Våra framtida utmaningar

september 16, 2011

Försäkring i samhällets tjänst

Så här frampå höstkanten brukar de stora globala återförsäkringsbolagen rapportera om utvecklingen kring naturkatastrofer och andra stora skadehändelser. I år uppmärksammas dessutom tioårsminnet av terrorattacken mot World Trade Center(WTC).

Redan nu kan konstateras att 2011 kommer att bli det näst mest kostsamma året någonsin för försäkringsindustrin. Det beror främst på ovanligt många och stora jordbävningar. Swiss Re rapporterar att första halvårets försäkrade storskador globalt uppskattas till en kostnad på ca USD 70 miljarder, vilket är mer än dubbelt så mycket som föregående år. 26000 människor omkom varav de flesta i samband med jordbävningen i Japan. Detta är mycket dyster läsning och det blir ju inte bättre av att orkansäsongen i Karibien och Nordamerika just startat. Kostnaderna för den senaste allvarliga orkanen Irene finns heller inte med i ovanstående siffror men uppskattas i dagsläget till ca USD 2,5 miljarder. 

Positivt är dock att försäkringsbranschen har kunnat leva upp till sina förpliktelser och fortsatt är väl kapitaliserad. Det är också uppenbart att den privata försäkringsindustrin kunnat flytta fram sina positioner det senaste årtiondet beroende på ökad kapacitet och staters ökade insikt om privata försäkringars positiva effekter på samhällsutvecklingen. 

Sedan den första chocken lagt sig efter attacken mot WTC har det bla utvecklats olika typer av försäkring mot terror. Detta har skett på flera sätt men ofta i samspel med statliga lösningar. En tendens enligt brittiska Lloyd’s är dock att privat försäkring successivt tar över mer av försäkringsbehoven mot terrorism. 

Även privata försäkringslösningar mot naturskador vinner mark på flera håll i världen. Förutom tillgång till ökad kapacitet hos försäkringsbolagen beror detta på att statliga lösningar saknar möjlighet till riskdifferentiering vilket medför att skattebetalare i lågriskområden subventionerar högriskområden. Dessutom saknas möjligheten att använda varierande pris som drivkraft för att förebygga skador.

Man måste samtidigt komma ihåg att det alltid finns en gräns för hur stora belopp som kan försäkras i den privata marknaden. För extremt stora skador kommer alltid stater att utgöra slutlig resurs.

Mats Nordenskjold
Translate:
juni 23, 2011

Debatt om trafikförsäkringsskatt

I en nyligen publicerad debattartikel i SVD diskuterar motororganisationen FMK både premieskatten på dagens trafikförsäkring och möjligheterna att genomföra en trafikförsäkringsreform av det slag som Trafikförsäkringsutredningen föreslagit. Huvudbudskapet är att premieskatten bör avskaffas och reformen genomföras. Argumenten är ungefär desamma som jag tidgare anfört på sind.nu. FMKs artikel har också kommenterats på Mattias Lundbäcks blogg.

Mats Nordenskjold
Translate:
mars 8, 2011

Bastubadare är vi allihopa

I lokaltidningens obligatoriska bostadsartikel berättas att det senaste är hembastu. Det är tydligen något helt annat än 70-talets tråkbastu, nu är det snarare ett hälsosamt hemmaspa vi ska fixa till för ROT-pengarna. Stilla reflekterar jag över hur känslan för vad man vill göra själv och med andra vänts upp och ned – först betalar vi för att utöva individuella sporter i grupp, och sen ännu mer för att byta ut den gemensamma bastun efteråt till en i hemmets individuella vrå. Det mest intressanta är dock företrädaren för bastutillverkarens analys av den påstådda trenden ” – I dag finns nog inte en enda familj som inte varit på spa.”

Är det så? Är det hans ärliga uppfattning av marknaden och omvärlden, eller ett PR-trick att vilja få oss att tro det? Eller finns faktaunderlag som visar familjers spavanor? Det finns i alla fall tecken som pekar i annan riktning. Ofta talar vi om vikten av mångfald i näringslivet – jämställdhet i styrelser, ålder i ledningsgrupper, bilden av familjer i kundtidningarna, språkkunskaper i kundtjänsten. Ändå är det lätt att vi även inom bank och försäkring går på minan att tro att vår närmsta omvärld är ett representativt urval av våra kunders verklighet. Då är det lätt att missuppfatta marknaden, kundernas erfarenheter och behov.

Gör ett lätt test nästa gång du t.ex. läser en branschtidning och jämför spridningen i kön, ålder, bakgrund, utbildning, familjesituation etc hos dem du ser på bilderna med hur spridningen ser ut i din kundgrupp. Eller för all del, ännu enklare, vänd dig bara runt i kontorslandskapet. Är det stor skillnad på vad du ser har du all anledning att säkerställa uppfattningen om hur ”alla” har det med fakta och undersökningar. Eller varför inte försöka bjuda in fler, mindre likasinnade, till bastubadandet nästa gång?

Tora Philp
Translate:
december 1, 2010

Kravet på integrerad rapportering rycker närmare

Miljökatastrofer och bankkollapser har gjort att investerarna ställer allt högre krav på transparens och redovisning av icke-finansiella nyckeltal. Kravet på obligatorisk hållbarhetsredovisning rycker allt närmare.

Det är Veckans Affärer som rapporterar om en ny undersökning från Sveriges forum för hållbara investeringar, Swesif, som visar att lågkonjunkturen ökat, inte minskat, intresset för hållbara placeringar minskat. I Sverige har andelen av det totala förvaltade kapitalet i hållbara investeringar ökat med hela 60 procent de senaste två åren till dagens 2 800 miljarder kronor. För svensk del betyder det 70–80 procent av allt förvaltat kapital. I hela Europa har motsvarande ökning varit 100 procent under samma period.

För några år sedan såg många investerare som en sämre investering på grund av att den begränsning det innebär att exkludera en del företag också innebär att man har färre aktier att investera i vilket enligt klassisk riskteori gör risken per investering högre, än om man får investera i vad som helst. Idag är det alltså allt fler som inser att dessa etiska investeringar i sin screening gallrar bort rötägg i investeringskorgen.

Hållbarhet handlar ju om att en organisationer agerar på ett ekonomiskt uthålligt, miljömässigt uthålligt och samhällsmässigt uthålligt sätt. Att bara basera en bedömning på de strikt finansiella nyckeltalen är därmed att likna vid att bedöma företagen på bara en tredjedel av de resultat som ett företag presterar, utan att ta hänsyn till hela bilden.

Artikeln är hämtad från CSR i Praktiken

Jessica Dymen
Translate:
september 6, 2010

Är HQ ett alternativ?

Den 19 augusti skrev Petra Wahlström ett tänkvärt inlägg om hur finanskrisen öppnar möjligheter för ”alternativa” och ”lokala” banker. Resonemanget bygger på att kundernas bristande förtroende för och missnöje med ”de stora affärsbankerna” skulle kunna vändas till fördel för aktörer som uppfattas som mindre giriga och risktagande. En dryg vecka senare kom Finansinspektionens besked om indraget tillstånd för HQ Bank.

Det väcker (bland annat…) frågan vad som egentligen är ”de stora affärsbankerna”? HQ ansågs snarare vara en utmanare mot de traditionella storbankerna än en del av dem. Hur är det med den nya Öresund/HQ/Avanza/Carnegie-konstellationen: är den att betrakta som storbank eller alternativ utmanare?

Utvecklingen i finans- och försäkringsbranschen med alltmer komplexa relationer skapar spännande lösningar, men det blir onekligen svårt för kunderna att ”rösta med fötterna”. När företagen äger och är ägda, är leverantörer, kunder, återförsäljare, rådgivare och konkurrenter till varandra på en och samma gång är det inte lätt för kunden att veta vare sig vad man väljer eller väljer bort. Utöver att vara ett dilemma för konsumentens val skapar det oro hos onödigt många när något händer på marknaden. Privatpersoner har senaste veckan ringt sina banker och försäkringsbolag för att de är oklara över om de drabbas. Det är förståeligt att varumärken för fonder, förmedlare, banker och investerare sammanblandas. Då kommer frågor som ”jag har någonslags pension i Avanza, hörde att de också hänger ihop med HQ, är den i fara?” eller rädsla över att HQ-fonden som man har i sin kapitalförsäkring hos Swedbank blir värdelös.

Det har diskuterats att Finansinspektionens beslut att dra in tillståndet kommer leda till försvagad konkurrens på marknaden. Detta pga färre aktörer och ett för snårigt regelverk som leder till för dyra investeringar att starta bankrörelse för att någon ska våga utmana med nya alternativ. Men man skulle också kunna se det som att det är ett tufft regelverk, kontroll och påföljder som krävs för att även god riskkontroll och transparenta affärsrelationer ska bli en konkurrensfördel. Det skulle både kunderna, företagen och samhället vinna på på sikt.

Tora Philp
Translate:
augusti 17, 2010

Bättre för spararen med skärpta kapitalkrav på försäkringsbolag?

I efterdyningarna till den globala finanskrisen – ett för tillfället något våghalsigt påstående – har diskussionen om storleken och utformningen av kraven på kapitaltäckning för banker nått en publik bortom de smala branschtidskrifternas läsekrets. I det här avseendet kan man konstatera att kapitaltäckningsregler för försäkringsbolag alls inte röner samma intresse och tyvärr – för mig som anställd i ett försäkringsbolag – svårt att ta till som samtalsämne på en middagsbjudning där väder och prisutvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholm redan har uttömts.

Inte desto mindre pågår det en utveckling på EU-nivå som syftar till att införa ett nytt gemensamt regelverk för kapitaltäckning i försäkringsbolag och vars konsekvenser redan nu kan skymtas. Regelverket går under benämningen Solvens II och i korthet och mycket förenklat syftar detta till att kraven på försäkringsbolagens kapitaltäckning i större utsträckning ska göras beroende av de risker som verksamheten exponeras emot. Ju högre risktagande, desto högre krav på kapitaltäckning. En rimlig princip som givetvis syftar till att säkerställa att försäkringsbolagen kan infria de löften som de ställer ut. Få lär ha invändningar emot detta men samtidigt är det viktigt att beakta att kraven på kapitaltäckning utformas på ett sådant sätt att dessa i sig inte medför andra oönskade konsekvenser.

Under våren publicerade paraplyorganisationen för de europeiska försäkringsförbunden (CEA) ett positionspapper i vilket man uppmärksammar de negativa konsekvenser för konsumenter, företag och ekonomin i stort som allt för långtgående krav på kapitaltäckning kan medföra. Bland annat uppmärksammar CEA förhållandet att ett allt för tufft regelverk kan leda till att utbudet av sparprodukter med garantier minskar, vilket innebär att spararna i större utsträckning tvingas in i produkter där de i högre grad själva bär den finansiella risken. Positionspappret från CEA ska givetvis betraktas mot bakgrund av att fönstret för lobbying ännu inte är stängt Bryssel och att det fortfarande finns möjligheter för aktörer att påverka Kommissionen att mildra och förändra vissa inslag i det föreslagna regelverket.

Oaktat CEAs eventuella framgångar att påverka Kommissionen står det dock klart att vissa konsekvenser som CEA uppmärksammar, redan har blivit verklighet. I Danmark har till exempel SAMPENSION KP A/S, som förvaltar tjänstepensioner för vissa grupper av offentliganställda, meddelat att bolaget kommer att ta bort den garanterade räntan och att förvaltningen i fortsättningen ska ske i form av fondförsäkring, utan garanterad ränta. Motivet till denna förändring är de nya kapitaltäckningsregler som kommer att införas inom EU år 2012. Att behålla garantin skulle enligt bolaget ha tvingat fram en minskad risknivå i placeringstillgångarna och därmed minska den förväntade avkastningen, ett alternativ som skulle ha drabbat spararna i form av lägre pension alternativt högre kostnader för arbetsgivarna.

För svenska förhållanden, där så kallad traditionell försäkring med garanterad ränta är den dominerande formen för förvaltning av tjänstepension, är utvecklingen av gemensamma kapitaltäckningsregler inom EU av stor betydelse. I Sverige har vi kunnat se en utveckling där nivåerna på de garantier som ställs ut vid förvaltning i traditionell försäkring har sjunkit och i vissa fall numera endast avser en garanti om återbetalning av nominellt värde på inbetalda premier. Det är inte orimligt att anta att denna utveckling förstärks till följd av nya kapitaltäckningsregler och att garantier ytterligare tunnas ut eller helt försvinner som inslag i de produkter som tillhandahålls av försäkringsbolag för sparande till tjänste- eller privat pension. En utveckling som förutsätter att spararna själva har förmåga att bära den finansiella risk som ett tuffare regelverk för kapitaltäckning har gjort lite dyrare jämfört med tidigare att dela med andra i ett försäkringsbolag.

Johan Sjostrom
Translate:
juni 18, 2010

Kärnkraftens ansvar

Efter gårdagens historiska beslut om den svenska kärnkraften vill jag bara kort återkomma till den så häftigt debatterade ansvarsfrågan. Man kan självklart ha synpunkter på det ekonomiska åtagande som gäller för kärnkraften. Genom den nu förändrade lagen sker trots allt en kraftig beloppshöjning inom ett system som genom bindande internationella konventioner innehåller ett stort mått av ordning och transparens. Det är också värt att komma ihåg att den samlade försäkringsindustrin fn inte kan erbjuda ett större skydd än det som nu blir ett krav. Således skulle högre krav bara leda till ett oförsäkrat ansvar med litet värde för dem som eventuellt kan drabbas av en skada i framtiden.

Jag vill därför återkomma till problemet med de oklara förhållandena för vattenkraften som helt saknats i debatten. Förvisso har dammägare sk strikt ansvar för eventuella skador men utöver detta finns inget ordnat system med tex obligatorisk försäkring eller bestämda krav på ansvarsbelopp etc. Det enda som är säkert är att de ansvarförsäkringar som tecknas för dammbrott inte är i nivå med den skaderisk som finns vid en allvarlig dammolycka. Huruvida staten är beredd att finansiellt träda in i ett sådant fall är obesvarad. Slutsatsen är således att den uppmärksamhet som statsmakterna ägnat försäkrings- och ansvarsförhållandena för kärnkraftsindustrin saknar motsvarighet för vattendammarna, vilket är mycket oroande.

Mats Nordenskjold
Translate:
april 23, 2010

2020 Shaping Ideas

Sind.nu är numera partners till den kampanj som Ericsson driver 2020 Shaping Ideas. Som en del av kampanjen intervjuas ett antal kända och intressanta personer om deras syn på hållbarhet 2020. Några som intervjuats är Anne Lise Kjaer, Jeffrey Sachs och professor Hans Rosling.

Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:

En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.

Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!

 

Jessica Dymen
Translate:
april 13, 2010

Hur ska välfärden finansieras?

De flesta är överens om att vi bör bevara en stark allmän välfärd i Sverige. Däremot finns ingen enad linje kring hur välfärdens framtida finansiering ska gå till. Från politisk synvinkel är detta förstås en starkt ideologisk fråga. Det har dock hittills varit ganska tyst i den partipolitiska debatten troligen för att frågan både har stark sprängkraft och är komplicerad. Eftersom de verkliga problemen ligger ganska långt fram i tiden kan dessutom sittande regeringar alltid skjuta debatten framåt ett tag till. Således har diskussionen kring välfärdens långsiktiga finansiering främst förts inom akademi, tankesmedjor samt regeringskansliets långtidsutredningar och ESO.

Sveriges Kommuner och Landsting har också bedrivit ett ambitiöst program kring välfärdens finansiering och publicerade i förra veckan rapporten ”Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering”. Rapporten ger ett brett perspektiv och det är intressant att notera att man lyckats nå partipolitisk enighet i den sk programberedningen. I sammanfattningen nämns att man lyckats skapa en gemensam problembild men att det förstås fortsatt råder oenighet kring hur problemen ska lösas. Därför belyser också rapporten ett flertal alternativa lösningar. Genom detta angreppssätt hoppas man att debatten ska komma igång på allvar. Den brandfackla i rapporten som hittills fångat rikstidningarnas huvudintresse(DN och SVD) är slutsatsen att ”välfärdens finansiering år 2035 motsvarar 13 kronor mer i skatt”.    

Mats Nordenskjold
Translate:
april 6, 2010

Vilken etik vill du välja?

SRI, UNPRI, CSR, ESG, GRI, etik, miljö, clean tech, hållbar, ansvarsfull – vilken placering vill du ha? Vill du att din kapitalförvaltare ska arbeta med negativa kriterier, positiva urval eller påverkande dialog? Eller en kombination?

Sedan kontrollerar du väl också att avgiften är låg, den riskjusterade avkastningen hög och att aktieexponeringen passar med din övriga placeringsstrategi? Hur var det nu, man var kanske garanterad ett visst belopp också? Återstår då bara att fortlöpande bevaka ditt val av tjänstepension. Eller PPM-fond. Eller privat pensionssparande …eller var det ”bara det vanliga fria fondsparandet” det gällde?

Det är inte lätt med alla val här i livet, eller att veta att de val man gjort faktiskt motsvarar det man tror. Finansbranschen handlar till stor del om förtroende. Förtroende att förvalta andras kapital, för hur kapitalet förvaltas och för att beskrivningen av det är riktig, och begriplig. Inte minst gäller det för etiska fonder.

Fair Trade Center släppte nyligen en intressant rapport på ämnet. För den initierade en informativ och seriös genomgång av åtta olika fondbolags metoder för etikanalys. En av de viktiga slutsatserna är dock att det är svårt för en konsument att veta på vilket sätt en etisk fond är etisk. Det är en klok uppmaning till hela branschen att tillsammans göra det tydligare och enklare för kunden att välja etiskt.

Tora Philp
Translate:

Tidigare