Är det så? Är det hans ärliga uppfattning av marknaden och omvärlden, eller ett PR-trick att vilja få oss att tro det? Eller finns faktaunderlag som visar familjers spavanor? Det finns i alla fall tecken som pekar i annan riktning. Ofta talar vi om vikten av mångfald i näringslivet – jämställdhet i styrelser, ålder i ledningsgrupper, bilden av familjer i kundtidningarna, språkkunskaper i kundtjänsten. Ändå är det lätt att vi även inom bank och försäkring går på minan att tro att vår närmsta omvärld är ett representativt urval av våra kunders verklighet. Då är det lätt att missuppfatta marknaden, kundernas erfarenheter och behov.

Gör ett lätt test nästa gång du t.ex. läser en branschtidning och jämför spridningen i kön, ålder, bakgrund, utbildning, familjesituation etc hos dem du ser på bilderna med hur spridningen ser ut i din kundgrupp. Eller för all del, ännu enklare, vänd dig bara runt i kontorslandskapet. Är det stor skillnad på vad du ser har du all anledning att säkerställa uppfattningen om hur ”alla” har det med fakta och undersökningar. Eller varför inte försöka bjuda in fler, mindre likasinnade, till bastubadandet nästa gång?

Det väcker (bland annat…) frågan vad som egentligen är ”de stora affärsbankerna”? HQ ansågs snarare vara en utmanare mot de traditionella storbankerna än en del av dem. Hur är det med den nya Öresund/HQ/Avanza/Carnegie-konstellationen: är den att betrakta som storbank eller alternativ utmanare?

Utvecklingen i finans- och försäkringsbranschen med alltmer komplexa relationer skapar spännande lösningar, men det blir onekligen svårt för kunderna att ”rösta med fötterna”. När företagen äger och är ägda, är leverantörer, kunder, återförsäljare, rådgivare och konkurrenter till varandra på en och samma gång är det inte lätt för kunden att veta vare sig vad man väljer eller väljer bort. Utöver att vara ett dilemma för konsumentens val skapar det oro hos onödigt många när något händer på marknaden. Privatpersoner har senaste veckan ringt sina banker och försäkringsbolag för att de är oklara över om de drabbas. Det är förståeligt att varumärken för fonder, förmedlare, banker och investerare sammanblandas. Då kommer frågor som ”jag har någonslags pension i Avanza, hörde att de också hänger ihop med HQ, är den i fara?” eller rädsla över att HQ-fonden som man har i sin kapitalförsäkring hos Swedbank blir värdelös.

Det har diskuterats att Finansinspektionens beslut att dra in tillståndet kommer leda till försvagad konkurrens på marknaden. Detta pga färre aktörer och ett för snårigt regelverk som leder till för dyra investeringar att starta bankrörelse för att någon ska våga utmana med nya alternativ. Men man skulle också kunna se det som att det är ett tufft regelverk, kontroll och påföljder som krävs för att även god riskkontroll och transparenta affärsrelationer ska bli en konkurrensfördel. Det skulle både kunderna, företagen och samhället vinna på på sikt.

Sedan kontrollerar du väl också att avgiften är låg, den riskjusterade avkastningen hög och att aktieexponeringen passar med din övriga placeringsstrategi? Hur var det nu, man var kanske garanterad ett visst belopp också? Återstår då bara att fortlöpande bevaka ditt val av tjänstepension. Eller PPM-fond. Eller privat pensionssparande …eller var det ”bara det vanliga fria fondsparandet” det gällde?

Det är inte lätt med alla val här i livet, eller att veta att de val man gjort faktiskt motsvarar det man tror. Finansbranschen handlar till stor del om förtroende. Förtroende att förvalta andras kapital, för hur kapitalet förvaltas och för att beskrivningen av det är riktig, och begriplig. Inte minst gäller det för etiska fonder.

Fair Trade Center släppte nyligen en intressant rapport på ämnet. För den initierade en informativ och seriös genomgång av åtta olika fondbolags metoder för etikanalys. En av de viktiga slutsatserna är dock att det är svårt för en konsument att veta på vilket sätt en etisk fond är etisk. Det är en klok uppmaning till hela branschen att tillsammans göra det tydligare och enklare för kunden att välja etiskt.