Utbildning och mångfald – förutsättningar för hållbara offentliga finanser
När EU:s finansministrar möttes i Bryssel i måndags var en av mötespunkterna en rapport om den åldrande befolkningen och den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Rapporten betonar flera utmaningar som EU-länderna kommer att möta mellan idag och 2060 om antagandena för denna framtidsprojektion stämmer:
* Utgifterna kommer att öka med i genomsnitt 4,7% av BNP fram till 2060 (I Sverige beräknas ökningen bli något lägre, ca 4% bl.a. för att vi redan har genomfört omfattande pensionsreformer)
* Det kommer bara vara två personer i arbetsför ålder (15-64) för varje person över 65 år, istället för dagens fyra.
* Offentliga utgifter för hälso- och sjukvården väntas öka med 1,5 % av BNP i EU senast 2060.
* Baserat på den nuvarande politiken, beräknas de offentliga utgifterna för omsorg att öka med 1, 25 % av BNP till 2060, vilket beror på att de mycket gamla (80 +) kommer att vara den snabbast växande ålderskategorin i befolkningen i framtiden.
Men rapporten ger också råd om nödvändiga åtgärder för att möta dessa utmaningar och till fullo kunna utnyttja Europas humankapital:
1) Reformer av pensionssystemen och allmänna stöd till äldre
2) Investeringar i förebyggande och hälsofrämjande teknik, som innebär att befolkningen kan förbli frisk och produktiv längre.
3) Ett markant förbättrat utbildningssystem, vilket mycket väl kan kräva högre utgifter inom utbildning i framtiden. Att investera i humankapital i form ungdomarna och de unga vuxna i arbetskraften bedöms vara avgörande för den framtida tillväxten.
4) Insatser för att behålla äldre människor i arbete längre
5) Insatser för att öka deltagandet av ungdomar, kvinnor och äldre arbetstagare på arbetsmarknaden
6) Effektiv integration av invandrare och deras barn samt en effektiv politik för laglig invandring för att möta framtida behov av arbetskraft.
Samtidigt rapporterar Svenska Dagbladet idag att det pågår ekonomiska nedskärningar i skolan i tre av fyra kommuner. Nästan 90 procent av kommunerna uppger att bl.a. den ekonomiska krisen ligger bakom neddragningarna.
Sverige har också den näst högsta ungdomsarbetslösheten i EU, eftersom var fjärde person i åldern 15-24 år är utan jobb. Enligt prognoser från KI kommer ungdomsarbetslösheten dessutom stiga nästa år från dagens 24 till 28%.
Ovanstående exempel visar att det ibland är långt mellan politiska visioner och de teoretiska argumenten för olika åtgärder och den krassa verkligheten när pengarna eller jobben inte räcker till. För att hitta nya sätt att använda skattemedel effektivare (och få de att räcka till fler saker) i framtiden kommer vi antagligen får se en större flora av PPP-projekt, där staten och/eller lokala och regionala myndigheter samarbetar med näringslivet för att finansiera projekt eller utveckla olika välfärdstjänster.
Två andra områden som antagligen kommer att behöva mer omfattande reformer är arbetsmarknads- respektive integrationspolitiken eftersom de i stora delar utgör nyckelområden för att vi ska få in och behålla fler människor i arbete. Ett problem här är dock att båda dessa politikområden är väldigt kontroversiella och varje litet förslag väcker stora debatter. Men medan de ideologiska diskussionerna om vilket samhälle/vilken arbetsmarknad Sverige ska ha pågår i debattpaneler och på tidningarnas debattsidor, kommer allt fler ungdomar och invandrare bara längre och längre ifrån arbetsmarknaden. Vilket ändå borde vara det sämsta möjliga av alla potentiella alternativ…
