Arkiv
april 25, 2010
Apropå den aktuella bonusdebatten skriver Sasja Beslik i en intressant krönika i senaste numret av Veckans Affärer att han vill ha hållbara morötter som grund för bonusar. Krönikan avslutas med den tänkvärda frågan om det är bonusarna som det är fel på – eller om det är moroten som bör omdefinieras?
Liknande resonemang för Robert G Eccles på en av HBR:s bloggar . Han har noterat att i den aktuella floden av årsrapporter redovisar samtidigt ett växande antal företag – särskilt i Europa och Japan – Corporate Social Responsibility (CSR) eller hållbarhetsrapporter. Tyvärr brukar dock inte de ekonomiska samt hållbarhetsrapporterna addera upp till någonting som är större än summan delarna.
Därmed uppstår frågan hur aktieägare och andra intressenter då ska kunna veta om ett företags engagemang för ett hållbart samhälle också kommer att skapa värde för aktieägarna på lång sikt. Robert G Eccles svar på den frågan är att de årliga ekonomiska och CSR /hållbarhetsrapporterna borde kombineras i något han kallar ”En rapport,” som skulle samla all viktig information om ett företags ekonomiska, miljömässiga och sociala prestationer samt ge en bild över företagets corporate governance och slutligen påvisa relationen mellan dessa olika faktorer.
Eftersom hållbarhet är en sådan fundamental fråga, anser Eccles också att övervakningsmyndigheter borde kräva integrerade ekonomiska- och hållbarhetsrapporter av företagen. En integrerad rapport skulle vara ett sätt att se till att företagen tar en aktiv roll i processen att uppnå en hållbar utveckling.
Både Sasja Beslik och Robert G Eccles belyser vikten av att hitta relevanta och mätbara nyckeltal och indikatorer för att uppnå en långsiktig hållbar utveckling. Däremot har de lite olika angreppssätt. Sasja fokuserar främst på att företagen själva ska kunna identifiera bättre morötter, som gynnar en långsiktig hållbar utveckling både ekonomiskt, miljömässigt och socialt, men Robert tror istället att det enda sättet att få företagen samt investerare att ta tag i de här frågorna ordentligt är genom att myndigheterna börjar kräva det.
april 23, 2010
Sind.nu är numera partners till den kampanj som Ericsson driver 2020 Shaping Ideas. Som en del av kampanjen intervjuas ett antal kända och intressanta personer om deras syn på hållbarhet 2020. Några som intervjuats är Anne Lise Kjaer, Jeffrey Sachs och professor Hans Rosling.
Ett av kampanjens budskap är att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap så att vi aktivt medverkar i skapandet av vår framtid och inte passivt hamnar där. Jag blev ombedd att kort dela med mig av mina tankar:
En av grundförutsättningarna för en fortsatt hållbar utveckling är att företagen inser sin stora makt som samhällsförbättrare tillsammans med offentlig och ideell sektor. Jag tror att vi 2020 mer och mer kommer att se företag som i sin affärsidé också löser samhällsproblem s.k. sociala entreprenörer eller samhällsentreprenörer. Genom att kombinera samhällsförbättring och lönsam affär får vi en kompletterande motor och kassa till alla de samhällsproblem som om de inte blir lösta också kommer att driva många företag i botten: ungefär som det vi såg hände under finanskrisen.
Jag tror det kommer att krävas mer kreativitet och innovation över sektorsgränserna, där t.ex. ideell sektor, kultursektorn och näringslivet i större grad interagerar för att skapa lönsamma hållbara produkter eller tjänster. 2020 har vi också fler ”ideella organisationer ” som har en mer långsiktigt hållbar finansiering för sina verksamheter från både kommunbidrag och från försäljning av tjänster till t.ex näringslivet.
Kort sagt så står 2020 för hållbart sektorssamarbete och socialt entreprenörskap!
april 13, 2010
De flesta är överens om att vi bör bevara en stark allmän välfärd i Sverige. Däremot finns ingen enad linje kring hur välfärdens framtida finansiering ska gå till. Från politisk synvinkel är detta förstås en starkt ideologisk fråga. Det har dock hittills varit ganska tyst i den partipolitiska debatten troligen för att frågan både har stark sprängkraft och är komplicerad. Eftersom de verkliga problemen ligger ganska långt fram i tiden kan dessutom sittande regeringar alltid skjuta debatten framåt ett tag till. Således har diskussionen kring välfärdens långsiktiga finansiering främst förts inom akademi, tankesmedjor samt regeringskansliets långtidsutredningar och ESO.
Sveriges Kommuner och Landsting har också bedrivit ett ambitiöst program kring välfärdens finansiering och publicerade i förra veckan rapporten ”Framtidens utmaning – välfärdens långsiktiga finansiering”. Rapporten ger ett brett perspektiv och det är intressant att notera att man lyckats nå partipolitisk enighet i den sk programberedningen. I sammanfattningen nämns att man lyckats skapa en gemensam problembild men att det förstås fortsatt råder oenighet kring hur problemen ska lösas. Därför belyser också rapporten ett flertal alternativa lösningar. Genom detta angreppssätt hoppas man att debatten ska komma igång på allvar. Den brandfackla i rapporten som hittills fångat rikstidningarnas huvudintresse(DN och SVD) är slutsatsen att ”välfärdens finansiering år 2035 motsvarar 13 kronor mer i skatt”.
april 6, 2010
SRI, UNPRI, CSR, ESG, GRI, etik, miljö, clean tech, hållbar, ansvarsfull – vilken placering vill du ha? Vill du att din kapitalförvaltare ska arbeta med negativa kriterier, positiva urval eller påverkande dialog? Eller en kombination?
Sedan kontrollerar du väl också att avgiften är låg, den riskjusterade avkastningen hög och att aktieexponeringen passar med din övriga placeringsstrategi? Hur var det nu, man var kanske garanterad ett visst belopp också? Återstår då bara att fortlöpande bevaka ditt val av tjänstepension. Eller PPM-fond. Eller privat pensionssparande …eller var det ”bara det vanliga fria fondsparandet” det gällde?
Det är inte lätt med alla val här i livet, eller att veta att de val man gjort faktiskt motsvarar det man tror. Finansbranschen handlar till stor del om förtroende. Förtroende att förvalta andras kapital, för hur kapitalet förvaltas och för att beskrivningen av det är riktig, och begriplig. Inte minst gäller det för etiska fonder.
Fair Trade Center släppte nyligen en intressant rapport på ämnet. För den initierade en informativ och seriös genomgång av åtta olika fondbolags metoder för etikanalys. En av de viktiga slutsatserna är dock att det är svårt för en konsument att veta på vilket sätt en etisk fond är etisk. Det är en klok uppmaning till hela branschen att tillsammans göra det tydligare och enklare för kunden att välja etiskt.
april 2, 2010
Idag kan man läsa i DN att mångfald i styrelser är bra för lönsamheten. Forskning visar att mångfalden möjliggör fler perspektiv och bättre förmåga att analysera omvärlden. Artikeln lyfter mot bakgrund av detta fram vikten av jämställdhet i bolagens styrelser. Men samtidigt konstateras det också att perspektiven är flera. Och sannolikt ligger det lönsamma just i mångfalden.
Kort sagt ju fler erfarenheter man får in, desto fler blir perspektiven.
Eftersom företagen inom finansbranschen är stora arbetsgivare, borde det därför vara både möjligt och viktigt att ha medarbetare med många olika erfarenheter och förutsättningar – och på så vis få ett bredare perspektiv. Dessutom är finanssektorn känd för sin uppfinningsrikedom när det gäller att lansera nya tjänster och produkter, vilket innebär att en stor mångfald antagligen skulle kunna leda till flera nya och lönsamma säljmöjligheter.
Men idag känns medarbetarna på såväl bank- som försäkringskontor ofta ganska homogena. Jag har t.ex. reflekterat ett antal gånger över att jag aldrig har träffat en enda bank- eller försäkringsrådgivare som varit rullstolsbunden. Vilket är lite konstigt, eftersom kontorsjobb borde fungera lika bra för rullstolsbundna som för de som inte är det. Det mesta arbetet utförs sittandes eller så rör man sig i ett begränsat antal lokaler. Samtidigt är datorn – och inte kroppen – det viktigaste arbetsredskapet. Att det går utmärkt att kombinera ekonomi- och finansfrågor med funktionshinder är ju dessutom tysklands nuvarande finansminister, Wolfgang Schäubl, ett levande bevis på.
