Företagens samhällsansvar - CSR
augusti 8, 2010
Veckan Affärer skrev förra veckan om att tio procent av alla fonder inom PPM är miljömärkta och på Pensionsmyndighetens hemsida står att myndigheten ställer krav på hur fondbolagen hanterar sina placeringar. Men när VA frågade Pensionsmyndighetens pressekreterare Kristina Kamp om vilka kraven var så svarade hon att de inte ställer några särskilda krav eller gör några specifika granskningar av fonderna. Det innebär alltså att miljöfonder mycket väl kan investera i alla globala oljeföretag.
Samtidigt menade Torbjörn Isacsson i en krönika förra veckan att de svenska fondförvaltarna länge har fört spararna bakom ljuset med sina så kallade miljö- och etikfonder. Han kritiserade också fondbolagens argument att fondförvaltarna sätter press på bolag som inte sköter sig, för att på så sätt genomdriva förbättringar. Enligt Isacsson påminner i praktiken ett svenskt fondbolags inflytande på en internationell oljegigant mer om en oljedroppe i Atlanten än de massiva effekter som Shell har i Nigerdeltat, eller BP i mexikanska golfen. Han uppmanade därför fondspararna att ställa hårdare krav på förvaltarna – eller byta fond.
Frågan är dock hur kunderna ska kunna hitta de miljö-etiska fonder som placerar pengarna på ett sätt som de anser är förenligt med miljö-etiska principer i dagens enorma fonddjungel. För två år sen lät Pensionsmyndigheten analysföretaget GES Investment Services göra en bedömning av de miljö-etiskt märkta fonderna. En liknande analys ska upphandlas av myndigheten i höst. Kanske kan denna nya analys ge lite vägledning för de kunder som vill veta vilka bolag som spararnas pengar faktiskt placeras i.
augusti 2, 2010
I en krönika i SvD Näringsliv skriver Olle Nygårds att snälla företag inte existerar. Mot bakgrund av de nya globala riktlinjerna för Corporate Social Responsibility (CSR), som ska sammanfattas i standarden, ISO 26000, skriver Nygårds att storföretagen redan har en alltför splittrad självbild. Å ena sidan lägger företagen ner resurser på viktiga förmåner för de anställda, som subventionerade gymkort, ergonomiska kontorsmöbler och näringsanpassade menyer i matsalen. Å andra sidan är företagets vd och toppsäljare ute i världen och enbart fokuserar på en sak – att sälja, dvs tjäna så mycket pengar som möjligt. Och på dessa säljmöten är varken ergonomer eller dietister med. Nygårds slutsats är därför att när företag låtsas vara goda är det lika mycket hyckleri som att låtsas att wrestling är en sport utan koreografi.
Samtidigt påpekar, dock Bengt Mattson som arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB, i ett blogginlägg att även om han i stort håller med Nygårds resonemang om att företagen har som främsta uppgift att tjäna pengar så är det viktigt att komma ihåg att det inte betyder att socialt och miljömässigt ansvarstagande företag inte skulle existera. “Snällism” och CSR-arbete är inte samma sak. Han påpekar också att den största delen av ett modernt CSR-arbete idag är väl integrerat i den direkta affären. Företagen skall tjäna pengar, men det går att göra gott för samhället samtidigt.
Nygårds avslutar sin krönika med att konstatera att alla älskar en målskytt. Även om den spelar fult. Och det brukar förvisso stämma, men samtidigt skulle man kunna hävda att målskyttens prestation bara kommer bli riktigt stor om man även lägger till en viktig pusselbit – nämligen ett samhälle som fungerar väl och därmed ger förutsättningar för många människor (dvs en en stor publik) att lägga sina pengar, sin tid och sitt engagemang på att följa matchen och bry sig om resultatet.
maj 24, 2010
Det är onekligen en intressant debatt som SvD har initierat genom sina kritiska granskningar av bankers och fondbolagens etiska placeringar. Sasja Beslik kommenterade denna debatt i SvD Näringsliv (18/5) med att det blir allt tydligare att etiska fonder i dag inte motsvarar förväntningarna från omvärlden. Han sa också att svenska fondbolag måste få fram fler integrerade produkter där relevanta miljö- sociala och affärsetiska aspekter är integrerade från början. Det är precis samma resonemang som Gunilla Hjalmarsson hade i sitt inlägg.
I sin mycket intressanta och detaljrika kommentar till mitt förra inlägg om den här frågan skriver Kerstin Grönwall att KPA sorterat bort ett stort antal energibolag innan de valde vilka bolag de skulle placera sina kunders pengar i och att de har en bestämd strategi att bråka med de företag de väljer att investera i. Det låter som ett både väl övervägt och konstruktivt agerande. Men samtidigt verkar det vara svårt att övertyga omvärlden om att det finns en klar och tydlig distinktion mellan vilka bolag som kan anses kvalificerade att ingå i de etiska fondernas aktieportföljer och vilka som inte platsar i dessa aktieportföljer. I en artikel i SvD Näringsliv i dag (24/5) skriver t.ex. Per Lindvall och Torbjörn Isacson att det är direkt pinsamt att KPA gör reklam om miljökämpar i hängmattor, när de i själva verket investerar i oljesandsbolag.
Krönikören Carolina Neurath på SvD Näringsliv skrev i en kommentar (18/5) att det bästa sättet att spara etiskt är att själv sätta ihop en egen aktieportfölj, vilket måste anses vara ett ganska grovt underbetyg till de etiska fonderna eftersom tar betalt för att göra det här åt oss.
I debatten verkar de flesta vara överens om utsållningskriterierna, dvs. vilka bolag som absolut inte bör ingå i etiska fonders aktieportföljer t.ex. bolag som tillverkar vapen, alkohol eller tobak samt spelbolag. Utmaningen verkar istället vara att enas om vilka kriterier som bolag ska leva upp till för att kunna kvalificera sig som potentiella investeringsobjekt för de etiska fonderna. Här skulle kanske en mer strukturerad integrering från början av sociala, miljö- och affärsetiska aspekter kunna bidra med en gemensam referensram. Det i sin tur skulle i bästa fall även kunna göra det lättare för kunderna att veta vilka bolag som överhuvudtaget kan komma i fråga för de etiska fondernas aktieportföljer.
maj 17, 2010
Den 14e maj skrev SvD Näringsliv om pensionsförvaltaren KPA som profilerar sig som etisk, men investerar i vad som av miljögruppen Environmental Defence har beskrivits som det mest destruktiva projektet på jordklotet. Dagen efter följdes artikeln upp med en liknande artikel som hade rubriken ”Tveksam etik när banken själv får välja” och i artikeln kan man läsa att när reportrarna besökte de fyra storbankerna föreslog de ett flertal fonder som, i likhet med KPA:s, investerar i den hårt kritiserade kanadensiska oljesanden. Och idag har de ytterligare en artikel på samma tema med den ganska uppseendeväckande rubriken ”Miljömärkta fonder investerar i miljöbovar”.
Kort sagt det verkar vara ett glapp mellan såväl bankers som pensionsbolagens retorik och praktik. Eller kanske snarare skillnad mellan företagens retorik och kundernas tolkning av vad det innebär i praktiken.
För ca ett halvår sen skrev Gunilla Hjalmarsson här på Sind om hur europeiska investerare alltmer integrerar Environmental, Social & Governance (ESG)-frågor för att bättre kunna uppskatta företagens framtida avkastning. Hon poängterade då att den svenska modellen riskerar medföra svårigheter för svenska investerare att konkurrera avkastningsmässigt med sina europeiska kollegor – om den inte kompletteras med en integrering av ESG-aspekter i investeringsprocessen.
De senaste dagarnas artiklar har ytterligare understrukit vikten av en mer strukturerad integration av ansvarsfrågorna i placeringarna. Idag verkar det främst vara upp till kunderna att själva läsa på, jämföra och dubbelkontrollera fonder för att se vilka som verkligen placerar pengarna i de bolag som kunden själv anser vara förenligt med etiskt sparande. Det innebär att banker och pensionsbolag förväntar sig en hel del av de kunder som vill ha ett etiskt sparande. De ska vara beredda att satsa ordentligt med tid och själva identifiera de fonder och bolag som verkar använda samma form av definition av ”Etik” som de själva tillskriver det begreppet.
april 23, 2010
Sind.nu är numera partners till den kampanj som Ericsson driver 2020 Shaping Ideas. Som en del av kampanjen intervjuas ett antal kända och intressanta personer om deras syn på hållbarhet 2020. Några som intervjuats är Anne Lise Kjaer, Jeffrey Sachs och professor Hans Rosling.
Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:
En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.
Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!
april 6, 2010
SRI, UNPRI, CSR, ESG, GRI, etik, miljö, clean tech, hållbar, ansvarsfull – vilken placering vill du ha? Vill du att din kapitalförvaltare ska arbeta med negativa kriterier, positiva urval eller påverkande dialog? Eller en kombination?
Sedan kontrollerar du väl också att avgiften är låg, den riskjusterade avkastningen hög och att aktieexponeringen passar med din övriga placeringsstrategi? Hur var det nu, man var kanske garanterad ett visst belopp också? Återstår då bara att fortlöpande bevaka ditt val av tjänstepension. Eller PPM-fond. Eller privat pensionssparande …eller var det ”bara det vanliga fria fondsparandet” det gällde?
Det är inte lätt med alla val här i livet, eller att veta att de val man gjort faktiskt motsvarar det man tror. Finansbranschen handlar till stor del om förtroende. Förtroende att förvalta andras kapital, för hur kapitalet förvaltas och för att beskrivningen av det är riktig, och begriplig. Inte minst gäller det för etiska fonder.
Fair Trade Center släppte nyligen en intressant rapport på ämnet. För den initierade en informativ och seriös genomgång av åtta olika fondbolags metoder för etikanalys. En av de viktiga slutsatserna är dock att det är svårt för en konsument att veta på vilket sätt en etisk fond är etisk. Det är en klok uppmaning till hela branschen att tillsammans göra det tydligare och enklare för kunden att välja etiskt.
mars 29, 2010
I Norge tycks samhörigheten inom finansbranschen vara större än i Sverige. Man har bl.a. samlat alla aktörer i den nybildade branschorganisationen FNO(Finansnäringens Fellesorganisasjon). Det nya är att även sparbanksrörelsen nu finns under samma tak som övriga banker, försäkringsbolag m.fl. Den nya organisationen genomförde 24 mars sin första årskonferens med ca 600 deltagare, vilket måste sägas vara en stor manifestation av samhörighet inom branschen. Genom konferensens tyngd lyckas norrmännen alltid locka någon från politikens toppskikt, denna gång finansminister Sigbjörn Johnsen, vilket i sin tur skapar ett relativt stort medieintresse.
Ett huvudtema för konferensen var naturligt nog en återblick på de senaste 18 månadernas finanskris där Norge är ett av de länder som drabbats minst. Förutom Norges allmänt goda förutsättningar angavs som ett viktigt framgångsrecept ett gott samspel mellan branschen, myndigheterna och politiken. Många lärdomar från Norges finansproblem i början på 90-talet kunde nu användas.
Ett annat tema för konferensen handlade om samhällsansvar där finansbranschen på ett mycket tydligare sätt än i Sverige tagit gemensamma grepp.
Norge står inför en betydande pensionsreform vilket diskuterades i en specifik session. Detsamma gällde skadeförsäkringens framtid som innehöll anföranden avseende förtroendet för branschen, klimatfrågan och idéer till nya försäkringsområden.
mars 22, 2010
Två tredjedelar av jordens yta är täckt av vatten, så visst vore det konstigt om affärsverksamhet inte skulle ha något med vatten att göra? Tvärtom, så är de flesta företag i dag beroende av vatten och påverkar vatten, på ett eller annat sätt. Om man betänker att det enligt vissa beräkningar går åt 148 000 liter vatten för att tillverka en bil så förstår man ju att vatten är inblandat i vår urbana vardag långt mer än vad som syns på ytan.
Som jag skrivit om tidigare så tror jag att just vatten är nästa stora grej, efter den nu så dominerande klimatfrågan, även om de två områdena förstås hänger ihop.
Vad betyder det för investerare? Åtminstone två saker:
1. Investerare behöver bli mer insatta i hur de kan identifiera och värdera vattenrelaterade frågor. Detta gäller försås för enskilda bolag likväl som för olika branscher och sektorer, och för aktieanalys likväl som kreditgivning. Det är inte svårt att hitta material att läsa för den som är intresserad; ett bland flera exempel är FN-rapporten ”Challenges of Water Scarcity – A Business Case for Financial Institutions”.
2. Investerare behöver mer information från företag om hur de hanterar vattenrelaterade frågor som är av betydelse för verksamheten. Här kan projekt som The Water Disclosure Project komma att få stor betydelse, eftersom det vill stimulera företag till mer transparens på området. Läs gärna rapporten ”The Case for Water Disclosure”.
Idag (22 mars) firas Världsvattendagen, som instiftades av FN 1993. Kanske kan det vara en bra startdag för den investerare som vill rycka tag i detta affärsmässigt relevanta men ännu inte (i finanskretsar) så uppmärksammade område?
mars 16, 2010
För närvarande pågår en spännande förändring av medielandskapet. Traditionella medier (tidningar, radio, TV) förlorar användartid till sociala media (Bloggar, mikorbloggar som Twitter, forum, användargenererade webbplatser som Facebook och YouTube, mm). Det centrala är att passiv masskommunikation ersätts av aktivt deltagande, både i form av eget material, men även som kommentarer och betygsättning av andras.
För t.ex. banker innebär det att förväntningarna från kunder och allmänheten på att få tillgång till olika arenor för dialog växer. Det gäller att ta tillvara de kommunikationsvägar som finns, något som många företag och banker redan uppmärksammat.
På Facebook finns alla fyra storbankerna representerade i olika skala. Det finns t.ex. tre grupper som är kopplade till Nordea. Den största är Nordea Danmark med 1074 medlemmar, den näststörsta är Nordea – För skoj skull med 1024 medlemmar och den sista gruppen med minst medlemmar är Nordea, med 430 medlemmar. Även Swedbank har tre grupper som är kopplade till banken. Den största är Swedbank med 1216 medlemmar (som riktar sig till de som jobbar eller vill jobba på Swedbank), näst störst är Swedbank Young Professsionals med 557 medlemmar (den gruppen är stängd för alla utom medlemmarna) och minst är gruppen för Swebank Litauen med 340 medlemmar. Handelsbanken har en stor grupp för medarbetarna med 1212 medlemmar och sen finns det en mindre grupp för Handelsbanken Norge med 92 medlemmar samt två lokala handelsbankengrupper. När det gäller SEB däremot finns det bara två mindre grupper som kan kopplas till deras verksamhet med 44 respektive 12 medlemmar.
Det intressanta är dock vad bankerna har för strategi för att bygga sitt varumärke via de sociala nätverken, som Facebook. På Nordeas logg kan man t.ex. hitta en länk som går till en informationsfilm om hur Nordea överväger att finansiera en omfattande skogsskövling som skulle förstöra vackra skogar i Australien – till ett mycket högt pris för både den lokala miljön och det globala klimatet.
På denna hemsida kan också läsa att ”Nordea tror inte att någon av deras kunder vet om detta – eftersom allt det här sker på andra sidan jordklotet.” Men med tanke på att länken till denna webbsida + informationsvideo ligger på Nordeas egen Facebooksida (där allt material är offentligt) så måste man ju ändå säga att Nordea gör det ganska enkelt för kunderna att hitta informationen om de vill… Frågan är dock om man gör detta medvetet från Nordeas sida eller om man bara låter sidan leva ett eget liv och därför inte har brytt sig om att gå in på sidan och ge sin version av denna story?
Men om man låter sina sidor i olika sociala medier leva ett eget liv spelar man ett högt spel med sitt varumärke, för informationen går snabbt idag och de sociala medierna blir en allt viktigare plats för många människor att umgås och dela information. Och om kunderna får intrycket via olika sociala mediekanaler att en bank finansierar skogskövling och bidrar till att hota den biologiska mångfalden, spelar det mindre roll om de sen skriver på hemsidan att det pågår olika initiativ och projekt som syftar till att minska bankens miljöpåverkan. I dagens webb 2.0-värld finns det inget företag som ensamt äger bilden av sitt varumärke. Eftersom bilden av banken som miljöbov eller miljökämpe bl.a. byggs upp ute i de sociala nätverken måste banker (och även andra företag såklart) få med sig kunderna och övriga allmänheten på sin sida för att varumärket: banken som miljökämpe ska bli den tongivande bilden ute i datamolnet.
mars 3, 2010
Är banker företag som agerar på en fri marknad eller utgör de samhällsnyttiga funktioner där staten bör ha yttersta ansvaret? Ibland verkar det som om bankrepresentanterna själva anser att man tillhör den fria marknaden när det går bra och utgör samhällsviktiga funktioner när det går dåligt. Andreas Cervenka har skrivit mycket tänkvärt om denna komplexa fråga på E24. Han konstaterar bl.a. att historien visar att världens banker förlitat sig på att kunna spela på statens bekostnad och att de därför hela tiden ökat insatserna.
Ur ett perspektiv är det enkelt att hävda att banker är företag på en fri marknad. Håller inte banken vad dess rådgivare har lovat, så kan kunden byta bank.
Men om banken skulle gå i konkurs eller om en konkurrerande bank gör det så får bankkunden acceptera att det är kunden själv som får betala ut garantierna till sig själv eller sina olycksbröder, men via skattesedeln. För nu betraktas bankernas verksamheter istället som viktiga samhällsfunktioner och inte som ren företagsverksamhet, vilket innebär att det finns statlig insättningsgaranti.
Och hur bör vi agera om vi vill protestera mot banken? Om vi t.ex. tycker att SEB och Swedbank har agerat illa mot människorna i Lettland, hur kan vi då markera detta? Medan vi som kunder kan överge bilproducenter som t.ex. Toyota eller Volvo om de inte gör tillräckligt bra bilar vilket i slutändan kan leda till konkurs för dessa företag, så kan vi aldrig rösta med fötterna gentemot banken. Vi har visserligen möjlighet att flytta våra sparpengar och lån, men som svenska medborgare har vi ändå alla fått vara med och understödja de svenska bankernas verksamheter i bl.a. Baltikum med våra skattepengar oavsett om vi gillar banken eller inte. Och trots att vi i stort sett aldrig kan påverka bankernas styrning eller inriktning (till skillnad från t.ex. helstatliga bolag där folkvalda politiker, dvs regeringen påverkar styrelsens sammansättning och ger bolagen direktiv om verksamhetens inriktning och fokus). Nordea utgör här i viss mån ett undantag, men också här har staten svårt att göra sin röst hörd när man vill styra upp bonuskulturen.
Ett folk som verkligen har svårt att förstå bankens roll i samhället är antagligen islänningarna. På lördag är det tänkt att islänningarna för första gången i landets historia ska gå till en folkomröstning. I fokus står den så kallade Icesave-lagen som tvingar det lilla öriket att ställa upp med garantier värda runt 35 miljarder kronor för att kompensera sparare i Storbritannien och Nederländerna efter Landsbankis kollaps hösten 2008. Och för att uttrycka det milt har islänningarna väldigt svårt att förstå varför skattebetalarna ska tvingas stå för notan efter en liten bankelits vidlyftiga, utländska äventyr.
Så hur kan vi då förstå bankernas roll i samhället, är de en mystisk hybrid som agerar på en fri marknad med samma roll som samhällsaktörer? Och vilket ansvar bör banker då ha gentemot staten och medborgarna?
