Så här frampå höstkanten brukar de stora globala återförsäkringsbolagen rapportera om utvecklingen kring naturkatastrofer och andra stora skadehändelser. I år uppmärksammas dessutom tioårsminnet av terrorattacken mot World Trade Center(WTC).
Redan nu kan konstateras att 2011 kommer att bli det näst mest kostsamma året någonsin för försäkringsindustrin. Det beror främst på ovanligt många och stora jordbävningar. Swiss Re rapporterar att första halvårets försäkrade storskador globalt uppskattas till en kostnad på ca USD 70 miljarder, vilket är mer än dubbelt så mycket som föregående år. 26000 människor omkom varav de flesta i samband med jordbävningen i Japan. Detta är mycket dyster läsning och det blir ju inte bättre av att orkansäsongen i Karibien och Nordamerika just startat. Kostnaderna för den senaste allvarliga orkanen Irene finns heller inte med i ovanstående siffror men uppskattas i dagsläget till ca USD 2,5 miljarder.
Positivt är dock att försäkringsbranschen har kunnat leva upp till sina förpliktelser och fortsatt är väl kapitaliserad. Det är också uppenbart att den privata försäkringsindustrin kunnat flytta fram sina positioner det senaste årtiondet beroende på ökad kapacitet och staters ökade insikt om privata försäkringars positiva effekter på samhällsutvecklingen.
Sedan den första chocken lagt sig efter attacken mot WTC har det bla utvecklats olika typer av försäkring mot terror. Detta har skett på flera sätt men ofta i samspel med statliga lösningar. En tendens enligt brittiska Lloyd’s är dock att privat försäkring successivt tar över mer av försäkringsbehoven mot terrorism.
Även privata försäkringslösningar mot naturskador vinner mark på flera håll i världen. Förutom tillgång till ökad kapacitet hos försäkringsbolagen beror detta på att statliga lösningar saknar möjlighet till riskdifferentiering vilket medför att skattebetalare i lågriskområden subventionerar högriskområden. Dessutom saknas möjligheten att använda varierande pris som drivkraft för att förebygga skador.
Man måste samtidigt komma ihåg att det alltid finns en gräns för hur stora belopp som kan försäkras i den privata marknaden. För extremt stora skador kommer alltid stater att utgöra slutlig resurs.
Sind.nu är numera partners till den kampanj som Ericsson driver 2020 Shaping Ideas. Som en del av kampanjen intervjuas ett antal kända och intressanta personer om deras syn på hållbarhet 2020. Några som intervjuats är Anne Lise Kjaer, Jeffrey Sachs och professor Hans Rosling.
Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:
En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.
Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!
Debatten om framtidens välfärdsfinansiering fortsätter. I Newsmill har Kent Andersson från Trygg Hansa startat en debatt om sjukvårdens finansiering och försäkringsbolagens roll. Återstår att se om det blir en valfråga. Jag ville i sammanhanget passa på att tipsa om vårt seminarium från 2008 om Public Partnership inom välfärdsområdet. Här kan ni se en film från seminariet.
Mänskliga rättigheter är något av en global moralisk impuls – vi vet med ryggmärgen att de är värda att respektera och att kämpa för om de bryts. Men vad ÄR de egentligen?
När jag bestämde mig för att börja volontärarbeta för Amnesty för tre år sedan, så hade jag inte någon vidare koll på vad mänskliga rättigheter innebar. Visst, jag skulle nog kunna räkna upp några av dem och jag visste att de är viktiga och att de gäller alla människor. Men jag visste inte att de antogs av FN:s generalförsamling 1948, och jag visste inte att FN:s allmäna förklaring innehåller 30 artiklar. Inte heller visste jag att det så tydligt framgår att även företag har ansvar för mänskliga rättigheter.
Jag upplever överlag att begreppet mänskliga rättigheter uppfattas av många som något ganska diffust och fluffigt – man vet inte riktig vad det är eller vad det har för konsekvenser. Ännu mindre klart är det för många vad det är för mänskliga rättigheter som företag har ansvar för egentligen, eller varför investerare skulle ha anledning att bry sig om detta (om man nu inte är en csr-ansvarig eller liknande person till professionen förstås).
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
Utöver §23 finns många andra artiklar som också kan relatera till företag beroende på kontext, till exempel yttrandefrihet (något för internetbolag att fundera över), rätt till utbildning (svårt att kombinera med barnarbete…) och att ingen godtyckligt får fråntas sin egendom (till exempel sitt hus, om ett företag bestämt sig för att bygga en damm just där).
Den här videon går igenom alla artiklar på dryga fyra minuter – skicka vidare till kollegorna och hjälp till att avmystifiera de mänskliga rättigheterna!
Johans tidigare inlägg leder oss direkt in på diskussionen om rollfördelning mellan privat och offentligt gällande vår välfärds framtida förutsättningar. Framtidens villkor ser annorlunda ut, de politiska och ekonomiska systemen behöver anpassas utifrån den demografiska utvecklingen.
DN:s ledarskribent Håkan Boström skriver att antalet svenskar över 85 år har mer än tredubblats de senaste 40 åren samtidigt som andelen svenskar i arbetsför ålder stadigt kommer att sjunka framöver.
P J Anders Linder skriver i sin krönika i Svd att vår välfärd redan idag är beroende av privata insatser så som tandvård, pensionssparande, sjukförsäkring samt familjemedlemmars insatser på omsorgsområdet för sina sjuka släktingar m.m.
Behöver strategierna för framtidens välfärd ligga på politiska beslut och därmed stagnera vid en diskussion om hur mycket offentligt och hur stort privat ansvar som ska tas ( och därmed risk för politiskt självmord) eller kan lösningen till viss del i alla fall handla om ett samarbete/ partnerskap mellan privat och offentligt för att få till en fungerande välfärd även 2020?
Vad anser du? Tar det offentliga ansvar för all välfärd idag?
Som bekant genomförde SIND under hösten ett seminarium om offentlig och privat samverkan inom socialförsäkring. Under hösten publicerade även World Economic Forum en rapport på detta tema som känns särskilt angeläget när tillväxten i globala ekonomin nu kraftigt bromsar in.
”The Future of Pensions and Healthcare in a Rapidly Ageing World” diskuterar utifrån tre olika scenarier hur hälso- och sjukvård samt pensionssystem kan komma att påverkas av en åldrande befolkning givet vissa antaganden, bland annat den globala ekonomiska tillväxten.
”The winners and the rest” är ett scenario som kännetecknas av hög global tillväxt vilket innebär att de finansiella konsekvenserna av en åldrande befolkning fördröjs. De flesta länder upprätthåller nedskalade versioner av de nuvarande sociala trygghetssystemen som en följd av politisk opportunism. Systemen uppfattas emellertid som allt mer otillräckliga, framförallt av de med låga inkomster som i hög utsträckning är beroende av systemen.
I ”We are in this together” präglas istället det politiska ledarskapet av en samlad ansträngning att försöka hålla tillbaka de växande ekonomiska och sociala klyftorna genom ett gemensamt ansvarstagande för de sociala trygghetssystemen. Den globala ekonomin utvecklas med en mer måttlig tillväxttakt, men kompenseras av en ökad framväxt av innovativa, effektiva och inkluderande sätt att hantera de finansiella påfrestningarna av en åldrande befolkning.
Slutligen behandlas i scenariet ”You are on your own” en utveckling där den globala ekonomin befinner sig i recession även efter 2010. Den ekonomiska utvecklingen har inneburit att ett stort antal länder med skattefinansierade trygghetssystem kraftigt tvingats skära ned på utgifterna för pensioner och sjukvård. Ansvaret för finansieringen har i stället vältrats över på individen och den privata sektorn.
Dessa tre scenarier får därefter bilda olika fonder i vilka händelseutvecklingen i pensions- och sjuk- och hälsovårdssystemen i Kina respektive Italien tecknas. Det finns överlag ett positivt anslag i rapporten och en del tankeväckande inslag, till exempel etablerandet av ”International Future Funding Institute”. Ett globalt initiativ bland annat med uppgift att garanterar finansiella instrument i form av pensions-swappar för att utjämna demografisk risk mellan olika länder.
Igår krävde oppositionen att regeringen tillfälligt stoppar den nya sjukskrivningslagen. Enligt oppositionen innebär förändringarna i sjukförsäkringssystemet som träder i kraft den 1 januari att människor nu kastas ut på arbetsmarkanden, som dessutom är snabbt krympande. Veronica Palm säger därför till Aftonbladet (17/12-08) att de befarar att ändringarna kommer leda till att många nu kommer att tvingas söka socialbidrag. Christina Husmark-Pehrsson å andra sidan svarar att regeringen inte tänker göra om samma misstag som förra regeringen gjorde genom att använda sjukförsäkringen som arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket de menar enbart ledde till att en halv miljon människor hamnade i förtidspension.
Debatten ovan illustrerar på ett belysande sätt pågående förskjutningar i synen på försäkringar bland annat vad gäller inom vilka områden försäkringar kan/bör användas, hur de ska finansieras samt hur de ska regleras. Målet är dock ofta detsamma: att hitta ett system som kan ge en hållbar, långsiktig finansieringslösning, och som samtidigt ställer vissa krav på det egna ansvaret.
Förutom sjukförsäkringen finns det åtminstone tre andra försäkringsområden som troligtvis kommer att diskuteras intensivare under 2009 och framöver. 1) Försäkring mot dubbla boendekostnader: för att förmå potentiella bostadsköpare att gå från ord till handling, trots finanskris och tuffare lånevillkor erbjuder till exempel Fastighetsbyrån och Bjurfors en försäkring mot dubbla boendekostnader. Dessa har på kort tid blivit mycket populära. 2) Ansvarsförsäkringar för vd:ar: Realtid.se (10/12-08) rapporterar att allt fler styrelser och vd:ar har tecknat ansvarsförsäkringar. I en accelererande lågkonjunktur riskerar fler bolag gå i konkurs och därmed kommer troligen ansvaret för bolagets vd, styrelse och revisor aktualiseras. Tidigare har dessa tvister främst riktats mot bolagets revisorer, som har en obligatorisk försäkring. Men när nu vd och styrelse har tecknat ansvarsförsäkringar kan det leda till att flera istället väljer att gå mot de som bär huvudansvaret. 3) Klimatförsäkringar: Munich Climate Insurance Initiative (MCII), lanserades av tyska Munich Reinsurance Co år 2005 och i samband med klimtatmötet i Poznan efterlyste initiativet särskilda preventions och försäkringskomponenter i FN:s framtida ramverk för klimatpolitiken. Tanken är att privat-offentliga försäkringar mot klimatrisker kan utgöra viktiga verktyg för att hjälpa människor i fattiga länder att anpassa sig till olika väderrelaterade risker som klimatförändringarna medför.
Även diskussionerna om sjukförsäkringar – framför allt för barn och nya former för privata inkomstförsäkringar är intressanta att följa för tillfället.
Skiftande diskurser i samhällsdebatten öppnar nya möjligheter, men ställer också nya utmanande frågor. Hur hittar man t.ex. balansen i privat-offentliga lösningar så att det blir intressant för privata företag att ingå samtidigt som det inte blir för dyrt för offentliga sektorn eller bakbinder det demokratiska systemet (genom att politiker ingår avtal som löper långt efter att deras aktuella mandatperiod tar slut)? Och innebär försäkringslösningar att man måste modifiera andra mål om solidaritet och jämlika, generella lösningar eller är det möjligt att bygga upp system i form av t.ex. gruppförsäkringar som kan öka solidariteten?
Klicka på länken nedan för ett kortare sammandrag från SIND-seminariet den 4 november! Medverkande:
Jens Magnusson, SEB,
Joakim Palme Institutet för framtidsstudier
Göran Pettersson(m) ledamot i finansutskottet
Jacob Johnson (v) , ledamot i EU-nämnden
Vivianne Gunnarsson (mp) landstingsledamot och f.d. miljöborgarråd i Stockholms län
De kommande åren kommer visa finanskrisens konsekvenser för balansen mellan marknader och staten och för den Anglo-Saxiska kapitalistmodellen. Redan idag har många deklarerat att detta är döden för ”Thatcher-Reagan-revolutionen” och ”frimarknadsfundamentalism”. I samma anda har Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, hävdat att ”Laissez-faire-mentaliteten” nu är över.
I tidskriften Economist:s upplaga av The world in 2009, menar dock Zanny Minton Beddoes att balansen mellan staten och marknader kommer att förändras mindre än många föreställer sig idag. Enligt Minton Beddoes kommer frågan om hur långt finansmarknader bör återregleras dessutom att kunna besvaras på två olika sätt, beroende på vad som blir den dominerade bilden av finanskrisen. Var den ett resultat av för stora avregleringar, spekulationer, överdrifter och girighet? Eller var det en perfekt storm i vilken politiska misslyckanden (som överdrivet låga räntor, undermålig översyn och – i USA – regeringens inblandning på lånemarknaden) spelade en viktig roll?
Samtidigt har finanskrisen illustrerat statens respektive marknadens (och dess aktörers) maktpositioner. Rolf Gustavsson konstaterade t.ex. i SvD (2/11 -08) att toppmöten idag har blivit banalitet, i synnerhet inom EU och G8. Han fortsatte sedan med att understryka en mycket viktig konsekvens av detta nämligen att det ”dramatiska problemet med alla dessa toppmöten under finanskrisen gäller trovärdigheten i resultaten. Den avgörs framför allt av helt osentimentala spekulanter på marknaderna. Åtminstone några av dem satsar på att politikerna ska misslyckas.”
Men maktförskjutningarna under hösten har även haft en annan dimension. I alla fall i USA, där amerikanska direktörer har fått förklara för skattebetalarnas representanter i kongressen varför de borde få statligt stöd samt hur de skulle använda eventuellt stöd från skattebetalarna. Klipp från dessa utfrågningar har dessutom lagts ut YouTube där de sedan visats tusentals gånger, bland annat ett klipp där ordförande i kongressens övervakningskommitté, Henry Waxman, inleder utfrågningen av Lehman Brothers vd Richard ”Dick” Fuld med att visa en Power point-bild som sammanfattar hans enorma ekonomiska ersättningar de senaste åren och sedan säger: ”Jag har en ganska enkel fråga till dig Mr Fuld, är det här rimligt?” Läs resten av inlägget här.
Joakim Palme, VD på Institutet för framtidsstudier och Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB diskuterade våra framtida välfärdsutmaningar på seminariet ”PPP inom välfärdsområdet” den 4 november på Handelshögskolan. Politikerna Göran Pettersson (m) ledamot i finansutskottet och Jacob Johnson (v) , ledamot i EU-nämnden samt Vivianne Gunnarsson (mp) landstingsledamot och f.d. miljöborgarråd i Stockholms län deltog också i diskussionen. Seminariet var det första som genomfördes av arenan SIND.
Nedan kan du ta del av diskussionerna som fördes. Sammandraget är baserat på dokumentation från seminariet.
Välfärdsutmaningarna kan enbart lösas genom att vi gemensamt lyfter och diskuterar problemen men också om vi är överens om att vi har en utmaning framför oss och inte blundar för det.
Vi vill gärna veta vad ämnet väcker för tankar hos dig! Vad anser du om ett partnerskap mellan offentligt och privat inom välfärdsområdet och överhuvudtaget om andra initiativ som komplement till det traditionella, nuvarande trygghetssystemet vi har? Kan det vara en lösning? Arbetar du idag med privat-offentliga projekt?
Kommentera gärna inlägget längst ned!
PPP (Public Private Partnerships) bygger på allianser och nära samarbeten mellan privata och offentliga aktörer s.k privat-offentliga partnerskap. Målet med partnerskap är inte alltid klart. Gränserna mellan offentligt och privat blir alltmer omprövade. PPP kan vara en av lösningarna då det offentliga blir alltmer företagslikt och det privata uppmanas att ta ett större samhällsansvar.
PÅ Institutet för framtidsstudier har det gjorts en hel del jämförelser mellan Sverige och utlandet vad gäller gränsen för det offentliga åtagandet. Gränsen kan vara mycket flytande. I Sverige är gränsen tydlig, i Frankrike är det mer av en gråzon och i Finland har man en tydlig lag men privat administration. Vi kan alltså konstatera att det vi tar för självklart för välfärden i Sverige inte är självklart i övriga EU-länder. Läs resten av inlägget här.
