Network är att de dragit slutsatsen att i framtiden finns det ett nödvändig behov av internationella och globala styr- och kontrollsystem för att hantera aggregerade risker och globala kriser.
