Textstorlek
När den asiatiska delen i årets sammanställning från Carbon Disclosure Project presenteras, så är det ett försiktigt positivt resultat som förmedlas. Andelen asiatiska företag som rapporterar klimatrelevanta data har ökat från tidigare år, men från de flesta företag är det ändå tyst. Även den asiatiska investerarkåren är relativt lågmäld i sammanhanget.
Läs hela inlägget på webbplatsen CSR i Asien.
Textstorlek
I spåren av finanskrisen finns det all anledning att fråga sig; vad skulle kunnat göras annorlunda? Michael Moore som nämndes i en tidigare artikel här på SIND.nu, har säkert sina teorier om kapitalismens vara och icke vara, jag har min och den stavas långsiktighet med fokus på ”hållbara”, ansvarsfulla investeringar.
Jag har länge funderat på hur det ska gå att få in ett hållbarhetsperspektiv i kärnverksamheten i ett finansiellt bolag.
Utöver fokus på att förebygga skador, måste det även finnas ett större holistiskt perspektiv i organisationerna. Hur gör man t ex när man fattar investeringsbeslut? Hur stor hänsyn tas till påverkan på samhälle och ekosystem? Och syns resultaten från hållbara investeringsbedömningar i resultaträkningen?
Flera studier visar att företag som har ett stort miljö- och samhällsengagemang presterar bättre än sina likar utan samma fokus. Jag tror inte att det är en tillfällighet att t ex Coca Cola har kvalat in på listan på de 100 mest hållbara (sustainable) företagen i världen. Coca Colas arbete ger dem ett starkare varumärke, förmodligen bättre investeringsunderlag och gör att de kan verka på lång sikt. På listan återfinns 16 bolag i finansbranschen, vilket visar att även tjänsteföretag kan göra betydande skillnad. T ex har Dow Jones sedan 1999 haft ett ”sustainability index”.
Så hur ska man göra för att lyckas öka konkurrenskraften och samtidigt ha miljö- och samhällshänsyn? Svaret är att ta in dessa perspektiv i alla investeringsbeslut, stora som små. Syftet är att få människor att tänka i ett vidare perspektiv, det kan inte annat än ge vinster till både medarbetarna, organisationen och samhället.
Textstorlek
Enligt Carbon Disclosure Project går stora företags klimatarbete för långsamt för att nå uppsatta mål.
En närmare titt på de individuella mål som världens 100 största bolag satt upp ger ett kombinerat mål om minskade utsläpp av växthusgaser på 1,9 % per år. Det är knappt hälften av de 3,9 % per år som skulle krävas för att de totala utsläppen ska minska med 80 % till 2050, mätt från 1990 års nivå – det som den internationella klimatpanelen IPCC menar är nödvändigt för att undvika allvarliga klimatförändringar.
I rapporten ”The Carbon Chasm” skriver Carbon Disclosure Project att om inte företagen börjar öka tempot kommer målet om 80 % att uppnås först 2089, vilket kan få dramatiska konsekvenser.
Yttermera problematiskt är att de flesta företag inte satt upp mål som sträcker sig längre än till 2012; få tycks ha siktet inställt på en horisont längre fram i tiden. Troligen väntar många bolag på vad Köpenhamnsmötet kan tänkas ge vid handen.
Men, lilla snigel akta dig! Klimatansvar är inte bara en börda att bära på ryggen, det är en möjlighet till effektivisering, innovation, och ledarskap. Dags alltså att höja blicken och öka steglängden.
Textstorlek
På Financial Times mycket läsvärda Brysselblogg har Tony Barber listat de 5 punkter han anser ska vara toppprioriteringarna för den kommande EU-kommissionen, de tre översta är följande:
1. Vikten av att försvara, och om möjligt en förstärka EU:s inre marknad. Detta är den Europeiska unionens ryggrad och utgör grunden för EU:s kollektiva tyngd i världen.
2. Konstruktiva reformer av EU:s finansiella reglering. Barber betonar ”användbara” regler, eftersom de lagförslag som lagts fram hittills enligt honom spänner från såväl mycket bra till mediokra.
3. En tydligare definition av kommissionens politik för klimatförändringarna och energisäkerhet. Barber vill bl.a. att kommissionen ska utse en ”super-kommissionär” för energi och klimatförändringar.
Min undran är dock om punkt 2 och 3 behöver vara två separata punkter? I viss mån bör förstås delar som rör reglering av finansmarkandens struktur och villkor behandlas avskilt från andra politiska områden, men på ett generellt plan bör regelsystem som ska främja stabila och hållbara finansmarknader utformas så att det också främjar en hållbar utveckling i samhället i stort. Detta är också en tanke som Pontus Schlutz verkar vara inne på. Han har spikat 10 teser i ett kapitalistiskt manifest, där den 4e punkten belyser att om kapitalismen ska bli samhällsbärande måste kapitalisterna också ta samhällsansvar.
Ödets ironi har dessutom gjort att vi har kunnat läsa om vikten av att hitta långsiktiga lösningar för våra samhällen och marknader samma vecka som det rapporteras om rekordbonusar på Goldman Sachs. Om vinsten håller i sig betyder det att banken kommer att betala ut i genomsnitt över 6 miljoner kronor till sina 29 400 anställda. Det är nytt rekord och högre än under boom-åren. Men bonusfesten väntas väcka stark kritik i USA, enligt FT eftersom Goldman Sachs tvingades ta emot 10 miljarder dollar i statligt stöd för att klara sig igenom krisen. Amerikanska politiker menar att det inte räcker med att banken betalat tillbaka de miljarder de erhöll i statsstöd. Eftersom det stora risktagandet ses som en orsak till finanskrisen som skapat en global recession, måste bankerna inse att de inte kan fortsätta som vanligt och agera som före krisen. Det riskerar att utlösa ett folkligt uppror.
Men varför används inte bonuspengarna – eller i alla fall en del av dem – till olika projekt för att främja hållbara lösningar för företaget och samhället i övrigt, istället för att enbart ge extra kontanter till de enskilda medarbetarna?
Det behöver inte betyda att de enskilda anställda inte främst ska gynnas av dessa satsningar. På WWF:s hemsida finns tipps om hur vi enskilda kan agera klimasmart. En av punkterna är t.ex. att: Jobba hemifrån om du kan – då slipper du resorna till och från jobbet och får dessutom mer tid över till annat. Att företag satsar extra pengar på att ta utforma organisationsformer och system för att gynna distansarbete verkar således som en satsning som gynnar såväl de enskilda medarbetarnas möjlighet till flexibilitet och vårt klimat.
Ett annat område som bör utvecklas är de produkter och tjänster inom finansiella sektorn som inte finns ännu. Även om banker och försäkringsbolag har jobbat aktivt med hållbarhetsprodukter under de senaste åren vilket bl.a. kan illustreras med Swedbanks Världsnaturkort (Varje gång du betalar med Världsnaturkortet skänker banken 50 öre till Världsnaturfonden WWF) samt olika former av miljöbils- och vindkraftslån, så känns det som om potentialen på detta område är mycket större. Här kanske banker, finansinstitut och försäkringsbolagen ska snegla på en av de populäraste arbetsplatserna enligt svenska studenter – nämligen Google. På Google får alla medarbetare använda 20 procent av arbetstiden för att satsa på egna projekt. En idé skulle därför kunna vara att låta medarbetarna driva kreativa projekt inom finansiella tjänster – där hållbarhet ur både ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv är en ledstjärna.
Nya klimatsmarta lösningar inom finanssektorn kan gynna samhället på flera sätt, bl.a. genom att ge upphov till nya gröna jobb och förstås bidra till en bättre miljö. Det borde också ge bättre argument för politikerna att ställa upp även nästa gång om bankerna i framtiden skulle hamna i en situation där de blir tvungna att gå till staten och be att få låna skattebetalarnas pengar.
Textstorlek
När EU-rådet för ekonomiska och finansiella frågor, Ekofin, möttes den 9 juni enades finansministrarna om ett bidrag för klimatfinansiering.
Enligt regeringskansliet kommer frågan om klimatfinansiering att vara högst aktuell under svenska ordförandeskapet. Idag påpekar samtidigt John Ashton, Storbritanniens specielle representant i klimatfrågorna, att förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 sammanfaller med den ekonomiska krisen som är långtifrån över. Han menar därför att det krävs ett brett stöd för en snabbare övergång till grönare energi där det också kan användas som ett sätt att bekämpa den ekonomiska krisen. För inget land kommer gå med på att göra klimatåtaganden som hämmar utsikterna för ekonomisk återhämtning, jobb och tillväxt.
De flesta aktörerna i EU liksom på global nivå verkar vara överens om att omställningen till ett klimatsmart och hållbart samhälle kräver att vi alla hjälps åt utifrån våra respektive förutsättningar. Nöten som måste knäckas är dock, vem som ska finansiera dessa åtgärder och hur den bördan ska fördelas?
Här kommer antagligen den svenska regeringen få använda alla förhandlingskonster som går att uppbringa för att få fram konkreta och rejäla klimatåtgärder i Köpenhamn. Många länder i Europa liksom USA har under det senaste året visat att ekonomin och de egna jobben står högst upp på den politiska agendan för dem. Samtidigt har den konservativa partigruppen, EPP (som ofta brukar kunna vara lyhörd för industrilobbyns åsikter) stärkt sin ställning i Europaparlamentet efter EU-valet och hela EU-kommissionen ska precis bytas ut (vilket innebär en klar risk att den nya miljökommissionären får en ganska svag ställning i höstens förhandlingar).
Men å andra sidan så var det just under det svenska ordförandeskapet 2001 som målen för den då mycket aktuella Lissabonstrategin utvidgades. I Göteborg enades stats- och regeringscheferna nämligen om en strategi för hållbar utveckling. Det innebar att tidigare beslut om ekonomisk och social hållbarhet kompletterades med en miljödimension. Denna tredimensionella syn blev sedan även vägledande för det framtida arbetet i Lissabonsprocessen. Förhoppningsvis kommer svenska ordförandeskapet lyckas med liknande framgångar när det gäller klimatfinansieringen. Det skulle stärka Sveriges ställning som en pådrivande aktör i det internationella klimatarbetet, men framför allt skulle det vara bra för vår globala miljö.
Textstorlek
Inom försäkringsområdet sker det en hel del förändringar i form av miljö- och klimatanpassningar. De flesta bolag har under många år arbetat med Miljöpolicys.
I CERES-rapporten som nämndes här på SIND.nu kan vi också se att många bolag tar fram produkter inom området. 2007 kom EU-direktivet ELD – Environmental Liability Directive. I beskrivningen av direktivet kan man läsa följande: “Member States must encourage the development of financial security instruments to enable operators to take out insurance coverage for their responsibilities.” Det europeiska försäkrings- och återförsäkringsförbundet har lett flera workshops i ämnet. I slutet av April gav de ut rapporten ”Navigating the Environmental Liability Directive. A practical guide for insurance underwriters and claims handlers”, där Produktchefer, Underwiters och Skadereglerare kan få vägledning i hur de kan hantera miljörisker. Den här typen av praktiska guider skulle behövas på fler områden inom finansbranschen…
Textstorlek
Framtidens välfärdsutmaningar är redan här! Lågkonjunktur och finanskris har satt välfärdssystemen under stark press och ett antal mer eller mindre akuta frågor behöver diskuteras och avgöras.Räcker pensionspengarna efter fondförluster och minskad sysselsättning?
Hur ska kommuner och landsting klara vården och omsorgen?
Hur resonerar politikerna kring socialförsäkringarna och vad kan försäkringsbranschen bidra med för att välfärdssverige ska klara krisen?
Välkommen till ett högaktuellt och spännande heldagsseminarium som tar ett brett grepp på välfärdsfrågorna. Framstående experter, politiker och företrädare för försäkringsbranschen vänder och vrider på argumenten. Seminariet vänder sig till alla som har anledning att intressera sig för socialförsäkringar och välfärdsfrågor på såväl kort som lång sikt.
För mer information och anmälan:
http://www.forsakringsforeningen.se/utbildning/20090512/valfardsseminariet
Textstorlek
En färsk rapport från Ceres identifierar ett stort antal nya försäkringsprodukter som lanserats under 2008 för att bidra till att hantera klimatförändringar.
I rapporten nämns 643 klimatrelaterade aktiviteter världen över, inklusive en fördubbling av nya försäkringsrelaterade produkter under året som gick. Bland exemplen återfinns försäkringar för produktionsunderskott av vind- och solkraft, och försäkringar för humanitära nödsituationer till följd av torka.
Trots att många kreativa lösningar tagits fram på sistone och att det numera tycks finnas en djupare förståelse om klimatfrågan i försäkringsbranschen så menar rapporten det finns stort utrymme för förbättringar:
“Without insurance innovation and investment we will not achieve the challenge of avoiding extreme climate change impacts and realizing a low-carbon global economy. So here is a challenge to the industry: How will insurers help policymakers, the capital markets, and customers meet these challenges?”
Läs rapporten: ”From risk to opportunity: Insurer responses to climate change 2008”
Textstorlek
Vi kan i dag läsa i pressmeddelandet att regeringen vill klimatanpassa våra städer.
Carlgrens förslag handlar om att minska CO2 utsläppen och inte om att anpassa våra städer för att minska skador genom t ex översvämningar. I detta sammanhang kan vi även notera från förra veckans Uppdrag granskning att t ex kommunerna längs Vänerns strand avser att bygga nya bostadsområden på mark som med all sannolikhet kommer att översvämmas med viss regelbundenhet.
Ingår denna bebyggelse i Carlgrens anpassning? Att reparera vatten skador kommer medföra väsentliga CO2 utsläpp i form av byggnadsmaterial m m som behöver slängas och återproduceras, transporter och destrueras i samband med reparationen och till detta kommer avfukting av byggnader.
I förra veckan kunde vi även läsa på SIND att det finns förväntningar på att försäkringsbolagen ska betala för skador i samband med sjönära boende. Försäkringsförbundet har för branschens räkning i samband med Klimat- och sårbarhetsutredningen framfört att om ett bostadsområde gång efter annan utsätts för översvämning kommer bolagen först att höja premien och därefter – om skadorna blir alltför stora eller frekventa – avstå från att meddela försäkring. Redan i dag förekommer omfattande regresser på översvämningsskador från försäkringsbolag mot kommuner för brister i kommunal planering av bl a VA-nät. Kommunerna får nu anses ha kunskap över de konsekvenser som klimatförändringarna medför i form av stigande vattendrag. Inträffar översvämningsskador på nybyggda strandnära fastigheter i områden med översvämningsrisk så kan kommunen räkna med att få stå kostnaden för brister i planeringen.
Det förefaller mycket oansvarigt att bygga bostäder på sådan riskutsatt mark. Om ett helt område drabbas under vintertid kan detta leda till att det inte bara blir svårt att ta sig in i fastigheten, utan elektriciteten kan slås ut med risk för frostskador i lägenheterna. Dessa lägenheter kommer sedan bli obeboliga under en längre tid, lång tid efter det att vattnet sjunkit undan och reparationsarbete kan sättas i gång. Var ska bostadsområdets invånare ta vägen? Det är inte bara de på bottenvåningen som drabbas. Har kommunen ett nytt bostadsområde som är bättre höjdlagt som kan ta mot dessa? Det kan röra sig om flera hundra hushåll som drabbas.
Vad händer med värdet på bostaden? Vem vill flytta dit? Vilken upplysningsskyldighet har kommunerna om risken för skador genemot den som ska köpa sig en bostad i riskutsatt område?
En sak är säkert. Med den ökade kunskapen försäkringsbranschen inhämtat om ökade klilmatrisker kommer det sannolikt bli svårt att finna försäkringsbolag som är villiga att utan omfattande reservationer teckna fastighets- och hemförsäkringar för strandnära bebyggelse i Vänerområdet. Miljövinsterna med att klimatanpassa städer kommer ätas upp av kostnaden för de skador som inträffar när strandnära bostadområden översvämmas.
/Staffan Moberg
Försäkringsförbundet
Textstorlek
Alla vill bo nära vatten med sjöutsikt säger några av de intervjuade i onsdagens Uppdrag Granskning som handlade om nybyggen vid Vänerns stränder. Och visst låter det härligt, men vad händer när risken för översvämningar ökar?
Vem ska stå för notan när översvämningarna är ett faktum? Njaa, staten och skattebetalarna, svarar kommunerna, i realiteten är det försäkringsbolagen, tänker jag.
Kommunerna är väl medvetna om de risker som finns och dessa finns även väl dokumenterade i Regeringens klimat- och sårbarhetsutredning. Trots detta ges bygglov i riskområden, som man säger i Uppdrag Granskning: ”för att tillgodose människors behov och svara mot folkets önskemål att bo vid vatten”.
Vänern är Nordeuropas största insjö med ett enda utflöde Göta älv, vilket gör både Göta älv och Vänern utsatta för översvämningar. Vattenståndet i Vänern kan komma att höjas med två meter vart 20:e år vilket beräknas ge skador på 10 miljarder kronor. Samma problematik finns i området kring Mälaren med den skillnaden att det finns fler alternativ för att tappa Mälaren på vatten.
Är det så att försäkringsbolagen har en större roll än vad som framgår av t ex Uppdrag gransknings utredning? Har de ett ansvar för att sätta ett högre pris på försäkring av nybyggen vid utsatta områden och vad skulle det ge för konsekvenser? Finns det alternativa lösningar som skulle kunna minimera (dock inte förebygga) påverkan som t ex Private Public Partnerships (PPP)?
De stora återsförsäkringsbolagen ( t ex Swiss Re) har under 20 års tid arbetat aktivt med att kartlägga och prissätta klimatrisker, kanske är det dags även för försäkringsbolagen att synliggöra för kunderna att det faktiskt kostar att bosätta sig i utsatta områden?
Av: Samira Aissi
Nyhetsflöde
Ekonomistas
