februari 23, 2010
Någon som reagerade på att morgontidningens bilaga om den nya Pensionsmyndighetens svämmade över av annonser från PPM-rådgivare? En rådgivning som enligt aktörernas egna utsagor skapat tresiffrig värdetillväxt i PPM systemet. Samma företeelse som Aktiefrämjandets ordförande och förre börschefen på DN debatt beskrev på följande sätt:
”Regeringen bör därför i lämpliga former stödja utvecklingen av en opartisk finansiell rådgivning så att det här och andra typer av kvalificerat bondfångeri stoppas”.
Liknelsen med bondfångeri ligger frestande nära när man fingranskar några annonser. I en annons framgår att avgiften för rådgivning kostar mindre än en hårklippning. För egen del kan jag konstatera att med lite tur kan man få både hårklippning och fondråd till hälften av det pris som anges i annonsen. Min frisör i Nacka till exempel. Han varvar numera hårfön och putsning med fondtips. Framtidens finansiella rådgivning? Tillhandhållen bland annat av frisörer med licens för finansiell rådgivning? Jag väntar med spänning på annonserna i de kommande årens informationsbilagor från Pensionsmyndigheten.
februari 16, 2010
För någon vecka sedan skrev Petra Whalström ett mycket intressant inlägg om vad svenska banker skulle kunna lära av EON. Petra föreslog: ”Bankerna skulle kunna ta initiativ till en finansdialog – dvs. ett forum för samarbete mellan berörda myndigheter, företag och organisationer samt representanter för privatkunderna.”
Vi får se vad som händer i denna inte helt enkla fråga. I ett led att skapa klarhet och fördjupa diskussionen kring Finansinspektionens förslag till nya regler bjuder IFL vid Handelshösgkolan in till seminarium, 22 mars 2010:
Temat är ”Information och diskussion kring Finansinspektionens föreskrifter kring ersättningsssytem.” Deltar gör Charlotta Carlberg, Chef för Rättsavdelningen på Finansinspektionen, och Andreas Lauritzen, VD för Novare Executive Compensation.
februari 14, 2010
De senaste veckorna har det rapporterats om inte mindre än tre olika frågor som alla på olika sätt rör register och vår digitala integritet. Först rapporterade medierna den 4e februari att Europadomstolen hade fällt Sverige för att regeringen ännu inte infört datalagringsdirektivet, Den 12e februari röstade EU-parlamentet röstade ned det omstridda Swiftavtalet, som vi har skrivit om tidigare här på Sind. Och nu i veckan meddelande Justitiedepartementet att regeringen vill införa en ny lag som ska stärka integritetsskyddet för den som får sina uppgifter utlämnade. Bland annat ska den som efterfrågar inkomstuppgifter ha ett legitimt skäl till dem och en kreditupplysningskopia ska sändas till den enskilde som avses med upplysningen. Det nya lagförslaget skickades på torsdagen (11/2) ut på remiss och är tänkt att börja gälla från och med augusti i år.
Sedan tidigare har vi även EU:s penningtvättsdirektiv (som ger banker skyldighet att fråga vanliga medborgare vad de ska använda stora kontantsummor till eller var de har fått dem ifrån om de vill sätta in dem på sitt bankkonto) som precis som Swift-avtalet och datalagringsdirektivet har vällovliga syften att förhindra brottslighet, men till priset av att vår ekonomiska och digitala integritet begränsas. Det nya lagförslaget från justitiedepartementet däremot gör det svårare för privatpersoner att ta reda på grannens inkomst via nätet.
Det är tydligt att i en digital värld, där vi använder kort, mobiler och internet till att utföra allt fler av våra vardagssysslor som att betala räkningar, placera om våra fonder, beställa biljetter och kommunicera samt för att hitta information som vi behöver eller som vi bara är nyfikna på, så ställs brottsbekämpande åtgärder samt offentlighetsprincipen allt oftare mot den personliga integriteten.
Det senaste året har vi kunnat se flera internetoperatörer som tagit strid för sina kunders integritet mot upphovsrättsindustrin i spåren av Ipred-lagen och gått till domstol istället för att lämna ut deras uppgifter till musik- och filmbolag samt bokförlag. Än så länge har vi inte samma engagemang från bankers sida när det gäller att försvara sina kunders ekonomiska integritet. Till viss det beror det säkert på att de inskränkningarna mot vår ekonomiska integritet har motiverats med att dessa åtgärder behövs för att försvara oss mot terrorism och organiserad brottslighet, vilket de flesta betraktar som mycket värre än att stora musik- och filmbolag hotas av minskade intäkter. Men frågan är om inte även bankkunderna inom en ganska snar framtid kommer efterfråga att företagen inom bank- och finanssektorn gör mer för att även försvara vår ekonomiska integritet?
februari 11, 2010
I mitt arbete har jag kommit i kontakt med många ideella organisationer och individer som upplever sig leva avskärmade från de två andra sektorerna i samhället: näringslivet och det offentliga. Självbilden upplevs som att ”men inte kan väl vi sälja någonting av intresse till näringslivet? Inte kan väl lilla jag och min kunskap vara av intresse och dessutom vet jag inte hur man gör- hur kontaktar man näringslivet? De verkar leva i en annan värld och pratar ett annat språk…”. Sedan kan du lägga på det moraliska: att tjäna pengar på att göra någonting bra för samhället är det moraliskt och etiskt ok? Jag tycker inte det ska behöva finnas ett motsatsförhållande mellan dessa!
Läs resten av inlägget här.
februari 1, 2010
I höstas lanserades projektet Hållbart Värdeskapande av 13 svenska institutionella investerare och ägare. Projektet innebar i ett första steg att man skickade ut en enkät till styrelseordförande för de 100 största bolagen (mätt i börsväre) på Nasdaq OMX Stockholm, för att ta reda på hur bolagen arbetar med hållbarhetsfrågor.
Nu har man också sammanställt resultaten, som presenteras i en rapport på projektets hemsida. Det finns egentligen inget att förvånas över i företagens svar, men jag drar ändå tre slutsatser av det jag läser:
1. Samordnade investerarprojekt är vägen framåt.
Den höga svarsfrekvensen på 84 % måste betyda att bolagen tycker att det var mödan värt att svara på enkäten trots att de troligen redan drunknar i andra enkäter från olika håll och kanter från analytiker, studenter och andra som vill veta mer om bolagens CSR-arbete.
Vad är det som gör att just den här enkäten besvarades? Sannolikt att man kunde ge information till tretton investerare på ett bräde.
Detta tror jag är framtidens melodi – samordnade SRI-initiativ. Både för att det är mest resurseffektivt för företagen att mötas av en större grupp investerare samtidigt (vare sig det gäller enkäter eller ägardialoger) – och för att ägarna ändå är intresserade av samma information (för ingen hade väl tänk öppna den där hemliga mappen märkt insiderinformation, om det nu finns någon sådan i CSR-hyllan) så varför inte samordna sig och dela databank?
2. Mänskliga rättigheter upplevs fortfarande som det mest snåriga CSR-området för bolagen att förstå sig på.
47 % av företagen uppger att de har ledningssystem och målstyrning för mänskliga rättigheter, mot 72 % på miljöområdet.
Som jag skrivit om tidigare tycks området mänskliga rättigheter ibland upplevas som något av ett mysterium för en del företag; ett fluffigt område som det är svårt att få grepp om. Men det skulle inte behöva vara så. Klarar man att bedriva ett hållbarhetsarbete över huvudtaget så borde man klara att ta reda på vilka de mänskliga rättigheterna är, identifiera hur den egna verksamheten relaterar till dessa, samt bestämma sig för vad bland detta man vill prioritera och vilka mål man vill uppfylla.
Ett första steg på vägen kan vara att bekanta sig med Amnestys modell för hur företag kan arbeta för att ta ansvar för mänskliga rättigheter.
3. Att skriva riktlinjer är lätt men att följa upp arbetet är svårt.
90 % av bolagen uppger att de har riktlinjer för sitt hållbarhetsarbete. Samtidigt saknar 40 % systematisk uppföljning. Men kanske är det inte så enkelt som att det ena är lätt och det andra svårt – kanske handlar det helt krasst om att det ena kostar relativt lite tid och pengar och det andra – uppföljningen – kräver betydligt mer resurser?
Kanske beror en eventuell ovilja att satsa resurser på uppföljning i sin tur på att man inte ser den direkta kopplingen mellan hållbarhetsarbete och affärsmöjligheter för det egna bolaget? En grupp respondenter, oklart från rapporten hur stor, såg inte sådana kopplingar, medan en annan grupp gjorde det.
Jag spekulerar fritt här, men kan hända skulle mer uppföljning ske om fler bolag kunde identifiera en möjlig affärsnytta med CSR? Det vore bra, för då blir inte CSR-arbetet ett skott ut i rymden, utan i bästa fall ett strategiskt och operativt verktyg för en affärsmässigt, miljömässigt och socialt hållbar utveckling.
