november 28, 2008
Allt fler utredningar visar att det finns entreprenörer i Sverige idag som inte får tillgång till det kapital som de behöver för att kunna starta upp eller expandera sin verksamhet. Varför är det så? Vi skulle kunna tala om ett marknadsmisslyckande som tycks näst intill oförklarligt. Så är det naturligtvis inte. Det finns flera skäl till att kommersiella banker idag inte ger alla entreprenörer tillgång till krediter och till att produkten mikrofinans, det vill säga små lån till entreprenörer i utanförskap, ännu inte institutionaliserats i Sverige.
För det första handlar det om legala hinder. Enligt kreditlagstiftningen får inte banker ge krediter till personer som bedöms ”icke-kreditvärdiga”. Vad detta begrepp egentligen innebär specificeras inte av lagstiftningen, men uttolkningen innebär att exempelvis personer med betalningsanmärkningar, som är under skuldsanering eller personer som saknar tillgångar oftast bedöms som alltför riskfyllda för att krediter ska kunna beviljas. Om vi tänker oss att vi vill arbeta med personer med utländsk bakgrund kommer dessa ofta att sakna tillgångar och personer med kriminellt förflutet och/eller missbrukarbakgrund kommer ofta att ha en krånglig ekonomisk sits som behöver redas ut innan lån kan beviljas.
Den andra typen av hinder kan vi benämna som infrastrukturella. Små, riskfyllda lån är dyra för bankerna. Samtidigt som man av goodwill-skäl inte kan prisdiskriminera och ge alltför höga räntor till personer som befinner sig i utanförskap.
Den tredje och kanske allra viktigaste anledningen till att svenska banker idag sällan arbetar med entreprenörer utan en etablerad relation till banksystemet är vad vi slarvigt skulle kunna kalla för ”kultur”. Svenska banker upplever en osäkerhet gentemot dessa målgrupper – vilka är deras förväntningar på en bank, hur vill de bli bemötta och hur bygger man som bank upp en relation med dessa kundgrupper?
Men om vi, som sparbankerna, talar om att vi, genom att tillhandahålla finansiella tjänster, vill bidra till samhällsnytta, så är det ett uppdrag som förpliktigar. Vi kan inte längre enbart tala om finansiella tjänster i termer av lönsamhet och risk utan vi måste också bedöma om våra tjänster faktiskt bidrar till samhällsnytta. Finansiella tjänster till grupper i utanförskap är ett sätt att återknyta till vårt uppdrag och även om detta inte direkt kommer att bli den mest lönsamma produktkategorin kommer detta mer än väl att kompenseras av den sociala avkastning som tjänsterna ger.
Mikrofinans handlar om att ge individer mer än bara tillgång till kapital. Det handlar om att se den lilla människan och genom att undanröja hinder som finns för att denna människa ska kunna infria sin potential. För att detta ska bli möjligt måste sparbankernas värdegrund genomsyra hela verksamheten. Vi ska finnas till för den lilla människan. Man ska inte behöva sätta på sig helgdagskläderna för att gå till banken. Man ska ändå bemötas med respekt. Lever vi som vi lär? Kanske är det vad vårt mikrofinansprojekt i slutändan kommer att visa.
november 18, 2008
Mikrofinansmarknaden har globalt, under de senaste åren, växt explosionsartat och mer än 3 000 institutioner tillhandahåller nu ca 133 000 000 klienter med lån, sparande- och försäkringstjänster (Daley-Harris, 2007). Tillväxten har varit mest dramatisk i de fattigaste delarna av världen (Afrika, Asien och Latinamerika), men även i USA och Europa är fenomenet på frammarsch. I Europa finns ett hundratal mikrofinansinstitutioner varav 70 % startade sin verksamhet år 2000 eller senare. (Jayo et al, 2008). När den mexikanska mikrofinansinstitutionen Compartamos börsintroducerades i april 2007, gav detta ett kapitaltillskott på $ 458 miljoner. Institutionen med lån för $400 miljoner i sin portfölj gjorde en vinst på $80 miljoner förra året (se t.ex. Malkin, 2008).
Att det finns en enorm tillväxt – och lönsamhetspotential internationellt torde det således inte finnas några tvivel om. Men vilken är potentialen i Sverige? Vi vet att cirka 400 000 människor får ekonomiskt bistånd (socialbidrag) årligen. Ungefär var femte svensk har varit fattig åtminstone under ett år sett över en längre tidsperiod. Cirka fyra procent lever varaktigt i fattigdom. Samtidigt vet vi också att bidragsberoende orsakas av såväl strukturella som individuella faktorer och det är förmodligen inte i Sverige som i Bangladesh att vi kan ge en fattig ett lån och tro att denne därmed kommer att bli framgångsrik entreprenör. Det krävs förmodligen mycket mer stöd i form av utbildning, coachning och inte minst dialog med relevanta myndigheter. För en tidigare missbrukare och/eller kriminell ligger ofta gamla skulder kvar – hur ska detta hanteras? Många är dessutom rädda för att förlora sitt bidrag och vill därför inte försöka sig på att driva eget företag.
Vi tror att det behövs ett helhetspaket som skissartat kan se ut på det sätt som beskrivs i bilden. Vi tror att ett mikrolån åtminstone behöver kombineras med:
• stöd från ideella aktörer som redan arbetar med människor i utsatthet och som kan ge handledning och coachning
• utbildning i entreprenörskap som handlar om alltifrån momsredovisning till innovation
• myndighetssamtal där frågor om skuldsanering och bidrag kan hanteras.
På detta sätt vill vi ”väva” ett stöd runt individer i utanförskap som ska ge dem möjlighet att gå från att vara bidragstagare till fullgoda entreprenörer och lönsamma bankkunder. Eftersom det svenska banksystemet, till skillnad från banksystemen i många låginkomstländer, är välutvecklat handlar mikrofinans framför allt om att bygga en bro mellan individer i utanförskap och banken. Det handlar om att etablera en relation med människor som inte har en bra bankkontakt och därför inte får de finansiella tjänster som han eller hon är i behov av. Det handlar alltså i minst lika stor utsträckning om sparande och försäkringar som om mikrolån. Målsättningen är också tydlig – entreprenörerna ska lämna mikrofinansprogrammet så snart som möjligt och bli helt vanliga bankkunder. Men innan individen har nått den mognadsnivån där behövs stöd och vi tror detta stöd utgör den viktigaste ”flaskhalsen”. Givet att vi kan få till bra och kostnadseffektiva stödprocesser är potentialen stor – även om vägen till att realisera den är lång och ibland lite krokig.
oktober 31, 2008
Mitt under finanskrisen håller vi på med projektet ”Mikrofinans i Sverige”. Vi skapar en ny produkt som syftar till att ge människor i utanförskap tillgång till finansiering för att kunna förverkliga sina affärsidéer. I Sverige. För vissa kan det kanske tyckas märkligt. Någon gång har jag fått frågan om vi inte har lärt oss att subventionerade lån till människor med begränsad återbetalningsförmåga ofelbart leder till förluster för bankerna och personliga tragedier för låntagarna.
Jag brukar svara att jo det har vi lärt oss.
Mikrofinans har aldrig handlat om att ge lån till människor som saknar återbetalningsförmåga. Det är inte välgörenhet. Det är en marknadsmässig produkt som riktar sig till ett nytt segment av klienter. Ett segment som har visat sig rymma en väsentlig lönsamhetspotential samtidigt som produkten ger fattiga människor en möjlighet att själva ta ansvar för sina liv och skapa en helt ny och bättre livssituation.
Många av världens mikrofinansinstitutioner har ännu så länge inte märkt av oron på finansmarknaden. Större delen av innehaven finns placerade i små lån på en lokal marknad där låntagarna kanske säljer tomater eller syr kläder; verksamhet som inte påverkas av svängningar på den globala marknaden. Jag sitter med i styrelsen i Kyrkornas U-fond där vi, via organisationen Oikocredit, investerar i mikrofinansinstitutioner. Vi har inte märkt av svängningarna på finansmarknaden i våra innehav. I dagsläget kan mikrofinansinnehav med andra ord utgöra ett bra komplement till de flesta portföljer eftersom korrelationen till den övriga, globala marknaden är svag. Förhoppningsvis kommer detta göra att marknaden får upp ögonen för dessa investeringar som dessutom är lönsamma – både utifrån ett finansiellt perspektiv och utifrån ett hållbarhetsperspektiv.
Men vad händer då i Sverige? Vi ser fortfarande mikrofinans som en attraktiv produktlösning med god lönsamhetspotential. Vi är övertygade om att det finns gott om entreprenörer i utanförskap som inte har möjlighet att realisera sina idéer på grund av brist på kapital. Att det finns människor med drivkraft, kunskap – och naturligtvis återbetalningsförmåga – som med hjälp av ett litet lån kommer att kunna förändra sin livssituation och få ett bättre, rikare liv.
september 30, 2008
En sparbankskund skulle inte behöva klä sig i helgdagskläder för att besöka banken eller stå med mössan i hand och böna och be om krediter. En kund skulle till och med ha rätt att få kredit när han så behövde och kunderna skulle betraktas med respekt. (Körberg, 2007)
Sparbankerna har en speciell värdegrund i det att man, genom att tillhandahålla finansiella tjänster, vill bidra till samhällsnytta, oftast i form av tillväxt i det lokala samhället. Sparbankerna är unika med sin kombination, balans och integration mellan två olika uppdrag där affärsmässig bankverksamhet kombineras med ett socialt och samhälleligt ansvar gentemot den egna bygden. Sparbankerna är bärare av en historia där banken skulle vara en plats för alla – inte minst den fattige och utsatte. Mikrofinans utgör en strategisk möjlighet att återknyta till den värdegrunden.
SparbanksAkademin verkar för att främja sparsamhet, att värna om sparbanksrörelsens gemensamma värderingar och historia och att därigenom verka för det lokala samhällets utveckling och en långsiktigt hållbar ekonomi. (se exempelvis www.sparbanksakademin.se)
SparbanksAkademins medlemmar består av sparbankerna, Swedbank och sparbanksstiftelserna. Som ett sätt att verka för sitt ändamål – att bevara och vidareutveckla sparbanksrörelsens värdegrund – har SparbanksAkademin beslutat att initiera ett pilotprojekt som syftar till att bygga upp en modell för mikrofinanslösningar i Sverige.
SparbanksAkademin är inte på något sätt först med den här idén i Sverige. Neem, Nätverket för Entreprenörer från Etniska Minoriteter, en av två medlemmar i Europeiska Mikrofinansnätverket har arbetat med mikrofinans i flera år. Det har också Baltic Fem som i Roslagen har drivit på utvecklingen och som sedan tidigare har nära relationer med Roslagens Sparbank. (För mer information om dessa båda projekt, se www.pitem.se) Dalarna drevs projektet ”Nätverksbanken” (se http://www.dalaprojekt.se/natverksbanken/nvbframe.htm). Det finns förmodligen ett stort antal andra initiativ som vi ännu inte vet om.
Det SparbanksAkademin vill är att utifrån dessa erfarenheter, kombinerat med pilotprojektet, utarbeta en modell som flera sparbanker kan använda sig av för att arbeta med mikrofinans. Sparbankssfären skulle kunna möjliggöra en ”institutionalisering” av mikrofinansen i Sverige och göra den mer hållbar. De flesta mikrofinansinitiativ som existerar i Sverige idag är framgångsrika i att mobilisera målgruppen men saknar tillgång till hållbart lånekapital. Där kan sparbankerna bli en attraktiv samarbetspartner.
Tanken är därför inte att starta ett nytt initiativ utan att koppla samman existerande och potentiella initiativ med sparbankssfären.
Jag är projektledare för SparbanksAkademins mikrofinanssatsning, vilket innebär att jag koordinerar processen mellan sparbanken och samarbetsparterna, men min uppdragsgivare är SparbanksAkademin och min roll är att ta fram ett förslag till modell som även andra sparbanker kan använda sig av. Jag vill bidra till att fler sparbanker ser den strategiska potentialen i mikrofinans och får de redskap som krävs för att framgångsrikt kunna arbeta med grupper i utanförskap. Jag har tackat ja till att skriva i denna blogg för att kunna dela med mig av mina idéer och för att kunna bli ifrågasatt av mina läsare. Det vi gör är nytt och svårt och det finns mycket för oss att lära av andra aktörer. Jag vill också gärna komma i kontakt med andra som arbetar med mikrofinanslösningar i Sverige.
september 30, 2008
”Jag är fullt och fast övertygad om att varje människa är en outforskad tillgång. Att varje människa har obegränsad potential.” (Muhammed Yunus, 2007)
Sedan Muhammed Yunus, år 2007, fick Nobels fredspris för sitt arbete med Grameen Bank har intresset för mikrofinans vuxit explosionsartat. Mikrofinans innebär att individer som inte tidigare betraktats som ”bankable”, genom tillgång till finansiella tjänster, ges en möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv. Mikrofinans ger inte bara individen en möjlighet att förtjäna sitt uppehälle utan bidrar också till stärkt självkänsla och högre social status för låntagaren. Mikrofinans har bidragit till fattigdomsbekämpning (se exempelvis Aguilar 1999) och har också bidragit till ökad jämlikhet, förbättrad läskunnighet och mycket annat (se exempelvis Datta, 2003).
Vad är mikrofinans och finns det ett behov av mikrofinanslösningar i Sverige? Om detta har jag skrivit i krönikan ”Tänk om – om behovet av mikrofinanslösningar i Sverige” på http://www.sparbanksakademin.se/index.php?option=com_content&task=view&id=133&Itemid=46 och tillsammans med Filip Wijkström i boken ”Mikrofinans. Ger fler småskaliga alternativ ökat globalt välstånd?” (SparbanksAkademin 2007).
Det finns ingen anledning att upprepa argumenten men i korthet menar vi att det finns entreprenörer i utanförskap som inte får tillgång till finansiering för att starta upp och/eller expandera sina verksamheter, vilket innebär både ett ekonomiskt och socialt problem för såväl individen som samhället i stort. Här ryms en möjlighet för banker att ta sitt ”sociala ansvar” genom att tillhandahålla finansiella tjänster till ett nytt segment.
