PPP- Private Public Partnership
november 12, 2008
Som har konstaterats tidigare på denna blogg har den aktuella finanskrisen på ett övertydligt sätt visat att finansiella systemets viktigaste byggsten är förtroendet för såväl systemet som sådant liksom för dess aktörer. Det märks allt tydligare på alla nivåer.
Enligt Bo Lundgren funderade staten på att stänga ner Carnegie, vilket man dock ansåg antagligen skulle ha inneburit en säker förlust för staten. Av de olika alternativen som övervägdes ansågs alternativet att Riksgälden tog panten för lånet och därmed blev ensam ägare kvar i Carnegie vara det bästa sättet att minimera skattebetalarnas kostnad och kanske till och med få pengar över när Riksgälden så småningom har sålt ut verksamheten igen.
Pontus Schultz är inne på samma spår och konstaterar i sin blogg att det troligen var den enda möjliga vägen att gå. Han skriver vidare att ”Regeringens agerande ger lugn och trygghet. Följdverkningarna av ett Carnegie med indraget tillstånd och hotande konkurs, utan tydliga ägare skulle kunna bli katastrofala. För sparare med pengar i firman, för andra finansiella institut med engagemang mot Carnegie och för förtroendet för hela det svenska finansiella systemet.
Den svenska regeringen ville alltså undvika att göra samma misstag som den amerikanska regeringen gjorde när man lät Lehman Brothers gå omkull och valde istället skydda samhällsviktig infrastruktur, dvs. att upprätthålla förtroendet för vårt finansiella system.
Den spännande frågan är dock hur många fler banker eller andra företag som t. ex. försäkringsbolag som Sverige och andra länder kan och har råd att rädda för att upprätthålla förtroendet för det som anses vara samhällsviktiga system och på vilka kriterier skall dessa ingrepp skall göras?
En del av svaret på ovanstående frågor är antagligen att man i framtiden försöker hitta samarbetsformer där finanssektorn, staten och andra offentliga aktörer gemensamt verkar för att bygga upp ett finansiellt system som är hållbart och klarar att upprätthålla ett -åtminstone – grundläggande förtroende även i kristider.
november 5, 2008
Igår (4 november) hölls det första seminariet i regi av SIND. Temat var Public Private Partnerships (PPP) på välfärdsområdet. Diskussionen handlade om det möjliga och önskvärda i att komplettera de offentligt finansierade välfärdssystemen med privata inslag.
Från mitt perspektiv (som en deltagarna i diskussionen) var det en väldigt givande eftermiddag! Det är alldeles för sällan som representanter från de akademiska, politiska och privata sektorerna slår sig ihop och diskuterar viktiga framtidsfrågor. Även publiken bestod av välfärds- och försäkringsintresserade personer från alla samhällssektorer, inklusive den i sammanhanget så viktiga ideella sektorn. Den mixen bidrog i väldigt hög grad till värdet på diskussionen och gjorde dessutom att gårdagens seminarium verkligen levde upp till den bärande SIND-tanken, att fungera som mötes- och diskussionsplats för olika discipliner med gemensamma intressen!
När det gäller diskussionens innehåll kan vi konstatera att det åsikterna gick isär en hel del men att de flesta ändå verkade överens om problembilden, dvs. att vi i Sverige p.g.a. den demografiska och ekonomiska utvecklingen har stora välfärdsutmaningar framför oss. Jag själv argumenterade för att PPP kan och bör vara en del av lösningarna på dessa utmaningar medan några av politikerna menade att problemen i första hand bör hanteras genom höjda skatter och tillåtande av perioder med budgetunderskott. Oavsett vem som har rätt tror jag det viktiga är att diskussionen nu har kommit igång och att den fortsätter framöver. Ni som var där kunde konstatera att jag själv hade så mycket att säga i frågan att jag trots att jag pratade med ljusets hastighet ändå lyckades försena kaffepausen och fick hoppa över en tredjedel av presentationen! Sorry, jag ska ta det lugnare och kortare nästa gång.
Jag vill rikta ett stort tack till Jessica Dymén på SIND, moderator Erika Augustinsson, Joakim Palme och övriga panelister samt ett minst lika stort tack till alla er i publiken som kom och lyssnade till den här diskussionen i välfärdsutvecklingens framkant. PPP är ett stort och utmanande ämne och jag ser fram emot både kommande seminarier och diskussioner och fler inlägg här på SIND.NU. Ha det gott och ett stort tack till er alla!
Jens Magnusson, SEB
oktober 31, 2008
Det blir allt tydligare att den svenska välfärdsmodellen står inför stora utmaningar. Mängder av siffror, analyser och utredningar visar att framtidens skatteutrymme inte kommer att kunna finansiera våra högt ställda välfärdsförväntningar. Siffrorna ser ungefär likadana ut oavsett om de kommer från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), den statliga Långtidsutredningen, från regeringen eller från någon annan privat eller offentlig aktör. Diagnosen är tydlig; det svenska välfärdssystemet lider av tilltagande brist på finansiering och nu gäller det att sätta in åtgärder för att undvika ytterligare försämringar och en övergång till ett kroniskt tillstånd.
Diagnosen att välfärdsområdet kommer att få finansieringsproblem är numera så väl beskriven och diskuterad att den snarast kan betraktas som okontroversiell. Detsamma gäller dock inte behandlingen. Jag tror att vi måste ägna mycket tid, kraft och diskussion åt att hitta samarbetsformer mellan det offentliga och det privata välfärdssverige.
Den svenska traditionen har varit alltigenom offentligt organiserade, producerade och finansierade välfärdssystem. När det gäller produktionen av välfärdstjänsterna har en viss uppluckring skett och fler aktörer än de offentliga har släppts in på arenan. Det är nu dags att börja tänka om även när det gäller finansieringen.
Jag menar att det som ibland kallas Public Private Partnership (PPP) eller på svenska Offentlig Privat Samverkan (OPS) kommer att vara en nödvändig del i räddningsaktionen av den svenska välfärdspatienten. Vi behöver sluta betrakta välfärdsdebatten som en dragkamp mellan offentliga och privata lösningar. Det är inte längre antingen privat eller offentligt som gäller. Det är både och. Det finns ingen anledning att förvandla fungerande offentliga lösningar till privata. Men det finns heller ingen anledning att motverka privata komplement inom vård, omsorg, pensioner, socialförsäkringar eller annat, för den som så önskar.
Utmaningarna för den svenska välfärdsstaten är för stora för att endera det offentliga eller det privata Sverige ska klara av dem på egen hand. I stället behöver vi hitta samverkansformer där människor i Sverige, enskilda eller arbetsgivare, uppmuntras att ta ett eget ansvar för välfärden. Finansieringen av välfärden kommer att behöva komma från fler håll än bara skattsedeln och den som med hjälp av försäkringar, sparande eller avgifter är beredd att skjuta till extra finansiering måste välkomnas att göra så.
För att klara detta krävs att både politiker, arbetsgivare, enskilda medborgare och privata aktörer som banker och försäkringsbolag tar bort gamla skygglappar och vågar tänka nytt. Jag är glad att SIND har tagit inititativ till ett seminarium (4/11) om PPP inom välfärdsområdet och jag hoppas att det följs av en fortsatt intensiv och konstruktiv diskussion. Den svenska välfärdspatienten har fått sin diagnos, nu måste vi hjälpas åt med behandlingen.
Jens Magnusson
oktober 28, 2008
Under rubriken ”Blame it on Harvard” ställde Financial Times (21/10-08 ) den kritiska frågan: Is the MBA culture responsible for the financial crisis? Bakgrunden till artikeln var universitetets 100-års jubileum, som firades i mitten av oktober i år. Timingen för att detta jubileum framstår onekligen som ödets ironi. Flera av de deltagande alumni-studenterna hade varit involverade i såväl investmentbankernas verksamheter som i strategikonsultbranschen, vilka nu anklagas för att ha destabiliserat världens finansiella system. Därav FT:s kritiska fråga om det är möjligt att kulturen som lärs ut på Harvards MBA-program gör studenterna så självsäkra att de blir blinda för varningssignaler om onödigt höga risker i verksamheten eller investeringsbesluten. Man gör det antagligen för enkelt för sig om man letar efter en eller ett par syndabockar som kan anklagas för att ha äventyrat hela det globala finansiella systemet. Däremot ger dagens turbulens upphov till nya frågeställningar och perspektiv – vilka kommer bli våra framtida ledare? Vilka verktyg behöver de för att kunna utöva ett bra och kompetent ledarskap? Hur vet vi att de gör ett bra jobb?
På Island har två kvinnor – Elín Sigfúsdottir och Birna Einarsdóttir – fått förtroendet att städa upp the ”young men’s mess” (som en regeringstjänsteman uttryckte det i FT 14/10) och försöka återuppbygga det finansiella systemet. Än så länge vet vi inte om de kommer att lyckas med den tuffa uppgiften. Men redan idag det är tydligt att den isländska regeringen vill markera att i framtiden ska det isländska banksystemet präglas av en helt ny ledarskapskultur än vad som varit fallet de senaste åren.
I Sverige har vi de senaste dagarna kunnat följa investmentbanken Carnegies försök att undvika konkurs. Även i Carnegies fall är ledarskapsfrågan mycket intressant. I juni i år publicerade Affärsvärlden resultatet av en undersökning där 40 svenska institutioner hade betygsatt analysfirmorna. Artikeln hade rubriken ”Storslam för Carnegie” och man konstaterade att Carnegies analytikerteam hade fått högsta betyg i 13 av 19 kategorier som ingick i rankingen. Förtroendet var på topp för företagets aktiemäklare och strateger. Carnegies aktiechef, Christian Wierup sa då att det inte räckte med att vara duktig på att räkna utan att det också gällde att hitta information som inte var allmänt känd och nyckelordet är kreativitet.
Idag – drygt 4 månader senare – undrar istället de flesta hur mäklarfirmans ledning har använt sin insamlade information och sin kreativitet, eftersom bolaget återigen befinner sig under Finansinspektionens lupp på grund av sin riskhantering. Och den här gången är det inte säkert att myndigheten tycker att det räcker med en skarp varning och höga böter (som de gav Carnegie den 27 september i fjol, till följd av tradingskandalen).
Sammanfattningsvis pekar ovanstående exempel på att framtida ledare behöver nya verktyg för att kunna värdera och kontrollera de modeller som hela verksamheten bygger på, så att de mer kritiskt kan bedöma eventuella begränsningar och risker.
Winston Churchill konstaterade att: ”Give us the tools, and we will finish the job.” Kanske kan dagens kris öppna för nya former av samarbeten framöver – där offentliga och privata aktörer strävar efter att gemensamt skapa nödvändiga verktyg, som sedan kan användas av lämpliga personer för att leda utvecklingen framåt inom områden som anses kritiska för att vårt samhällssystem ska kunna fungera. Som till exempel en sund och väl fungerande finansmarknad. Frågan är dock vilka nya verktyg som behövs för att kunna förebygga framtida finanskriser? Och vem eller vilka kan axla ledarrollen och bygga upp ett nytt – och förhoppningsvis – hållbart system?
oktober 28, 2008
Den svenska välfärden står inför stora utmaningar framöver. Hur vi ska finansiera vår välfärd är en av våra stora framtidsfrågor. En av lösningarna skulle kunna vara Public Private Partnerships, PPP där privata och offentliga aktörer gemensamt går samman för att finansiera och driva stora välfärdsprojekt. Ett förfaringssätt som blivit allt vanligare i andra länder.
Men i Sverige är PPP-diskussionen inom välfärdsområdet i stort sett obefintligt. Därför arrangerar Sind.nu och IFU/IFL ett första seminarium på temat med bland andra Joakim Palme på Institutet för framtidsstudier och Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB. Under seminariet kommer vi bland annat att diskutera hur vi ska kunna hitta samarbetslösningar där det privata och det offentliga kompletterar varandra istället för att se varandra som konkurrenter.
Är skatten det enda sättet att finansiera välfärden eller finns det en öppning i debatten för andra lösningar?Är till exempel vård och pensioner två möjliga området där PPP-samarbeten skulle kunna vara framgångsrika? Inom vilka andra välfärdsområden skulle PPP-samarbeten fungera väl?
Vi kommer också diskutera vad det finns det för väl fungerande PPP-samarbeten i Sverige och världen i dag och vad kan vi lära av dem. Samt ta upp risker och möjligheter kring PPP- finns det en risk att de privata lösningar tar över alltför mycket inom ramen för PPP-samarbeten och hur kan man i så fall undvika detta?
Nu vill vi veta vad du tycker. Är Public Private Partnerships en framtida välfärdslösning för Sverige?
oktober 23, 2008
Den svenska välfärden står inför stora utmaningar framöver. De demografiska och ekonomiska utmaningarna är enorma medan förslagen då det gäller finansiering är få.
En av lösningarna på problemen skulle kunna vara Public Private Partnerships, så kallat PPP. Men i Sverige är PPP-diskussionen inom välfärdsområdet i stort sett obefintligt. Orsak: ämnet hamnar lätt i en politiserad höger-vänster debatt.
Vill du delta i diskussionen om PPP inom välfärdsområdet är du välkommen att anmäla dig till det första SIND-seminariet som går av stapeln på Handelshögskolan den 4 november!
Joakim Palme debatterar med Jens Magnusson vilket därefter kommenteras av en politikerpanel, [läs mer].
Här nedan kan du läsa Erika Augustinssons artikel om PPP utifrån en intervju med Joakim Palme, VD på Institutet för Framtidsstudier och Jens Magnusson, Välfärdsekonom på SEB, som också deltar i ovanstående seminarium.
PPP- Vad är det?
Av Erika Augustinsson
Den svenska välfärden står inför stora utmaningar framöver. De demografiska och ekonomiska utmaningarna är enorma medan förslagen då det gäller finansiering är få.
En av lösningarna på problemen skulle kunna vara Public Private Partnerships, så kallat PPP. Men i Sverige är PPP-diskussionen inom välfärdsområdet i stort sett obefintligt. Orsak: ämnet hamnar lätt i en politiserad höger-vänster debatt.
Det menar i varje fall Jens Magnusson, som är välfärdsekonom på SEB och en av få som tittat närmare på Sveriges möjligheter att använda sig av Public Private Partnerships( OPS, Offentlig och Privat Samverkan) inom välfärdsområdet.
- Vi måste få in mer kapital för att kunna finansiera välfärden framöver. Den problemformuleringen är de flesta överens om. Det är i diskussionen kring hur det ska göras som åsikterna går isär, säger Jens Magnusson.
Han menar att diskussionen kring PPP ofta blir alltför politisk och ideologisk där debattörer hamnar i en gammal retorik kring vad som ska vara privat och offentligt, beroende på politisk hemvist.
-Visst, på 70-talet när direktören fick en privat vårdförsäkring då var det en gräddfil för de rika, men så är inte fallet idag. När en hel kommun köper privata vårdförsäkringar då är det ett vulgärargument att hävda att det är en gräddfil för rika. Faktum är att vi redan idag har 130 000 personer som har väntat i vårdköer längre än vad staten har sagt ska vara maxtid. (läs resten av artikeln genom att klicka på Read the rest of this entry nedan)
Läs resten av inlägget här.
augusti 18, 2008
Välkommen till betaversionen av SIND- en arena för sektorsövergripande intiativ.
Artiklar varvas med blogginlägg och självklart är DU välkommen att tycka till i frågorna. Ifrågasätt, föreslå, kritisera eller utveckla ämnesinnehållet. Bloggen är öppen för debatt och gamla som nya idéer.
Fr.o.m 20 oktober lanseras bloggen officiellt!
Välkommen!
