Klimatanpassning
februari 28, 2011
Tidigare har det krävts bra relationer med banker eller andra finansiärer för att kunna genomföra sina idéer. Bra business case, klara prototyper, ett bra track record eller rent av banktjänstemannens egna subjektiva bedömning av entreprenörens förmåga att lyckas är ofta avgörande för att få ett lån.
Pragmatiska idéer eller idéer som genererar vinster hamnar lätt i ett sämre bedömningsläge, återbetalningstiden är kanske för lång, vinstprognoserna för låga eller så framstår idéerna helt enkelt som omöjliga att genomföra.
För Sociala entreprenörer har det länge funnits ett antal finansieringsalternativ utanför de traditionella banklånen, Ashoka, Myc4 och kiva.org är några av dem som administrerar och distribuerar lån till Sociala Entreprenörer.
Nu hat det dykt upp ytterligare en möjlighet för människor med idéer att hitta finansiering i form av kickstarer.com, en ”finansieringsplattform för kreativa projekt i världen” som de själva uttrycker det.
Det är lättare att få lite finansiering från många källor än mycket från några få. Finansieringen av projekten realiseras inte förrän hela projektet är fullt finansierat, det minimerar risken avsevärt. Är det många som tror på idéen är förmodligen sannolikheten för att den ska lyckas större.
Fler liknande initiativ efterfrågas, tänk att få gå in och stötta intressanta och spännande projekt och få följa deras utveckling!
juni 8, 2010
På SvD Brännpunkt skriver idag ett antal företrädare för både näringslivet och miljöorganisationer att oljeutvinning av oljesand i Kanada är på väg att bli världens största planlagda miljökatastrof. Ägarna har därför all anledning att avstå, särskilt med katastrofen utanför USA i färskt minne.
Dessutom meddelade ju Nordea igår att banken rensar ut sina innehav av aktier i oljebolaget BP från sina fonder och sätter stopp för framtida investeringar i BP. På Nordeas hemsida skriver man att totalt omfattas ett 20-tal Nordeafonder av BP-utrensningen.
Samtidigt pågår en diskussion om oljans roll i världsekonomin, bl.a. i samband med ABCDE-konferensen (31/5-2/6), förkortningen står för Annual Bank Conference on Development Economics. I år var Sverige värd för konferensen och man lyckades samla många prominenta akademiker på området, varav fem Nobelpristagare (Elinor Ostrom, Joseph Stiglitz, Eric Maskin, James Mirrlees och Robert Solow) som tillsammans med beslutsfattare diskuterade ”Development Challenges in a Post-Crisis World”. Läs mer om vad som diskuterades på bloggen Ekonomistas.
Men än mer intressant är Mats Perssons tänkvärda inlägg på samma blogg om Oljeskatter och budgetunderskott (19/5). Han ställer frågan om vad ekonomisk teori har att säga om en skattehöjning på olja och bensin? I sitt svar antar han att världens oljereserver är givna och konstanta. Han menar då att om utbudet av olja på världsmarknaden är ”helt oelastiskt” så skulle en oljeskatt som införs samtidigt av alla oljeimporterande länder inte leda till någon prishöjning för konsumenterna. I stället skulle det pris producenterna får för oljan falla med hela skattebeloppet. Skatten skulle alltså driva en ”kil” mellan vad konsumenterna betalar och vad producenterna får; detta gör det mindre lönsamt för producenterna att öppna nya oljekällor. Det skulle i sin tur leda till att världens sammanlagda oljeproduktion skulle bli lägre på lång sikt än den annars skulle ha varit. Och enligt skribenten ligger den långsiktiga miljövinsten just här.
Mats Persson skulle därför gärna se att dagens internationella budgetkris blir en katalysator till en samordnad skattehöjning, som kan föra över inkomster från producentländerna till konsumentländerna. På olika internationella krismöten borde dagordningens första punkt därför vara: ”Hur ska vi – inklusive Grekland, Spanien och Portugal – åstadkomma en samodnad höjning av skatten på olja?”
Även om den dagordningsändring som skribenten efterfrågar kanske inte inträffar i närtid är det fortfarande uppenbart att oljans plats i världsekonomin ifrågasättas allt mer, både ur etiska/miljömässiga och mer traditionella säkerhetspolitiska perspektiv. Frågan som dock uppkommer samtidigt är att om det svarta guldet håller på att bli sand, vad ska vi då ersätta det med?
maj 19, 2010
De fyra stora nordiska skadeförsäkringsbolagen If, TrygVesta, Codan(inkl Trygg-Hansa) och Gjensidige aviserade i samband med försäkringsbranschens klimatkonferens i Köpenhamn i september 2009 att de skulle utveckla en gemensam klimatplattform. Ett första viktigt steg i detta arbete har tagits genom att bolagens koncernchefer publicerat en gemensam debattartikel i de ledande affärstidningarna i Danmark, Norge och Finland samt på Newsmill i Sverige.
mars 22, 2010
Två tredjedelar av jordens yta är täckt av vatten, så visst vore det konstigt om affärsverksamhet inte skulle ha något med vatten att göra? Tvärtom, så är de flesta företag i dag beroende av vatten och påverkar vatten, på ett eller annat sätt. Om man betänker att det enligt vissa beräkningar går åt 148 000 liter vatten för att tillverka en bil så förstår man ju att vatten är inblandat i vår urbana vardag långt mer än vad som syns på ytan.
Som jag skrivit om tidigare så tror jag att just vatten är nästa stora grej, efter den nu så dominerande klimatfrågan, även om de två områdena förstås hänger ihop.
Vad betyder det för investerare? Åtminstone två saker:
1. Investerare behöver bli mer insatta i hur de kan identifiera och värdera vattenrelaterade frågor. Detta gäller försås för enskilda bolag likväl som för olika branscher och sektorer, och för aktieanalys likväl som kreditgivning. Det är inte svårt att hitta material att läsa för den som är intresserad; ett bland flera exempel är FN-rapporten ”Challenges of Water Scarcity – A Business Case for Financial Institutions”.
2. Investerare behöver mer information från företag om hur de hanterar vattenrelaterade frågor som är av betydelse för verksamheten. Här kan projekt som The Water Disclosure Project komma att få stor betydelse, eftersom det vill stimulera företag till mer transparens på området. Läs gärna rapporten ”The Case for Water Disclosure”.
Idag (22 mars) firas Världsvattendagen, som instiftades av FN 1993. Kanske kan det vara en bra startdag för den investerare som vill rycka tag i detta affärsmässigt relevanta men ännu inte (i finanskretsar) så uppmärksammade område?
mars 5, 2010
Det har snart gått tre år sedan Klimat- och sårbarhetsutredningen publicerades. Utredningen visade bland annat att klimatförändringarna kommer öka såväl frekvensen som intensiteten av extrema väderhändelser, t.ex. översvämningar, skogsbränder, ras och skred. För att minska samhällets sårbarhet, för inte bara extrema väderhändelser utan även mer långsamt framväxande förändringar som kan komma att eskalera i ett längre tidsperspektiv, måste nödvändiga men många gånger kostsamma klimatanpassningsåtgärder vidtas.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) publicerade i december 2009 en enkätundersökning där det framkommer att endast cirka 25 procent av kommunerna arbetar med klimatanpassning i någon större utsträckning. Resterande kommuner arbetar endast i mindre utsträckning eller inte alls med klimatanpassning, vilket är oroväckande med tanke på att kommunerna är nyckelaktörer för samhällets klimatanpassning.
Eftersom klimatanpassning är kostsamt och komplext är det inte så underligt att många kommuner väljer att prioritera t.ex. vård och omsorg framför klimatanpassningsåtgärder vilka inte ger synbara positiva effekter förrän kanske tiotals år senare. Samtidigt så innebär varje fördröjning att prislappen blir allt dyrare.
Som vanligt är det alltså pengar det handlar om. Så länge ingen är villig att betala, så händer inte så mycket. De pengar som faktiskt finns avsatta för klimatanpassning är nästan uteslutande öronmärkta för forskning om klimatanpassning emedan inga pengar finns för det faktiska genomförandet av klimatanpassningsåtgärder. Till saken hör att det material som forskningen producerar många gånger är alltför svårhanterligt för kommunerna.
Även om Sverige inte direkt riskerar att drabbas av extrema naturolyckor motsvarande stormen Katrina så finns det stora risker för såväl liv som egendom. Stormen Gudrun slog till så sent som 2005 och var faktiskt en av de direkta orsakerna till att Klimat- och sårbarhetsutredningen tillsattes.
Risken är att inget händer på klimatanpassningsområdet förrän nästa naturolycka knackar på dörren. Kanske tillsätts då en ny utredning …
februari 23, 2010
Någon som reagerade på att morgontidningens bilaga om den nya Pensionsmyndighetens svämmade över av annonser från PPM-rådgivare? En rådgivning som enligt aktörernas egna utsagor skapat tresiffrig värdetillväxt i PPM systemet. Samma företeelse som Aktiefrämjandets ordförande och förre börschefen på DN debatt beskrev på följande sätt:
”Regeringen bör därför i lämpliga former stödja utvecklingen av en opartisk finansiell rådgivning så att det här och andra typer av kvalificerat bondfångeri stoppas”.
Liknelsen med bondfångeri ligger frestande nära när man fingranskar några annonser. I en annons framgår att avgiften för rådgivning kostar mindre än en hårklippning. För egen del kan jag konstatera att med lite tur kan man få både hårklippning och fondråd till hälften av det pris som anges i annonsen. Min frisör i Nacka till exempel. Han varvar numera hårfön och putsning med fondtips. Framtidens finansiella rådgivning? Tillhandhållen bland annat av frisörer med licens för finansiell rådgivning? Jag väntar med spänning på annonserna i de kommande årens informationsbilagor från Pensionsmyndigheten.
januari 26, 2010
Den sk Trafikförsäkringsutredningen överlämnade nyligen sitt slutbetänkande till socialförsäkringsministern. Utredningen har genomfört ett mycket gediget arbete och betänkandet kan antas bli ett standardverk för utbildning inom området under många år framåt.
Den smått tvångsmässigt snabba reaktionen från ministern blev att utredningens förslag inte kan genomföras(ett valår!, min anm.) pga att den resulterar i för stora kostnader(premiehöjningar) för bilisterna. Här kan nämnas att det för normalbilisten handlar om ca en krona per mil vilket inte är mer än normala marknadsmässiga svängningar i bensinpriset. Dessutom var regeringen väl bekant med dessa siffror redan innan utredningen tillsattes 2007.
Jag ska dock inte polemisera mot regeringen eftersom det är uppenbart politiskt taktiska överväganden som ligger till grund för dess agerande. Däremot vill jag gärna framhålla några av utredningens många förtjänster. Jag har tidigare på sind.nu skrivit om de stärkta incitament för rehabilitering som uppstår vid en utvidgad trafikförsäkring. Utredningen har i hög grad kommit till samma slutsats och förstärker snarast argumenten för detta. Utredningen ser också tydliga fördelar för den enskilde när ansvaret för trafikskadorna kommer att koncentreras till en part, nämligen den skadades försäkringsbolag. På lite sikt antas även detta leda till ökad effektivitet och därmed sänkta administrativa kostnader.
Att genomföra en reform med utvidgad trafikförsäkring är således väl i linje med regeringens strävanden för att minska utanförskapet genom att förbättra de sjukskrivnas möjligheter att återgå till arbete baserat på en välplanerad rehabilitering. På DN debatt idag argumenterar också Fredrik Reinfeldt och Cristina Husmark Pehrsson fortsatt för denna linje.
januari 7, 2010
Om klimatförändringar har – eller så smånginom kan tänkas få – några konsekvenser på börsnoterade bolag så är det i alla fall inget som vare sig kortsiktiga eller långsiktiga investerare behöver bry sig om.
Så ligger det tydligen till om man får tro förvaltarna själva. Enligt en ny undersökning från Ceres svarar nästan hälften av 86 deltagande kapitalförvaltare (som återfinns bland världens 500 största dito) att de inte beaktar klimatrisker alls, eftersom de inte anser att klimatförändringar har någon finansiell materialitet.
Det står förstås i bjärt kontrast mot de många företag som i sin finansiella rapportering uppger klimatförändringar som en materiell risk…
Vad betyder det här nu då? Har inte förvaltarna fattat grejen? Eller vet de något som inte vi andra vet?
Enligt Ceres så kan förvaltarnas ointresse för klimatet bero på att många kapitalägare helt enkelt inte bett förvaltarna att göra en bedömning av klimatrelaterade risker och möjligheter i sin due diligence. Ett annat problem är att incitamentsstrukturen och benchmarks som ägarna använder för att utvärdera förvaltarna tenderar att premiera kortsiktig prestanda och kvartalsresultat, och då har klimatrisker oftast inte någon större betydelse.
Men alla förvaltare är förstås inte så o-uppkopplade på klimatrisker som de som refereras till ovan; Ceres undersökning visar också att de allra flesta kapitalförvaltarna trots allt är i någon form av uppstartsfas för att börja inkludera klimatperspektivet i sin due diligence-process.
Gott så. Men visst känns det ibland som att klimatfrågan uppstod så sent som förra året? När den egentligen har varit aktuell i flera decennier. Var har förvaltarna varit hela den här tiden? För att inte tala om företagen?
Dags att vakna upp. Väckarklockan har ringt och det är inte läge att somna om. Det är 2010 nu.
december 10, 2009
Vid klimattoppmötet i Köpenhamn har Geneva Association – ett nätverk för världens försäkringsbolag – presenterat en rapport som visar på stora framtida klimatrisker, framför allt i utvecklingsländerna. I en intervju i Di (10/12-09) säger Stine Bosse, styrelseledamot i i Geneva Associations att de har sett dramatiska ökningar av väderrelaterade skador de senaste åren och vill jobba tillsammans med världens regeringar och samhället i övrigt för att lösa problemen. Enligt rapporten väntas försäkringsbranschens kostnader för väderrelaterade skador öka med 20-50% till 2020.
Ett annat problem som Stine Bosse vill uppmärksamma är risken för att klimatförändringarna skapar konflikter mellan branschen och enskilda länder. I USA har t.ex. myndigheter redan krävt att försäkringsbolagen ska ställa upp med försäkringar i områden som branschen har ansett är för riskfyllda.
Samtidigt konstaterar analytiker vid Zurich Financial Services Group att försäkringar har en förmåga att uppmuntra riskreducering effektivare än något annat ekonomisk verktyg genom att införa riskbaserade prissättningsignaler i form av premier. Däremot fungerar försäkringar bäst och enklast för att skydda privata tillgångar.
Då klimatförändringarna utgör utmaningar för både privata tillgångar och kollektiva nyttigheter uppstår således en synnerligen relevant men samtidigt mycket komplicerad fråga: vem eller vilka bör egentligen ha ansvaret för klimatskador både när det gäller att förebygga uppkomsten av dessa samt att ersätta dem efteråt?
november 21, 2009
Många förespråkare av CSR som en affärsrelevant dimension (jag erkänner mig själv villigt till denna skara) vill ju gärna framhålla att det kan vara lönsamt och på andra sätt finansiellt vettigt att anamma det bredare perspektiv på affärsverksamhet som ett CSR-arbete i sin mest sofistikerade form innebär. Nu har vi fått ytterligare vatten på vår kvarn:
En ny forskningsstudie baserad på svensk data visar ett positivt samband mellan företags prestanda inom miljö och socialt ansvar och företagens börvärde. Sambandet är specielt starkt för miljösidan. Författarna (från Åbo respektive Umeå universitet) förutspår att företags prestanda inom CSR-området kommer att uppfattas som allt mer finansiellt relevant av investerare i takt med en ökande miljömedvetenhet och en mer fullskalig prissättning av externaliteter.
Läs mer på SIND-kollegan Erika Augustinssons klimatblogg.
Studien finns att ladda ner här.
