Reflektion
april 2, 2010
Idag kan man läsa i DN att mångfald i styrelser är bra för lönsamheten. Forskning visar att mångfalden möjliggör fler perspektiv och bättre förmåga att analysera omvärlden. Artikeln lyfter mot bakgrund av detta fram vikten av jämställdhet i bolagens styrelser. Men samtidigt konstateras det också att perspektiven är flera. Och sannolikt ligger det lönsamma just i mångfalden.
Kort sagt ju fler erfarenheter man får in, desto fler blir perspektiven.
Eftersom företagen inom finansbranschen är stora arbetsgivare, borde det därför vara både möjligt och viktigt att ha medarbetare med många olika erfarenheter och förutsättningar – och på så vis få ett bredare perspektiv. Dessutom är finanssektorn känd för sin uppfinningsrikedom när det gäller att lansera nya tjänster och produkter, vilket innebär att en stor mångfald antagligen skulle kunna leda till flera nya och lönsamma säljmöjligheter.
Men idag känns medarbetarna på såväl bank- som försäkringskontor ofta ganska homogena. Jag har t.ex. reflekterat ett antal gånger över att jag aldrig har träffat en enda bank- eller försäkringsrådgivare som varit rullstolsbunden. Vilket är lite konstigt, eftersom kontorsjobb borde fungera lika bra för rullstolsbundna som för de som inte är det. Det mesta arbetet utförs sittandes eller så rör man sig i ett begränsat antal lokaler. Samtidigt är datorn – och inte kroppen – det viktigaste arbetsredskapet. Att det går utmärkt att kombinera ekonomi- och finansfrågor med funktionshinder är ju dessutom tysklands nuvarande finansminister, Wolfgang Schäubl, ett levande bevis på.
mars 3, 2010
Är banker företag som agerar på en fri marknad eller utgör de samhällsnyttiga funktioner där staten bör ha yttersta ansvaret? Ibland verkar det som om bankrepresentanterna själva anser att man tillhör den fria marknaden när det går bra och utgör samhällsviktiga funktioner när det går dåligt. Andreas Cervenka har skrivit mycket tänkvärt om denna komplexa fråga på E24. Han konstaterar bl.a. att historien visar att världens banker förlitat sig på att kunna spela på statens bekostnad och att de därför hela tiden ökat insatserna.
Ur ett perspektiv är det enkelt att hävda att banker är företag på en fri marknad. Håller inte banken vad dess rådgivare har lovat, så kan kunden byta bank.
Men om banken skulle gå i konkurs eller om en konkurrerande bank gör det så får bankkunden acceptera att det är kunden själv som får betala ut garantierna till sig själv eller sina olycksbröder, men via skattesedeln. För nu betraktas bankernas verksamheter istället som viktiga samhällsfunktioner och inte som ren företagsverksamhet, vilket innebär att det finns statlig insättningsgaranti.
Och hur bör vi agera om vi vill protestera mot banken? Om vi t.ex. tycker att SEB och Swedbank har agerat illa mot människorna i Lettland, hur kan vi då markera detta? Medan vi som kunder kan överge bilproducenter som t.ex. Toyota eller Volvo om de inte gör tillräckligt bra bilar vilket i slutändan kan leda till konkurs för dessa företag, så kan vi aldrig rösta med fötterna gentemot banken. Vi har visserligen möjlighet att flytta våra sparpengar och lån, men som svenska medborgare har vi ändå alla fått vara med och understödja de svenska bankernas verksamheter i bl.a. Baltikum med våra skattepengar oavsett om vi gillar banken eller inte. Och trots att vi i stort sett aldrig kan påverka bankernas styrning eller inriktning (till skillnad från t.ex. helstatliga bolag där folkvalda politiker, dvs regeringen påverkar styrelsens sammansättning och ger bolagen direktiv om verksamhetens inriktning och fokus). Nordea utgör här i viss mån ett undantag, men också här har staten svårt att göra sin röst hörd när man vill styra upp bonuskulturen.
Ett folk som verkligen har svårt att förstå bankens roll i samhället är antagligen islänningarna. På lördag är det tänkt att islänningarna för första gången i landets historia ska gå till en folkomröstning. I fokus står den så kallade Icesave-lagen som tvingar det lilla öriket att ställa upp med garantier värda runt 35 miljarder kronor för att kompensera sparare i Storbritannien och Nederländerna efter Landsbankis kollaps hösten 2008. Och för att uttrycka det milt har islänningarna väldigt svårt att förstå varför skattebetalarna ska tvingas stå för notan efter en liten bankelits vidlyftiga, utländska äventyr.
Så hur kan vi då förstå bankernas roll i samhället, är de en mystisk hybrid som agerar på en fri marknad med samma roll som samhällsaktörer? Och vilket ansvar bör banker då ha gentemot staten och medborgarna?
december 10, 2009
Vid klimattoppmötet i Köpenhamn har Geneva Association – ett nätverk för världens försäkringsbolag – presenterat en rapport som visar på stora framtida klimatrisker, framför allt i utvecklingsländerna. I en intervju i Di (10/12-09) säger Stine Bosse, styrelseledamot i i Geneva Associations att de har sett dramatiska ökningar av väderrelaterade skador de senaste åren och vill jobba tillsammans med världens regeringar och samhället i övrigt för att lösa problemen. Enligt rapporten väntas försäkringsbranschens kostnader för väderrelaterade skador öka med 20-50% till 2020.
Ett annat problem som Stine Bosse vill uppmärksamma är risken för att klimatförändringarna skapar konflikter mellan branschen och enskilda länder. I USA har t.ex. myndigheter redan krävt att försäkringsbolagen ska ställa upp med försäkringar i områden som branschen har ansett är för riskfyllda.
Samtidigt konstaterar analytiker vid Zurich Financial Services Group att försäkringar har en förmåga att uppmuntra riskreducering effektivare än något annat ekonomisk verktyg genom att införa riskbaserade prissättningsignaler i form av premier. Däremot fungerar försäkringar bäst och enklast för att skydda privata tillgångar.
Då klimatförändringarna utgör utmaningar för både privata tillgångar och kollektiva nyttigheter uppstår således en synnerligen relevant men samtidigt mycket komplicerad fråga: vem eller vilka bör egentligen ha ansvaret för klimatskador både när det gäller att förebygga uppkomsten av dessa samt att ersätta dem efteråt?
november 29, 2009
I förra veckan presenterade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sitt föslag till den nya EU-kommissionen. Som Rolf Gustafsson konstaterar i sin kolumn i SvD inbjuder Barrosos laguppställning till en ordentlig kraftmätning när det gäller den framtida inriktningen av EU:s ekonomiska politik. Kraftmätningen kommer framför allt stå mellan protektionister och frihandlare. En gruppering – med president Sarkozy och den franske EU-kommissionären Michel Barnier (föreslagen som ny kommissionär för inre marknaden och finansmarknaden) i spetsen – kommer förorda traditionell industripolitik där EU ska fungera som stötdämpare mot globaliseringen. Den andra grupperingen består av övertygade liberaler och frihandlare som Neelie Kroes (föreslagen som ny kommissionär för informationssäkerhet och telekom) och Olli Rehn (föreslagen som ny kommissionär för ekonomi- och valutafrågor). Till den andra gruppen hör även Sveriges kommissionär Cecilia Malmström. Enligt Rolf Gustafsson kommer avgörandet därför att bero på vart några andra ledamöter tar vägen, som Karel de Gucht (Belgien), med ansvar för utrikeshandel, och Joaquín Almunia (Spanien) med ansvar för konkurrenspolitik.
Samtidigt börjar EU-länderna hitta varandra när det gäller den framtida regleringen och tillsynen av EU:s finansmarknad. Ett avgörande möte kring de här frågorna kommer att äga rum i veckan som kommer och ordförandeskapets ansvariga ministrar Anders Borg och Mats Odell har som ambition att det då ska fattas beslut om inrättandet av nya tillsynsmyndigheter som ska följa enskilda banker och på EU-nivå utöva tillsyn över bank-, värdepappers- och försäkringssektorn. Satsningarna på gränsöverskridande övervakning av de finansiella systemen innebär bl.a. att man inrättar ett gemensamt så kallat systemriskråd (European systemic risk board, ESRB) för att övervaka stabiliteten i det finansiella systemet som helhet.
Samtidigt kommer uppmaningar om att världens finansmarknader inte behöver hårdare regler utan förenklade regler . Ron Ashkenas , som bloggar på Harvard Business Reviews webbsida, påpekar t.ex. att ett konstruktivt sätt att nå framsteg i den här frågan är att förenkla dialogen mellan de redan etablerade institutionerna så de kan identifiera ansvarsfrågor som faller mellan stolarna, olika metoder och antaganden som används inom de olika institutionerna, och förbättra möjligheterna för att dela data för att tidigare kunna identifiera risker.
Det är uppenbart att Europas ekonomiska och finansiella politik befinner sig i ett vägskäl på flera områden för tillfället. Får vi en mer protektionistisk ekonomisk politik eller kommer EU fortsätta att bejaka internationell frihandel? Får vi hårdare reglering av finansmarknaden eller kommer förespråkarna av en förenklad reglering vinna mark i takt med att sviterna av finanskrisen avtar och konjunkturen börjar vända uppåt igen?
oktober 12, 2009
Tidigare idag meddelades att Elinor Ostrom och Oliver E Williamson får ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Ostroms forskning handlar om hushållning av naturresurser. Enligt Kungliga vetenskapsakademien har Ostrom utmanat den konventionella uppfattningen att gemensam egendom ofta missköts och därför borde privatiseras eller regleras av centrala myndigheter.
Förutom de två uppenbara utropstecknen med den här utnämningen, dvs. 1) att hon är kvinna och 2) att en statsvetare får Nobelpriset i ekonomi, så är det intressant att notera att forskning som fokuserar på vad/vilka egenskaper som kännetecknar samhällen (communities) där man lyckas hushålla med gemensamma resurser, nu belönas med Nobelpriset. Denna utnämning har potential att öppna för nya frågeställningar och metoder för hur vi kan studera komplexa sociala system, särskilt de som är nära sammankopplade med ekologiska system. Kanske kommer detta nobelpris t.ex att leda till ökat fokus på frågor som rör behovet av ett brett språk som kan användas inom samhällsvetenskaperna såväl som inom ekologin för att förstå utmaningen i att utveckla hållbara ekosystem? Denna problematik berör Ostrom i en artikel i Tvärsnitt (juni 2009).
Slutligen är det också intressant att notera att både Nobels ekonomipris och fredspris i år till viss del motiveras med klimat- och hållbarhetsargument. I sitt tal som Barack Obama höll i samband med att han tilldelats Nobels fredspris sa han att han ser priset som ”a call to action”, och bland de saker han räknade upp där det behövs mer handling var att vi inte kan acceptera de växande problemen kring klimatförändringarna.
september 2, 2009
E24 skriver idag att regeringen frånsäger sig ansvaret för att uppnå jämnare könsfördelning i landets bolagsstyrelser. ”Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning”, menar Maud Olofsson. Hon anser istället att aktieägarna bör fundera över hur dessa bolag sköts. Mauds passiva inställning till bolagsstyrelsers ojämna könsfördelning kritiseras bl.a. på VA:s blogg om Kvinnor & Makt, där Camilla Wagner använder rubriken ”Riktigt Skamligt Maud” och skriver att hon inte intresserad av vad Maud Olofsson inte vill göra utan skulle hellre vilja veta vad hon vill göra.
Mot bakgrund av en artikel om the Female Economy i senaste numret av Harvard Business Review har Maud Olofsson dock en viktigt poäng när hon menar att företagens aktieägare bör fundera på hur deras bolag når de kvinnliga kunderna. Artikelns författare – Michael J Silverstein och Kate Sayre – konstaterar att kvinnor representerar den största marknadsmöjligheten i världen. Globalt kontrollerar de ca 145 biljoner kronor av den årliga konsumtionen – en siffra som förväntas stiga till hela 203 biljoner kronor de kommande fem åren. Totalt sett utgör kvinnorna en tillväxtmarknad som är större än Kina och Indien tillsammans, mer än dubbelt så stor, faktiskt.
Trots detta visar en undersökning som gjordes av Boston Consulting Group år 2008 att kvinnor anser att de blir oerhört dåligt bemötta av företag. Företagen fortsätter att erbjuda dem dåligt utformade produkter och tjänster och använder föråldrad marknadsföring som främjar kvinnliga stereotyper.
Området Finansiella tjänster vann det föga smickrande priset som branschen som är minst sympatisk gentemot kvinnor. Många kvinnor uppgav att de upplevde bristande respekt från rådgivarnas sida, att de gavs dåliga råd, erbjöds motstridiga strategier och erbjöds fyrkantiga/dåligt anpassade produkter (one-size-fits-all). En av intervjupersonerna sa bl.a. att: ”Jag hatar att bli behandlad stereotypt på grund av mitt kön och ålder, och jag uppskattar inte att bli behandlad som ett barn.”
Läs resten av inlägget här.
augusti 4, 2009
Myndigheterna i USA har under senaste tiden intensifierat sin jakt på den Schweiziska banken UBS amerikanska kunder. Detta har också applåderats i det politiska Washington. Enligt E24 signalerar nu ett möte mellan Hillary Clinton och Schweiz utrikesminister Micheline Calmy-Rey slutet på bankkriget mellan USA och Schweiz. I praktiken innebär deras principöverenskommelse att tusentals amerikaner kan bli åtalade för skattefusk om deras namn lämnas ut till myndigheterna i USA. Kritiska röster har därför höjts om att Schweiziska banker kan få svårare att övertyga kunder i omvärlden att banksekretessen är intakt.
Samtidigt är detta avtal en del av en större trend när det gäller utbyte av skatterelaterad information. Skatteparadis som Caymanöarna, Andorra, Liechtenstein och Monaco har gett efter för de stora nationernas påtryckningar – vilka har sett mångmiljardbelopp dras undan beskattning varje år – och anslutit sig till de regler som utarbetats av samarbetsorganisationen OECD. Även EU-medlemmar som Belgien och Luxemburg har lagt reservationer år sidan.
Förra måndagen (27/7-09) gav samtidigt EU:s ministerråd klartecken för kommissionen och ordförandelandet Sverige att inleda förhandlingar om ett avtal som tillåter USA att ta del av européernas bankaffärer genom det så kallade Swift-systemet (Society for Worldwide Inter-bank Financial Telecommunications). Bakgrunden till avtalet är att det i juni 2006 avslöjades att USA i jakt på terrorister sedan 2001 hämtat information från Swift och mängder av uppgifter om transaktioner i Europa hade lämnats över till CIA, FBI och andra myndigheter, utan att kunderna fått reda på det. Som en följd av detta kom EU och USA överens i juni 2007 om att amerikanska myndigheter får kolla upp transaktioner från europeiska bankkonton, om de kan påvisa att det görs inom ramen för terrorismbekämpning. Det avtal som nu ska förhandlas fram måste godkännas på ett nytt av EU:s ministerråd och är tidsbegränsat. Tanken är att ett nytt ska förhandlas fram när Lissabonfördraget väntas träda i kraft i slutet på året eller 2010.
Informationsutbytet har dock fördömts för att vara ett hot mot integriteten och tyska EU-parlamentariker har krävt att planerna stoppas. I den tid som vi har nu med Ipred, Datalagringsdirektivet, ACTA och FRA så kommer nog ett allt fler politiker anse att det är särskilt angeläget att de här frågorna hanteras noggrant och blir ordentligt belysta. Och även om många medborgare nog kan hålla med myndigheterna om att det är angeläget att begränsa terroristers finansieringsmöjligheter eller att komma åt skattesmitare, så är frågan vilket pris de är beredda att betala i form av inskränkningar i den personliga integriteten. Särskilt komplicerat blir det när europeiska medborgare måste vara beredda att tumma på sin integritet för att amerikanska myndigheter ska kunna få ut det material som de anser är relevant i jakten på personer, som framför allt utgör ett hot mot USA.
juli 16, 2009
På Financial Times mycket läsvärda Brysselblogg har Tony Barber listat de 5 punkter han anser ska vara toppprioriteringarna för den kommande EU-kommissionen, de tre översta är följande:
1. Vikten av att försvara, och om möjligt en förstärka EU:s inre marknad. Detta är den Europeiska unionens ryggrad och utgör grunden för EU:s kollektiva tyngd i världen.
2. Konstruktiva reformer av EU:s finansiella reglering. Barber betonar ”användbara” regler, eftersom de lagförslag som lagts fram hittills enligt honom spänner från såväl mycket bra till mediokra.
3. En tydligare definition av kommissionens politik för klimatförändringarna och energisäkerhet. Barber vill bl.a. att kommissionen ska utse en ”super-kommissionär” för energi och klimatförändringar.
Min undran är dock om punkt 2 och 3 behöver vara två separata punkter? I viss mån bör förstås delar som rör reglering av finansmarkandens struktur och villkor behandlas avskilt från andra politiska områden, men på ett generellt plan bör regelsystem som ska främja stabila och hållbara finansmarknader utformas så att det också främjar en hållbar utveckling i samhället i stort. Detta är också en tanke som Pontus Schlutz verkar vara inne på. Han har spikat 10 teser i ett kapitalistiskt manifest, där den 4e punkten belyser att om kapitalismen ska bli samhällsbärande måste kapitalisterna också ta samhällsansvar.
Ödets ironi har dessutom gjort att vi har kunnat läsa om vikten av att hitta långsiktiga lösningar för våra samhällen och marknader samma vecka som det rapporteras om rekordbonusar på Goldman Sachs. Om vinsten håller i sig betyder det att banken kommer att betala ut i genomsnitt över 6 miljoner kronor till sina 29 400 anställda. Det är nytt rekord och högre än under boom-åren. Men bonusfesten väntas väcka stark kritik i USA, enligt FT eftersom Goldman Sachs tvingades ta emot 10 miljarder dollar i statligt stöd för att klara sig igenom krisen. Amerikanska politiker menar att det inte räcker med att banken betalat tillbaka de miljarder de erhöll i statsstöd. Eftersom det stora risktagandet ses som en orsak till finanskrisen som skapat en global recession, måste bankerna inse att de inte kan fortsätta som vanligt och agera som före krisen. Det riskerar att utlösa ett folkligt uppror.
Men varför används inte bonuspengarna – eller i alla fall en del av dem – till olika projekt för att främja hållbara lösningar för företaget och samhället i övrigt, istället för att enbart ge extra kontanter till de enskilda medarbetarna?
Det behöver inte betyda att de enskilda anställda inte främst ska gynnas av dessa satsningar. På WWF:s hemsida finns tipps om hur vi enskilda kan agera klimasmart. En av punkterna är t.ex. att: Jobba hemifrån om du kan – då slipper du resorna till och från jobbet och får dessutom mer tid över till annat. Att företag satsar extra pengar på att ta utforma organisationsformer och system för att gynna distansarbete verkar således som en satsning som gynnar såväl de enskilda medarbetarnas möjlighet till flexibilitet och vårt klimat.
Ett annat område som bör utvecklas är de produkter och tjänster inom finansiella sektorn som inte finns ännu. Även om banker och försäkringsbolag har jobbat aktivt med hållbarhetsprodukter under de senaste åren vilket bl.a. kan illustreras med Swedbanks Världsnaturkort (Varje gång du betalar med Världsnaturkortet skänker banken 50 öre till Världsnaturfonden WWF) samt olika former av miljöbils- och vindkraftslån, så känns det som om potentialen på detta område är mycket större. Här kanske banker, finansinstitut och försäkringsbolagen ska snegla på en av de populäraste arbetsplatserna enligt svenska studenter – nämligen Google. På Google får alla medarbetare använda 20 procent av arbetstiden för att satsa på egna projekt. En idé skulle därför kunna vara att låta medarbetarna driva kreativa projekt inom finansiella tjänster – där hållbarhet ur både ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv är en ledstjärna.
Nya klimatsmarta lösningar inom finanssektorn kan gynna samhället på flera sätt, bl.a. genom att ge upphov till nya gröna jobb och förstås bidra till en bättre miljö. Det borde också ge bättre argument för politikerna att ställa upp även nästa gång om bankerna i framtiden skulle hamna i en situation där de blir tvungna att gå till staten och be att få låna skattebetalarnas pengar.
maj 19, 2009
Förra veckan hade Veckans Affärer ett mycket intressant reportage om den svenska bankmarknaden. De konstaterar att inget tycks rubba storbankernas dominans. Idag är svenska bankmarkanden en oligopolmarknad och EU slog i en rapport från 2007 fast att det är den fjärde mest koncentrerade banksektorn inom den europeiska gemenskapen.
Samtidigt undrar Finansinspektionens utredare, Per-Arne Ström om svenskarna kanske har för högt förtroende för bankerna. Han tvivlar på att kunderna förstår att det är säljare de möter på banken och inte några objektiva rådgivare.
Men är morgondagens bankmarknad lika trygg för storbankerna?
Även om bankmarknaden i den verkliga världen verkar orubblig så är det inte alls lika givet att den är lika cementerad i den virtuella världen. Det börjar nämligen hända saker på den virtuella Bankmarknaden. Finansinspektionen har utfärdat banklicens till en ny svensk bank som i hand första hand finns på en planet som heter Calypso. Planeten Calypso är virtuell och har i dag över 800 000 registrerade invånare eller användare. Företaget, Mindark, som ligger bakom onlinespelet Entropia Universe, där planeten finns, har även flera planeter under utveckling. En av dessa är en planet riktad till den kinesiska marknaden. Och i takt med att Entropia växer, ökar pengahanteringen. Förra året gjordes transaktioner motsvarande 420 miljoner dollar i spelet.
Ett annat exempel är det lilla svenska företaget Megasol som konkurrerar med jättarna om den nya marknad som uppstått med banktjänster i datamolnet. Förra året startades fyra nya virtuella banker i Sverige. Mårten Törnquist, som är vd på Megasol tycker dock att det är trögare i Sverige än internationellt. Han har sett ett större intresse att starta banker på den internationella marknaden. I Sverige har det inte tagit fart än. Men vad händer när det gör det?
Idag har de svenska storbankerna väldigt trygga positioner på den svenska marknaden, men det vore direkt naivt om de tog sin dominans och framför allt sina affärsmodeller för givna även i framtiden. Idag har vi en rad kända exempel där den snabba internetutvecklingen snabbt har gjort gamla affärsmodeller obsoleta och skakat om stora multinationella företag i grunden. Mest känt är så klart problemen som uppstått för skiv- och filmindustrin, men här finns också Microsoft (där Googles fokus på gratistjänster i datamolnet inneburit att Microsoft affärsmodell med licenser kopplade till en specifik dator utmanas rejält) och förstås de stora Mediebolgen som insett att deras monopol på nyhetsrapportering upphört liksom prenumeranternas benägenhet att betala för denna.
Enligt analysföretaget Gartner som gjort undersökningar om den virtuella världen, kommer 80 procent av dagens internetanvändare 2011 att ha en virtuell figur.
Den spännande frågan som kommer avgöra utvecklingen av morgondagens bankmarknad är därför om SEB, Nordea, Handelsbanken och Swedbanken är bankernas New York Times eller bankernas Google?
maj 6, 2009
När EU:s finansministrar möttes i Bryssel i måndags var en av mötespunkterna en rapport om den åldrande befolkningen och den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Rapporten betonar flera utmaningar som EU-länderna kommer att möta mellan idag och 2060 om antagandena för denna framtidsprojektion stämmer:
* Utgifterna kommer att öka med i genomsnitt 4,7% av BNP fram till 2060 (I Sverige beräknas ökningen bli något lägre, ca 4% bl.a. för att vi redan har genomfört omfattande pensionsreformer)
* Det kommer bara vara två personer i arbetsför ålder (15-64) för varje person över 65 år, istället för dagens fyra.
* Offentliga utgifter för hälso- och sjukvården väntas öka med 1,5 % av BNP i EU senast 2060.
* Baserat på den nuvarande politiken, beräknas de offentliga utgifterna för omsorg att öka med 1, 25 % av BNP till 2060, vilket beror på att de mycket gamla (80 +) kommer att vara den snabbast växande ålderskategorin i befolkningen i framtiden.
Men rapporten ger också råd om nödvändiga åtgärder för att möta dessa utmaningar och till fullo kunna utnyttja Europas humankapital:
1) Reformer av pensionssystemen och allmänna stöd till äldre
2) Investeringar i förebyggande och hälsofrämjande teknik, som innebär att befolkningen kan förbli frisk och produktiv längre.
3) Ett markant förbättrat utbildningssystem, vilket mycket väl kan kräva högre utgifter inom utbildning i framtiden. Att investera i humankapital i form ungdomarna och de unga vuxna i arbetskraften bedöms vara avgörande för den framtida tillväxten.
4) Insatser för att behålla äldre människor i arbete längre
5) Insatser för att öka deltagandet av ungdomar, kvinnor och äldre arbetstagare på arbetsmarknaden
6) Effektiv integration av invandrare och deras barn samt en effektiv politik för laglig invandring för att möta framtida behov av arbetskraft.
Samtidigt rapporterar Svenska Dagbladet idag att det pågår ekonomiska nedskärningar i skolan i tre av fyra kommuner. Nästan 90 procent av kommunerna uppger att bl.a. den ekonomiska krisen ligger bakom neddragningarna.
Sverige har också den näst högsta ungdomsarbetslösheten i EU, eftersom var fjärde person i åldern 15-24 år är utan jobb. Enligt prognoser från KI kommer ungdomsarbetslösheten dessutom stiga nästa år från dagens 24 till 28%.
Läs resten av inlägget här.
