Bättre för spararen med skärpta kapitalkrav på försäkringsbolag?
I efterdyningarna till den globala finanskrisen – ett för tillfället något våghalsigt påstående – har diskussionen om storleken och utformningen av kraven på kapitaltäckning för banker nått en publik bortom de smala branschtidskrifternas läsekrets. I det här avseendet kan man konstatera att kapitaltäckningsregler för försäkringsbolag alls inte röner samma intresse och tyvärr – för mig som anställd i ett försäkringsbolag – svårt att ta till som samtalsämne på en middagsbjudning där väder och prisutvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholm redan har uttömts.
Inte desto mindre pågår det en utveckling på EU-nivå som syftar till att införa ett nytt gemensamt regelverk för kapitaltäckning i försäkringsbolag och vars konsekvenser redan nu kan skymtas. Regelverket går under benämningen Solvens II och i korthet och mycket förenklat syftar detta till att kraven på försäkringsbolagens kapitaltäckning i större utsträckning ska göras beroende av de risker som verksamheten exponeras emot. Ju högre risktagande, desto högre krav på kapitaltäckning. En rimlig princip som givetvis syftar till att säkerställa att försäkringsbolagen kan infria de löften som de ställer ut. Få lär ha invändningar emot detta men samtidigt är det viktigt att beakta att kraven på kapitaltäckning utformas på ett sådant sätt att dessa i sig inte medför andra oönskade konsekvenser.
Under våren publicerade paraplyorganisationen för de europeiska försäkringsförbunden (CEA) ett positionspapper i vilket man uppmärksammar de negativa konsekvenser för konsumenter, företag och ekonomin i stort som allt för långtgående krav på kapitaltäckning kan medföra. Bland annat uppmärksammar CEA förhållandet att ett allt för tufft regelverk kan leda till att utbudet av sparprodukter med garantier minskar, vilket innebär att spararna i större utsträckning tvingas in i produkter där de i högre grad själva bär den finansiella risken. Positionspappret från CEA ska givetvis betraktas mot bakgrund av att fönstret för lobbying ännu inte är stängt Bryssel och att det fortfarande finns möjligheter för aktörer att påverka Kommissionen att mildra och förändra vissa inslag i det föreslagna regelverket.
Oaktat CEAs eventuella framgångar att påverka Kommissionen står det dock klart att vissa konsekvenser som CEA uppmärksammar, redan har blivit verklighet. I Danmark har till exempel SAMPENSION KP A/S, som förvaltar tjänstepensioner för vissa grupper av offentliganställda, meddelat att bolaget kommer att ta bort den garanterade räntan och att förvaltningen i fortsättningen ska ske i form av fondförsäkring, utan garanterad ränta. Motivet till denna förändring är de nya kapitaltäckningsregler som kommer att införas inom EU år 2012. Att behålla garantin skulle enligt bolaget ha tvingat fram en minskad risknivå i placeringstillgångarna och därmed minska den förväntade avkastningen, ett alternativ som skulle ha drabbat spararna i form av lägre pension alternativt högre kostnader för arbetsgivarna.
För svenska förhållanden, där så kallad traditionell försäkring med garanterad ränta är den dominerande formen för förvaltning av tjänstepension, är utvecklingen av gemensamma kapitaltäckningsregler inom EU av stor betydelse. I Sverige har vi kunnat se en utveckling där nivåerna på de garantier som ställs ut vid förvaltning i traditionell försäkring har sjunkit och i vissa fall numera endast avser en garanti om återbetalning av nominellt värde på inbetalda premier. Det är inte orimligt att anta att denna utveckling förstärks till följd av nya kapitaltäckningsregler och att garantier ytterligare tunnas ut eller helt försvinner som inslag i de produkter som tillhandahålls av försäkringsbolag för sparande till tjänste- eller privat pension. En utveckling som förutsätter att spararna själva har förmåga att bära den finansiella risk som ett tuffare regelverk för kapitaltäckning har gjort lite dyrare jämfört med tidigare att dela med andra i ett försäkringsbolag.
