Textstorlek
När den asiatiska delen i årets sammanställning från Carbon Disclosure Project presenteras, så är det ett försiktigt positivt resultat som förmedlas. Andelen asiatiska företag som rapporterar klimatrelevanta data har ökat från tidigare år, men från de flesta företag är det ändå tyst. Även den asiatiska investerarkåren är relativt lågmäld i sammanhanget.
Läs hela inlägget på webbplatsen CSR i Asien.
Textstorlek
Michael Moore är i grävartagen igen, och den här gången sätter han tänderna i finanskrisen. Snart är det premiär för nya filmen ”Capitalism: A Love Story”.
Enligt filmens officiella hemsida kommer Moore att utforska den tabubelagda frågan om vilket pris USA betalar för sin kärlek till kapitalismen.
På filmfestivalen i Venedig förklarade Moore att han bestämde sig för att göra filmen eftersom ”vi har en ekonomi byggd på sand, ett korthus”. Han fortsätter: ”Jag tycker att vi har ett ekonomiskt system som är orättvist och odemokratiskt och som går emot de prinicper vi säger att vi tror på”.
Filmen har svensk premiär den 30 oktober.
Textstorlek
Warren Buffet och 27 andra amerikanska högdjur har gjort ett gemensamt uttalande om att det nu får vara slut på den fördärvande kortsiktigheten.
Begreppet ”kvartalskapitalism” fick fäste i den svenska vokabulären när Metalls ordförande Göran Johnsson uttalade sig om ”ett system som stressar sönder det goda näringslivet och dess anställda”, i samband med Ericssons varsel 2001.
År 2004 skrev DN-journalisten Knut Kainz Rognerud en artikel med rubriken ”Snabba klippen på väg ut”. Ett flertal exempel ges där på hur företag på olika sätt protesterar mot det kortsiktiga tänkandet, och Rognerud skriver att ”mycket tyder på att kvartalskapitalismen är på tillbakagång”.
Men, de snabba – och skulle det visa sig ofta ogenomtänkta – klippens tid var knappast förbi, och här står vi nu några år senare, med en finanskris att hantera.
Samtidigt är det nog så att om det finns någonting bra som finanskrisen kan föra med sig så är det just att vi – till slut – börjar omvärdera hur vi förhåller oss till relationen mellan aktieägarvärde och tidsperspektiv. I ett gemensamt uttalande uppmanar nu 28 amerikanska framgångsrika affärsidkare, investerare, forskare med flera till att sluta fokusera på ”värdeförstörande kortsiktighet i våra finansiella marknader” och ger samtidigt förslag på hur långsiktigt värdeskapande för investerare och den allmänna välfärden kan stimuleras.
Jag tror att korstiktighetstänket är djupt rotat, inte bara i incitamentsstrukturer utan också i själva finans- och affärskulturen, och än så länge är Buffet med fleras uppmaning bara ett hopp om en bättre framtid.
Textstorlek
Tretton svenska storägare har nu gått samman genom ett brev till 100 bolag på Stockholmsbörsen där de uppmanas att besvara ett antal frågor om sitt arbete med miljö- och socialt ansvar. Frågorna, som är adresserade till bolagens styrelseordförande, ska vara besvarade inom en månad. 2010 offentliggörs svaren i en rapport. En lista över de som inte svarat kommer också att publiceras.
Hur detta tas emot av företagen är ännu oklart, men under tiden är det intressant att studera läsarkommentarerna på Svenska Dagbladets hemsida, där många tycks vara provocerade av initiativet; framför allt är man tveksam till rimligheten i att investerare adresserar hållbarhetsfrågor överhuvudtaget. Signaturen ”Tomas” skriver bl.a.: ”/…/ Men då undrar ju förstås vän av ordning, är det verkligen staten, försäkringsbolag och andra institutionella investerare som skall bestämma vilka behjärtansvärda ändåmål [sic!] som skall gynnas på bekostnad av aktieägarnas avkastning? Vore det inte bättre om aktieägarna själva fick bestämma vart deras pengar skall gå?”
Jag som hade hoppats att vi hade övergett dogman om att aktieägarvärde och CSR är två oförenliga saker? Ett aktivt hållbarhetsarbete (ej att förväxla med ”behjärtansvärda ändamål”) kan vara ett medel för att uppnå aktieägarvärde. Det är inte givet att det alltid gör det, men det företag som vet att hantera risker och att se affärsmöjligheter genom ett CSR-perspektiv har sannolikt bättre chanser att skapa ett bestående värde för sina aktieägare (se exempelvis Porter & Kramer, 2006).
Antagligen är det ovan nämnda initiativet – inklusive presskonferens – delvis en strategi för att synliggöra inför sina kunder vilken utväxling de får av att placera hos förvaltare som tar ett aktivt hållbarhetsansvar. Detta oaktat så tror jag att initiativet är ett bra sätt att lyfta frågan, med ett tydligt signalvärde till företagssfären.
Textstorlek
Enligt Carbon Disclosure Project går stora företags klimatarbete för långsamt för att nå uppsatta mål.
En närmare titt på de individuella mål som världens 100 största bolag satt upp ger ett kombinerat mål om minskade utsläpp av växthusgaser på 1,9 % per år. Det är knappt hälften av de 3,9 % per år som skulle krävas för att de totala utsläppen ska minska med 80 % till 2050, mätt från 1990 års nivå – det som den internationella klimatpanelen IPCC menar är nödvändigt för att undvika allvarliga klimatförändringar.
I rapporten ”The Carbon Chasm” skriver Carbon Disclosure Project att om inte företagen börjar öka tempot kommer målet om 80 % att uppnås först 2089, vilket kan få dramatiska konsekvenser.
Yttermera problematiskt är att de flesta företag inte satt upp mål som sträcker sig längre än till 2012; få tycks ha siktet inställt på en horisont längre fram i tiden. Troligen väntar många bolag på vad Köpenhamnsmötet kan tänkas ge vid handen.
Men, lilla snigel akta dig! Klimatansvar är inte bara en börda att bära på ryggen, det är en möjlighet till effektivisering, innovation, och ledarskap. Dags alltså att höja blicken och öka steglängden.
Textstorlek
Med anledning av World Water Week som just avslutats, så passar vi på att uppmärksamma följande vattenfakta, som borde intressera företag såväl som investerare:
1. Varje dollar ($1) som investeras i förbättrad vattentillgång och sanitet ger en avkastning på $4-$12.
2. Investeringar i vattenhantering, infrastruktur och tjänster kan ge en hög ekonomisk avkastning genom att minska kostnader relaterade till vattenföroreningar och katastrofer.
3. Den årliga totala ekonomiska nyttan av att möta Millenniemålen för vattentillgång och sanitet uppgår till 84 miljarder dollar.
4. Korruption kan å andra sidan höja investeringskostnaderna för att nå Millenniemålen för vatten med 50 miljarder dollar.
5. Fattiga människor i slummen betalar ofta 5-10 gånger mer per liter vatten än välbeställda människor i samma stad.
Källa: worldwaterweek.org
Textstorlek
Är ansvarsfulla investeringar på väg att lämna sin status som nischmarknad för de specialintresserade hållbarhetsivrarna, för att istället bli finansiell vardagsmat?
Enligt en ny rapport från Robeco Investment Management och Booz & Company, kommer ansvarsfulla investeringar att utgöra 20 % av den totala mängden investerat kapital i världen år 2015. Det kan jämföras med år 2007 då motsvarande siffra var 7 %.
Med ”ansvarsfulla investeringar” avses här en investeringsprocess som tar hänsyn till sociala och miljömässiga konsekvenser och som även ser till governance-frågor.
Trenden mot en ”mainstreaming” av den här typen av investeringar drivs, enligt rapportförfattarna, av en ökande medvetenhet om CSR i företagssektorn, ökande priser på energi och råvaror, ett växande medieintresse för miljöfrågor och socialt ansvar, samt lagstiftning som gynnar ansvarsfulla investeringar.
I dagsläget står pensionsfonder och andra institutionella ägare för merparten av ansvarsfulla investeringar, men rapporten förutspår att privatmarknaden kommer att öka sin andel, motiverade av frågor som cleantech, klimatförändringar och vatten.
Värt att notera är förstås att rapportförfattarna inte är någon oberoende part i sammanhanget; Robeco är en fondförvaltare och Booz & Co en konsultbyrå, som förstås har allt att vinna på en växande marknad inom det här området; men intressant läsning är det alltjämt!
Rapporten, som bär titeln Responsible Investing: A Paradigm Shift , finns att ladda ner här.
Textstorlek
För 17 år sedan utarbetade världens regeringar konventionen om biologisk mångfald, dvs om variationsrikedomen bland levande organismer. Ett av målen var att nedgången i den biologiska mångfalden skulle ”minskas avsevärt” till 2010. Detta framtidsår är nu bara månader bort, och man undrar hur det ska gå, särskilt som antalet arter har minskat med en tredjedel sedan 1970-talet enligt WWF. Samtidigt har värdet på ekosystemtjänster enbart från naturskyddsområden uppskattats till 3,7 biljoner Euro per år, vilket borde få vilken ekonomiskt sinnad person som helst att lystra.
Därför är det extra intressant att läsa en ny rapport från Eurosif och Oekom som länkar finanssektorn och den biologiska mångfalden, genom att förklara vilka möjligheter finansaktörer har att bidra till att stärka mångfalden, men också vilka risker som är förenade med att låta bli.
I rapporten förklarar man även kopplingen mellan den biologiska mångfalden och ytterligare fyra branscher (jordbruk och livsmedel, råvaruutvinning, turism, samt skogs- och pappersindustrin) vilket i sig borde intressera alla typer av investerare.
Läs Biodiversity Theme Report här.
Textstorlek
I dagarna har vi kunnat läsa en ny rapport från Swedwatch och Miljöförbundet Jordens Vänner, som belyser gruvbolaget Freeport McMoRans verksamhet i den indonesiska provinsen Papua.
Det mest intressanta med den här rapporten är inte allt som upprör i bolagets exploatering av miljön och understöd till militären; historien är redan alltför välbekant. Det som står ut här är istället att organisationerna väljer att vinkla den här nyheten till en fråga för AP-fonderna. Rubriken på pressmeddelandet lyder Svenska AP-fonder försöker påverka kritiserat gruvbolag. Organisationen välkomnar pensionsfondernas påverkansförsök, samtidigt som man påpekar att det finns en bortre gräns där man hellre bör sälja av innehavet om ingen förändring sker.
Även SVT:s Uppdrag Granskning har nyligen intresserat sig för AP-fonderna och deras förhållningssätt till ”smutsiga” bolag. I reportaget anades att journalisten tyckte att AP-fonderna hellre helt borde avstå från att äga vissa bolag än att försöka påverka dem att bli bättre.
Vidare skrev SvD häromdagen om AP-fondernas innehav i oljebolag, och menade i en kommentar att fonderna istället borde satsa mer på företag som framställer miljövänligare energi.
Den här sortens uppmärksamhet sätter förstås tryck på AP-fondernas gemensamma etikråd att visa vad de kan lyckas åstadkomma med sina försök att påverka portföljbolagens hållbarhetsarbete. De årliga rapporterna från rådet är en bra början, men mitt tips är att vi kommer att få se betydligt mer information på det här temat inom de närmsta åren, för att fondernas påverkansarbete ska uppfattas som berättigat. Den hypotesen bygger förstås på att AP-fonderna vässar sitt arbete ytterligare – de behöver bli ännu mer aktiva i att utmana sina portföljbolag att höja ribban på CSR-området, och de behöver föra den här typen av dialog med fler bolag.
Värt att notera i sammanhanget är också att AP-fonderna har kritiserats för att deras aktiva förvaltning (som är en strategi för att försöka slå index och därmed få en överavkastning) är för kostsam i förhållande till sitt resultat. Därför är det rimligt att anta att fonderna kommer att öka sin indexförvaltning. Med detta följer också ett minskat utrymme att förändra sitt innehav. Då blir ett mer engagerat ägande i de befintliga portföljbolagen en attraktiv möjlighet för att försöka öka värdet på desamma. Detta kan mycket väl leda till att CSR får ett större utrymme i AP-fondernas förvaltning, som ett sätt att skapa värde och hantera risk. Men det kräver att fondernas analytiker och förvaltare tar ett aktivt tag om frågan i mycket större utsträckning än idag, och lär sig se kopplingarna mellan CSR och värdeskapande.
Ett lästips för den som intresserar sig för AP-fonderna och deras uppdrag att ta hänsyn till etik och miljö i sina placeringar är rapporten från Statens Offentliga Utredning som kom i höstas: Etiken, miljön och pensionerna.
Textstorlek
Idag den 22 april är det ”Earth Day”.
Tanken med dagen, som instiftades redan på 1970-talet, är inspirera till att värna vår gemensamma miljö.
Earthday Network har skapat en portal där man kan skriva in aktiviteter som man själv tänkt genomföra för att dra sitt strå till stacken för en bättre framtid. Genom miljarder gröna aktiviteter på individnivå kan vi tillsammans göra stor skillnad, menar Earthday Network.
Organisationen utmanar oss alla med frågan ”vill du tillhöra den gröna generationen?”. Jag gläder mig, för här avgörs inte generationstillhörighet av när man är född: Alla har möjlighet att tillhöra den gröna generationen, eftersom det handlar om att göra ett eget val, och ta saken i egna händer. Det är upp till oss! Det är med den känslan i ryggen som vi – individer, organisationer, politiker – kan kavla upp ärmarna och jobba för en bra framtid för alla!
Nyhetsflöde
Ekonomistas
