april 2, 2010
Idag kan man läsa i DN att mångfald i styrelser är bra för lönsamheten. Forskning visar att mångfalden möjliggör fler perspektiv och bättre förmåga att analysera omvärlden. Artikeln lyfter mot bakgrund av detta fram vikten av jämställdhet i bolagens styrelser. Men samtidigt konstateras det också att perspektiven är flera. Och sannolikt ligger det lönsamma just i mångfalden.
Kort sagt ju fler erfarenheter man får in, desto fler blir perspektiven.
Eftersom företagen inom finansbranschen är stora arbetsgivare, borde det därför vara både möjligt och viktigt att ha medarbetare med många olika erfarenheter och förutsättningar – och på så vis få ett bredare perspektiv. Dessutom är finanssektorn känd för sin uppfinningsrikedom när det gäller att lansera nya tjänster och produkter, vilket innebär att en stor mångfald antagligen skulle kunna leda till flera nya och lönsamma säljmöjligheter.
Men idag känns medarbetarna på såväl bank- som försäkringskontor ofta ganska homogena. Jag har t.ex. reflekterat ett antal gånger över att jag aldrig har träffat en enda bank- eller försäkringsrådgivare som varit rullstolsbunden. Vilket är lite konstigt, eftersom kontorsjobb borde fungera lika bra för rullstolsbundna som för de som inte är det. Det mesta arbetet utförs sittandes eller så rör man sig i ett begränsat antal lokaler. Samtidigt är datorn – och inte kroppen – det viktigaste arbetsredskapet. Att det går utmärkt att kombinera ekonomi- och finansfrågor med funktionshinder är ju dessutom tysklands nuvarande finansminister, Wolfgang Schäubl, ett levande bevis på.
mars 16, 2010
För närvarande pågår en spännande förändring av medielandskapet. Traditionella medier (tidningar, radio, TV) förlorar användartid till sociala media (Bloggar, mikorbloggar som Twitter, forum, användargenererade webbplatser som Facebook och YouTube, mm). Det centrala är att passiv masskommunikation ersätts av aktivt deltagande, både i form av eget material, men även som kommentarer och betygsättning av andras.
För t.ex. banker innebär det att förväntningarna från kunder och allmänheten på att få tillgång till olika arenor för dialog växer. Det gäller att ta tillvara de kommunikationsvägar som finns, något som många företag och banker redan uppmärksammat.
På Facebook finns alla fyra storbankerna representerade i olika skala. Det finns t.ex. tre grupper som är kopplade till Nordea. Den största är Nordea Danmark med 1074 medlemmar, den näststörsta är Nordea – För skoj skull med 1024 medlemmar och den sista gruppen med minst medlemmar är Nordea, med 430 medlemmar. Även Swedbank har tre grupper som är kopplade till banken. Den största är Swedbank med 1216 medlemmar (som riktar sig till de som jobbar eller vill jobba på Swedbank), näst störst är Swedbank Young Professsionals med 557 medlemmar (den gruppen är stängd för alla utom medlemmarna) och minst är gruppen för Swebank Litauen med 340 medlemmar. Handelsbanken har en stor grupp för medarbetarna med 1212 medlemmar och sen finns det en mindre grupp för Handelsbanken Norge med 92 medlemmar samt två lokala handelsbankengrupper. När det gäller SEB däremot finns det bara två mindre grupper som kan kopplas till deras verksamhet med 44 respektive 12 medlemmar.
Det intressanta är dock vad bankerna har för strategi för att bygga sitt varumärke via de sociala nätverken, som Facebook. På Nordeas logg kan man t.ex. hitta en länk som går till en informationsfilm om hur Nordea överväger att finansiera en omfattande skogsskövling som skulle förstöra vackra skogar i Australien – till ett mycket högt pris för både den lokala miljön och det globala klimatet.
På denna hemsida kan också läsa att ”Nordea tror inte att någon av deras kunder vet om detta – eftersom allt det här sker på andra sidan jordklotet.” Men med tanke på att länken till denna webbsida + informationsvideo ligger på Nordeas egen Facebooksida (där allt material är offentligt) så måste man ju ändå säga att Nordea gör det ganska enkelt för kunderna att hitta informationen om de vill… Frågan är dock om man gör detta medvetet från Nordeas sida eller om man bara låter sidan leva ett eget liv och därför inte har brytt sig om att gå in på sidan och ge sin version av denna story?
Men om man låter sina sidor i olika sociala medier leva ett eget liv spelar man ett högt spel med sitt varumärke, för informationen går snabbt idag och de sociala medierna blir en allt viktigare plats för många människor att umgås och dela information. Och om kunderna får intrycket via olika sociala mediekanaler att en bank finansierar skogskövling och bidrar till att hota den biologiska mångfalden, spelar det mindre roll om de sen skriver på hemsidan att det pågår olika initiativ och projekt som syftar till att minska bankens miljöpåverkan. I dagens webb 2.0-värld finns det inget företag som ensamt äger bilden av sitt varumärke. Eftersom bilden av banken som miljöbov eller miljökämpe bl.a. byggs upp ute i de sociala nätverken måste banker (och även andra företag såklart) få med sig kunderna och övriga allmänheten på sin sida för att varumärket: banken som miljökämpe ska bli den tongivande bilden ute i datamolnet.
mars 3, 2010
Är banker företag som agerar på en fri marknad eller utgör de samhällsnyttiga funktioner där staten bör ha yttersta ansvaret? Ibland verkar det som om bankrepresentanterna själva anser att man tillhör den fria marknaden när det går bra och utgör samhällsviktiga funktioner när det går dåligt. Andreas Cervenka har skrivit mycket tänkvärt om denna komplexa fråga på E24. Han konstaterar bl.a. att historien visar att världens banker förlitat sig på att kunna spela på statens bekostnad och att de därför hela tiden ökat insatserna.
Ur ett perspektiv är det enkelt att hävda att banker är företag på en fri marknad. Håller inte banken vad dess rådgivare har lovat, så kan kunden byta bank.
Men om banken skulle gå i konkurs eller om en konkurrerande bank gör det så får bankkunden acceptera att det är kunden själv som får betala ut garantierna till sig själv eller sina olycksbröder, men via skattesedeln. För nu betraktas bankernas verksamheter istället som viktiga samhällsfunktioner och inte som ren företagsverksamhet, vilket innebär att det finns statlig insättningsgaranti.
Och hur bör vi agera om vi vill protestera mot banken? Om vi t.ex. tycker att SEB och Swedbank har agerat illa mot människorna i Lettland, hur kan vi då markera detta? Medan vi som kunder kan överge bilproducenter som t.ex. Toyota eller Volvo om de inte gör tillräckligt bra bilar vilket i slutändan kan leda till konkurs för dessa företag, så kan vi aldrig rösta med fötterna gentemot banken. Vi har visserligen möjlighet att flytta våra sparpengar och lån, men som svenska medborgare har vi ändå alla fått vara med och understödja de svenska bankernas verksamheter i bl.a. Baltikum med våra skattepengar oavsett om vi gillar banken eller inte. Och trots att vi i stort sett aldrig kan påverka bankernas styrning eller inriktning (till skillnad från t.ex. helstatliga bolag där folkvalda politiker, dvs regeringen påverkar styrelsens sammansättning och ger bolagen direktiv om verksamhetens inriktning och fokus). Nordea utgör här i viss mån ett undantag, men också här har staten svårt att göra sin röst hörd när man vill styra upp bonuskulturen.
Ett folk som verkligen har svårt att förstå bankens roll i samhället är antagligen islänningarna. På lördag är det tänkt att islänningarna för första gången i landets historia ska gå till en folkomröstning. I fokus står den så kallade Icesave-lagen som tvingar det lilla öriket att ställa upp med garantier värda runt 35 miljarder kronor för att kompensera sparare i Storbritannien och Nederländerna efter Landsbankis kollaps hösten 2008. Och för att uttrycka det milt har islänningarna väldigt svårt att förstå varför skattebetalarna ska tvingas stå för notan efter en liten bankelits vidlyftiga, utländska äventyr.
Så hur kan vi då förstå bankernas roll i samhället, är de en mystisk hybrid som agerar på en fri marknad med samma roll som samhällsaktörer? Och vilket ansvar bör banker då ha gentemot staten och medborgarna?
februari 14, 2010
De senaste veckorna har det rapporterats om inte mindre än tre olika frågor som alla på olika sätt rör register och vår digitala integritet. Först rapporterade medierna den 4e februari att Europadomstolen hade fällt Sverige för att regeringen ännu inte infört datalagringsdirektivet, Den 12e februari röstade EU-parlamentet röstade ned det omstridda Swiftavtalet, som vi har skrivit om tidigare här på Sind. Och nu i veckan meddelande Justitiedepartementet att regeringen vill införa en ny lag som ska stärka integritetsskyddet för den som får sina uppgifter utlämnade. Bland annat ska den som efterfrågar inkomstuppgifter ha ett legitimt skäl till dem och en kreditupplysningskopia ska sändas till den enskilde som avses med upplysningen. Det nya lagförslaget skickades på torsdagen (11/2) ut på remiss och är tänkt att börja gälla från och med augusti i år.
Sedan tidigare har vi även EU:s penningtvättsdirektiv (som ger banker skyldighet att fråga vanliga medborgare vad de ska använda stora kontantsummor till eller var de har fått dem ifrån om de vill sätta in dem på sitt bankkonto) som precis som Swift-avtalet och datalagringsdirektivet har vällovliga syften att förhindra brottslighet, men till priset av att vår ekonomiska och digitala integritet begränsas. Det nya lagförslaget från justitiedepartementet däremot gör det svårare för privatpersoner att ta reda på grannens inkomst via nätet.
Det är tydligt att i en digital värld, där vi använder kort, mobiler och internet till att utföra allt fler av våra vardagssysslor som att betala räkningar, placera om våra fonder, beställa biljetter och kommunicera samt för att hitta information som vi behöver eller som vi bara är nyfikna på, så ställs brottsbekämpande åtgärder samt offentlighetsprincipen allt oftare mot den personliga integriteten.
Det senaste året har vi kunnat se flera internetoperatörer som tagit strid för sina kunders integritet mot upphovsrättsindustrin i spåren av Ipred-lagen och gått till domstol istället för att lämna ut deras uppgifter till musik- och filmbolag samt bokförlag. Än så länge har vi inte samma engagemang från bankers sida när det gäller att försvara sina kunders ekonomiska integritet. Till viss det beror det säkert på att de inskränkningarna mot vår ekonomiska integritet har motiverats med att dessa åtgärder behövs för att försvara oss mot terrorism och organiserad brottslighet, vilket de flesta betraktar som mycket värre än att stora musik- och filmbolag hotas av minskade intäkter. Men frågan är om inte även bankkunderna inom en ganska snar framtid kommer efterfråga att företagen inom bank- och finanssektorn gör mer för att även försvara vår ekonomiska integritet?
januari 29, 2010
När president Obama höll sitt första State of the Union tal i mitten av denna vecka fick han stora applåder när han konstaterade att en sak som förenar demokrater och republikaner är att de båda ”hated the Bank Bailout”.
Samtidigt presenterade finansminister Anders Borg ett förslag om att införa en ny bankskatt vid EU:s ecofin-möte den 19e januari. Syftet med förslaget är att bidra till återhämtning av de offentliga finanserna och att skapa en fond för framtida bankkriser. Och de ämnen som diskuteras på World Economic Forum i Davos i dagarna går i samma anda. Imorgon (30/1) har man bland annat ett seminarium på temat Redesigning Financial Regulation. Intressant att notera här är att man i programtexten konstaterar att en sökning på internet på frasen ”global financial regulation” ger mer än 17 miljoner träffar. Vilket leder till frågan: “How should the largest financial institutions in the world be regulated domestically and internationally?”
Just nu verkar bankerna å ena sedan och kunderna respektive politiker tala helt olika språk om vilka lärdomar vi kan dra av finanskrisen och kollapsen av världsekonomin och vilka konsekvenserna av dessa händelser bör bli för banker och finansinstitut. Idag får man lätt intrycket att representanter för bankerna snarare lomhört försvarar sina bonussystem så att även de personer som förut accepterade deras argument numera blir alltmer skeptiska samt hävdar att man kan i stort sett kan fortsätta som innan under förutsättning att man inför bättre rutiner för sina risk management system och ser till att förändra sina bonussystem så att man inte belönar alltför högt risktagande. Det är dock tveksamt om allmänheten och politiker kommer nöja sig med detta.
Här skulle bankerna kanske kunna lära av E-on och de erfarenheter som hela energisektorn har fått efter att stormen Gudrun drog in över södra Sverige den 8e januari 2005. När hela vidden av naturkatastrofen klarnade bildades på initiativ av E-on projektet Växjödialogen – ett forum för samarbete och planering mellan drabbade kommuner, länsstyrelser, myndigheter, företag och organisationer. Lars-Göran Svensson, som är projektbeställare på E-on, konstaterade i en intervju i SvD (5/1-10) att trots kaoset som uppstod i och med stormen, så är åren efter Gudrun de bästa han har haft i jobbet tack vare det enorma engagemang och den hjälp som företaget har fått av kunderna och av de lokala entreprenörerna.
Kanske skulle bankerna tjäna på en liknande strategi? Bankerna skulle kunna ta initiativ till en finansdialog – dvs. ett forum för samarbete mellan berörda myndigheter, företag och organisationer samt representanter för privatkunderna. Detta forum skulle kunna dra upp riktlinjerna för hur man bygger upp ett finanssystem som är hållbart på lång sikt och som minimerar riskerna för att dessa hatade bank bailouts återkommer i framtiden.
januari 21, 2010
Som vanligt samlas ett tusental inflytelserika beslutsfattare från olika länder för att tänka till om vart världen är på väg. Årets tema är extra intressant – ”Rethink, Redesign, Rebuild” stämmer klockrent med huvudtrenden. Politiker och företagsledare kommer att resonera om hur vi ska tänka om när det gäller världens stora frågor, göra om institutioner och mekanismer för att bättre passa dagens och morgondagens verklighet samt återuppbygga det globala förtroendet. Återstår att se om det blir något resultat, men uppsåtet är säkert gott.
Frågan är om informella möten som Davos kan komma längre än de formella som i Köpenhamn som verkar ha nått vägs ände. Alternativet är att det behövs helt nya beslutsformer på den globala nivån och då lär vi verkligen få tänka om!
december 10, 2009
Vid klimattoppmötet i Köpenhamn har Geneva Association – ett nätverk för världens försäkringsbolag – presenterat en rapport som visar på stora framtida klimatrisker, framför allt i utvecklingsländerna. I en intervju i Di (10/12-09) säger Stine Bosse, styrelseledamot i i Geneva Associations att de har sett dramatiska ökningar av väderrelaterade skador de senaste åren och vill jobba tillsammans med världens regeringar och samhället i övrigt för att lösa problemen. Enligt rapporten väntas försäkringsbranschens kostnader för väderrelaterade skador öka med 20-50% till 2020.
Ett annat problem som Stine Bosse vill uppmärksamma är risken för att klimatförändringarna skapar konflikter mellan branschen och enskilda länder. I USA har t.ex. myndigheter redan krävt att försäkringsbolagen ska ställa upp med försäkringar i områden som branschen har ansett är för riskfyllda.
Samtidigt konstaterar analytiker vid Zurich Financial Services Group att försäkringar har en förmåga att uppmuntra riskreducering effektivare än något annat ekonomisk verktyg genom att införa riskbaserade prissättningsignaler i form av premier. Däremot fungerar försäkringar bäst och enklast för att skydda privata tillgångar.
Då klimatförändringarna utgör utmaningar för både privata tillgångar och kollektiva nyttigheter uppstår således en synnerligen relevant men samtidigt mycket komplicerad fråga: vem eller vilka bör egentligen ha ansvaret för klimatskador både när det gäller att förebygga uppkomsten av dessa samt att ersätta dem efteråt?
november 29, 2009
I förra veckan presenterade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sitt föslag till den nya EU-kommissionen. Som Rolf Gustafsson konstaterar i sin kolumn i SvD inbjuder Barrosos laguppställning till en ordentlig kraftmätning när det gäller den framtida inriktningen av EU:s ekonomiska politik. Kraftmätningen kommer framför allt stå mellan protektionister och frihandlare. En gruppering – med president Sarkozy och den franske EU-kommissionären Michel Barnier (föreslagen som ny kommissionär för inre marknaden och finansmarknaden) i spetsen – kommer förorda traditionell industripolitik där EU ska fungera som stötdämpare mot globaliseringen. Den andra grupperingen består av övertygade liberaler och frihandlare som Neelie Kroes (föreslagen som ny kommissionär för informationssäkerhet och telekom) och Olli Rehn (föreslagen som ny kommissionär för ekonomi- och valutafrågor). Till den andra gruppen hör även Sveriges kommissionär Cecilia Malmström. Enligt Rolf Gustafsson kommer avgörandet därför att bero på vart några andra ledamöter tar vägen, som Karel de Gucht (Belgien), med ansvar för utrikeshandel, och Joaquín Almunia (Spanien) med ansvar för konkurrenspolitik.
Samtidigt börjar EU-länderna hitta varandra när det gäller den framtida regleringen och tillsynen av EU:s finansmarknad. Ett avgörande möte kring de här frågorna kommer att äga rum i veckan som kommer och ordförandeskapets ansvariga ministrar Anders Borg och Mats Odell har som ambition att det då ska fattas beslut om inrättandet av nya tillsynsmyndigheter som ska följa enskilda banker och på EU-nivå utöva tillsyn över bank-, värdepappers- och försäkringssektorn. Satsningarna på gränsöverskridande övervakning av de finansiella systemen innebär bl.a. att man inrättar ett gemensamt så kallat systemriskråd (European systemic risk board, ESRB) för att övervaka stabiliteten i det finansiella systemet som helhet.
Samtidigt kommer uppmaningar om att världens finansmarknader inte behöver hårdare regler utan förenklade regler . Ron Ashkenas , som bloggar på Harvard Business Reviews webbsida, påpekar t.ex. att ett konstruktivt sätt att nå framsteg i den här frågan är att förenkla dialogen mellan de redan etablerade institutionerna så de kan identifiera ansvarsfrågor som faller mellan stolarna, olika metoder och antaganden som används inom de olika institutionerna, och förbättra möjligheterna för att dela data för att tidigare kunna identifiera risker.
Det är uppenbart att Europas ekonomiska och finansiella politik befinner sig i ett vägskäl på flera områden för tillfället. Får vi en mer protektionistisk ekonomisk politik eller kommer EU fortsätta att bejaka internationell frihandel? Får vi hårdare reglering av finansmarknaden eller kommer förespråkarna av en förenklad reglering vinna mark i takt med att sviterna av finanskrisen avtar och konjunkturen börjar vända uppåt igen?
oktober 12, 2009
Tidigare idag meddelades att Elinor Ostrom och Oliver E Williamson får ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Ostroms forskning handlar om hushållning av naturresurser. Enligt Kungliga vetenskapsakademien har Ostrom utmanat den konventionella uppfattningen att gemensam egendom ofta missköts och därför borde privatiseras eller regleras av centrala myndigheter.
Förutom de två uppenbara utropstecknen med den här utnämningen, dvs. 1) att hon är kvinna och 2) att en statsvetare får Nobelpriset i ekonomi, så är det intressant att notera att forskning som fokuserar på vad/vilka egenskaper som kännetecknar samhällen (communities) där man lyckas hushålla med gemensamma resurser, nu belönas med Nobelpriset. Denna utnämning har potential att öppna för nya frågeställningar och metoder för hur vi kan studera komplexa sociala system, särskilt de som är nära sammankopplade med ekologiska system. Kanske kommer detta nobelpris t.ex att leda till ökat fokus på frågor som rör behovet av ett brett språk som kan användas inom samhällsvetenskaperna såväl som inom ekologin för att förstå utmaningen i att utveckla hållbara ekosystem? Denna problematik berör Ostrom i en artikel i Tvärsnitt (juni 2009).
Slutligen är det också intressant att notera att både Nobels ekonomipris och fredspris i år till viss del motiveras med klimat- och hållbarhetsargument. I sitt tal som Barack Obama höll i samband med att han tilldelats Nobels fredspris sa han att han ser priset som ”a call to action”, och bland de saker han räknade upp där det behövs mer handling var att vi inte kan acceptera de växande problemen kring klimatförändringarna.
september 2, 2009
E24 skriver idag att regeringen frånsäger sig ansvaret för att uppnå jämnare könsfördelning i landets bolagsstyrelser. ”Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning”, menar Maud Olofsson. Hon anser istället att aktieägarna bör fundera över hur dessa bolag sköts. Mauds passiva inställning till bolagsstyrelsers ojämna könsfördelning kritiseras bl.a. på VA:s blogg om Kvinnor & Makt, där Camilla Wagner använder rubriken ”Riktigt Skamligt Maud” och skriver att hon inte intresserad av vad Maud Olofsson inte vill göra utan skulle hellre vilja veta vad hon vill göra.
Mot bakgrund av en artikel om the Female Economy i senaste numret av Harvard Business Review har Maud Olofsson dock en viktigt poäng när hon menar att företagens aktieägare bör fundera på hur deras bolag når de kvinnliga kunderna. Artikelns författare – Michael J Silverstein och Kate Sayre – konstaterar att kvinnor representerar den största marknadsmöjligheten i världen. Globalt kontrollerar de ca 145 biljoner kronor av den årliga konsumtionen – en siffra som förväntas stiga till hela 203 biljoner kronor de kommande fem åren. Totalt sett utgör kvinnorna en tillväxtmarknad som är större än Kina och Indien tillsammans, mer än dubbelt så stor, faktiskt.
Trots detta visar en undersökning som gjordes av Boston Consulting Group år 2008 att kvinnor anser att de blir oerhört dåligt bemötta av företag. Företagen fortsätter att erbjuda dem dåligt utformade produkter och tjänster och använder föråldrad marknadsföring som främjar kvinnliga stereotyper.
Området Finansiella tjänster vann det föga smickrande priset som branschen som är minst sympatisk gentemot kvinnor. Många kvinnor uppgav att de upplevde bristande respekt från rådgivarnas sida, att de gavs dåliga råd, erbjöds motstridiga strategier och erbjöds fyrkantiga/dåligt anpassade produkter (one-size-fits-all). En av intervjupersonerna sa bl.a. att: ”Jag hatar att bli behandlad stereotypt på grund av mitt kön och ålder, och jag uppskattar inte att bli behandlad som ett barn.”
Läs resten av inlägget här.
