Företagens samhällsansvar - CSR
mars 16, 2010
För närvarande pågår en spännande förändring av medielandskapet. Traditionella medier (tidningar, radio, TV) förlorar användartid till sociala media (Bloggar, mikorbloggar som Twitter, forum, användargenererade webbplatser som Facebook och YouTube, mm). Det centrala är att passiv masskommunikation ersätts av aktivt deltagande, både i form av eget material, men även som kommentarer och betygsättning av andras.
För t.ex. banker innebär det att förväntningarna från kunder och allmänheten på att få tillgång till olika arenor för dialog växer. Det gäller att ta tillvara de kommunikationsvägar som finns, något som många företag och banker redan uppmärksammat.
På Facebook finns alla fyra storbankerna representerade i olika skala. Det finns t.ex. tre grupper som är kopplade till Nordea. Den största är Nordea Danmark med 1074 medlemmar, den näststörsta är Nordea – För skoj skull med 1024 medlemmar och den sista gruppen med minst medlemmar är Nordea, med 430 medlemmar. Även Swedbank har tre grupper som är kopplade till banken. Den största är Swedbank med 1216 medlemmar (som riktar sig till de som jobbar eller vill jobba på Swedbank), näst störst är Swedbank Young Professsionals med 557 medlemmar (den gruppen är stängd för alla utom medlemmarna) och minst är gruppen för Swebank Litauen med 340 medlemmar. Handelsbanken har en stor grupp för medarbetarna med 1212 medlemmar och sen finns det en mindre grupp för Handelsbanken Norge med 92 medlemmar samt två lokala handelsbankengrupper. När det gäller SEB däremot finns det bara två mindre grupper som kan kopplas till deras verksamhet med 44 respektive 12 medlemmar.
Det intressanta är dock vad bankerna har för strategi för att bygga sitt varumärke via de sociala nätverken, som Facebook. På Nordeas logg kan man t.ex. hitta en länk som går till en informationsfilm om hur Nordea överväger att finansiera en omfattande skogsskövling som skulle förstöra vackra skogar i Australien – till ett mycket högt pris för både den lokala miljön och det globala klimatet.
På denna hemsida kan också läsa att ”Nordea tror inte att någon av deras kunder vet om detta – eftersom allt det här sker på andra sidan jordklotet.” Men med tanke på att länken till denna webbsida + informationsvideo ligger på Nordeas egen Facebooksida (där allt material är offentligt) så måste man ju ändå säga att Nordea gör det ganska enkelt för kunderna att hitta informationen om de vill… Frågan är dock om man gör detta medvetet från Nordeas sida eller om man bara låter sidan leva ett eget liv och därför inte har brytt sig om att gå in på sidan och ge sin version av denna story?
Men om man låter sina sidor i olika sociala medier leva ett eget liv spelar man ett högt spel med sitt varumärke, för informationen går snabbt idag och de sociala medierna blir en allt viktigare plats för många människor att umgås och dela information. Och om kunderna får intrycket via olika sociala mediekanaler att en bank finansierar skogskövling och bidrar till att hota den biologiska mångfalden, spelar det mindre roll om de sen skriver på hemsidan att det pågår olika initiativ och projekt som syftar till att minska bankens miljöpåverkan. I dagens webb 2.0-värld finns det inget företag som ensamt äger bilden av sitt varumärke. Eftersom bilden av banken som miljöbov eller miljökämpe bl.a. byggs upp ute i de sociala nätverken måste banker (och även andra företag såklart) få med sig kunderna och övriga allmänheten på sin sida för att varumärket: banken som miljökämpe ska bli den tongivande bilden ute i datamolnet.
mars 3, 2010
Är banker företag som agerar på en fri marknad eller utgör de samhällsnyttiga funktioner där staten bör ha yttersta ansvaret? Ibland verkar det som om bankrepresentanterna själva anser att man tillhör den fria marknaden när det går bra och utgör samhällsviktiga funktioner när det går dåligt. Andreas Cervenka har skrivit mycket tänkvärt om denna komplexa fråga på E24. Han konstaterar bl.a. att historien visar att världens banker förlitat sig på att kunna spela på statens bekostnad och att de därför hela tiden ökat insatserna.
Ur ett perspektiv är det enkelt att hävda att banker är företag på en fri marknad. Håller inte banken vad dess rådgivare har lovat, så kan kunden byta bank.
Men om banken skulle gå i konkurs eller om en konkurrerande bank gör det så får bankkunden acceptera att det är kunden själv som får betala ut garantierna till sig själv eller sina olycksbröder, men via skattesedeln. För nu betraktas bankernas verksamheter istället som viktiga samhällsfunktioner och inte som ren företagsverksamhet, vilket innebär att det finns statlig insättningsgaranti.
Och hur bör vi agera om vi vill protestera mot banken? Om vi t.ex. tycker att SEB och Swedbank har agerat illa mot människorna i Lettland, hur kan vi då markera detta? Medan vi som kunder kan överge bilproducenter som t.ex. Toyota eller Volvo om de inte gör tillräckligt bra bilar vilket i slutändan kan leda till konkurs för dessa företag, så kan vi aldrig rösta med fötterna gentemot banken. Vi har visserligen möjlighet att flytta våra sparpengar och lån, men som svenska medborgare har vi ändå alla fått vara med och understödja de svenska bankernas verksamheter i bl.a. Baltikum med våra skattepengar oavsett om vi gillar banken eller inte. Och trots att vi i stort sett aldrig kan påverka bankernas styrning eller inriktning (till skillnad från t.ex. helstatliga bolag där folkvalda politiker, dvs regeringen påverkar styrelsens sammansättning och ger bolagen direktiv om verksamhetens inriktning och fokus). Nordea utgör här i viss mån ett undantag, men också här har staten svårt att göra sin röst hörd när man vill styra upp bonuskulturen.
Ett folk som verkligen har svårt att förstå bankens roll i samhället är antagligen islänningarna. På lördag är det tänkt att islänningarna för första gången i landets historia ska gå till en folkomröstning. I fokus står den så kallade Icesave-lagen som tvingar det lilla öriket att ställa upp med garantier värda runt 35 miljarder kronor för att kompensera sparare i Storbritannien och Nederländerna efter Landsbankis kollaps hösten 2008. Och för att uttrycka det milt har islänningarna väldigt svårt att förstå varför skattebetalarna ska tvingas stå för notan efter en liten bankelits vidlyftiga, utländska äventyr.
Så hur kan vi då förstå bankernas roll i samhället, är de en mystisk hybrid som agerar på en fri marknad med samma roll som samhällsaktörer? Och vilket ansvar bör banker då ha gentemot staten och medborgarna?
mars 2, 2010
Det finns Läkare utan gränser, reportrar utan gränser. Nu finns det; ja inte Aktuarier utan gränser men om du är Aktuarie och vill göra skillnad så kanske följande jobbannons inom microinsurance är något för dig?
februari 16, 2010
För någon vecka sedan skrev Petra Whalström ett mycket intressant inlägg om vad svenska banker skulle kunna lära av EON. Petra föreslog: ”Bankerna skulle kunna ta initiativ till en finansdialog – dvs. ett forum för samarbete mellan berörda myndigheter, företag och organisationer samt representanter för privatkunderna.”
Vi får se vad som händer i denna inte helt enkla fråga. I ett led att skapa klarhet och fördjupa diskussionen kring Finansinspektionens förslag till nya regler bjuder IFL vid Handelshösgkolan in till seminarium, 22 mars 2010:
Temat är ”Information och diskussion kring Finansinspektionens föreskrifter kring ersättningsssytem.” Deltar gör Charlotta Carlberg, Chef för Rättsavdelningen på Finansinspektionen, och Andreas Lauritzen, VD för Novare Executive Compensation.
februari 1, 2010
I höstas lanserades projektet Hållbart Värdeskapande av 13 svenska institutionella investerare och ägare. Projektet innebar i ett första steg att man skickade ut en enkät till styrelseordförande för de 100 största bolagen (mätt i börsväre) på Nasdaq OMX Stockholm, för att ta reda på hur bolagen arbetar med hållbarhetsfrågor.
Nu har man också sammanställt resultaten, som presenteras i en rapport på projektets hemsida. Det finns egentligen inget att förvånas över i företagens svar, men jag drar ändå tre slutsatser av det jag läser:
1. Samordnade investerarprojekt är vägen framåt.
Den höga svarsfrekvensen på 84 % måste betyda att bolagen tycker att det var mödan värt att svara på enkäten trots att de troligen redan drunknar i andra enkäter från olika håll och kanter från analytiker, studenter och andra som vill veta mer om bolagens CSR-arbete.
Vad är det som gör att just den här enkäten besvarades? Sannolikt att man kunde ge information till tretton investerare på ett bräde.
Detta tror jag är framtidens melodi – samordnade SRI-initiativ. Både för att det är mest resurseffektivt för företagen att mötas av en större grupp investerare samtidigt (vare sig det gäller enkäter eller ägardialoger) – och för att ägarna ändå är intresserade av samma information (för ingen hade väl tänk öppna den där hemliga mappen märkt insiderinformation, om det nu finns någon sådan i CSR-hyllan) så varför inte samordna sig och dela databank?
2. Mänskliga rättigheter upplevs fortfarande som det mest snåriga CSR-området för bolagen att förstå sig på.
47 % av företagen uppger att de har ledningssystem och målstyrning för mänskliga rättigheter, mot 72 % på miljöområdet.
Som jag skrivit om tidigare tycks området mänskliga rättigheter ibland upplevas som något av ett mysterium för en del företag; ett fluffigt område som det är svårt att få grepp om. Men det skulle inte behöva vara så. Klarar man att bedriva ett hållbarhetsarbete över huvudtaget så borde man klara att ta reda på vilka de mänskliga rättigheterna är, identifiera hur den egna verksamheten relaterar till dessa, samt bestämma sig för vad bland detta man vill prioritera och vilka mål man vill uppfylla.
Ett första steg på vägen kan vara att bekanta sig med Amnestys modell för hur företag kan arbeta för att ta ansvar för mänskliga rättigheter.
3. Att skriva riktlinjer är lätt men att följa upp arbetet är svårt.
90 % av bolagen uppger att de har riktlinjer för sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt saknar 40 % systematisk uppföljning. Men kanske är det inte så enkelt som att det ena är lätt och det andra svårt – kanske handlar det helt krasst om att det ena kostar relativt lite tid och pengar och det andra – uppföljningen – kräver betydligt mer resurser?
Kanske beror en eventuell ovilja att satsa resurser på uppföljning i sin tur på att man inte ser den direkta kopplingen mellan hållbarhetsarbete och affärsmöjligheter för det egna bolaget? En grupp respondenter, oklart från rapporten hur stor, såg inte sådana kopplingar, medan en annan grupp gjorde det.
Jag spekulerar fritt här, men kan hända skulle mer uppföljning ske om fler bolag kunde identifiera en möjlig affärsnytta med CSR? Det vore bra, för då blir inte CSR-arbetet ett skott ut i rymden, utan i bästa fall ett strategiskt och operativt verktyg för en affärsmässigt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.
januari 7, 2010
Om klimatförändringar har – eller så smånginom kan tänkas få – några konsekvenser på börsnoterade bolag så är det i alla fall inget som vare sig kortsiktiga eller långsiktiga investerare behöver bry sig om.
Så ligger det tydligen till om man får tro förvaltarna själva. Enligt en ny undersökning från Ceres svarar nästan hälften av 86 deltagande kapitalförvaltare (som återfinns bland världens 500 största dito) att de inte beaktar klimatrisker alls, eftersom de inte anser att klimatförändringar har någon finansiell materialitet.
Det står förstås i bjärt kontrast mot de många företag som i sin finansiella rapportering uppger klimatförändringar som en materiell risk…
Vad betyder det här nu då? Har inte förvaltarna fattat grejen? Eller vet de något som inte vi andra vet?
Enligt Ceres så kan förvaltarnas ointresse för klimatet bero på att många kapitalägare helt enkelt inte bett förvaltarna att göra en bedömning av klimatrelaterade risker och möjligheter i sin due diligence. Ett annat problem är att incitamentsstrukturen och benchmarks som ägarna använder för att utvärdera förvaltarna tenderar att premiera kortsiktig prestanda och kvartalsresultat, och då har klimatrisker oftast inte någon större betydelse.
Men alla förvaltare är förstås inte så o-uppkopplade på klimatrisker som de som refereras till ovan; Ceres undersökning visar också att de allra flesta kapitalförvaltarna trots allt är i någon form av uppstartsfas för att börja inkludera klimatperspektivet i sin due diligence-process.
Gott så. Men visst känns det ibland som att klimatfrågan uppstod så sent som förra året? När den egentligen har varit aktuell i flera decennier. Var har förvaltarna varit hela den här tiden? För att inte tala om företagen?
Dags att vakna upp. Väckarklockan har ringt och det är inte läge att somna om. Det är 2010 nu.
december 10, 2009
Marknaden för fonder och index som tar hänsyn till bolags CSR-prestanda i sin analys och förvaltning har växt stadigt i ekonomiskt utvecklade länder de senaste 10 åren. Men hur ser det ut med den saken i Kina?
En ny rapport visar att det börjar hända saker även här, om än i liten skala.
Läs mer om detta på csriasien.se
november 21, 2009
Många förespråkare av CSR som en affärsrelevant dimension (jag erkänner mig själv villigt till denna skara) vill ju gärna framhålla att det kan vara lönsamt och på andra sätt finansiellt vettigt att anamma det bredare perspektiv på affärsverksamhet som ett CSR-arbete i sin mest sofistikerade form innebär. Nu har vi fått ytterligare vatten på vår kvarn:
En ny forskningsstudie baserad på svensk data visar ett positivt samband mellan företags prestanda inom miljö och socialt ansvar och företagens börvärde. Sambandet är specielt starkt för miljösidan. Författarna (från Åbo respektive Umeå universitet) förutspår att företags prestanda inom CSR-området kommer att uppfattas som allt mer finansiellt relevant av investerare i takt med en ökande miljömedvetenhet och en mer fullskalig prissättning av externaliteter.
Läs mer på SIND-kollegan Erika Augustinssons klimatblogg.
Studien finns att ladda ner här.
november 18, 2009
Av: Gunilla Hjalmarsson, VD meta asset management
Utvecklingen inom Responsible Investments (RI) formligen exploderar internationellt. Bara sedan augusti i år har ytterligare 50 institutionella investerare anslutit sig till UN PRI och enligt en färsk rapport från Robeco beräknas 50% av nettoinflödet hos kapitalförvaltarna fram till 2015 att bestå av RI.
I senaste numret av Nordic Region Pension News poängterar jag i artikeln ”Where is the alpha in norm-based screening?” att skandinaviska pensionsfonder riskerar att hamna på efterkälken när europeiska investerare nu alltmer integrerar Environmental, Social & Governance (ESG) -frågor för att bättre kunna estimera företagens långsiktiga avkastning. Avgörande för denna utveckling är att stora institutionella placerare och pensionsförvaltare börjat uttolka sitt ansvar gentemot sina sparare -fiduciary duty – som att man som långsiktig kapitalförvaltare har en juridisk skyldighet att i sin investeringsprocess väga in de faktorer som påverkar den långsiktiga avkastningen.
Många skandinaviska aktörer arbetar redan mycket seriöst med bolagsdialoger och att rösta på bolagsstämmor, men en övergång till att integrera ESG-kriterier i investeringsprocessen kräver att dessa faktorer även påverkar investeringsbesluten, dvs vilka aktier som ingår i investeringsportföljen. Detta angreppssätt skiljer sig radikalt från den nordiska modellen för ansvarsfulla investeringar, så kallad norm-baserad screening. Genom att utgå från vedertagna normer – till exempel i de internationella konventioner som Sveriges riksdag ratificerat – definieras en värdegrund utifrån vilken portföljbolagen rannsakas. När väl de ruttnaste äpplena identifierats – och eventuellt uteslutits ur portföljen – påverkas oftast inte investeringsprocessen alls.
När omvärlden är i full färd med att förfina sin investeringsanalys genom att inkludera ESG-aspekter, riskerar den svenska modellen – om den inte kompletteras med en integrering av ESG-aspekter i investeringsprocessen – att innebära svårigheter för svenska investerare att konkurrera avkastningsmässigt med sina europeiska kollegor. Även de investerare som anser att indexförvaltning är den effektivaste förvaltningen på lång sikt riskerar att gå miste om avkastningsmöjligheter för sina sparare.
Av: Gunilla Hjalmarsson,
VD meta asset management
november 12, 2009
Veckans Affärer har lanserat en aktieportfölj med tio aktier som ”håller etikfanan högt” och som man tror är bra investeringar på 3-5 års sikt.
VA förklarar att urvarlet både bygger på traditionellt fundamentala finansiella kriterier och att företagen ”har möjligheten att klara av de omställningar som krävs och även kan dra nytta av de ökade kraven i en alltmer globaliserad och miljöstressad värld.”
Vad är det man ska investera i då, tycker VA? Här är listan:
Dagens Industri verkar optimistiska då man använder listan för veckans ”Torsdagstips för börsen”.
Portföljen är inte den enda nya hållbarhetsprodukten som dykt upp i veckan; Ethix SRI Advisors har lanserat ett nordiskt hållbarhetsindex, SIX STAR. I pressmeddelandet framhåller Ethix att indexet inte bara är tänkt att vara till nytta för investerare, utan att det även ska generera värde till de listade företagen själva. SIND ser fram emot att följa upp hur det kommer att gå med den saken!
