AP-fonderna och etiken
I dagarna har vi kunnat läsa en ny rapport från Swedwatch och Miljöförbundet Jordens Vänner, som belyser gruvbolaget Freeport McMoRans verksamhet i den indonesiska provinsen Papua.
Det mest intressanta med den här rapporten är inte allt som upprör i bolagets exploatering av miljön och understöd till militären; historien är redan alltför välbekant. Det som står ut här är istället att organisationerna väljer att vinkla den här nyheten till en fråga för AP-fonderna. Rubriken på pressmeddelandet lyder Svenska AP-fonder försöker påverka kritiserat gruvbolag. Organisationen välkomnar pensionsfondernas påverkansförsök, samtidigt som man påpekar att det finns en bortre gräns där man hellre bör sälja av innehavet om ingen förändring sker.
Även SVT:s Uppdrag Granskning har nyligen intresserat sig för AP-fonderna och deras förhållningssätt till ”smutsiga” bolag. I reportaget anades att journalisten tyckte att AP-fonderna hellre helt borde avstå från att äga vissa bolag än att försöka påverka dem att bli bättre.
Vidare skrev SvD häromdagen om AP-fondernas innehav i oljebolag, och menade i en kommentar att fonderna istället borde satsa mer på företag som framställer miljövänligare energi.
Den här sortens uppmärksamhet sätter förstås tryck på AP-fondernas gemensamma etikråd att visa vad de kan lyckas åstadkomma med sina försök att påverka portföljbolagens hållbarhetsarbete. De årliga rapporterna från rådet är en bra början, men mitt tips är att vi kommer att få se betydligt mer information på det här temat inom de närmsta åren, för att fondernas påverkansarbete ska uppfattas som berättigat. Den hypotesen bygger förstås på att AP-fonderna vässar sitt arbete ytterligare – de behöver bli ännu mer aktiva i att utmana sina portföljbolag att höja ribban på CSR-området, och de behöver föra den här typen av dialog med fler bolag.
Värt att notera i sammanhanget är också att AP-fonderna har kritiserats för att deras aktiva förvaltning (som är en strategi för att försöka slå index och därmed få en överavkastning) är för kostsam i förhållande till sitt resultat. Därför är det rimligt att anta att fonderna kommer att öka sin indexförvaltning. Med detta följer också ett minskat utrymme att förändra sitt innehav. Då blir ett mer engagerat ägande i de befintliga portföljbolagen en attraktiv möjlighet för att försöka öka värdet på desamma. Detta kan mycket väl leda till att CSR får ett större utrymme i AP-fondernas förvaltning, som ett sätt att skapa värde och hantera risk. Men det kräver att fondernas analytiker och förvaltare tar ett aktivt tag om frågan i mycket större utsträckning än idag, och lär sig se kopplingarna mellan CSR och värdeskapande.
Ett lästips för den som intresserar sig för AP-fonderna och deras uppdrag att ta hänsyn till etik och miljö i sina placeringar är rapporten från Statens Offentliga Utredning som kom i höstas: Etiken, miljön och pensionerna.
