Företagens samhällsansvar - CSR
december 1, 2010
Miljökatastrofer och bankkollapser har gjort att investerarna ställer allt högre krav på transparens och redovisning av icke-finansiella nyckeltal. Kravet på obligatorisk hållbarhetsredovisning rycker allt närmare.
Det är Veckans Affärer som rapporterar om en ny undersökning från Sveriges forum för hållbara investeringar, Swesif, som visar att lågkonjunkturen ökat, inte minskat, intresset för hållbara placeringar minskat. I Sverige har andelen av det totala förvaltade kapitalet i hållbara investeringar ökat med hela 60 procent de senaste två åren till dagens 2 800 miljarder kronor. För svensk del betyder det 70–80 procent av allt förvaltat kapital. I hela Europa har motsvarande ökning varit 100 procent under samma period.
För några år sedan såg många investerare som en sämre investering på grund av att den begränsning det innebär att exkludera en del företag också innebär att man har färre aktier att investera i vilket enligt klassisk riskteori gör risken per investering högre, än om man får investera i vad som helst. Idag är det alltså allt fler som inser att dessa etiska investeringar i sin screening gallrar bort rötägg i investeringskorgen.
Hållbarhet handlar ju om att en organisationer agerar på ett ekonomiskt uthålligt, miljömässigt uthålligt och samhällsmässigt uthålligt sätt. Att bara basera en bedömning på de strikt finansiella nyckeltalen är därmed att likna vid att bedöma företagen på bara en tredjedel av de resultat som ett företag presterar, utan att ta hänsyn till hela bilden.
Artikeln är hämtad från CSR i Praktiken
oktober 12, 2010
Hur kombinerar fondsparare en målsättning om hög avkasting med en vilja att investera ansvarsfullt? Det är temat för en ny doktorsavhandling som lags fram av Jonas Nilsson vid Umeå universitet. Forskningen tar utgångspunkt i teori om hur beslutsprocessen för ett köp typiskt sett ser ut.
Avhandlingen bekräftar vad som redan lyfts fram ett flertal gånger här på sind.nu, nämligen att det är svårt för konsumenter att göra ett informerat val av SRI-fond. Men där Nilsson och jag är överens om lägesbilden så är vi inte helt ense om anledningen därtill – Nilsson lyfter nämligen fram avsaknaden av en SRI-standard som ett problem. Han menar att det faktum att det inte finns en ”SRI-märkning” krånglar till det för spararen som försöker jämföra fonder.
Men jag ifrågasätter om det verkligen är nödvändigt – eller ens en bra idé – att strömlinjeforma SRI på det sättet.
Tvärtom så menar jag att det är fullt rimligt att SRI-produkter har olika form och innehåll, så att den sparare som helst vill undvika vissa sektorer (tex vapen) kan göra det och den investerare som tycker det är viktigt att kapitalet styrs mot miljöprogressiva företag kan göra det, och så vidare. Vi behöver både shariafonder, gröna fonder, fonder som tycker det är ok med oljebolag men som vill påverka dem att bli bättre, och fonder som tar bestämt avstånd från oljebolag och därför aldrig skulle investera en krona där.
Vad vi uppfattar som ”etiskt” och ”ansvarsfullt” förändras ju dessutom över tid, och vi kommer alltid att (pö om pö) omformulera våra förväntningar både på företagsansvar och på utformningen av fonder varigenom vi kan investera i företag.
I nämnda avhandling konstateras dessutom: ”When actually deciding how to invest, different groups of consumers value different aspects of the offering.” (sid 70). Inte så konstigt – det hör väl till vanligheten att konsumenter har olika preferenser, och därmed finns det också en marknad för olika utföranden av samma produktkategori.
Så, en homogenisering av SRI genom en standard är nog ingen bra idé. Vad vi däremot behöver är bättre transparens från de kapitalförvaltande bolagen gentemot spararen. Vi behöver få veta hur man tänkt när man satt samman fonden, och vad vi som sparare kan vänta oss att pengarna gör när vi sover (som det ju heter i reklamen).
När Petra Wahlström här på sind.nu tidigare i år skrev ett inlägg som ifrågasatte hur KPA (m.fl.) tänkt kring sin investering i oljesand fick hon en utförlig förklaring från KPA:s miljöchef. Den typen av utläggningar skulle spararna behöva få tillgång till på fondbolagens hemsidor och produktbroschyrer, för bara då kan man göra ett informerat val om vad det egentligen är man investerar i. Och då behöver inte konsumenten hamna i en fullt så ”complex decision environment” som Nilssons avhandling beskriver.
Ek. Dr. Emma Sjöström
Handelshögskolan i Stockholm
augusti 8, 2010
Veckan Affärer skrev förra veckan om att tio procent av alla fonder inom PPM är miljömärkta och på Pensionsmyndighetens hemsida står att myndigheten ställer krav på hur fondbolagen hanterar sina placeringar. Men när VA frågade Pensionsmyndighetens pressekreterare Kristina Kamp om vilka kraven var så svarade hon att de inte ställer några särskilda krav eller gör några specifika granskningar av fonderna. Det innebär alltså att miljöfonder mycket väl kan investera i alla globala oljeföretag.
Samtidigt menade Torbjörn Isacsson i en krönika förra veckan att de svenska fondförvaltarna länge har fört spararna bakom ljuset med sina så kallade miljö- och etikfonder. Han kritiserade också fondbolagens argument att fondförvaltarna sätter press på bolag som inte sköter sig, för att på så sätt genomdriva förbättringar. Enligt Isacsson påminner i praktiken ett svenskt fondbolags inflytande på en internationell oljegigant mer om en oljedroppe i Atlanten än de massiva effekter som Shell har i Nigerdeltat, eller BP i mexikanska golfen. Han uppmanade därför fondspararna att ställa hårdare krav på förvaltarna – eller byta fond.
Frågan är dock hur kunderna ska kunna hitta de miljö-etiska fonder som placerar pengarna på ett sätt som de anser är förenligt med miljö-etiska principer i dagens enorma fonddjungel. För två år sen lät Pensionsmyndigheten analysföretaget GES Investment Services göra en bedömning av de miljö-etiskt märkta fonderna. En liknande analys ska upphandlas av myndigheten i höst. Kanske kan denna nya analys ge lite vägledning för de kunder som vill veta vilka bolag som spararnas pengar faktiskt placeras i.
augusti 2, 2010
I en krönika i SvD Näringsliv skriver Olle Nygårds att snälla företag inte existerar. Mot bakgrund av de nya globala riktlinjerna för Corporate Social Responsibility (CSR), som ska sammanfattas i standarden, ISO 26000, skriver Nygårds att storföretagen redan har en alltför splittrad självbild. Å ena sidan lägger företagen ner resurser på viktiga förmåner för de anställda, som subventionerade gymkort, ergonomiska kontorsmöbler och näringsanpassade menyer i matsalen. Å andra sidan är företagets vd och toppsäljare ute i världen och enbart fokuserar på en sak – att sälja, dvs tjäna så mycket pengar som möjligt. Och på dessa säljmöten är varken ergonomer eller dietister med. Nygårds slutsats är därför att när företag låtsas vara goda är det lika mycket hyckleri som att låtsas att wrestling är en sport utan koreografi.
Samtidigt påpekar, dock Bengt Mattson som arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB, i ett blogginlägg att även om han i stort håller med Nygårds resonemang om att företagen har som främsta uppgift att tjäna pengar så är det viktigt att komma ihåg att det inte betyder att socialt och miljömässigt ansvarstagande företag inte skulle existera. “Snällism” och CSR-arbete är inte samma sak. Han påpekar också att den största delen av ett modernt CSR-arbete idag är väl integrerat i den direkta affären. Företagen skall tjäna pengar, men det går att göra gott för samhället samtidigt.
Nygårds avslutar sin krönika med att konstatera att alla älskar en målskytt. Även om den spelar fult. Och det brukar förvisso stämma, men samtidigt skulle man kunna hävda att målskyttens prestation bara kommer bli riktigt stor om man även lägger till en viktig pusselbit – nämligen ett samhälle som fungerar väl och därmed ger förutsättningar för många människor (dvs en en stor publik) att lägga sina pengar, sin tid och sitt engagemang på att följa matchen och bry sig om resultatet.
maj 24, 2010
Det är onekligen en intressant debatt som SvD har initierat genom sina kritiska granskningar av bankers och fondbolagens etiska placeringar. Sasja Beslik kommenterade denna debatt i SvD Näringsliv (18/5) med att det blir allt tydligare att etiska fonder i dag inte motsvarar förväntningarna från omvärlden. Han sa också att svenska fondbolag måste få fram fler integrerade produkter där relevanta miljö- sociala och affärsetiska aspekter är integrerade från början. Det är precis samma resonemang som Gunilla Hjalmarsson hade i sitt inlägg.
I sin mycket intressanta och detaljrika kommentar till mitt förra inlägg om den här frågan skriver Kerstin Grönwall att KPA sorterat bort ett stort antal energibolag innan de valde vilka bolag de skulle placera sina kunders pengar i och att de har en bestämd strategi att bråka med de företag de väljer att investera i. Det låter som ett både väl övervägt och konstruktivt agerande. Men samtidigt verkar det vara svårt att övertyga omvärlden om att det finns en klar och tydlig distinktion mellan vilka bolag som kan anses kvalificerade att ingå i de etiska fondernas aktieportföljer och vilka som inte platsar i dessa aktieportföljer. I en artikel i SvD Näringsliv i dag (24/5) skriver t.ex. Per Lindvall och Torbjörn Isacson att det är direkt pinsamt att KPA gör reklam om miljökämpar i hängmattor, när de i själva verket investerar i oljesandsbolag.
Krönikören Carolina Neurath på SvD Näringsliv skrev i en kommentar (18/5) att det bästa sättet att spara etiskt är att själv sätta ihop en egen aktieportfölj, vilket måste anses vara ett ganska grovt underbetyg till de etiska fonderna eftersom tar betalt för att göra det här åt oss.
I debatten verkar de flesta vara överens om utsållningskriterierna, dvs. vilka bolag som absolut inte bör ingå i etiska fonders aktieportföljer t.ex. bolag som tillverkar vapen, alkohol eller tobak samt spelbolag. Utmaningen verkar istället vara att enas om vilka kriterier som bolag ska leva upp till för att kunna kvalificera sig som potentiella investeringsobjekt för de etiska fonderna. Här skulle kanske en mer strukturerad integrering från början av sociala, miljö- och affärsetiska aspekter kunna bidra med en gemensam referensram. Det i sin tur skulle i bästa fall även kunna göra det lättare för kunderna att veta vilka bolag som överhuvudtaget kan komma i fråga för de etiska fondernas aktieportföljer.
maj 17, 2010
Den 14e maj skrev SvD Näringsliv om pensionsförvaltaren KPA som profilerar sig som etisk, men investerar i vad som av miljögruppen Environmental Defence har beskrivits som det mest destruktiva projektet på jordklotet. Dagen efter följdes artikeln upp med en liknande artikel som hade rubriken ”Tveksam etik när banken själv får välja” och i artikeln kan man läsa att när reportrarna besökte de fyra storbankerna föreslog de ett flertal fonder som, i likhet med KPA:s, investerar i den hårt kritiserade kanadensiska oljesanden. Och idag har de ytterligare en artikel på samma tema med den ganska uppseendeväckande rubriken ”Miljömärkta fonder investerar i miljöbovar”.
Kort sagt det verkar vara ett glapp mellan såväl bankers som pensionsbolagens retorik och praktik. Eller kanske snarare skillnad mellan företagens retorik och kundernas tolkning av vad det innebär i praktiken.
För ca ett halvår sen skrev Gunilla Hjalmarsson här på Sind om hur europeiska investerare alltmer integrerar Environmental, Social & Governance (ESG)-frågor för att bättre kunna uppskatta företagens framtida avkastning. Hon poängterade då att den svenska modellen riskerar medföra svårigheter för svenska investerare att konkurrera avkastningsmässigt med sina europeiska kollegor – om den inte kompletteras med en integrering av ESG-aspekter i investeringsprocessen.
De senaste dagarnas artiklar har ytterligare understrukit vikten av en mer strukturerad integration av ansvarsfrågorna i placeringarna. Idag verkar det främst vara upp till kunderna att själva läsa på, jämföra och dubbelkontrollera fonder för att se vilka som verkligen placerar pengarna i de bolag som kunden själv anser vara förenligt med etiskt sparande. Det innebär att banker och pensionsbolag förväntar sig en hel del av de kunder som vill ha ett etiskt sparande. De ska vara beredda att satsa ordentligt med tid och själva identifiera de fonder och bolag som verkar använda samma form av definition av ”Etik” som de själva tillskriver det begreppet.
april 23, 2010
Sind.nu är numera partners till den kampanj som Ericsson driver 2020 Shaping Ideas. Som en del av kampanjen intervjuas ett antal kända och intressanta personer om deras syn på hållbarhet 2020. Några som intervjuats är Anne Lise Kjaer, Jeffrey Sachs och professor Hans Rosling.
Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:
En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.
Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!
april 6, 2010
SRI, UNPRI, CSR, ESG, GRI, etik, miljö, clean tech, hållbar, ansvarsfull – vilken placering vill du ha? Vill du att din kapitalförvaltare ska arbeta med negativa kriterier, positiva urval eller påverkande dialog? Eller en kombination?
Sedan kontrollerar du väl också att avgiften är låg, den riskjusterade avkastningen hög och att aktieexponeringen passar med din övriga placeringsstrategi? Hur var det nu, man var kanske garanterad ett visst belopp också? Återstår då bara att fortlöpande bevaka ditt val av tjänstepension. Eller PPM-fond. Eller privat pensionssparande …eller var det ”bara det vanliga fria fondsparandet” det gällde?
Det är inte lätt med alla val här i livet, eller att veta att de val man gjort faktiskt motsvarar det man tror. Finansbranschen handlar till stor del om förtroende. Förtroende att förvalta andras kapital, för hur kapitalet förvaltas och för att beskrivningen av det är riktig, och begriplig. Inte minst gäller det för etiska fonder.
Fair Trade Center släppte nyligen en intressant rapport på ämnet. För den initierade en informativ och seriös genomgång av åtta olika fondbolags metoder för etikanalys. En av de viktiga slutsatserna är dock att det är svårt för en konsument att veta på vilket sätt en etisk fond är etisk. Det är en klok uppmaning till hela branschen att tillsammans göra det tydligare och enklare för kunden att välja etiskt.
mars 29, 2010
I Norge tycks samhörigheten inom finansbranschen vara större än i Sverige. Man har bl.a. samlat alla aktörer i den nybildade branschorganisationen FNO(Finansnäringens Fellesorganisasjon). Det nya är att även sparbanksrörelsen nu finns under samma tak som övriga banker, försäkringsbolag m.fl. Den nya organisationen genomförde 24 mars sin första årskonferens med ca 600 deltagare, vilket måste sägas vara en stor manifestation av samhörighet inom branschen. Genom konferensens tyngd lyckas norrmännen alltid locka någon från politikens toppskikt, denna gång finansminister Sigbjörn Johnsen, vilket i sin tur skapar ett relativt stort medieintresse.
Ett huvudtema för konferensen var naturligt nog en återblick på de senaste 18 månadernas finanskris där Norge är ett av de länder som drabbats minst. Förutom Norges allmänt goda förutsättningar angavs som ett viktigt framgångsrecept ett gott samspel mellan branschen, myndigheterna och politiken. Många lärdomar från Norges finansproblem i början på 90-talet kunde nu användas.
Ett annat tema för konferensen handlade om samhällsansvar där finansbranschen på ett mycket tydligare sätt än i Sverige tagit gemensamma grepp.
Norge står inför en betydande pensionsreform vilket diskuterades i en specifik session. Detsamma gällde skadeförsäkringens framtid som innehöll anföranden avseende förtroendet för branschen, klimatfrågan och idéer till nya försäkringsområden.
mars 22, 2010
Två tredjedelar av jordens yta är täckt av vatten, så visst vore det konstigt om affärsverksamhet inte skulle ha något med vatten att göra? Tvärtom, så är de flesta företag i dag beroende av vatten och påverkar vatten, på ett eller annat sätt. Om man betänker att det enligt vissa beräkningar går åt 148 000 liter vatten för att tillverka en bil så förstår man ju att vatten är inblandat i vår urbana vardag långt mer än vad som syns på ytan.
Som jag skrivit om tidigare så tror jag att just vatten är nästa stora grej, efter den nu så dominerande klimatfrågan, även om de två områdena förstås hänger ihop.
Vad betyder det för investerare? Åtminstone två saker:
1. Investerare behöver bli mer insatta i hur de kan identifiera och värdera vattenrelaterade frågor. Detta gäller försås för enskilda bolag likväl som för olika branscher och sektorer, och för aktieanalys likväl som kreditgivning. Det är inte svårt att hitta material att läsa för den som är intresserad; ett bland flera exempel är FN-rapporten ”Challenges of Water Scarcity – A Business Case for Financial Institutions”.
2. Investerare behöver mer information från företag om hur de hanterar vattenrelaterade frågor som är av betydelse för verksamheten. Här kan projekt som The Water Disclosure Project komma att få stor betydelse, eftersom det vill stimulera företag till mer transparens på området. Läs gärna rapporten ”The Case for Water Disclosure”.
Idag (22 mars) firas Världsvattendagen, som instiftades av FN 1993. Kanske kan det vara en bra startdag för den investerare som vill rycka tag i detta affärsmässigt relevanta men ännu inte (i finanskretsar) så uppmärksammade område?
