The Female Economy – en akilleshäl för finansbranschen
E24 skriver idag att regeringen frånsäger sig ansvaret för att uppnå jämnare könsfördelning i landets bolagsstyrelser. ”Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning”, menar Maud Olofsson. Hon anser istället att aktieägarna bör fundera över hur dessa bolag sköts. Mauds passiva inställning till bolagsstyrelsers ojämna könsfördelning kritiseras bl.a. på VA:s blogg om Kvinnor & Makt, där Camilla Wagner använder rubriken ”Riktigt Skamligt Maud” och skriver att hon inte intresserad av vad Maud Olofsson inte vill göra utan skulle hellre vilja veta vad hon vill göra.
Mot bakgrund av en artikel om the Female Economy i senaste numret av Harvard Business Review har Maud Olofsson dock en viktigt poäng när hon menar att företagens aktieägare bör fundera på hur deras bolag når de kvinnliga kunderna. Artikelns författare – Michael J Silverstein och Kate Sayre – konstaterar att kvinnor representerar den största marknadsmöjligheten i världen. Globalt kontrollerar de ca 145 biljoner kronor av den årliga konsumtionen – en siffra som förväntas stiga till hela 203 biljoner kronor de kommande fem åren. Totalt sett utgör kvinnorna en tillväxtmarknad som är större än Kina och Indien tillsammans, mer än dubbelt så stor, faktiskt.
Trots detta visar en undersökning som gjordes av Boston Consulting Group år 2008 att kvinnor anser att de blir oerhört dåligt bemötta av företag. Företagen fortsätter att erbjuda dem dåligt utformade produkter och tjänster och använder föråldrad marknadsföring som främjar kvinnliga stereotyper.
Området Finansiella tjänster vann det föga smickrande priset som branschen som är minst sympatisk gentemot kvinnor. Många kvinnor uppgav att de upplevde bristande respekt från rådgivarnas sida, att de gavs dåliga råd, erbjöds motstridiga strategier och erbjöds fyrkantiga/dåligt anpassade produkter (one-size-fits-all). En av intervjupersonerna sa bl.a. att: ”Jag hatar att bli behandlad stereotypt på grund av mitt kön och ålder, och jag uppskattar inte att bli behandlad som ett barn.”
Som ett föregångsexempel på ett företag som lyckas möta de kvinnliga konsumenterna och svara upp mot deras behov, lyfter artikelförfattarna fram svenska H&M. Enligt undersökningen var dyra kläder var en öm punkt hos kvinnorna. Detta faktum skulle därför kunna förklara en del av framgångarna för H&M hos kvinnliga konsumenter, eftersom deras butiker erbjuder billiga, snygga, trendiga kläder utan att konsumenten behöver tömma plånboken. Artikelförfattarna menar att kanske bidrar det faktum att nästan 80% av företagets anställda, 77% av butikscheferna och 44% av landscheferna är kvinnor till H&M:s framgångar. Dessutom är sju av 11 styrelseledamöter kvinnor.
Författarna drar slutsatsen att när företagen väl vaknar upp och ser den potential som den ”kvinnliga ekonomin” erbjuder, kommer de att finna en hel rad nya kommersiella möjligheter inom områden som svarar upp mot kvinnors sociala spörsmål. Kvinnor vill t.ex. gärna köpa produkter och tjänster från företag som gör gott för världen. Varumärken som, direkt eller indirekt, främjar fysiskt och emotionellt välbefinnande, skyddar och bevarar miljön, stöder utbildning och vård till behövande, och uppmuntra omsorg och relationer kommer därför att gynnas.
För företag inom finansbranschen borde denna typ av undersökning erbjuda många spännande möjligheter. Världens största marknad står och väntar på dem. Med tanke på branschen track record på denna marknad kan man ju dessutom bara bli bättre framöver. Att denna marknad dessutom ställer krav på ansvarstagande och hållbarhet borde betraktas som en bonus. Här kan man således skapa intressanta synergieffekter genom att både utforma tjänster och produkter som gör gott för samhället och världen i övrigt samtidigt som man med dessa skulle kunna nå ut till en ny stor målgrupp.
