Mikrofinans
mars 3, 2010
Är banker företag som agerar på en fri marknad eller utgör de samhällsnyttiga funktioner där staten bör ha yttersta ansvaret? Ibland verkar det som om bankrepresentanterna själva anser att man tillhör den fria marknaden när det går bra och utgör samhällsviktiga funktioner när det går dåligt. Andreas Cervenka har skrivit mycket tänkvärt om denna komplexa fråga på E24. Han konstaterar bl.a. att historien visar att världens banker förlitat sig på att kunna spela på statens bekostnad och att de därför hela tiden ökat insatserna.
Ur ett perspektiv är det enkelt att hävda att banker är företag på en fri marknad. Håller inte banken vad dess rådgivare har lovat, så kan kunden byta bank.
Men om banken skulle gå i konkurs eller om en konkurrerande bank gör det så får bankkunden acceptera att det är kunden själv som får betala ut garantierna till sig själv eller sina olycksbröder, men via skattesedeln. För nu betraktas bankernas verksamheter istället som viktiga samhällsfunktioner och inte som ren företagsverksamhet, vilket innebär att det finns statlig insättningsgaranti.
Och hur bör vi agera om vi vill protestera mot banken? Om vi t.ex. tycker att SEB och Swedbank har agerat illa mot människorna i Lettland, hur kan vi då markera detta? Medan vi som kunder kan överge bilproducenter som t.ex. Toyota eller Volvo om de inte gör tillräckligt bra bilar vilket i slutändan kan leda till konkurs för dessa företag, så kan vi aldrig rösta med fötterna gentemot banken. Vi har visserligen möjlighet att flytta våra sparpengar och lån, men som svenska medborgare har vi ändå alla fått vara med och understödja de svenska bankernas verksamheter i bl.a. Baltikum med våra skattepengar oavsett om vi gillar banken eller inte. Och trots att vi i stort sett aldrig kan påverka bankernas styrning eller inriktning (till skillnad från t.ex. helstatliga bolag där folkvalda politiker, dvs regeringen påverkar styrelsens sammansättning och ger bolagen direktiv om verksamhetens inriktning och fokus). Nordea utgör här i viss mån ett undantag, men också här har staten svårt att göra sin röst hörd när man vill styra upp bonuskulturen.
Ett folk som verkligen har svårt att förstå bankens roll i samhället är antagligen islänningarna. På lördag är det tänkt att islänningarna för första gången i landets historia ska gå till en folkomröstning. I fokus står den så kallade Icesave-lagen som tvingar det lilla öriket att ställa upp med garantier värda runt 35 miljarder kronor för att kompensera sparare i Storbritannien och Nederländerna efter Landsbankis kollaps hösten 2008. Och för att uttrycka det milt har islänningarna väldigt svårt att förstå varför skattebetalarna ska tvingas stå för notan efter en liten bankelits vidlyftiga, utländska äventyr.
Så hur kan vi då förstå bankernas roll i samhället, är de en mystisk hybrid som agerar på en fri marknad med samma roll som samhällsaktörer? Och vilket ansvar bör banker då ha gentemot staten och medborgarna?
mars 2, 2010
Det finns Läkare utan gränser, reportrar utan gränser. Nu finns det; ja inte Aktuarier utan gränser men om du är Aktuarie och vill göra skillnad så kanske följande jobbannons inom microinsurance är något för dig?
januari 29, 2010
När president Obama höll sitt första State of the Union tal i mitten av denna vecka fick han stora applåder när han konstaterade att en sak som förenar demokrater och republikaner är att de båda ”hated the Bank Bailout”.
Samtidigt presenterade finansminister Anders Borg ett förslag om att införa en ny bankskatt vid EU:s ecofin-möte den 19e januari. Syftet med förslaget är att bidra till återhämtning av de offentliga finanserna och att skapa en fond för framtida bankkriser. Och de ämnen som diskuteras på World Economic Forum i Davos i dagarna går i samma anda. Imorgon (30/1) har man bland annat ett seminarium på temat Redesigning Financial Regulation. Intressant att notera här är att man i programtexten konstaterar att en sökning på internet på frasen ”global financial regulation” ger mer än 17 miljoner träffar. Vilket leder till frågan: “How should the largest financial institutions in the world be regulated domestically and internationally?”
Just nu verkar bankerna å ena sedan och kunderna respektive politiker tala helt olika språk om vilka lärdomar vi kan dra av finanskrisen och kollapsen av världsekonomin och vilka konsekvenserna av dessa händelser bör bli för banker och finansinstitut. Idag får man lätt intrycket att representanter för bankerna snarare lomhört försvarar sina bonussystem så att även de personer som förut accepterade deras argument numera blir alltmer skeptiska samt hävdar att man kan i stort sett kan fortsätta som innan under förutsättning att man inför bättre rutiner för sina risk management system och ser till att förändra sina bonussystem så att man inte belönar alltför högt risktagande. Det är dock tveksamt om allmänheten och politiker kommer nöja sig med detta.
Här skulle bankerna kanske kunna lära av E-on och de erfarenheter som hela energisektorn har fått efter att stormen Gudrun drog in över södra Sverige den 8e januari 2005. När hela vidden av naturkatastrofen klarnade bildades på initiativ av E-on projektet Växjödialogen – ett forum för samarbete och planering mellan drabbade kommuner, länsstyrelser, myndigheter, företag och organisationer. Lars-Göran Svensson, som är projektbeställare på E-on, konstaterade i en intervju i SvD (5/1-10) att trots kaoset som uppstod i och med stormen, så är åren efter Gudrun de bästa han har haft i jobbet tack vare det enorma engagemang och den hjälp som företaget har fått av kunderna och av de lokala entreprenörerna.
Kanske skulle bankerna tjäna på en liknande strategi? Bankerna skulle kunna ta initiativ till en finansdialog – dvs. ett forum för samarbete mellan berörda myndigheter, företag och organisationer samt representanter för privatkunderna. Detta forum skulle kunna dra upp riktlinjerna för hur man bygger upp ett finanssystem som är hållbart på lång sikt och som minimerar riskerna för att dessa hatade bank bailouts återkommer i framtiden.
september 8, 2009
Den ekonomiska krisen spred sig snabbare än någon trott och dess konsekvenser blev generella och kännbara. Under sommaren har de första böckerna som söker få svar på finanskrisens förklaringar samt dess långsiktiga konsekvenser släppts. Samtidigt inkommer också nu de första rapporterna och analyserna om hur mikrofinanssektorn står sig i finanskrisens spår.
Läs Mikrofinanshusets artikel om hur mikrofinansbranschen står sig mot bakgrund av nuvarande finanskris här
augusti 12, 2009
Nu under sommarledigheten fick mikrofinansprojekten i Roslagen och Sörmland positiv medial uppmärksamhet. Inslaget som sändes i Rapport och Aktuellt ger en bra beskrivning av tanken bakom mikrofinans i Sverige och vilka potentiella vinster som finns för de olika aktörer som engagerar sig i frågan.
Titta gärna på inlägget på
http://svt.se/2.22620/1.1628709/mikrolan_-_nu_aven_i_sverige?lid=is_search527895&lpos=1&queryArt527895=mikrofinans&sortOrder52
7895=0&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
juni 11, 2009
Artikelförfattare: Filippa Odevall, projektledare Hungerprojektet
Hungerprojektet startade 1999 ett program för utbildning, sparande och mikrokrediter, med målsättningen att ge kvinnliga jordbrukare i Afrika en starkare ekonomisk ställning. Detta för att kvinnor genom sina egna familjejordbruk står för 80% av matproduktionen i Afrika söder om Sahara. Mikrokreditprogrammet är en del i epicenterstrategin och har som syfte att
1. Visa att kvinnliga jordbrukare i Afrika framgångsrikt kan driva sina egna mikrokreditsystem.
2. Från start mobilisera och utbilda kvinnor så de kan utöka jordbruket och starta andra inkomstgenererande aktiviteter.
3. Skapa självförsörjning och bygga upp en ekonomi i samhället kring epicentret.
4. Varje epicenters mikrokreditbank ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank.
Hittills har fler än 95 000 lån distribuerats i våra åtta afrikanska programländer. Normalt är lånen under 500 kronor. När arbetet med mikrokrediter till kvinnor etablerats får även män tillgång till lånen. Ungefär en femtedel av krediterna via landsbygdsbankerna allokeras till män. För att få ta lån startar kvinnorna kooperativ med 10 till 15 medlemmar. Gruppens medlemmar tar individuella krediter men är solidariskt ansvariga för återbetalningen av gruppens totala lån.
Krediten används dels till individuella projekt och dels till kooperativ verksamhet inriktade på inkomstgenererande aktiviteter såsom jordbruk, uppfödning av till exempel grisar och kycklingar eller handel. Inte förrän hela det första grupplånet är återbetalt finns möjligheten att var för sig låna ytterligare en gång. Alla kvinnor som ansöker om lån deltar i vuxenutbildning och lär sig läsa, skriva och räkna om de inte redan har de kunskaperna. Alla deltar också i utbildning i enklare bokföring, företagande, gruppdynamik och ledarskap. För att få lån måste man också låta sina döttrar gå i skola.
Målet är att varje epicenters mikrokreditbank, som ägs av medlemmarna och drivs av kvinnor, ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank. Bankcertifieringen är en milstolpe i epicentrets
utveckling och ett tecken på självförsörjning och på kvinnornas kunskaper och självförtroende. Hittills har 18 landsbygdsbanker i våra epicenter i Afrika fått officiell bankcertifiering.
juni 9, 2009
I fredags kom jag hem från europeiska mikrofinansnätverkets konferens. Temat för årets konferens var ”Microfinance and its Growth in Europe: consequences, challenges, opportunities” (http://www.european-microfinance.org/conference-2009_en.php).
En av de mest spännande diskussionerna som fördes var kring definitionen av vad mikrofinans egentligen är i den västeuropeiska kontexten. Den sedvanliga definitionen är ”tillhandahållandet av anpassade finansiella tjänster till människor i utanförskap”.
Men vad betyder mikrofinans i Europa? Och vad betyder det att mikrofinanstjänsterna ska växa i omfattning? Betyder det att det ska skapas en alternativ sektor med nya institutioner som tillhandahåller finansiella tjänster till människor i utanförskap? Att vi ska bygga ett antal s.k. mikrofinansinstitutioner à la Grameen Bank? Eller betyder det att befintliga finansiella aktörer ska bli mer inkluderande och skapa finansiella tjänster som passar även människor som i dagsläget inte har en relation till etablerade banker och försäkringsbolag?
Jag skulle rösta för det senare. Erfarenheten i Europa är att det är i stort sett omöjligt att få en mikrofinansinstitution lönsam eftersom klienter som befunnit sig i utanförskap ofta behöver inledande stöd och utbildning. Det lysande undantaget är ADIE, en fransk organisation som efter 20 års verksamhet har mer än 20 000 aktiva klienter (www.adie.org). Men deras modell är svår att replikera. Istället bygger de flesta framgångsrika initiativ på samarbete mellan banker eller försäkringsbolag och ideella stödorganisationer samt myndigheter som tillsammans ger individen de förutsättningar som krävs för att denne ska kunna bli entreprenör eller fullvärdig försäkringstagare eller kanske bara vanlig bankkund.
Vad tycker vi i Sverige? Hur ska vi arbeta för att människor i utanförskap ska få tillgång till de finansiella tjänster som de behöver? Diskussionen fortsätter…
juni 1, 2009
På onsdag åker jag till Milano på Europeiska Mikrofinansnätverkets årliga konferens. I Europa finns ett hundratal organisationer som tillhandahåller mikrofinanstjänster; alltifrån sparbanker till ideella organisationer. Många av dessa organisationer samlas på denna konferens som brukar locka ca 300 deltagare. Frågan om mikrofinans i Europa lever och många arbetar med att se till att fler ska få tillgång till anpassade finansiella tjänster.
Den 1 juli 2009 blir Sverige ordförandeland i EU. 2010 är the European Year of Combating Poverty and Social Exclusion. En viktig uppgift för Sverige är att bereda dessa frågor. ”Financial inclusion”, är en av många förutsättningar för ”social inclusion”. Vår förhoppning är därför att Sverige, under sitt ordförandeskap, ska vara med och lyfta frågan om tillhandahållandet av anpassade finansiella tjänster till alla, även de som befinner sig i ”utanförskap”. Låt oss alla vara med och bidra till att frågan om ”financial inclusion” hamnar på agendan och tas på det allvar som den förtjänar.
maj 5, 2009
Äntligen börjar även media få upp ögonen för vikten av mikrofinanslösningar i Sverige. På kort tid har de två mikrofinansprojekten i sparbanksrörelsen uppmärksammats på olika håll.
Senast igår besökte ABC Norrtälje där Roslagens Sparbank samarbetar med Baltic Fem, Arbetsförmedlingen och NyföretagarCentrum i ett spännande initiativ som syftar till att ge arbetslösa möjlighet att starta egna företag. Läs mer eller se inslaget på http://svt.se/2.33538/1.1543626/
mikrokrediter_ska_fa_fart_pa_norrtalje?lid=puff_1543626&lpos=lasMer
Initiativet hade redan tidigare fått uppmärksamhet i Norrtelje Tidning på http://www.norrteljetidning.se//nyheter/artiklar/id/8012
Även SparbanksAkademins pilotprojekt som drivs i samarbete mellan Sörmlands Sparbank, Basta, Neem/MFI, Dagöholm och K.R.I.S. har skildrats i Kyrkornas Tidning i två artiklar
http://www.kyrkanstidning.com/nyheter/datum/mikrokrediter_
kan_ge_ny_chans_i_livet_0_9237.news.aspx
och
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/
ocksa_sma_lan_kan_ge_stora_mojligheter_0_9236.news.aspx
Läs artiklarna, se inslaget och låt oss hoppas att vi får se ännu mer diskussion kring problematiken!
april 15, 2009
För ett par veckor sedan var jag på ett seminarium, arrangerat av somaliska föreningen i Malmö. Det handlade om lån utan ränta. I föreningen hade man under ett års tid drivit projektet ”Somaliska kvinnor startar företag”, finaniserat av NUTEK/Region Skåne och Malmö stad. När det blev aktuellt för kvinnorna att söka finansiering för sina företag upptäckte man problemet med låneräntan. Kvinnorna kunde, av religiösa skäl, inte ta lån där de behövde betala ränta.
I Sverige finns JAK medlemsbank (www.jak.se) som erbjuder lån utan ränta. Problemet är att den avsättning som JAK gör för att omfattas av bankgarantin är placerad i räntebärande papper. Därför är det oklart om de somaliska kvinnorna kan använda sig av JAK.
Istället efterfrågas lösningar som påminner om den som exempelvis Islamic Bank of Britain använder sig av (www.islamic-bank.com). I slutet av 2007 publicerade Helsingborgs dagblad artikeln ”Islamiska lån utmaning för bankerna” (http://hd.se/ekonomi/2007/12/28/troende-muslimer-vill-ha-laan-2/). I denna artikel förklaras lösningen på följande sätt:
”Enkelt förklarat köper banken villan och säljer den sedan till kunden genom avbetalningar. Slutpriset är fast och kunden vet exakt hur stor kostnaden kommer att bli. Under avbetalningsperioden ökar kundens andel av villan samtidigt som bankens minskar. Och istället för ränta på utlånade pengar kommer bankens förtjänst från hyra av kunden som bor i villan under avtalsperioden.”
Problemet i Sverige är att banker exempelvis inte får äga fastigheter och ett avtal om köp av fastighet i framtiden är inte juridiskt bindande. Frågan är också hur många av Sveriges ca 450 000 muslimer som de facto efterfrågar lån utan ränta.
Seminariet och diskussioner som jag fört efteråt har fått mig att fundera på om det finns behov av lånelösningar utan ränta i Sverige. I så fall; kan de legala hindren överbryggas? Är marknaden tillräckligt stor? Det skulle vara spännande att få veta om diskussionen ens förs på affärsbankerna kring denna potentiella möjlighet. Eller har man missat ett helt marknadssegment?
