Visst är det bra att forskningen går framåt men samtidigt ökar komplexiteten i de beslut man måste fatta vid inköp av en ny bostad eller då man projekterar ny bebyggelse. Utredningar om översvämningskänsliga områden som gjordes för bara ett par år sedan måste nu uppdateras, som tex Klimat och sårbarhetsutredningen som byggde sina antaganden på det som IPCC skrivit. Vilka risker vågar man nu ta som privatperson? Vågar jag köpa en lägenhet med havsutsikt utan att först begära uppgifter om hur högt över havet marken ligger idag och hur stor landhöjningen är? Kan jag känna mig säker om den ligger 3 meter över havet eller finns det så stora osäkerheter om hur klimatförändringen kommer att slå att jag kallt skall räkna med att allt land under 6-7 meter kan komma att översvämmas? Det är nämligen så mycket havsytan stiger om all is på Grönland smälter. Att studera översvämningskartor som t.ex. den på http://flood.firetree.net/ blir en ny hobby för den misstrogna köparen som inte litar på att byggföretagen gör sin hemläxa.

Visst går det att bygga vallar och förhindra översvämning men vem skall betala för dem? Är det jag och mina grannar eller staten, dvs. vi gemensamt, som i framtiden skall skydda det som förut var dyra lägenheter med sjöutsikt? Det känns som om klimatforskningens senaste rön om risken för snabba förändringar i klimatsystemet öppnar en avgrund av möjliga utfall. Det är svårt att ta till sig även för den som tar klimatfrågan på största allvar – vem är det egentligen som bör ta ansvar för befintliga och framtida investeringar givet det hot som klimatförändringen innebär?

Annika Carlsson-Kanyama