Personligen hade jag några spännande dagar med störst fokus på välfärds/socialförsäkringsfrågor. Både Svenskt Näringsliv och AFA Försäkring arrangerade givande seminarier runt arbetsskadeförsäkring. If var representerat på ett seminarium med rubriken ”Socialförsäkring i förändring – Ekonomiska drivkrafter för en bättre försäkring”. Försäkringskollegorna på Trygg-Hansa och Skandia satsade bla på att belysa sjukvårdsförsäkring i Sverige och utomlands. Sveriges Kommuner och Landsting tog upp frågor kring välfärdens framtida finansiering. I centrum för många seminarier stod med all rätt den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Dess ordförande Gunnar Axén(m) deltog i många debatter och frågestunder under veckan.

Ett kul grepp från försäkringsbranschen var också Svensk Försäkrings blogg direkt från almedalen.  

Nu nalkas semestern med förhoppning om att vädret blir bättre än den kölddimma Almedalen låg insvept i detta år.

Riksrevisionens synpunkter knyter väl an till Arbetsskadekommissionens(ASK) arbete. ASK tillsattes i november 2010 med syftet att utreda arbetsskadesystemet i Sverige. Ordförande för ASK är Björn von Sydow, socialdemokratisk riksdagsledamot och tidigare bla talman och försvarsminister. ASK består i övrigt av tunga experter inom området.

Tanken på att utreda arbetsskadesystemet i Sverige har funnits en tid men nu är tidpunkten väldigt lämplig eftersom ASK kommer att arbeta parallellt med den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen. ASK kan därigenom tjäna som en viktig kunskapskälla för den parlamentariska utredningen. Men det finns flera goda skäl för att arbetsskadorna utreds. I våra nordiska grannländer drivs arbetsskadeförsäkring helt eller delvis av de privata försäkringsbolagen enligt försäkringsmässiga principer. Det finns således skäl att utvärdera denna möjlighet även för Sverige. 

Nyligen deltog ASK s kansli på ett intressant seminarium med titeln ”Arbetsskadeförsäkring under förändring” arrangerat av Arbets- och miljömedicin i Uppsala. ASKs arbete kommer att pågå fram till nästa sommar och tanken är att presentera resultatet under Almedalsveckan 2012.

- Saco har presenterat en rapport om hur parterna skulle kunna ta ansvar för socialförsäkringarna.

- Timbro har lanserat sin sk skuggutredning kring varför vi behöver socialförsäkringar.

- Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har arrangerat en hearing om arbetslöshetsförsäkringen.

- Försäkringsföreningen har genomfört ett brett utformat Välfärdsseminarium.  

- LO har publicerat en rapport om pensionssystemet.

- IVA har startat ett Tjänsteinitiativ där naturligtvis välfärdstjänster har en viktig roll.

- 25 februari har AFA ett seminarium om läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen. 

I tillägg till detta har Socialdemokraternas kriskommission rapporterat självkritiskt kring hur partiet misslyckats med att förmedla ” den viktiga roll socialförsäkringarna spelar i ett modernt, tryggt och rörligt samhälle”. 

På DN debatt 21/2 skriver SEB:s Jens Magnusson att framtidens välfärd kommer att bli en stor börda för 200 kommuner. Den senaste tiden har också kyrkliga företrädare startat en debatt kring sjukförsäkringsreformens konsekvenser för dem som utförsäkras. 

Allt detta skulle ju kunna vara gott och väl och till synes ge en bra grund för de tänkta reformbeslut som måste tas inom en inte alltför avlägsen framtid. Man skulle kunna tro att alla dessa pågående aktiviteter skulle bidra till både en allmän opinionsbildning och en bred debatt som når ut till medborgarna. 

Men sanningen är den motsatta. Diskussionen pågår främst mellan de ”närmast sörjande” dvs en inre krets av sakkunniga politiker,  myndighetspersoner och experter från näringsliv och akademi. Det blir mest en rundgång i detta system dvs samma personer träffas mer eller mindre oavbrutet i de forum som försöker beskriva olika områden där det kommer att finnas behov av reformer.

Men utanför denna krets är det förvånansvärt tyst. Man får lätt en känsla av att vissa makthavare tycker att detta är bekvämt. Genom att undvika en bred debatt slipper man också diskutera de svåra frågorna om välfärdssystemens omfattning och finansiering baserat ökade framtida krav från medborgarna och den demografiska utvecklingen. ”Det går ju ändå ganska bra för Sverige just nu och sjukskrivningstalen är under kontroll”. Å andra sidan finns det politiker som verkligen brinner för att förbättra dagens system och flera av dessa vittnar om bristen på debatt och förändringstryck. Paralleller till 90-talets pensionsreform görs ofta och där blev den förra svenska finanskrisen en viktig drivkraft. Pensionsreformen hade dessutom fördelen att eventuella negativa konsekvenser för den enskilde inte blev synliga förrän kanske 20 år efter reformen. 

Så vad göra? Eftersom politiska beslut inte fattas i vakuum är det helt klart att det behövs många olika aktörer för att bredda debatten. Annars är risken uppenbar att ambitiösa reformer uteblir och att de politiska blocken kommer att skylla misslyckandet på varandra.

Ett intressant inlägg till denna diskussion publicerades nyligen av Arena Idé. Arena Idé driver sedan i februari 2010 ett projekt kring välfärdens framtida finansiering. Det första resultatet av detta projekt var samarbetet med Timbro kring den sk Borg-kommissionen. Den nu aktuella rapporten är skriven av Petter Odmark som bla har ett förflutet som sekreterare i den socialförsäkringsutredning som Anna Hedborg ledde fram till 2006. Odmarks rapport klargör på ett förtjänstfullt sätt de teoretiska begrepp som ofta används för att beskriva de finansiella utmaningar de offentliga tjänsterna står inför. Han anlägger i huvudsak en ganska optimistisk ton kring möjliga lösningar och väljer att diskutera både välfärdstjänster och socialförsäkringar. En viktig slutsats är att det finns ett antal problem idag som bör lösas innan man tar på sig en för hög ambition att lösa alla framtidsproblem.

Odmark menar också att välfärdsstatens framtida finansiering är en betydligt mer ideologisk fråga än vad den ofta framställs som. Det ska bli intressant att se om inte minst s-sidan kommer att ta fasta på detta i sitt kommande arbete med att skapa en ny välfärdspolitik för framtiden.

- Antalet kvinnliga riksdagsledamöter har ökat från 49 till 165.(SCB)

- 1970 producerades ca en tredjedel av den svenska elen från olja. 2010 står kärnkraften för ca hälften av elproduktionen. Vattenkraften stod för huvuddelen av resterande del både 1970 och 2010. (SCB)

- Antalet dödade i trafiken har minskat med 70% sedan 1970.(SCB)

- Andelen överviktiga vuxna har ökat från ca 30 %, 1970 till ca 45%, 2010.(SCB)

- Andelen av befolkningen 20-64år som får sin försörjning från offentliga trygghetssystem har ökat från ca 12%, 1970 till ca 20%, 2010.(SOU 2006:86) 

Mycket i den svenska välfärden har förstås blivit bättre sedan 1970 men det är definitivt på tiden att socialförsäkringssystemen ses över och att välbehövliga reformer så småningom genomförs. Det är därför glädjande att den sedan länge aviserade parlamentariska socialförsäkringsutredningen nu kommer till stånd med Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson som ordförande. Bland övriga ledamöter finns många bra personer och valet av Irene Wennemo (LO) som utredningssekreterare lovar gott. 

För snart fyra år sedan presenterade Anna Hedborg slutbetänkandet från sin hyllade socialförsäkringsutredning vars syfte var att skapa ett brett kunskapsunderlag för den parlamentariska utredning som nu är aktuell. Många olika parter har sedan dess krävt att denna utredning ska startas under innevarande mandatperiod, inte minst de tunga fackliga organisationerna. Vid sommarens Almedalsvecka var också framtidens socialförsäkringssystem ett tema för flera seminarier. En positiv slutsats därifrån är att det verkar finnas ett genuint intresse från båda de politiska blocken att inte omedelbart låsa sig i tvärsäkra åsikter kring lösningar, utan istället först försöka enas om problembilden. 

Utredningsdirektiven är relativt öppna och omfattar i princip alla socialförsäkringar relaterade till sjukdom och ohälsa. Även frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ska utredas, vilket främst är ett intresse från alliansens sida. Översynen ska dessutom belysa samspelet mellan de allmänna, de kollektivavtalade och de privata försäkringarna. Eftersom det snart är riksdagsval är det förstås troligt att direktiven kommer att kompletteras vid ett eventuellt regeringsskifte. 

För försäkringsbranschen är kanske arbetsskadeförsäkringen av störst intresse. Direktiven ger här utrymme för helt nya lösningar där även privatisering är ett alternativ. Branschen har därför all anledning att på olika sätt bidra med kunskap och synpunkter i lämpliga former. Utredningen ska pågå till maj 2013.

I kommissionens rapport konstaterar man att medborgarnas efterfrågan på vård och omsorg ökar mer än vad dagens skattefinansiering klarar. En bit in på 2020-talet kommer ett ansenligt finansieringsgap uppstå. Det gäller därför att prioritera vilka behov som är så angelägna att de ska finansieras offentligt. Dessa ska gälla alla medborgare och ingå i ett offentligt åtagande, som ska vara tydligt, förutsägbart och begripligt. Samtidigt anser kommissionen i sin rapport att det som inte faller inom det offentliga åtagandet blir medborgarnas eget ansvar, ett ansvarstagande som ska underlättas och inte försvåras.

I de efterföljande kommentarerna så poängterade först folkhälsominister, Maria Larsson (kd), att man på socialdepartementet har gjort beräkningar som visar att vi i Sverige skulle kunna få fram stora belopp genom effektiviseringar inom hälso- och sjukvård samt äldreomsorgen. Samtidigt invände Ylva Johansson (s) starkt mot den delen av rapporten som talar om medborgarnas eget ansvarstagande och möjligheten att komplettera de offentliga tjänsterna med egna försäkringar eller andra privata betalningslösningar.

Vid seminariet påpekade även kommissionsledamoten Jens Magnusson, som också sitter med i SInd:s inspirationsråd, att även om man har pratat om att vi behöver arbeta längre i flera decennier nu, så har den faktiska pensionsåldern bara höjts marginellt de senaste 30 åren. Det innebär att även om politikerna ofta pratar om att en lösning på detta problem är att vi ska arbeta längre, både genom att människor ska komma ut på arbetsmarknaden tidigare samt stanna kvar i arbetskraften längre innan de går i pension, så ville rapportförfattarna ändå betona inga finansieringslösningar bör förkastas innan man har analyserat dem djupare, inklusive privata finansieringslösningar som ett komplement till att finansiera välfärdstjänster i framtiden.

Det var tydligt på seminariet att detta är en mycket ideologiskt fråga, men oavsett om vad deltagarna tyckte om rapportens slutsatser så var de alla överens om att frågan om välfärdens framtida finansiering är väldigt viktig och bör lyftas högre upp på den politiska dagordningen. Och på denna punkt har Borgkommissionen givit ett spännande bidrag till den kommande debatten.

I studien ges också ett exempel på hur försäkringsindustrin aktivt kan bidra till förbättrade hälsovillkor och samtidigt tillvarata ett ekonomiskt intresse. Discovery Holdings, ett sydafrikanskt bolag, har till exempel utvecklat ett system för försäkringstagarna som innebär att de får poäng om de deltar i olika friskvårdsaktiviteter, till exempel slutar röka, viktminskningsprogram eller regelbundet går på hälsokontroller. Poäng som kan växlas in till rabatter på medlemskap i gym, köp av hälsokost e.t.c. Systemet omfattar i dag 1,3 milj. försäkringstagare och har enligt Discover Holdings bidragit till att minska dess sjukvårdskostnader för hjärtinfarkt med 15 %.

Därmed uppstår frågan hur aktieägare och andra intressenter då ska kunna veta om ett företags engagemang för ett hållbart samhälle också kommer att skapa värde för aktieägarna på lång sikt. Robert G Eccles svar på den frågan är att de årliga ekonomiska och CSR /hållbarhetsrapporterna borde kombineras i något han kallar ”En rapport,” som skulle samla all viktig information om ett företags ekonomiska, miljömässiga och sociala prestationer samt ge en bild över företagets corporate governance och slutligen påvisa relationen mellan dessa olika faktorer.

Eftersom hållbarhet är en sådan fundamental fråga, anser Eccles också att övervakningsmyndigheter borde kräva integrerade ekonomiska- och hållbarhetsrapporter av företagen. En integrerad rapport skulle vara ett sätt att se till att företagen tar en aktiv roll i processen att uppnå en hållbar utveckling.

Både Sasja Beslik och Robert G Eccles belyser vikten av att hitta relevanta och mätbara nyckeltal och indikatorer för att uppnå en långsiktig hållbar utveckling. Däremot har de lite olika angreppssätt. Sasja fokuserar främst på att företagen själva ska kunna identifiera bättre morötter, som gynnar en långsiktig hållbar utveckling både ekonomiskt, miljömässigt och socialt, men Robert tror istället att det enda sättet att få företagen samt investerare att ta tag i de här frågorna ordentligt är genom att myndigheterna börjar kräva det.

Det talas allmänt om vikande deltagarsiffror på seminarier och konferenser i kölvattnet av finanskrisen. Det gäller inte Socialförsäkringsklubbens möten. Det kan kanske se ut som en tanke att i lågkonjunkturens spår ökar intresset för socialförsäkring i största allmänhet. Jag tror dock att förklaringen delvis är en annan, även om förändringarna i sjukförsäkringen fortsatt tilldrar sig stort intresse. Huvudskälet är istället att Socialförsäkringsklubbens styrelse, med Svenskt Näringslivs Sofia Bergström i spetsen, ofta lyckas träffa helt rätt i sin strävan att diskutera aktuella samhällsfrågor. Igår var temat ”Åtgärder för sjukförsäkrade som förlorat rätt till ersättning” dvs en genomgång av aktuella samverkansmetoder mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.  Myndigheterna företräddes av sina Generaldirektörer Adriana Lender och Angeles Bermudez-Svankvist. Båda gjorde utmärkt jobb med att förklara hur både nya och gamla samspelsformer är tänkta att fungera. Dessutom gavs en på många sätt uppmuntrande bild av hur resp. myndighet arbetar med att minska de sk utanförskapet. Det är onekligen positivt att det sk ohälsotalet minskat med hela 10 dagar de senaste sex åren.