Kommer den digitala utvecklingen ställa nya krav på att banker försvarar vår ekomiska integritet?
De senaste veckorna har det rapporterats om inte mindre än tre olika frågor som alla på olika sätt rör register och vår digitala integritet. Först rapporterade medierna den 4e februari att Europadomstolen hade fällt Sverige för att regeringen ännu inte infört datalagringsdirektivet, Den 12e februari röstade EU-parlamentet röstade ned det omstridda Swiftavtalet, som vi har skrivit om tidigare här på Sind. Och nu i veckan meddelande Justitiedepartementet att regeringen vill införa en ny lag som ska stärka integritetsskyddet för den som får sina uppgifter utlämnade. Bland annat ska den som efterfrågar inkomstuppgifter ha ett legitimt skäl till dem och en kreditupplysningskopia ska sändas till den enskilde som avses med upplysningen. Det nya lagförslaget skickades på torsdagen (11/2) ut på remiss och är tänkt att börja gälla från och med augusti i år.
Sedan tidigare har vi även EU:s penningtvättsdirektiv (som ger banker skyldighet att fråga vanliga medborgare vad de ska använda stora kontantsummor till eller var de har fått dem ifrån om de vill sätta in dem på sitt bankkonto) som precis som Swift-avtalet och datalagringsdirektivet har vällovliga syften att förhindra brottslighet, men till priset av att vår ekonomiska och digitala integritet begränsas. Det nya lagförslaget från justitiedepartementet däremot gör det svårare för privatpersoner att ta reda på grannens inkomst via nätet.
Det är tydligt att i en digital värld, där vi använder kort, mobiler och internet till att utföra allt fler av våra vardagssysslor som att betala räkningar, placera om våra fonder, beställa biljetter och kommunicera samt för att hitta information som vi behöver eller som vi bara är nyfikna på, så ställs brottsbekämpande åtgärder samt offentlighetsprincipen allt oftare mot den personliga integriteten.
Det senaste året har vi kunnat se flera internetoperatörer som tagit strid för sina kunders integritet mot upphovsrättsindustrin i spåren av Ipred-lagen och gått till domstol istället för att lämna ut deras uppgifter till musik- och filmbolag samt bokförlag. Än så länge har vi inte samma engagemang från bankers sida när det gäller att försvara sina kunders ekonomiska integritet. Till viss det beror det säkert på att de inskränkningarna mot vår ekonomiska integritet har motiverats med att dessa åtgärder behövs för att försvara oss mot terrorism och organiserad brottslighet, vilket de flesta betraktar som mycket värre än att stora musik- och filmbolag hotas av minskade intäkter. Men frågan är om inte även bankkunderna inom en ganska snar framtid kommer efterfråga att företagen inom bank- och finanssektorn gör mer för att även försvara vår ekonomiska integritet?
