Arkiv
oktober 26, 2009
I min katastrofserie har jag hittills berört ett par aktuella områden såsom pandemier och naturskador. Egentligen är det dock logiskt att först beröra katastrofer av den typ som människor och stater själv orsakat. Det handlar främst om krig och andra krigsliknande händelser. Inom detta område finns sedan länge ett tydligt och gemensamt synsätt inom den globala försäkringsvärlden som innebär att nästan all privat försäkring enligt avtal upphör att gälla vid krig eller krigsliknande händelse.
Denna typ av undantag gäller också, i vart fall i teorin, även andra våldshändelser där samhället/statsmakterna har huvudansvaret både för händelseutvecklingen och för att skydda sina medborgare på olika sätt. Jag tänker på upplopp och uppror av olika slag och där frågan om försäkringsskyddet ska gälla ibland aktualiseras. Försäkringsbolagen har ofta valt att ersätta skador från begränsade upplopp för att värna den privata försäkringens roll i samhället. Senast det diskuterades att eventuellt undanta denna skadetyp var i samband med Göteborgskravallerna i juni 2001. Slutresultatet blev dock att bolagen ersatte skadorna på försäkrad egendom.
Man kan förstås ställa sig frågan om inte terrorism också är en krigsliknande händelse? Här finns olika tolkningar, men av två skäl är det naturligt att ansvaret för terrorrisker främst ska bäras av staten.
1. Det är omöjligt att beräkna risken för en terrorkatastrof och därmed också omöjligt fastställa en försäkringspremie för denna risk.
2. Endast fantasin sätter gränser för vad en terroristattack kan orsaka i form av skadebelopp.
Den privata försäkringsindustrin kan aldrig teckna risker med ”obegränsade” försäkringsbelopp och därför finns det begränsningar i skyddet för terrorskador särskilt på företagsförsäkringsområdet. Huruvida den svenska staten kommer att ersätta skador som överskrider försäkringsskyddet vid en eventuell terrorhändelse är för närvarande oklart. För att undvika denna typ av oklarhet har ett antal andra länder infört system med särskilda försäkrings-pooler för terrorskador ofta i form av ett samspel mellan stat och den privata försäkringsindustrin.
oktober 19, 2009
Jag har tidigare diskuterat ansvarsfrågan vid katastrofhändelser på sind.nu. Det är därför glädjande att det nu publicerats en rapport till Expertgruppen för miljöstudier med titeln ”Statens ekonomiska ansvar vid naturkatastrofer och stora industriella olyckor”. Författare är Göran Skogh. Rapporten tar på ett förtjänstfullt sätt upp flera aspekter kring statens ansvar, bla genom att beskriva statens agerande i samband med flodvågskatastrofen(tsunamin) och stormen Gudrun. Dessutom beskrivs ett par industriella riskområden såsom kärnkraften och det kommunala ersättningssystemet i rapporten.
Följande slutsatser sammanfattar några punkter i rapporten:
- Riskaversion, ömsesidighet och stordriftsfördelar i riskspridning kan förklara kollektiv riskspridning i stor skala, dvs ett statligt ansvar allmänt kallat ”socialförsäkring”.
-Skador till följd av okända risker vars förlopp inte kan påverkas bör staten ansvara för.
-Kända olycksrisker som är påverkbara, förutsebara och/eller försäkringsbara bör inte staten ansvara för.
-Solidaritesfonden ESF inom EU bör kunna utvidgas från att enbart hantera naturkatastrofer till att även dela risker inom kärnkrafts-, kemi- och bioteknikindustrin.
Det jag saknar i rapporten och i dess slutsatser är främst ett resonemang kring statens ansvar vid terrorhandlingar. Dessutom tycker jag att genombrott av vattenkraftdamm borde ha tagits med bland exemplen. Ett dammgenombrott kan leda tilll mycket allvarliga konsekvenser och innehåller dessutom oklara ansvarsförhållanden. Jag kommer därför själv att återkomma till dessa ämnen här på sind.nu.
oktober 19, 2009
När den asiatiska delen i årets sammanställning från Carbon Disclosure Project presenteras, så är det ett försiktigt positivt resultat som förmedlas. Andelen asiatiska företag som rapporterar klimatrelevanta data har ökat från tidigare år, men från de flesta företag är det ändå tyst. Även den asiatiska investerarkåren är relativt lågmäld i sammanhanget.
Läs hela inlägget på webbplatsen CSR i Asien.
oktober 12, 2009
Tidigare idag meddelades att Elinor Ostrom och Oliver E Williamson får ekonomipriset till Alfred Nobels minne.
Ostroms forskning handlar om hushållning av naturresurser. Enligt Kungliga vetenskapsakademien har Ostrom utmanat den konventionella uppfattningen att gemensam egendom ofta missköts och därför borde privatiseras eller regleras av centrala myndigheter.
Förutom de två uppenbara utropstecknen med den här utnämningen, dvs. 1) att hon är kvinna och 2) att en statsvetare får Nobelpriset i ekonomi, så är det intressant att notera att forskning som fokuserar på vad/vilka egenskaper som kännetecknar samhällen (communities) där man lyckas hushålla med gemensamma resurser, nu belönas med Nobelpriset. Denna utnämning har potential att öppna för nya frågeställningar och metoder för hur vi kan studera komplexa sociala system, särskilt de som är nära sammankopplade med ekologiska system. Kanske kommer detta nobelpris t.ex att leda till ökat fokus på frågor som rör behovet av ett brett språk som kan användas inom samhällsvetenskaperna såväl som inom ekologin för att förstå utmaningen i att utveckla hållbara ekosystem? Denna problematik berör Ostrom i en artikel i Tvärsnitt (juni 2009).
Slutligen är det också intressant att notera att både Nobels ekonomipris och fredspris i år till viss del motiveras med klimat- och hållbarhetsargument. I sitt tal som Barack Obama höll i samband med att han tilldelats Nobels fredspris sa han att han ser priset som ”a call to action”, och bland de saker han räknade upp där det behövs mer handling var att vi inte kan acceptera de växande problemen kring klimatförändringarna.
