I förra veckan presenterade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sitt föslag till den nya EU-kommissionen. Som Rolf Gustafsson konstaterar i sin kolumn i SvD inbjuder Barrosos laguppställning till en ordentlig kraftmätning när det gäller den framtida inriktningen av EU:s ekonomiska politik. Kraftmätningen kommer framför allt stå mellan protektionister och frihandlare. En gruppering – med president Sarkozy och den franske EU-kommissionären Michel Barnier (föreslagen som ny kommissionär för inre marknaden och finansmarknaden) i spetsen – kommer förorda traditionell industripolitik där EU ska fungera som stötdämpare mot globaliseringen. Den andra grupperingen består av övertygade liberaler och frihandlare som Neelie Kroes (föreslagen som ny kommissionär för informationssäkerhet och telekom) och Olli Rehn (föreslagen som ny kommissionär för ekonomi- och valutafrågor). Till den andra gruppen hör även Sveriges kommissionär Cecilia Malmström. Enligt Rolf Gustafsson kommer avgörandet därför att bero på vart några andra ledamöter tar vägen, som Karel de Gucht (Belgien), med ansvar för utrikeshandel, och Joaquín Almunia (Spanien) med ansvar för konkurrenspolitik.
Samtidigt börjar EU-länderna hitta varandra när det gäller den framtida regleringen och tillsynen av EU:s finansmarknad. Ett avgörande möte kring de här frågorna kommer att äga rum i veckan som kommer och ordförandeskapets ansvariga ministrar Anders Borg och Mats Odell har som ambition att det då ska fattas beslut om inrättandet av nya tillsynsmyndigheter som ska följa enskilda banker och på EU-nivå utöva tillsyn över bank-, värdepappers- och försäkringssektorn. Satsningarna på gränsöverskridande övervakning av de finansiella systemen innebär bl.a. att man inrättar ett gemensamt så kallat systemriskråd (European systemic risk board, ESRB) för att övervaka stabiliteten i det finansiella systemet som helhet.
Samtidigt kommer uppmaningar om att världens finansmarknader inte behöver hårdare regler utan förenklade regler . Ron Ashkenas , som bloggar på Harvard Business Reviews webbsida, påpekar t.ex. att ett konstruktivt sätt att nå framsteg i den här frågan är att förenkla dialogen mellan de redan etablerade institutionerna så de kan identifiera ansvarsfrågor som faller mellan stolarna, olika metoder och antaganden som används inom de olika institutionerna, och förbättra möjligheterna för att dela data för att tidigare kunna identifiera risker.
Det är uppenbart att Europas ekonomiska och finansiella politik befinner sig i ett vägskäl på flera områden för tillfället. Får vi en mer protektionistisk ekonomisk politik eller kommer EU fortsätta att bejaka internationell frihandel? Får vi hårdare reglering av finansmarknaden eller kommer förespråkarna av en förenklad reglering vinna mark i takt med att sviterna av finanskrisen avtar och konjunkturen börjar vända uppåt igen?
Många förespråkare av CSR som en affärsrelevant dimension (jag erkänner mig själv villigt till denna skara) vill ju gärna framhålla att det kan vara lönsamt och på andra sätt finansiellt vettigt att anamma det bredare perspektiv på affärsverksamhet som ett CSR-arbete i sin mest sofistikerade form innebär. Nu har vi fått ytterligare vatten på vår kvarn:
En ny forskningsstudie baserad på svensk data visar ett positivt samband mellan företags prestanda inom miljö och socialt ansvar och företagens börvärde. Sambandet är specielt starkt för miljösidan. Författarna (från Åbo respektive Umeå universitet) förutspår att företags prestanda inom CSR-området kommer att uppfattas som allt mer finansiellt relevant av investerare i takt med en ökande miljömedvetenhet och en mer fullskalig prissättning av externaliteter.
Läs mer på SIND-kollegan Erika Augustinssons klimatblogg.
Utvecklingen inom Responsible Investments (RI) formligen exploderar internationellt. Bara sedan augusti i år har ytterligare 50 institutionella investerare anslutit sig till UN PRI och enligt en färsk rapport från Robeco beräknas 50% av nettoinflödet hos kapitalförvaltarna fram till 2015 att bestå av RI.
I senaste numret av Nordic Region Pension News poängterar jag i artikeln ”Where is the alpha in norm-based screening?” att skandinaviska pensionsfonder riskerar att hamna på efterkälken när europeiska investerare nu alltmer integrerar Environmental, Social & Governance (ESG) -frågor för att bättre kunna estimera företagens långsiktiga avkastning. Avgörande för denna utveckling är att stora institutionella placerare och pensionsförvaltare börjat uttolka sitt ansvar gentemot sina sparare -fiduciary duty – som att man som långsiktig kapitalförvaltare har en juridisk skyldighet att i sin investeringsprocess väga in de faktorer som påverkar den långsiktiga avkastningen.
Många skandinaviska aktörer arbetar redan mycket seriöst med bolagsdialoger och att rösta på bolagsstämmor, men en övergång till att integrera ESG-kriterier i investeringsprocessen kräver att dessa faktorer även påverkar investeringsbesluten, dvs vilka aktier som ingår i investeringsportföljen. Detta angreppssätt skiljer sig radikalt från den nordiska modellen för ansvarsfulla investeringar, så kallad norm-baserad screening. Genom att utgå från vedertagna normer – till exempel i de internationella konventioner som Sveriges riksdag ratificerat – definieras en värdegrund utifrån vilken portföljbolagen rannsakas. När väl de ruttnaste äpplena identifierats – och eventuellt uteslutits ur portföljen – påverkas oftast inte investeringsprocessen alls.
När omvärlden är i full färd med att förfina sin investeringsanalys genom att inkludera ESG-aspekter, riskerar den svenska modellen – om den inte kompletteras med en integrering av ESG-aspekter i investeringsprocessen – att innebära svårigheter för svenska investerare att konkurrera avkastningsmässigt med sina europeiska kollegor. Även de investerare som anser att indexförvaltning är den effektivaste förvaltningen på lång sikt riskerar att gå miste om avkastningsmöjligheter för sina sparare.
Veckans Affärer har lanserat en aktieportfölj med tio aktier som ”håller etikfanan högt” och som man tror är bra investeringar på 3-5 års sikt.
VA förklarar att urvarlet både bygger på traditionellt fundamentala finansiella kriterier och att företagen ”har möjligheten att klara av de omställningar som krävs och även kan dra nytta av de ökade kraven i en alltmer globaliserad och miljöstressad värld.”
Vad är det man ska investera i då, tycker VA? Här är listan:
Portföljen är inte den enda nya hållbarhetsprodukten som dykt upp i veckan; Ethix SRI Advisors har lanserat ett nordiskt hållbarhetsindex, SIX STAR. I pressmeddelandet framhåller Ethix att indexet inte bara är tänkt att vara till nytta för investerare, utan att det även ska generera värde till de listade företagen själva. SIND ser fram emot att följa upp hur det kommer att gå med den saken!
Här får ni tips om att gå in och titta på SVID:s hållbarhetsguide. Hållbarhetsguiden har utvecklats med stöd av Tillväxtverket och är ett designverktyg som kan användas och inspirera till en mer hållbar affärsutveckling.
Läs pressreleasen nedan:
Vad är hållbar utveckling egentligen? Hur går man tillväga för att utveckla
hållbart? Hur gör andra? Och vad har design med saken att göra? På
Hållbarhetsguiden får företagare, designer, arkitekter, samhällsutvecklare,
produktutvecklare, studerande och forskare veta mer om
designmetodernas roll i arbetet för en mer hållbar utveckling. Besökaren får
inspiration och handfasta tips och råd för hur man kan arbeta mer hållbart.
Bakom Hållbarhetsguiden står SVID, Stiftelsen Svensk Industridesign.
SVID arbetar långsiktigt och kontinuerligt för att förändra vanor,
attityder och arbetsmetoder som minskar vår miljöpåverkan. Det
omfattar bland annat information, utbildning och projektverksamhet
inom miljöområdet.
- Design är ett kraftfullt verktyg som kan förändra våra attityder, vanor
och beteenden för att långsiktigt säkerställa ett hållbart samhälle,
säger Robin Edman, vd på SVID. Därför är Hållbarhetsguiden en
fantastisk möjlighet för alla som vill driva hållbar affärsutveckling på ett
lönsamt sätt.
Hållbarhetsguiden har utvecklats med stöd av Tillväxtverket och är ett
första steg att samla kunskap som gör utveckling av en hållbar framtid
möjlig.
Kärnkraften är ett område som är ganska tydligt reglerat beträffande ansvarfördelningen mellan offentligt och privat. Kärnkraftens risker styrs av internationella konventioner bl.a. det s.k. Paris-Brysselsystemet som utarbetats inom OECD.
I botten finns ett väl fungerande försäkringssystem genom olika nationella/regionala försäkringspooler. I Sverige finns ”Nordiska kärnförsäkringspoolen” som försäkrar kärnkraftsrisker i Sverige och Finland. I poolerna ingår ett stort antal försäkringsbolag som gemensamt svarar för riskerna inom respektive land/region. För att kunna bära så stora risker som möjligt återförsäkrar poolerna varandra. Trots poolsystemet krävs vid mycket stora skador ytterligare kapacitet från de stater som deltar i det nämnda konventionssamarbetet. Detta ansvar är väl reglerat i förskott.
2 november 2009 presenterades delbetänkandet SOU 2009:88 benämnt ”Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar”. I betänkandet föreslås ett skärpt skadeståndsansvar och man ger också förslag till alternativa lösningar för finansiering av detta. Samma dag publicerade DN Debatt ett inlägg från Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson under rubriken ”Sveriges nya kärnkraftverk kommer att subventioneras”. Med tanke på kärnkraftens risker och dess politiska sprängkraft är det förstås sunt att ansvarsfrågorna belyses genom öppen debatt.
Det är dock värt att komma ihåg att ansvarsläget faktiskt är oklarare för skador som orsakas av ett genombrott från en vattenkraftverksdamm. En studie, som genomfördes av ett antal svenska skadeförsäkringsbolag för ca 15 år sedan, ledde till slutsatsen att de potentiella skadebeloppen från ett dammgenombrott vid någon av de största vattenkraftsdammarna var för stora att bära för den svenska försäkringsindustrin. Detta gäller även vid omfattande inköp av återförsäkringsskydd. Således är skador till följd av dammgenombrott starkt begränsade i svenska försäkringsvillkor. Istället har lagstiftning införts om s.k. strikt ansvar för ägaren till kraftverksdammar. Således kommer dammägaren att bli skadeståndsskyldig för de skador som orsakas av ett dammgenombrott. Problemet med detta är att de potentiella skadorna överskrider både tillgänglig ansvarsförsäkringskapacitet och dammägarnas kapitaltillgång. Dammägarna kan således inte leva upp till det strikta ansvaret vilket borde leda till motsvarande debatt som för kärnkraften. Inom vattenkraftsområdet är det faktiska ansvaret således oklart, inte minst statens. Man kan bara spekulera kring vem som slutligen kommer att betala skadorna efter ett dammgenombrott från en stor kraftverksdamm i Sverige.
Mänskliga rättigheter är något av en global moralisk impuls – vi vet med ryggmärgen att de är värda att respektera och att kämpa för om de bryts. Men vad ÄR de egentligen?
När jag bestämde mig för att börja volontärarbeta för Amnesty för tre år sedan, så hade jag inte någon vidare koll på vad mänskliga rättigheter innebar. Visst, jag skulle nog kunna räkna upp några av dem och jag visste att de är viktiga och att de gäller alla människor. Men jag visste inte att de antogs av FN:s generalförsamling 1948, och jag visste inte att FN:s allmäna förklaring innehåller 30 artiklar. Inte heller visste jag att det så tydligt framgår att även företag har ansvar för mänskliga rättigheter.
Jag upplever överlag att begreppet mänskliga rättigheter uppfattas av många som något ganska diffust och fluffigt – man vet inte riktig vad det är eller vad det har för konsekvenser. Ännu mindre klart är det för många vad det är för mänskliga rättigheter som företag har ansvar för egentligen, eller varför investerare skulle ha anledning att bry sig om detta (om man nu inte är en csr-ansvarig eller liknande person till professionen förstås).
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.
Utöver §23 finns många andra artiklar som också kan relatera till företag beroende på kontext, till exempel yttrandefrihet (något för internetbolag att fundera över), rätt till utbildning (svårt att kombinera med barnarbete…) och att ingen godtyckligt får fråntas sin egendom (till exempel sitt hus, om ett företag bestämt sig för att bygga en damm just där).
Den här videon går igenom alla artiklar på dryga fyra minuter – skicka vidare till kollegorna och hjälp till att avmystifiera de mänskliga rättigheterna!
