Arkiv
juni 23, 2009
Med svenska glasögon erbjuder det senaste numret av OECDs Pension Markets in Focus trevlig läsning. Här redovisas nämligen en jämförelse av avkastning i UK, USA, Australien och Sverige som visar att Sverige tagit en tätposition under de senaste fem, tio och femton år redovisas.
http://www.oecd.org/dataoecd/42/19/41770561.pdf
Under förutsättning att OECD inte har slarvat med datainsamlingen, finns det kanske skäl att göra detta mer känt? Tillsammans med framstående popartister, designers och idrottsmän bör vi enligt min mening snarast infoga ett foto på en företrädare för den svenska pensionsbranschen i Arlandas ankomsthall. Kanske blir det snart en ledig plats där efter Lagerbäck?
juni 18, 2009
För 17 år sedan utarbetade världens regeringar konventionen om biologisk mångfald, dvs om variationsrikedomen bland levande organismer. Ett av målen var att nedgången i den biologiska mångfalden skulle ”minskas avsevärt” till 2010. Detta framtidsår är nu bara månader bort, och man undrar hur det ska gå, särskilt som antalet arter har minskat med en tredjedel sedan 1970-talet enligt WWF. Samtidigt har värdet på ekosystemtjänster enbart från naturskyddsområden uppskattats till 3,7 biljoner Euro per år, vilket borde få vilken ekonomiskt sinnad person som helst att lystra.
Därför är det extra intressant att läsa en ny rapport från Eurosif och Oekom som länkar finanssektorn och den biologiska mångfalden, genom att förklara vilka möjligheter finansaktörer har att bidra till att stärka mångfalden, men också vilka risker som är förenade med att låta bli.
I rapporten förklarar man även kopplingen mellan den biologiska mångfalden och ytterligare fyra branscher (jordbruk och livsmedel, råvaruutvinning, turism, samt skogs- och pappersindustrin) vilket i sig borde intressera alla typer av investerare.
Läs Biodiversity Theme Report här.
juni 15, 2009
När EU-rådet för ekonomiska och finansiella frågor, Ekofin, möttes den 9 juni enades finansministrarna om ett bidrag för klimatfinansiering.
Enligt regeringskansliet kommer frågan om klimatfinansiering att vara högst aktuell under svenska ordförandeskapet. Idag påpekar samtidigt John Ashton, Storbritanniens specielle representant i klimatfrågorna, att förhandlingarna inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 sammanfaller med den ekonomiska krisen som är långtifrån över. Han menar därför att det krävs ett brett stöd för en snabbare övergång till grönare energi där det också kan användas som ett sätt att bekämpa den ekonomiska krisen. För inget land kommer gå med på att göra klimatåtaganden som hämmar utsikterna för ekonomisk återhämtning, jobb och tillväxt.
De flesta aktörerna i EU liksom på global nivå verkar vara överens om att omställningen till ett klimatsmart och hållbart samhälle kräver att vi alla hjälps åt utifrån våra respektive förutsättningar. Nöten som måste knäckas är dock, vem som ska finansiera dessa åtgärder och hur den bördan ska fördelas?
Här kommer antagligen den svenska regeringen få använda alla förhandlingskonster som går att uppbringa för att få fram konkreta och rejäla klimatåtgärder i Köpenhamn. Många länder i Europa liksom USA har under det senaste året visat att ekonomin och de egna jobben står högst upp på den politiska agendan för dem. Samtidigt har den konservativa partigruppen, EPP (som ofta brukar kunna vara lyhörd för industrilobbyns åsikter) stärkt sin ställning i Europaparlamentet efter EU-valet och hela EU-kommissionen ska precis bytas ut (vilket innebär en klar risk att den nya miljökommissionären får en ganska svag ställning i höstens förhandlingar).
Men å andra sidan så var det just under det svenska ordförandeskapet 2001 som målen för den då mycket aktuella Lissabonstrategin utvidgades. I Göteborg enades stats- och regeringscheferna nämligen om en strategi för hållbar utveckling. Det innebar att tidigare beslut om ekonomisk och social hållbarhet kompletterades med en miljödimension. Denna tredimensionella syn blev sedan även vägledande för det framtida arbetet i Lissabonsprocessen. Förhoppningsvis kommer svenska ordförandeskapet lyckas med liknande framgångar när det gäller klimatfinansieringen. Det skulle stärka Sveriges ställning som en pådrivande aktör i det internationella klimatarbetet, men framför allt skulle det vara bra för vår globala miljö.
juni 15, 2009
Den 9 juni lanserade Skattebetalarna en spännande bok med titeln ”En hållbar socialförsäkring”. Skattebetalarna vill ersätta dagens sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring med en ny obligatorisk försäkring, byggd på solidarisk finansiering. Individen ska dock fritt kunna välja försäkringsgivare. Här får dagens försäkringskassor konkurrera med privata försäkringsbolag. Utöver en grundläggande inkomstförsäkring ges möjlighet att köpa ett kompletterande skydd för den som tex vill ha en högre ersättning vid arbetslöshet.
Enligt Skattebetalarna är den bärande idén bakom konstruktionen att uppnå konkurrens och samlat ansvar.
juni 13, 2009
I dagarna har vi kunnat läsa en ny rapport från Swedwatch och Miljöförbundet Jordens Vänner, som belyser gruvbolaget Freeport McMoRans verksamhet i den indonesiska provinsen Papua.
Det mest intressanta med den här rapporten är inte allt som upprör i bolagets exploatering av miljön och understöd till militären; historien är redan alltför välbekant. Det som står ut här är istället att organisationerna väljer att vinkla den här nyheten till en fråga för AP-fonderna. Rubriken på pressmeddelandet lyder Svenska AP-fonder försöker påverka kritiserat gruvbolag. Organisationen välkomnar pensionsfondernas påverkansförsök, samtidigt som man påpekar att det finns en bortre gräns där man hellre bör sälja av innehavet om ingen förändring sker.
Även SVT:s Uppdrag Granskning har nyligen intresserat sig för AP-fonderna och deras förhållningssätt till ”smutsiga” bolag. I reportaget anades att journalisten tyckte att AP-fonderna hellre helt borde avstå från att äga vissa bolag än att försöka påverka dem att bli bättre.
Vidare skrev SvD häromdagen om AP-fondernas innehav i oljebolag, och menade i en kommentar att fonderna istället borde satsa mer på företag som framställer miljövänligare energi.
Den här sortens uppmärksamhet sätter förstås tryck på AP-fondernas gemensamma etikråd att visa vad de kan lyckas åstadkomma med sina försök att påverka portföljbolagens hållbarhetsarbete. De årliga rapporterna från rådet är en bra början, men mitt tips är att vi kommer att få se betydligt mer information på det här temat inom de närmsta åren, för att fondernas påverkansarbete ska uppfattas som berättigat. Den hypotesen bygger förstås på att AP-fonderna vässar sitt arbete ytterligare – de behöver bli ännu mer aktiva i att utmana sina portföljbolag att höja ribban på CSR-området, och de behöver föra den här typen av dialog med fler bolag.
Värt att notera i sammanhanget är också att AP-fonderna har kritiserats för att deras aktiva förvaltning (som är en strategi för att försöka slå index och därmed få en överavkastning) är för kostsam i förhållande till sitt resultat. Därför är det rimligt att anta att fonderna kommer att öka sin indexförvaltning. Med detta följer också ett minskat utrymme att förändra sitt innehav. Då blir ett mer engagerat ägande i de befintliga portföljbolagen en attraktiv möjlighet för att försöka öka värdet på desamma. Detta kan mycket väl leda till att CSR får ett större utrymme i AP-fondernas förvaltning, som ett sätt att skapa värde och hantera risk. Men det kräver att fondernas analytiker och förvaltare tar ett aktivt tag om frågan i mycket större utsträckning än idag, och lär sig se kopplingarna mellan CSR och värdeskapande.
Ett lästips för den som intresserar sig för AP-fonderna och deras uppdrag att ta hänsyn till etik och miljö i sina placeringar är rapporten från Statens Offentliga Utredning som kom i höstas: Etiken, miljön och pensionerna.
juni 11, 2009
Artikelförfattare: Filippa Odevall, projektledare Hungerprojektet
Hungerprojektet startade 1999 ett program för utbildning, sparande och mikrokrediter, med målsättningen att ge kvinnliga jordbrukare i Afrika en starkare ekonomisk ställning. Detta för att kvinnor genom sina egna familjejordbruk står för 80% av matproduktionen i Afrika söder om Sahara. Mikrokreditprogrammet är en del i epicenterstrategin och har som syfte att
1. Visa att kvinnliga jordbrukare i Afrika framgångsrikt kan driva sina egna mikrokreditsystem.
2. Från start mobilisera och utbilda kvinnor så de kan utöka jordbruket och starta andra inkomstgenererande aktiviteter.
3. Skapa självförsörjning och bygga upp en ekonomi i samhället kring epicentret.
4. Varje epicenters mikrokreditbank ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank.
Hittills har fler än 95 000 lån distribuerats i våra åtta afrikanska programländer. Normalt är lånen under 500 kronor. När arbetet med mikrokrediter till kvinnor etablerats får även män tillgång till lånen. Ungefär en femtedel av krediterna via landsbygdsbankerna allokeras till män. För att få ta lån startar kvinnorna kooperativ med 10 till 15 medlemmar. Gruppens medlemmar tar individuella krediter men är solidariskt ansvariga för återbetalningen av gruppens totala lån.
Krediten används dels till individuella projekt och dels till kooperativ verksamhet inriktade på inkomstgenererande aktiviteter såsom jordbruk, uppfödning av till exempel grisar och kycklingar eller handel. Inte förrän hela det första grupplånet är återbetalt finns möjligheten att var för sig låna ytterligare en gång. Alla kvinnor som ansöker om lån deltar i vuxenutbildning och lär sig läsa, skriva och räkna om de inte redan har de kunskaperna. Alla deltar också i utbildning i enklare bokföring, företagande, gruppdynamik och ledarskap. För att få lån måste man också låta sina döttrar gå i skola.
Målet är att varje epicenters mikrokreditbank, som ägs av medlemmarna och drivs av kvinnor, ska godkännas som en etablerad officiellt certifierad bank. Bankcertifieringen är en milstolpe i epicentrets
utveckling och ett tecken på självförsörjning och på kvinnornas kunskaper och självförtroende. Hittills har 18 landsbygdsbanker i våra epicenter i Afrika fått officiell bankcertifiering.
juni 9, 2009
I fredags kom jag hem från europeiska mikrofinansnätverkets konferens. Temat för årets konferens var ”Microfinance and its Growth in Europe: consequences, challenges, opportunities” (http://www.european-microfinance.org/conference-2009_en.php).
En av de mest spännande diskussionerna som fördes var kring definitionen av vad mikrofinans egentligen är i den västeuropeiska kontexten. Den sedvanliga definitionen är ”tillhandahållandet av anpassade finansiella tjänster till människor i utanförskap”.
Men vad betyder mikrofinans i Europa? Och vad betyder det att mikrofinanstjänsterna ska växa i omfattning? Betyder det att det ska skapas en alternativ sektor med nya institutioner som tillhandahåller finansiella tjänster till människor i utanförskap? Att vi ska bygga ett antal s.k. mikrofinansinstitutioner à la Grameen Bank? Eller betyder det att befintliga finansiella aktörer ska bli mer inkluderande och skapa finansiella tjänster som passar även människor som i dagsläget inte har en relation till etablerade banker och försäkringsbolag?
Jag skulle rösta för det senare. Erfarenheten i Europa är att det är i stort sett omöjligt att få en mikrofinansinstitution lönsam eftersom klienter som befunnit sig i utanförskap ofta behöver inledande stöd och utbildning. Det lysande undantaget är ADIE, en fransk organisation som efter 20 års verksamhet har mer än 20 000 aktiva klienter (www.adie.org). Men deras modell är svår att replikera. Istället bygger de flesta framgångsrika initiativ på samarbete mellan banker eller försäkringsbolag och ideella stödorganisationer samt myndigheter som tillsammans ger individen de förutsättningar som krävs för att denne ska kunna bli entreprenör eller fullvärdig försäkringstagare eller kanske bara vanlig bankkund.
Vad tycker vi i Sverige? Hur ska vi arbeta för att människor i utanförskap ska få tillgång till de finansiella tjänster som de behöver? Diskussionen fortsätter…
juni 1, 2009
På onsdag åker jag till Milano på Europeiska Mikrofinansnätverkets årliga konferens. I Europa finns ett hundratal organisationer som tillhandahåller mikrofinanstjänster; alltifrån sparbanker till ideella organisationer. Många av dessa organisationer samlas på denna konferens som brukar locka ca 300 deltagare. Frågan om mikrofinans i Europa lever och många arbetar med att se till att fler ska få tillgång till anpassade finansiella tjänster.
Den 1 juli 2009 blir Sverige ordförandeland i EU. 2010 är the European Year of Combating Poverty and Social Exclusion. En viktig uppgift för Sverige är att bereda dessa frågor. ”Financial inclusion”, är en av många förutsättningar för ”social inclusion”. Vår förhoppning är därför att Sverige, under sitt ordförandeskap, ska vara med och lyfta frågan om tillhandahållandet av anpassade finansiella tjänster till alla, även de som befinner sig i ”utanförskap”. Låt oss alla vara med och bidra till att frågan om ”financial inclusion” hamnar på agendan och tas på det allvar som den förtjänar.
juni 1, 2009
Inlägget är skrivet av Jaime Aleite, ledarskapskonsult på Ledarna:
Lagstiftning, i syfte att förebygga diskriminering och främja likabehandling är uppenbarligen ett nödvändigt ont. Men om lagen ska ha den effekt som den är tänkt att ha så är minimikravet tydlighet och användarvänlighet. Saknas dessa ingredienser förblir lagen ett trubbigt verktyg i händerna på ett fåtal juridiskt skolade individer långt ifrån dem som förväntas arbeta aktivt med lagen i sin vardag.
Läs resten av inlägget här.
