Det är Veckans Affärer som rapporterar om en ny undersökning från Sveriges forum för hållbara investeringar, Swesif, som visar att lågkonjunkturen ökat, inte minskat, intresset för hållbara placeringar minskat. I Sverige har andelen av det totala förvaltade kapitalet i hållbara investeringar ökat med hela 60 procent de senaste två åren till dagens 2 800 miljarder kronor. För svensk del betyder det 70–80 procent av allt förvaltat kapital. I hela Europa har motsvarande ökning varit 100 procent under samma period.

För några år sedan såg många investerare som en sämre investering på grund av att den begränsning det innebär att exkludera en del företag också innebär att man har färre aktier att investera i vilket enligt klassisk riskteori gör risken per investering högre, än om man får investera i vad som helst. Idag är det alltså allt fler som inser att dessa etiska investeringar i sin screening gallrar bort rötägg i investeringskorgen.

Hållbarhet handlar ju om att en organisationer agerar på ett ekonomiskt uthålligt, miljömässigt uthålligt och samhällsmässigt uthålligt sätt. Att bara basera en bedömning på de strikt finansiella nyckeltalen är därmed att likna vid att bedöma företagen på bara en tredjedel av de resultat som ett företag presterar, utan att ta hänsyn till hela bilden.

Artikeln är hämtad från CSR i Praktiken

Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:

En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.

Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!

Den ideella verksamheten ser oftast behoven och problemen i samhället vilket näringslivet kan ha svårt att se. Däremot kan näringslivet effektivisera processerna och målstyrningen genom sitt vinstintresse- något som den ideella sektorn kan lära sig av. Kombinerar du dessa två har du helt plötsligt en verksamhet som både kan bygga upp sin grundläggande verksamhet på projektstöd och som samtidigt kan jobba långsiktigt med ekonomiska resurser som kommer från en kommersiell del t.ex. genom försäljning av utbildningar till näringslivet. Den kortsiktiga cykeln som beroendet av projektsstödsansökningar ger upphov till och som är verksamhetsledarens ständiga huvudbry kan till viss del brytas genom att tillåta fler alternativ än kommunala och offentliga medel.

Sara Damber skriver i ett debattinlägg att hon vill skrota begreppet ideell organisation och istället använda ordet socialt entreprenörskap och jag håller med henne så länge socialt entreprenörskap handlar om att inte bara tänka bidragspengar utan också affär. Det sociala entreprenörskapet lyfter det sektorsöverskridande samarbetet och tillåter innovativa och kreativa metoder att kombinera affär och samhällsnytta – en win-win situation mellan det värdeskapande arbetet och vinst. Dock tror jag inte att de ideella organisationerna helt kommer att försvinna i framtiden- de kommer snarare att samexistera med ett allt ökande antal sociala entreprenörer.
Jag jobbar just nu bl.a. med att matcha CSR-ansvariga och sociala entreprenörer för att få till samarbetsprojekt dem emellan för att utveckla företagets hållbara affärer/ CSR-arbete och för att få den sociala entreprenörens tjänster att nå marknaden. Den sociale entreprenören här kan lika väl vara en ideell förening som också till viss del vill sälja tjänster till näringslivet för att bredda sina ekonomiska resurser. Är det kontroversiellt tycker ni?

Vi vill öka närheten till våra läsare genom att försäkra oss om att vi skriver om sådant som du kan ha direkt nytta av i ditt arbete. Meningen är att informationen på denna sajt kan användas som inspiration till t.ex. hållbara affärer.

Så känner du för att tycka till och inspirera maila mig Jessica Dymén på jessicadymen@gmail.com eller tipsa mig om någon som borde sitta med i panelen:-)

Utvecklingen inom Responsible Investments (RI) formligen exploderar internationellt. Bara sedan augusti i år har ytterligare 50 institutionella investerare anslutit sig till UN PRI och enligt en färsk rapport från Robeco beräknas 50% av nettoinflödet hos kapitalförvaltarna fram till 2015 att bestå av RI.

I senaste numret av Nordic Region Pension News poängterar jag i artikeln ”Where is the alpha in norm-based screening?” att skandinaviska pensionsfonder riskerar att hamna på efterkälken när europeiska investerare nu alltmer integrerar Environmental, Social & Governance (ESG) -frågor för att bättre kunna estimera företagens långsiktiga avkastning. Avgörande för denna utveckling är att stora institutionella placerare och pensionsförvaltare börjat uttolka sitt ansvar gentemot sina sparare -fiduciary duty – som att man som långsiktig kapitalförvaltare har en juridisk skyldighet att i sin investeringsprocess väga in de faktorer som påverkar den långsiktiga avkastningen.

Många skandinaviska aktörer arbetar redan mycket seriöst med bolagsdialoger och att rösta på bolagsstämmor, men en övergång till att integrera ESG-kriterier i investeringsprocessen kräver att dessa faktorer även påverkar investeringsbesluten, dvs vilka aktier som ingår i investeringsportföljen. Detta angreppssätt skiljer sig radikalt från den nordiska modellen för ansvarsfulla investeringar, så kallad norm-baserad screening. Genom att utgå från vedertagna normer – till exempel i de internationella konventioner som Sveriges riksdag ratificerat – definieras en värdegrund utifrån vilken portföljbolagen rannsakas. När väl de ruttnaste äpplena identifierats – och eventuellt uteslutits ur portföljen – påverkas oftast inte investeringsprocessen alls.

När omvärlden är i full färd med att förfina sin investeringsanalys genom att inkludera ESG-aspekter, riskerar den svenska modellen – om den inte kompletteras med en integrering av ESG-aspekter i investeringsprocessen – att innebära svårigheter för svenska investerare att konkurrera avkastningsmässigt med sina europeiska kollegor. Även de investerare som anser att indexförvaltning är den effektivaste förvaltningen på lång sikt riskerar att gå miste om avkastningsmöjligheter för sina sparare.

Av: Gunilla Hjalmarsson,
VD meta asset management

Hållbarhetsguiden – en ny webbplats för hållbar affärsutveckling,
www.hallbarhetsguiden.se

Vad är hållbar utveckling egentligen? Hur går man tillväga för att utveckla
hållbart? Hur gör andra? Och vad har design med saken att göra? På
Hållbarhetsguiden får företagare, designer, arkitekter, samhällsutvecklare,
produktutvecklare, studerande och forskare veta mer om
designmetodernas roll i arbetet för en mer hållbar utveckling. Besökaren får
inspiration och handfasta tips och råd för hur man kan arbeta mer hållbart.
Bakom Hållbarhetsguiden står SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign.
SVID arbetar långsiktigt och kontinuerligt för att förändra vanor,
attityder och arbetsmetoder som minskar vår miljöpåverkan. Det
omfattar bland annat information, utbildning och projektverksamhet
inom miljöområdet.

- Design är ett kraftfullt verktyg som kan förändra våra attityder, vanor
och beteenden för att långsiktigt säkerställa ett hållbart samhälle,
säger Robin Edman, vd på SVID. Därför är Hållbarhetsguiden en
fantastisk möjlighet för alla som vill driva hållbar affärsutveckling på ett
lönsamt sätt.

Hållbarhetsguiden har utvecklats med stöd av Tillväxtverket och är ett
första steg att samla kunskap som gör utveckling av en hållbar framtid
möjlig.

Besök Hållbarhetsguiden på www.hallbarhetsguiden.se

Välkommen på ett panelsamtal och en öppen diskussionskväll med intressanta gäster. Vi samlas med forskaren Emma Sjöström från Handelshögskolan, Kristofer Dreiman från KTH och moderatorn Emma Ihre från Ethix SRI Advisors. I ett panelsamtal och med publikens deltagande kommer frågor kring ansvarstagande i inversteringar och finanser att diskuteras. Tillställningen är öppen men kräver föranmälan.
För inbjudan, anmälan och mer information klicka här

Läs Mikrofinanshusets artikel om hur mikrofinansbranschen står sig mot bakgrund av nuvarande finanskris här

A: Hej, vi har landat.
B: Hur ser det ut?
A: Som vanligt.
B: Som vanligt?
A: Ja, som vanligt. Här har inget hänt sedan vi var här för 100 år sedan. Människorna är precis som vanligt. De är helt upptagna av sin teknologi och hittar ständigt på nya saker.

Inlägget är skrivet av: Göran Gennvi www.wild.se  och Michael Pieschewski www.ltinside.org 

Att tillhöra forskarklassen har fortfarande hög status. Men ångmaskinen är historia nu, idag bygger allt på en ”soppa” dom pumpar upp ur jorden. Och dom kämpar fortfarande på och vill konsumera allt mer. Dom har ett eget ord för det – ”tillväxt”. För varje solvarv måste konsumtionen bli högre. Så var det ju för 100 år sedan också, det är bara ordet som är nytt. Kommer du ihåg att dom hade en ”slogan” för några hundra år sedan? ”Frihet, jämlikhet och broderskap.”
A. Ja?
A: Den gäller fortfarande. Alla slåss för sina rättigheter. Det finns ord för detta också, jämlikhet, jämställdhet, respekt för oliktänkande och…solidaritet. Jag tror att det handlar om att alla ska vara lika, nej… likvärdiga… Kommer du ihåg missionärerna, det var rätt länge sedan?
B: Ja, det var ett märkligt fenomen.
A: Dom är kvar. Dom har bytt ord och fått mer sofistikerade vapen men det är precis som förr. ”Demokrati och mänskliga rättigheter” kallar dom det nu och använder vapen som styrs av en sorts ljusstråle. Hur som helst, människorna mår nog rätt bra, dom förökar sig explosionsartat.
B: OK, men…
A: Men…
B: Men om dom blir allt fler som ska ha det lika bra och konsumera allt mer för varje solvarv, vad händer då? Tellus är ju en rätt liten planet, den ekvationen går ju inte riktigt ihop.
A: Det råder liksom delade meningar om det, just nu fungerar det i alla fall rätt bra.
B: Är du säker på det?
A: Nej, men det är rätt fint här, jag gillar människorna och det är oartigt att skvallra. Det löser sig…
B: Nu får du kamma dig! Berätta!
A: OK, planeten är i obalans, många naturtillgångar är förbrukade, ingen vet hur mycket ”soppa” som finns kvar och atmosfären är full av skit…
B: Men blir det inte väldigt varmt då, som i våra växthus? Har dom vatten så det räcker för alla?
A: Jo, det blir mer och mer vatten när isarna smälter men om du menar dricksvatten, så är det ett problem.
B: Men dom behöver ju vatten för att överleva!
A: Jo, men dom har dåligt samvete för att välståndet inte räcker till för alla, det är liksom svårt att stoppa ”tillväxten”. När alla ska ha det bättre så blir det…
B: Hallå, är det ingen som gör något?
A: Jo, men det är rätt komplicerat! Allt hänger ihop med allting och det är ingen som riktigt har koll på sambanden. Vill du att jag ska berätta om hur pensionssystemet fungerar?
B: Nej, kom hem istället, innan det blir för sent! Måste du börja varje mening med ”jo”?

Radion bytte kanal. Två experter debatterade hur vi bäst kunde återställa balansen i ekonomin och säkra en god tillväxt. Varför finns det så få tillfällen till reflektion – tänkte vi…

Hungerprojektet startade 1999 ett program för utbildning, sparande och mikrokrediter, med målsättningen att ge kvinnliga jordbrukare i Afrika en starkare ekonomisk ställning. Detta för att kvinnor genom sina egna familjejordbruk står för 80% av matproduktionen i Afrika söder om Sahara. Mikrokreditprogrammet är en del i epicenterstrategin och har som syfte att

1. Visa att kvinnliga jordbrukare i Afrika framgångsrikt kan driva sina egna mikrokreditsystem.
2. Från start mobilisera och utbilda kvinnor så de kan utöka jordbruket och starta andra inkomstgenererande aktiviteter.
3. Skapa självförsörjning och bygga upp en ekonomi i samhället kring epicentret.
4. Varje epicenters mikrokreditbank ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank.

Hittills har fler än 95 000 lån distribuerats i våra åtta afrikanska programländer. Normalt är lånen under 500 kronor. När arbetet med mikrokrediter till kvinnor etablerats får även män tillgång till lånen. Ungefär en femtedel av krediterna via landsbygdsbankerna allokeras till män. För att få ta lån startar kvinnorna kooperativ med 10 till 15 medlemmar. Gruppens medlemmar tar individuella krediter men är solidariskt ansvariga för återbetalningen av gruppens totala lån.

Krediten används dels till individuella projekt och dels till kooperativ verksamhet inriktade på inkomstgenererande aktiviteter såsom jordbruk, uppfödning av till exempel grisar och kycklingar eller handel. Inte förrän hela det första grupplånet är återbetalt finns möjligheten att var för sig låna ytterligare en gång. Alla kvinnor som ansöker om lån deltar i vuxenutbildning och lär sig läsa, skriva och räkna om de inte redan har de kunskaperna. Alla deltar också i utbildning i enklare bokföring, företagande, gruppdynamik och ledarskap. För att få lån måste man också låta sina döttrar gå i skola.

Målet är att varje epicenters mikrokreditbank, som ägs av medlemmarna och drivs av kvinnor, ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank. Bankcertifieringen är en milstolpe i epicentrets
utveckling och ett tecken på självförsörjning och på kvinnornas kunskaper och självförtroende. Hittills har 18 landsbygdsbanker i våra epicenter i Afrika fått officiell bankcertifiering.