I efterdyningarna till den globala finanskrisen – ett för tillfället något våghalsigt påstående – har diskussionen om storleken och utformningen av kraven på kapitaltäckning för banker nått en publik bortom de smala branschtidskrifternas läsekrets. I det här avseendet kan man konstatera att kapitaltäckningsregler för försäkringsbolag alls inte röner samma intresse och tyvärr – för mig som anställd i ett försäkringsbolag – svårt att ta till som samtalsämne på en middagsbjudning där väder och prisutvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholm redan har uttömts.

Inte desto mindre pågår det en utveckling på EU-nivå som syftar till att införa ett nytt gemensamt regelverk för kapitaltäckning i försäkringsbolag och vars konsekvenser redan nu kan skymtas. Regelverket går under benämningen Solvens II och i korthet och mycket förenklat syftar detta till att kraven på försäkringsbolagens kapitaltäckning i större utsträckning ska göras beroende av de risker som verksamheten exponeras emot. Ju högre risktagande, desto högre krav på kapitaltäckning. En rimlig princip som givetvis syftar till att säkerställa att försäkringsbolagen kan infria de löften som de ställer ut. Få lär ha invändningar emot detta men samtidigt är det viktigt att beakta att kraven på kapitaltäckning utformas på ett sådant sätt att dessa i sig inte medför andra oönskade konsekvenser.

Under våren publicerade paraplyorganisationen för de europeiska försäkringsförbunden (CEA) ett positionspapper i vilket man uppmärksammar de negativa konsekvenser för konsumenter, företag och ekonomin i stort som allt för långtgående krav på kapitaltäckning kan medföra. Bland annat uppmärksammar CEA förhållandet att ett allt för tufft regelverk kan leda till att utbudet av sparprodukter med garantier minskar, vilket innebär att spararna i större utsträckning tvingas in i produkter där de i högre grad själva bär den finansiella risken. Positionspappret från CEA ska givetvis betraktas mot bakgrund av att fönstret för lobbying ännu inte är stängt Bryssel och att det fortfarande finns möjligheter för aktörer att påverka Kommissionen att mildra och förändra vissa inslag i det föreslagna regelverket.

Oaktat CEAs eventuella framgångar att påverka Kommissionen står det dock klart att vissa konsekvenser som CEA uppmärksammar, redan har blivit verklighet. I Danmark har till exempel SAMPENSION KP A/S, som förvaltar tjänstepensioner för vissa grupper av offentliganställda, meddelat att bolaget kommer att ta bort den garanterade räntan och att förvaltningen i fortsättningen ska ske i form av fondförsäkring, utan garanterad ränta. Motivet till denna förändring är de nya kapitaltäckningsregler som kommer att införas inom EU år 2012. Att behålla garantin skulle enligt bolaget ha tvingat fram en minskad risknivå i placeringstillgångarna och därmed minska den förväntade avkastningen, ett alternativ som skulle ha drabbat spararna i form av lägre pension alternativt högre kostnader för arbetsgivarna.

För svenska förhållanden, där så kallad traditionell försäkring med garanterad ränta är den dominerande formen för förvaltning av tjänstepension, är utvecklingen av gemensamma kapitaltäckningsregler inom EU av stor betydelse. I Sverige har vi kunnat se en utveckling där nivåerna på de garantier som ställs ut vid förvaltning i traditionell försäkring har sjunkit och i vissa fall numera endast avser en garanti om återbetalning av nominellt värde på inbetalda premier. Det är inte orimligt att anta att denna utveckling förstärks till följd av nya kapitaltäckningsregler och att garantier ytterligare tunnas ut eller helt försvinner som inslag i de produkter som tillhandahålls av försäkringsbolag för sparande till tjänste- eller privat pension. En utveckling som förutsätter att spararna själva har förmåga att bära den finansiella risk som ett tuffare regelverk för kapitaltäckning har gjort lite dyrare jämfört med tidigare att dela med andra i ett försäkringsbolag.

I studien ges också ett exempel på hur försäkringsindustrin aktivt kan bidra till förbättrade hälsovillkor och samtidigt tillvarata ett ekonomiskt intresse. Discovery Holdings, ett sydafrikanskt bolag, har till exempel utvecklat ett system för försäkringstagarna som innebär att de får poäng om de deltar i olika friskvårdsaktiviteter, till exempel slutar röka, viktminskningsprogram eller regelbundet går på hälsokontroller. Poäng som kan växlas in till rabatter på medlemskap i gym, köp av hälsokost e.t.c. Systemet omfattar i dag 1,3 milj. försäkringstagare och har enligt Discover Holdings bidragit till att minska dess sjukvårdskostnader för hjärtinfarkt med 15 %.

Någon som reagerade på att morgontidningens bilaga om den nya Pensionsmyndighetens svämmade över av annonser från PPM-rådgivare? En rådgivning som enligt aktörernas egna utsagor skapat tresiffrig värdetillväxt i PPM systemet. Samma företeelse som Aktiefrämjandets ordförande och förre börschefen på DN debatt beskrev på följande sätt:

”Regeringen bör därför i lämpliga former stödja utvecklingen av en opartisk finansiell rådgivning så att det här och andra typer av kvalificerat bondfångeri stoppas”. 

Liknelsen med bondfångeri ligger frestande nära när man fingranskar några annonser. I en annons framgår att avgiften för rådgivning kostar mindre än en hårklippning. För egen del kan jag konstatera att med lite tur kan man få både hårklippning och fondråd till hälften av det pris som anges i annonsen. Min frisör i Nacka till exempel. Han varvar numera hårfön och putsning med fondtips. Framtidens finansiella rådgivning? Tillhandhållen bland annat av frisörer med licens för finansiell rådgivning? Jag väntar med spänning på annonserna i de kommande årens informationsbilagor från Pensionsmyndigheten.

http://www.youtube.com/watch?v=F88xQ8BqwnA

http://www.oecd.org/dataoecd/42/19/41770561.pdf

Under förutsättning att OECD inte har slarvat med datainsamlingen, finns det kanske skäl att göra detta mer känt? Tillsammans med framstående popartister, designers och idrottsmän bör vi enligt min mening snarast infoga ett foto på en företrädare för den svenska pensionsbranschen i Arlandas ankomsthall. Kanske blir det snart en ledig plats där efter Lagerbäck? 

Frågan ovan kändes genast mer påtaglig efter att jag nyligen besökt mina föräldrar som närmar sig den ålder då inte längre är äldre utan snarare äldre äldre, det vill säga över 80 år. Äldrekvoten i radhusområdet där jag växt upp är numera påfallande hög, även om skylten som varnar för lekande barn signalerar något annat.

 I World Economic Forums rapport, World Scenario Series, beskrivs möjliga strategier för att möta utmaningen av en allt åldrande befolkning. I denna lyfts bland annat frivilliga och ideella insatser fram som ett betydelsefullt inslag. Kanske är det dags att den grannsamverkan där mina föräldrar bor, som hittills tagit sig uttryck i form av samverkan mot brott, förskjuts mot en grannsamverkan allt mer bestående i omvårdnad?

På samma tema presenterade Sveriges Kommuner och Landsting i januari rapporten ”Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt”. I samtalen berörs bland annat frågan vilka lösningar och problem som skulle uppstå om det offentliga åtagandet inom vården skulle begränsas och ökat medborgaransvar. Rapportens slutsats är att välfärdsstatens grundvärderingar kan styra politiken även framgent och att det finns behov av en reformprocess liknande den som genomfördes av pensionssystemet.

Däremot kommer en sådan process att vara mycket svårare inom tjänsteområdet för sjukvård och äldreomsorg, enligt rapporten. Men under tiden, tills en reform har förverkligats, har vi kanske vant oss vid att viss äldreomsorg utförs genom grannsamverkan? Hur som helst, ett försök pågår redan i ett radhusområde i Göteborg.

”The Future of Pensions and Healthcare in a Rapidly Ageing World” diskuterar utifrån tre olika scenarier hur hälso- och sjukvård samt pensionssystem kan komma att påverkas av en åldrande befolkning givet vissa antaganden, bland annat den globala ekonomiska tillväxten.  

”The winners and the rest” är ett scenario som kännetecknas av hög global tillväxt vilket innebär att de finansiella konsekvenserna av en åldrande befolkning fördröjs. De flesta länder upprätthåller nedskalade versioner av de nuvarande sociala trygghetssystemen som en följd av politisk opportunism. Systemen uppfattas emellertid som allt mer otillräckliga, framförallt av de med låga inkomster som i hög utsträckning är beroende av systemen.

I ”We are in this together” präglas istället det politiska ledarskapet av en samlad ansträngning att försöka hålla tillbaka de växande ekonomiska och sociala klyftorna genom ett gemensamt ansvarstagande för de sociala trygghetssystemen. Den globala ekonomin utvecklas med en mer måttlig tillväxttakt, men kompenseras av en ökad framväxt av innovativa, effektiva och inkluderande sätt att hantera de finansiella påfrestningarna av en åldrande befolkning.  

Slutligen behandlas i scenariet ”You are on your own” en utveckling där den globala ekonomin befinner sig i recession även efter 2010. Den ekonomiska utvecklingen har inneburit att ett stort antal länder med skattefinansierade trygghetssystem kraftigt tvingats skära ned på utgifterna för pensioner och sjukvård. Ansvaret för finansieringen har i stället vältrats över på individen och den privata sektorn.

 Dessa tre scenarier får därefter bilda olika fonder i vilka händelseutvecklingen i pensions- och sjuk- och hälsovårdssystemen i Kina respektive Italien tecknas. Det finns överlag ett positivt anslag i rapporten och en del tankeväckande inslag, till exempel etablerandet av ”International Future Funding Institute”. Ett globalt initiativ bland annat med uppgift att garanterar finansiella instrument i form av pensions-swappar för att utjämna demografisk risk mellan olika länder.  

Om man väljer att ”koka ned” scenarierna till svenska förhållanden, väcks bland annat frågan hur våra kommuner kommer att påverkas av en åldrande befolkning. Sveriges Kommuner och Landsting beräknar att ökade kostnader för äldreomsorg fram till 2020 medför behov av ökat skatteuttag med 80 öre. Frågan hur det ska kunna materialiseras i kommuner där skatteunderlaget samtidigt krymper står dock i det närmaste obesvarad. 

 Försäkringsföretag till exempel, har bland annat i samarbete med kommuner och landsting varit innovativa och utvecklat olika finansiella lösningar för att hantera framtida kostnader för pensioner. En del av denna innovationsförmåga behövs nu för finansiering av äldrevård. Det vore märkligt om Sorsele, som nyligen knackade på Näringsminister Maud Olofssons port i hopp om statlig hjälp, lämnas ”on your own” av de privata aktörerna.

Tyskland, som många andra länder, står som bekant inför stora utmaningar tillföljd av en åldrande befolkning. I Helsingfors illustrerades detta bland annat av Prof. Dr. Herwig Birg http://www.herwig-birg.de/. De sjunkande födelsetalen var här i fokus, men Prof. Birg måste enligt min mening ha tappat bort några betydelsefulla parametrar, tillgången till barnomsorg och förutsättningarna för föräldraledighet.

 I tidskriften The Economist belystes nyligen den politiska strävan att reformera det tyska skolsystemet. Där framgick bland annat att endast ett av sex barn under tre år har tillgång till offentligt anordnad barnomsorg. Vidare är föräldraledighet i Tyskland för de allra flesta detsamma som obetald ledighet, förvisso kompletterad med en rättighet att arbeta deltid.

 I det sammanhanget kan man kanske också reflektera över jämställdhet och påverkan på pensioner. En visserligen inte helt färsk uppgift visar följande bild beträffande graden av uttag av föräldraledighet samt fördelning mellan män och kvinnor i några länder i Europa:

                                            Kvinnor %                           Män %

 Österrike                                 90                                       1                                         

Danmark                                  93                                       3                   

Finland                                     99                                       2

Tyskland                                  95                                       1

Nederländerna                      40                                       9

Norge                                      94                                      33

Sverige                                    90                                      78

Källa: Eurofound 1998

 När bland annat pensionssystemen i allt större utsträckning utformas i syfte förstärka drivkrafterna att arbeta är det kanske trots allt inte så egendomligt att kvinnor i avsaknad av jämställda relationer samt bristande barnomsorg och otillräcklig föräldraförsäkring säger ett bestämt: Kinder? – Nein!

http://www.pensionriskmatters.com/2008/02/articles/fun/move-over-madonna-pension-tension-blues-video-debuts/

Mot bakgrund av den pågående oron på de finansiella marknaderna kan man möjligen fråga sig om finansiell risken, som alltid är lätt att bära i uppgång, nu gör sig påmind i form av en Norénsk oro vid köksbordet. Hur var det nu med mina PPM-fonder? Vad säger kvällstidningens fondexpert? Han som också dyker upp i sportbilagan som konstruktör av veckans V75 system. Var det Asien eller Sydamerika som man skulle ”satsa på”? Eller ska man ”spika” avdelning 1 ITP, och lägga allt i räntefonder?  Finansiell portföljteori liksom överförd från travsporten.