mars 5, 2010
Det har snart gått tre år sedan Klimat- och sårbarhetsutredningen publicerades. Utredningen visade bland annat att klimatförändringarna kommer öka såväl frekvensen som intensiteten av extrema väderhändelser, t.ex. översvämningar, skogsbränder, ras och skred. För att minska samhällets sårbarhet, för inte bara extrema väderhändelser utan även mer långsamt framväxande förändringar som kan komma att eskalera i ett längre tidsperspektiv, måste nödvändiga men många gånger kostsamma klimatanpassningsåtgärder vidtas.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) publicerade i december 2009 en enkätundersökning där det framkommer att endast cirka 25 procent av kommunerna arbetar med klimatanpassning i någon större utsträckning. Resterande kommuner arbetar endast i mindre utsträckning eller inte alls med klimatanpassning, vilket är oroväckande med tanke på att kommunerna är nyckelaktörer för samhällets klimatanpassning.
Eftersom klimatanpassning är kostsamt och komplext är det inte så underligt att många kommuner väljer att prioritera t.ex. vård och omsorg framför klimatanpassningsåtgärder vilka inte ger synbara positiva effekter förrän kanske tiotals år senare. Samtidigt så innebär varje fördröjning att prislappen blir allt dyrare.
Som vanligt är det alltså pengar det handlar om. Så länge ingen är villig att betala, så händer inte så mycket. De pengar som faktiskt finns avsatta för klimatanpassning är nästan uteslutande öronmärkta för forskning om klimatanpassning emedan inga pengar finns för det faktiska genomförandet av klimatanpassningsåtgärder. Till saken hör att det material som forskningen producerar många gånger är alltför svårhanterligt för kommunerna.
Även om Sverige inte direkt riskerar att drabbas av extrema naturolyckor motsvarande stormen Katrina så finns det stora risker för såväl liv som egendom. Stormen Gudrun slog till så sent som 2005 och var faktiskt en av de direkta orsakerna till att Klimat- och sårbarhetsutredningen tillsattes.
Risken är att inget händer på klimatanpassningsområdet förrän nästa naturolycka knackar på dörren. Kanske tillsätts då en ny utredning …
januari 23, 2009
Den 17 januari skrev Pernilla Ström i DN om hur de flexibla mekanismer, t.ex. Clean Development Mechanism (CDM), som finns inskrivna i Kyotoprotokollet uppfattas som orättfärdiga av vissa miljökämpar http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=874582. Vissa miljökämpar menar att systemet i för hög grad fokuserar på handeln av utsläppsrätter och i för liten grad fokuserar på hur man ska minska koldioxidutsläppen.
Pernilla Ström påpekar mycket klokt att ”Tanken bakom systemet är att klimathotet är globalt och att ett ton koldioxid gör lika stor skada oavsett om det läcker ut i Europa eller Asien. För klimatets del är det därför irrelevant om utsläppsminskningen sker i Sverige eller någon annanstans. Det viktigaste måste rimligen vara att den kommer till stånd – och att man får så mycket koldioxidsbegränsning som möjligt för pengarna.”
I nuläget är det allvarligaste problemet snarast att inte tillräckligt många CDM-projekt kommer igång. Den kinesiska marknaden, som är den största marknaden för CDM-projekt, har flaskhalsar i form av att inte tillräckligt många s.k. DOE:s (organ som validerar/utvärderar CDM-projekt) finns i landet. Detta medför att många CDM-projekt drabbas av onödiga förseningar. Projektet ”EU-China CDM Facilitation Project” (http://www.euchina-cdm.org/project%20overview.php), vilket leds av IVL, arbetar bl.a. med kapacitetsuppbyggnad, i form av utbildning potentiella DOE:s.
I en perfekt värld skulle det kanske finnas bättre verktyg än CDM. Man ska dock akta sig för att låta det goda bli det bästas fiende. Speciellt när det rör sig om något så viktigt som att skydda vårt ömtåliga klot.
december 5, 2008
I am currently in China working with the ”EU-China CDM Facilitation Project”.
The CDM (Clean Development Mechanism) allows emission-reduction projects in developing countries to earn certified emission reduction (CER) credits, each equivalent to one tonne of CO2. These CERs can be traded and sold, and used by industrialized countries to a meet a part of their emission reduction targets under the Kyoto Protocol.
The EU-China CDM Facilitation Project is being implemented by Chinese and European partners and associates with grants from the European Commission and is the largest European-funded project addressing CDM related activities. The project aims at strenghtening the Chinese authorities CDM capacity, introduce international standards in quality management of the CDM process and to increase awareness of CDM opportunities in China.
CDM is of particular interest since it is one of few examples were mitigation and adaptation are being adressed simultaneously. A 2 % levy on every CDM project finances the so called Adaptation Fund, which in turn finances adaptation measures in the developing world. China, currently the largest producer of CERs, will continue to play an important role when dealing with the climate change challenge.
For more information: http://www.euchina-cdm.org/
november 14, 2008
The Commission on Climate and Vulnerability was appointed by the Swedish Government in June 2005. The commission’s overall objective was to assess regional and local impacts of global climate change on the Swedish society. The commission presented its final report ”Sweden Facing Climate Change - Threats and Opportunities” in October 2007.
The commissions most important conclusions and proposals:
1. It is necessary to make a start on adapting to climate changes in Sweden. The principal features of the climate scenarios are sufficiently robust to be used as a basis for climate adaptation initiatives.
2. The risk of floods, landslides and erosion will increase to such an extent that increased preventative measures are necessary. A government climate adaptation appropriation should be established in support of large-scale costly initiatives.
3. The rate of forest growth will increase sharply and conditions for agricultural production will improve. Adapatation measures are needed, however, to minimise damage and preserve biodiversity.
4. There is a risk of dramatic changes in the ecosystems in the Baltic Sea. Climate change will exacerbate the present date situation.
5. The water quality in lakes and water courses will deteriorate. Actions will be needed in order to maintain good drinking-water quality.
6. The mountains will for the most part turn to scrub, which will have a negative effect on the reindeer herding industry and mountain tourism.
7. The warmer climate will affect health. Heat waves and increased spread of infections will increase mortality.
8. Sweden’s energy balance will benefit as a result of reduced need for heating and increased hydropower potential.
9. The county administrative boards should be given a key role in climate adaptation efforts. A special climate adapatation panel should be established at each county administrative board , to support the municipalities’ local adaptation initiatives.
10. A new institute, exclusively focusing on climate research and adaptation, should be established.
In December 2008 the Swedish Goverment will present a climate bill which will specify which adaptation measures are to be implemented in the forthcoming years.
oktober 17, 2008
I Sternrapporten, som under 2006 togs fram på uppdrag av Englands dåvarande premiärminister Tony Blair, görs en genomgripande analys av hur klimatförändringarnas kommer att påverka världsekonomin. I kapitel 19.6 ”Spreading risk and protecting the vulnerable” diskuteras försäkringsfrågor.
Sternrapporten menar att privata försäkringslösningar, vad gäller skydd mot skador orsakade av naturkatastrofer, både har för- och nackdelar. Till fördelarna hör att privata försäkringslösningar är ekonomiskt effektiva då de har riskbaserade premienivåer, vilka i kombination med försäkringstagarnas självrisker, uppmuntrar till vidtagande av förebyggande åtgärder. Till nackdelarna hör att privata försäkringslösningar riskerar exkludera de grupper som är utsatta för stora risker eller har begränsade ekonomiska resurser. Klimatförändringarna, vilka förväntas öka risken för naturkatastrofer, i kombination med att försäkringsbolagen utvecklar allt mer sofistikerade riskmodelleringsverktyg kan enligt rapporten medföra att premiesättningen i än högre grad kommer att bli avhängig försäkringstagarens, förväntade eller reella, riskexponering.
I tider som dessa, då finanskrisen ruckar på positionerna i ”the state-market relationship” ligger tanken att stat och marknad även bör diskutera ansvarsfördelningen vad gäller andra former av katastrofer, t.ex. naturkatastrofer, nära till hands …
september 29, 2008
SKL stödjer inte Försvarsdepartementets utredares förslag, Ds 2007:51 Ersättningssystem i samverkan, om ett nytt riskfinansieringssystem för katastrofersättning till kommunerna.
Det nuvarande systemet för ersättning innebär att kommunerna endast har rätt att söka ersättning för räddningstjänstkostnader i samband med katastrofer och olyckor. Utredarens förslag hade medfört att kommunerna framöver även skulle få ersättning för att återställa kommunal infrastruktur, vilken i dagsläget inte går att försäkra på den privata försäkringsmarknaden (t.ex. VA-anläggningar och kommunala vägar).
Enligt förslaget skulle ersättningssystemet, vilken skulle administreras av Kammarkollegiet, finansieras via premieinbetalningar från kommunerna. Utifrån målsättningen att försäkringen skulle vara konsoliderad efter fem år beräknades premieinbetalningarna för samtliga kommuner till cirka 100 miljoner kronor per år.
SKL avvisar förslaget med motiveringen att det saknar ett helhetsperspektiv ”Utredningen tar bara hänsyn till katastrofkostnaderna när det hänt och har ingen koppling till system för förebyggande arbete”. SKL menar även att staten inte tar sitt ansvar utan vältrar över arbete på kommunerna ”Genom att utredningen har koncentrerat sig på att utreda och belysa en försäkringslösning tar den enligt vår uppfattning inte tillräcklig hänsyn till statens ansvar i det svenska krishanteringssystemet”.
För den initierade är det inte särskilt förvånande eller överraskande att stat och kommuner inte kan komma överens om vem som ska betala för vad. Diskussionen är knappast unik för just denna fråga utan är en långkörare som återkommer i allehanda sammanhang. Att SKL ställer sig avvisande till förslaget medför dock att chanserna att förslaget implementeras är ganska små. För försäkringsbolagen kan denna oenighet erbjuda möjligheter att komma med alternativa lösningar till hur stat och kommun ska lösa ersättningsfrågorna i samband med naturkatastrofer. Med tanke på att de beräknade premieinbetalningarna uppgår till cirka 100 miljoner per år finns det anledning för bolagen att börja skissa på förslag.
september 12, 2008
Saker och ting börjar röra på sig vad gäller klimatanpassning. Regeringen meddelade den 9 september att man tänker anslå 7 miljarder kronor på energi, klimat och klimatanpassning från 2009 till 2011. Cirka 600 miljoner är öronmärkta för klimatanpassning. Exakt hur pengarna ska användas avslöjas inte förrän i samband med klimatpropositionen framåt årsskiftet, men Vänerns översvämningsproblemtik omnämns särskilt.
Det mest glädjande är kanske det faktum att klimatanpassning särskilt omnämns i samband med att regeringen föreslår klimatåtgärder …
