september 16, 2011
Så här frampå höstkanten brukar de stora globala återförsäkringsbolagen rapportera om utvecklingen kring naturkatastrofer och andra stora skadehändelser. I år uppmärksammas dessutom tioårsminnet av terrorattacken mot World Trade Center(WTC).
Redan nu kan konstateras att 2011 kommer att bli det näst mest kostsamma året någonsin för försäkringsindustrin. Det beror främst på ovanligt många och stora jordbävningar. Swiss Re rapporterar att första halvårets försäkrade storskador globalt uppskattas till en kostnad på ca USD 70 miljarder, vilket är mer än dubbelt så mycket som föregående år. 26000 människor omkom varav de flesta i samband med jordbävningen i Japan. Detta är mycket dyster läsning och det blir ju inte bättre av att orkansäsongen i Karibien och Nordamerika just startat. Kostnaderna för den senaste allvarliga orkanen Irene finns heller inte med i ovanstående siffror men uppskattas i dagsläget till ca USD 2,5 miljarder.
Positivt är dock att försäkringsbranschen har kunnat leva upp till sina förpliktelser och fortsatt är väl kapitaliserad. Det är också uppenbart att den privata försäkringsindustrin kunnat flytta fram sina positioner det senaste årtiondet beroende på ökad kapacitet och staters ökade insikt om privata försäkringars positiva effekter på samhällsutvecklingen.
Sedan den första chocken lagt sig efter attacken mot WTC har det bla utvecklats olika typer av försäkring mot terror. Detta har skett på flera sätt men ofta i samspel med statliga lösningar. En tendens enligt brittiska Lloyd’s är dock att privat försäkring successivt tar över mer av försäkringsbehoven mot terrorism.
Även privata försäkringslösningar mot naturskador vinner mark på flera håll i världen. Förutom tillgång till ökad kapacitet hos försäkringsbolagen beror detta på att statliga lösningar saknar möjlighet till riskdifferentiering vilket medför att skattebetalare i lågriskområden subventionerar högriskområden. Dessutom saknas möjligheten att använda varierande pris som drivkraft för att förebygga skador.
Man måste samtidigt komma ihåg att det alltid finns en gräns för hur stora belopp som kan försäkras i den privata marknaden. För extremt stora skador kommer alltid stater att utgöra slutlig resurs.
juli 8, 2011
Nu har jag gjort min femte almedalsvecka. Jag känner mig dock inte som en veteran ännu. Några reflexioner kan ändå vara på sin plats. Almedalen förändras successivt från politikervecka till en allmän ”samhällsmässa”. Antalet arrangemang har ökat varje år och är nu uppe i ca 1500. Det positiva med detta är att samtalsklimatet blir mer balanserat och mindre dogmatiskt. Samtidigt blir almedalsveckan på detta sätt ganska otydlig och spretig vilket i sin tur förstärker medias jakt på den stora nyheten. Å andra sidan har den smått kaotiska mångfalden också sin charm. Det finns hela tiden något intressant tema för alla. Lite negativt är dock att den mediala bevakningen av ”kändisar” gjort att våra toppolitiker är mer påpassade och därför inte är lika avslappnade som för några år sedan.
Personligen hade jag några spännande dagar med störst fokus på välfärds/socialförsäkringsfrågor. Både Svenskt Näringsliv och AFA Försäkring arrangerade givande seminarier runt arbetsskadeförsäkring. If var representerat på ett seminarium med rubriken ”Socialförsäkring i förändring – Ekonomiska drivkrafter för en bättre försäkring”. Försäkringskollegorna på Trygg-Hansa och Skandia satsade bla på att belysa sjukvårdsförsäkring i Sverige och utomlands. Sveriges Kommuner och Landsting tog upp frågor kring välfärdens framtida finansiering. I centrum för många seminarier stod med all rätt den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Dess ordförande Gunnar Axén(m) deltog i många debatter och frågestunder under veckan.
Ett kul grepp från försäkringsbranschen var också Svensk Försäkrings blogg direkt från almedalen.
Nu nalkas semestern med förhoppning om att vädret blir bättre än den kölddimma Almedalen låg insvept i detta år.
juni 29, 2011
Riksrevisionen publicerade i slutet av maj sin årliga rapport som bland annat granskar socialförsäkringarna. Riksrevisionen kommer fram till att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen inte uppfyller kraven för försäkringsmässighet. Det motiveras genom att alla omfattas av de två försäkringarna trots att alla inte bidrar till dess finansiering och de som bidrar gör det i olika utsträckning. I dagsläget är det statsbudgeten som avgör försäkringsvillkoren från år till år, huruvida de ska vara mer generösa eller inte. Detta skapar osäkerhet för medborgarna. Myndigheten skriver vidare att staten bör slå fast vilka principer som ska gälla: försäkringssystem eller bidragssystem för att ge säkerhet till medborgarna.
Riksrevisionens synpunkter knyter väl an till Arbetsskadekommissionens(ASK) arbete. ASK tillsattes i november 2010 med syftet att utreda arbetsskadesystemet i Sverige. Ordförande för ASK är Björn von Sydow, socialdemokratisk riksdagsledamot och tidigare bla talman och försvarsminister. ASK består i övrigt av tunga experter inom området.
Tanken på att utreda arbetsskadesystemet i Sverige har funnits en tid men nu är tidpunkten väldigt lämplig eftersom ASK kommer att arbeta parallellt med den pågående parlamentariska socialförsäkringsutredningen. ASK kan därigenom tjäna som en viktig kunskapskälla för den parlamentariska utredningen. Men det finns flera goda skäl för att arbetsskadorna utreds. I våra nordiska grannländer drivs arbetsskadeförsäkring helt eller delvis av de privata försäkringsbolagen enligt försäkringsmässiga principer. Det finns således skäl att utvärdera denna möjlighet även för Sverige.
Nyligen deltog ASK s kansli på ett intressant seminarium med titeln ”Arbetsskadeförsäkring under förändring” arrangerat av Arbets- och miljömedicin i Uppsala. ASKs arbete kommer att pågå fram till nästa sommar och tanken är att presentera resultatet under Almedalsveckan 2012.
juni 23, 2011
I en nyligen publicerad debattartikel i SVD diskuterar motororganisationen FMK både premieskatten på dagens trafikförsäkring och möjligheterna att genomföra en trafikförsäkringsreform av det slag som Trafikförsäkringsutredningen föreslagit. Huvudbudskapet är att premieskatten bör avskaffas och reformen genomföras. Argumenten är ungefär desamma som jag tidgare anfört på sind.nu. FMKs artikel har också kommenterats på Mattias Lundbäcks blogg.
maj 16, 2011
I dessa tider med naturkatastrofer, kärnkraftsolyckor, terroristattacker och annat elände kan man fundera lite över begreppet risk och vad det innebär i olika sammanhang.
Det första som slår en är att begreppet kan ha olika innebörd för tex experter och lekmän. Experter försöker systematisera hur risk ska uppfattas genom att lita till matematiska formler. ”Förväntad skada x sannolikheten att en händelse inträffar” är en ofta använd ekvation. För lekmän är risk ett subjektivt begrepp baserat på kunskap, känslor och närheten till risken. Riskuppfattningen baseras således på våra samlade erfarenheter.
Även medierna hjälper förstås till att förstärka både känslor och kopplingen till avståndet. En vargflock i närheten av Stockholm utgör ett större hot än ett influensautbrott i Kina. Å andra sidan värderar vi även katastrofer långt ifrån Sverige olika beroende på den kunskap vi har om den aktuella platsen. Jämför tex Thailand med Haiti eller Pakistan. Både medier och experter hjälper dock till att höja allmänhetens kunskaper om risker de annars inte skulle känna till. Man kan bara tänka på skillnaden mellan tsunamin i Sydostasien i december 2004 och den som nyligen inträffade i Japan. Men det finns förstås områden där kunskapen behöver höjas dvs där allmänheten vet för lite för att uppfatta riskerna. Jag har tidigare på sind.nu diskuterat riskerna med vattenkraftsdammar som ett sådant exempel.
Risker uppfattas också olika beroende på förlopp. En omedelbar risk uppfattas ofta som allvarligare än en risk som byggs upp under en längre tid. Jämför tex en akut olycksrisk jämfört med hälsorisker såsom fetma eller rökning.
Beträffande abstrakta risker kan dessa uppfattas på olika sätt. Det okända kan verka skrämmande och därför övervärderas såsom tex risken att drabbas av ”galna ko-sjukan” eller undervärderas pga att problemet kan förträngas eller skjutas på framtiden, såsom vid miljörisker av olika slag.
Konkreta risker tenderar att uppfattas som större om många drabbas samtidigt och oväntat än om problemen är mer konstanta eller utdragna i tiden. Exempel på det förstnämnda är flygolyckor, terrorattacker och naturkatastrofer. Under ett normalt år svarar dessa tre tillsammans för mycket färre omkomna än de som dödas i trafikolyckor. Det finns uppskattningar som visar att antalet trafikdödade globalt är fler än 1000 personer per dag. Bara i Europa dödas 40000 personer per år. Och apropå naturkatastrofer uppskattas fler än 50000 människor ha dött av den extrema sommarvärmen i Ryssland sommaren 2010. Vem kommer ihåg något av det?
mars 3, 2011
En dom i EU-domstolen innebär att möjligheten att sätta pris på försäkring utifrån kundens kön försvinner. Domen kommenteras på SVDs ledare 3 mars.
Hittills har det funnits en möjlighet att begära undantag i EUs likabehandlingsdirektiv, som har inneburit att försäkringsbolagen kan få göra skillnad på mäns och kvinnors premier om man kan visa att det finns en riskskillnad mellan könen i skadeutfallet. Vid utgången av nästa år försvinner den möjligheten.
Beslutet får konsekvenser för alla svenska försäkringsbolags kunder.
När det gäller livförsäkringen drabbas kvinnorna. Kvinnor lever längre och betalar en lägre premie som nu kommer höjas.
För sjukförsäkring är det tvärt om. Männen drabbas eftersom kvinnor oftare är sjuka än män, och därmed har en högre premie.
Det blir en ökning av priserna för unga kvinnor vad gäller bilförsäkringar. Unga manliga bilägare kommer således att subventioneras av kvinnliga bilägare.
Priserna kommer också att drivas upp för vissa grupper pga moturval, vilket kan leda till att endast riskgrupper med dåligt skadeutfall kommer att försäkra sig. Detta kan på sikt leda till att vissa försäkringstyper kommer att försvinna från marknaden.
februari 22, 2011
Ikväll ska jag gå på det ”femtioelfte” seminariet angående socialförsäkring och välfärd. Det är på Socialförsäkringsklubben och temat för dagen är framtidens arbetslöshetsförsäkring.Den senaste tiden har bla följande arrangemang genomförts.
- Saco har presenterat en rapport om hur parterna skulle kunna ta ansvar för socialförsäkringarna.
- Timbro har lanserat sin sk skuggutredning kring varför vi behöver socialförsäkringar.
- Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har arrangerat en hearing om arbetslöshetsförsäkringen.
- Försäkringsföreningen har genomfört ett brett utformat Välfärdsseminarium.
- LO har publicerat en rapport om pensionssystemet.
- IVA har startat ett Tjänsteinitiativ där naturligtvis välfärdstjänster har en viktig roll.
- 25 februari har AFA ett seminarium om läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen.
I tillägg till detta har Socialdemokraternas kriskommission rapporterat självkritiskt kring hur partiet misslyckats med att förmedla ” den viktiga roll socialförsäkringarna spelar i ett modernt, tryggt och rörligt samhälle”.
På DN debatt 21/2 skriver SEB:s Jens Magnusson att framtidens välfärd kommer att bli en stor börda för 200 kommuner. Den senaste tiden har också kyrkliga företrädare startat en debatt kring sjukförsäkringsreformens konsekvenser för dem som utförsäkras.
Allt detta skulle ju kunna vara gott och väl och till synes ge en bra grund för de tänkta reformbeslut som måste tas inom en inte alltför avlägsen framtid. Man skulle kunna tro att alla dessa pågående aktiviteter skulle bidra till både en allmän opinionsbildning och en bred debatt som når ut till medborgarna.
Men sanningen är den motsatta. Diskussionen pågår främst mellan de ”närmast sörjande” dvs en inre krets av sakkunniga politiker, myndighetspersoner och experter från näringsliv och akademi. Det blir mest en rundgång i detta system dvs samma personer träffas mer eller mindre oavbrutet i de forum som försöker beskriva olika områden där det kommer att finnas behov av reformer.
Men utanför denna krets är det förvånansvärt tyst. Man får lätt en känsla av att vissa makthavare tycker att detta är bekvämt. Genom att undvika en bred debatt slipper man också diskutera de svåra frågorna om välfärdssystemens omfattning och finansiering baserat ökade framtida krav från medborgarna och den demografiska utvecklingen. ”Det går ju ändå ganska bra för Sverige just nu och sjukskrivningstalen är under kontroll”. Å andra sidan finns det politiker som verkligen brinner för att förbättra dagens system och flera av dessa vittnar om bristen på debatt och förändringstryck. Paralleller till 90-talets pensionsreform görs ofta och där blev den förra svenska finanskrisen en viktig drivkraft. Pensionsreformen hade dessutom fördelen att eventuella negativa konsekvenser för den enskilde inte blev synliga förrän kanske 20 år efter reformen.
Så vad göra? Eftersom politiska beslut inte fattas i vakuum är det helt klart att det behövs många olika aktörer för att bredda debatten. Annars är risken uppenbar att ambitiösa reformer uteblir och att de politiska blocken kommer att skylla misslyckandet på varandra.
november 1, 2010
Gabriella Sjögren Lindquist och Eskil Wadensjö har publicerat nya intressanta forskningsresultat om kostnader för arbetsmiljöproblem, främst från arbetsskador. Resultaten presenterades på den sk arbetsmiljöriksdagen 29 oktober arrangerad av Arbetsmiljöverket. Den viktigaste slutsatsen är att samhällets kostnader vida överstiger de belopp som arbetsskadeförsäkringen betalar ut inom socialförsäkringssystemets ram. Det beror förstås på att ett flertal andra kostnader uppstår i samband med ett arbetsolycksfall eller en sjukdom orsakad av dålig arbetsmiljö. Författarna gör en genomgripande analys och belyser många olika områden där kostnader uppstår. Man presenterar också ett antal möjliga vägar för att på sikt minska kostnaderna. Ett viktigt område är att skapa incitament för olika arbetsgivare och branscher att minska antalet skador. Detta skulle tex kunna åstadkommas genom ett samlat arbetsskadeförsäkringssystem där försäkringspremierna differentieras utifrån företagets och branschens skadeutfall.
oktober 20, 2010
Jag har tidigare diskuterat riskerna med vattenkraftsdammar i Sverige och pekat behovet av ökat fokus från regering och riksdag avseende vem som kommer att bära det finansiella ansvaret efter en dammkatastrof. Nu har frågan aktualiserats som en konsekvens av den tragiska dammolyckan i Ungern. Här ska direkt sägas att det absolut inte finns något samband mellan riskerna i svenska vattenkraftsdammar och den nu aktuella ungerska dammen. Däremot är det förstås logiskt från ett medieperspektiv att göra en viss koppling.
Min förhoppning är att någon form av fortsättning ska följa. En ny rapport från Svenska Kraftnät innehåller många konkreta förslag och skriver bla följande om ansvarsfrågan.
”Strikt skadeståndsansvar gäller enligt 11 kap. 18 § MB för skador till följd av dammhaveri för dammar för vattenreglering. Ett dammhaveri skulle i vissa fall kunna leda till skador motsvarande mycket stora belopp och som överstiger vad som är möjligt att försäkra.
Ägare till en sådan damm kan vara ett aktiebolag ingående i en koncern med moderbolag i Sverige eller i annat land och det är oklart vad som då gäller beträffande ansvarsgenombrott. ”Omfattningen och innebörden av skadeståndsansvaret vid dammhaveri bör utredas närmare och belysa vad som gäller beträffande ansvarsgenombrott i nationella och internationella koncerner och för ersättningen till skadelidande om dammägarföretagets ekonomiska förmåga, med eller utan försäkring, inte räcker till för att täcka skadorna.”
Åtgärder för förbättrad dammsäkerhet är förstås det viktigaste men om det osannolika ändå skulle inträffa vore det av stort värde att på förhand veta vem som ska stå för kostnaderna.
september 23, 2010
Utan att delta i mediernas omfattande ”analyser” kring valresultatet kan man lätt konstatera att vissa frågor varit osynliga eller helt saknats i valrörelsen. Ett sådant område handlar välfärdens framtida finansiering. När nu ropen skallar efter ny politik inom socialdemokratin kanske detta vore ett område att försöka ta ledningen inom. Man kanske till och med skulle försöka ta någon form av samlat grepp kring välfärdstjänster, socialförsäkring och skatter?
Ett intressant inlägg till denna diskussion publicerades nyligen av Arena Idé. Arena Idé driver sedan i februari 2010 ett projekt kring välfärdens framtida finansiering. Det första resultatet av detta projekt var samarbetet med Timbro kring den sk Borg-kommissionen. Den nu aktuella rapporten är skriven av Petter Odmark som bla har ett förflutet som sekreterare i den socialförsäkringsutredning som Anna Hedborg ledde fram till 2006. Odmarks rapport klargör på ett förtjänstfullt sätt de teoretiska begrepp som ofta används för att beskriva de finansiella utmaningar de offentliga tjänsterna står inför. Han anlägger i huvudsak en ganska optimistisk ton kring möjliga lösningar och väljer att diskutera både välfärdstjänster och socialförsäkringar. En viktig slutsats är att det finns ett antal problem idag som bör lösas innan man tar på sig en för hög ambition att lösa alla framtidsproblem.
Odmark menar också att välfärdsstatens framtida finansiering är en betydligt mer ideologisk fråga än vad den ofta framställs som. Det ska bli intressant att se om inte minst s-sidan kommer att ta fasta på detta i sitt kommande arbete med att skapa en ny välfärdspolitik för framtiden.
