Arkiv
februari 23, 2009
Att socialt entreprenörskap och samhällsentreprenörskap, är buzzwords just nu märktes tydligt när KK-stiftelsen arrangerade ett stort internationellt nätverksmöte för omkring 200 svenska och internationella samhällsentreprenörer. På mötet fanns forskare, aktivister, entreprenörer, kulturarbetare och tjänstemän som alla förenades av en sak, intresset för nya former av gränsöverskridande entreprenörskap.
Det fanns något nyfiket i luften, många ville veta vad är samhällsentreprenörskap, varför uppstår det nu och vem är samhällsentreprenör? Andra som sedan många år arbetat med samhällsfrågor i företagsform och försökt arbeta gränsöverskridande över sektorer, vittnade om att de äntligen känner en tillhörighet, att det nu finns en plattform och en växande skara människor som kallar sig samhällsentreprenörer.
Nätverksmötets inledningstalare, Pamela Hartigan från Skoll centre for social entrepreneurship i Oxford, gjorde en stor pedagogisk insats genom att sätta in begreppet i ett helhetsperspektiv. Hon jämförde, och förvånades över att intresset för samhällsentreprenörskap också växer i Sverige och Norden, tidigare har det mest utvecklats i fattigare länder där samhällsutmaningar är desto större. Men konstaterade att även i välfärdsländer har man börjat förstå att det krävs nya grepp för att lösa de samhällsproblem vi står inför idag.
Andra fokus under dagen var också att se över hur kapitalmarknaden ser på och ser ut för samhällsentreprenörer och hur man till exempel kan arbeta med olika former av partnerskap mellan traditionella företag och samhällsentreprenörer för att brygga över gapet mellan sektorerna.
Det finns dokumentation från dagen i form av filmer, bloggar och artiklar på www.samhallsentreprenor.se
Jag kan rekommendera filmen från nätverksmötet som gjorts av samhällsentreprenörerna Fanzingo.
februari 22, 2009
Den senaste veckan det varit mycket uppmärksamhet kring den pågående Pirate Bay-rättegången och media (t.ex. DN.se) har rapporterat från den minut för minut. Även om kopplingen kan kännas långsökt tycker jag att finns flera viktiga anledningar till att även personer som arbetar i finanssektorn håller ett vakande öga på rättegången.
- För det första bör man uppmärksamma hur rättegången kommuniceras via digitala media. De åtalade från TPB (The Pirate Bay) använder de digitala kommunikationskanalerna på ett sätt som är fullt i klass med Obama-kampanjen. Rättegången kan följas via bloggar och en twitterblogg på deras sida Spectrial. Här finns även filmklipp som går att se på deras webb-tv. Dessa kommunikationskanaler börjar bli så etablerade att det numera är nödvändigt att marknadsförings- och kommunikationsansvariga på företag och organisationer (särskilt kundorienterade företag som t.ex. banker) behärskar dessa. Redan idag finns dessutom finanssektorns aktörer ute i digitala miljöer och den trenden blir allt starkare. Intressanta exempel är Deloittes Insights Podcast och World Economic Forum’s YouTube-kanal.
- En lika viktig aspekt är att rättegången illustrerar den allt starkare trenden att individerna inte längre vill behandlas som passiva mottagare, och som vänsterbloggaren Erik Laakso påpekar i ett inlägg på Newsmill kommer denna utveckling ställa politiker – men även företag – inför nya krav på deltagande, öppenhet och kommunikation. Den här utveckling bör aktörer inom finanssektorn förbereda sina egna affärsmodeller inför. Redan idag finns det tecken på en förskjutning inom bank- och finanssektorn vad gäller databaser och vem som ska äga viktiga kunduppgifter. Här är de amerikanska sajterna Mint.com eller Wesabe.com intressanta att följa. Mint.com scannar igenom kundernas bankkonton och kreditkortstransaktioner för att kunna matcha kunden med erbjudanden om nya kreditkort med lägre ränta eller genom att förhandla fram en lägre ränta med kundens nuvarande företag. Sajten Wesabe går ett steg längre genom att man tar kundernas data, anonymiserar den och analyserar den aggregerade datan för att söka efter mönster. Resultaten delas förstås med alla, vilket gör att kunderna kan dra nytta av den kollektiva informationen. Bland annat kan Wesabe visa den genomsnittliga transaktionskostnaden hos en specifik handlare.
- Kort sagt innebär Pirate Bay-rättegången att det har väckts en ny diskussion om öppenhet vs kontroll. Och den har vi enbart sett början av. Fredrik Söderling på DN konstaterade i en analys tidigare i veckan att oavsett utgången i rättegången ser vi bara början på kampen om immateriella rättigheter och den kommer att bli mycket hårdare och större i framtiden.
februari 17, 2009
Förra veckan ringde min sambo till vår ”personliga banktjänsteman” 14 gånger. På riktigt. Han hade sökt henne ca tre gånger om dagen måndag, tisdag och onsdag eftersom vi hade en offert på nya lånevillkor som vi ville acceptera. Men det var lite svårt att få tag på henne. Så på onsdagen förlängde en kollega till henne vår offert (efter telefonsamtal med kundtjänst, kopplad till vårt kontor, kopplad till fel person och så vidare). På onsdag kväll kl. 18.00 ringde vår banktjänsteman tillbaka. Då var min sambo på ICA där det är radioskugga så han missade samtalet. Banktjänstemannen skulle återkomma direkt efter morgonmötet på torsdagen. Det gjorde hon inte. Hon ringde kl. 14.00 när min sambo satt i möte. Han gick ut och frågade om han kunde återkomma. Hon skulle finnas tillgänglig mellan 15.00-16.00. Under den timmen ringde han 14 gånger utan att få tag på henne (pratade i telefon, meddelande att hon inte var tillgänglig och sedan inget svar).
Vad är rimligt i kontakten med en bank? Vad ska jag som kund kunna kräva?
Min sambo har svensk bakgrund och är utrustad med en ängels tålamod.
På dagarna arbetar jag med mikrofinans. Som en del av detta pilotprojekt har vi tagit fram något som vi kallar för en ”entreprenörsutbildning”, men deltagarna behöver knappast utbildas till att bli entreprenörer. De har akademiska examina och lång arbetslivserfarenhet och är långt mer drivna än mina gamla klasskompisar från Handels. Jag umgås dagligen med en framgångsrik politiker från Libanon, kemi- och civilingenjörer från Irak, en rörmokare med 30 års arbetslivserfarenhet m.fl. Samtliga lever på försörjningsstöd.
Och civilingenjören från Irak vägrar att ringa till kommunen för att stämma av vilka tillstånd han behöver för att starta sitt företag. Han har försökt och de är bara otrevliga mot honom. En annan deltagare är övertygad om att han aldrig kommer att få lån ifrån banken även om det finns en särskild produkt, framtagen speciellt för detta projekt. Tilliten till det svenska systemet är liten efter erfarenheter av tidigare bemötanden.
Varför blir det så här? Varför kan inte den som sitter på andra sidan telefonluren eller andra sidan skrivbordet inse att dessa personer kanske inte talar flytande svenska, men ofta besitter en unik kompetens, fantastisk drivkraft och en vilja att lyckas. Det är så lätt att förminska personer när språket är ett hinder. Man skulle kunna tro att fler företag skulle inse att i Södertälje bor mer än 10 000 välutbildade, arabisktalande personer som ibland kan tala sex språk eller mer, men kanske inte alltid har helt felfri svenska.
Hur bemöter vi i bankvärlden dessa människor? När min sambo orkar ringa 14 gånger på en dag, eftersom han känner att han faktiskt har rätt till ett respektfullt bemötande, har många andra givit upp för länge sedan. Hur gör bankerna för att locka till sig kunder som i många kontakter med svenska institutioner fått ett så nedlåtande bemötande att man hellre sköter sina angelägenheter själv?
februari 16, 2009
Vi har ju en lagstiftning för både ekonomiska föreningar och aktiebolag som skyddar styrelser och ägare i fall av konkurs. Men kånkar din ideella förening blir du som styrelsemedlem återbetalningsskyldig. Hur ska ideella föreningar våga ta risker under såna omständigheter? Och varför fortsätter man under omständigheterna att driva sin verksamhet som ideell förening?
Antingen så måste ju föreningarna börja tänka om kring sin juridiska form, eller så måste man omformulera de ideella föreningarnas villkor. Det måste väl många gånger vara viktigare för Sverige att föreningsstyrelser vågar investera och satsa stora summor pengar med den lilla risken att gå back som det innebär, än att aktiebolag gör det?
februari 16, 2009
Johans tidigare inlägg leder oss direkt in på diskussionen om rollfördelning mellan privat och offentligt gällande vår välfärds framtida förutsättningar. Framtidens villkor ser annorlunda ut, de politiska och ekonomiska systemen behöver anpassas utifrån den demografiska utvecklingen.
DN:s ledarskribent Håkan Boström skriver att antalet svenskar över 85 år har mer än tredubblats de senaste 40 åren samtidigt som andelen svenskar i arbetsför ålder stadigt kommer att sjunka framöver.
P J Anders Linder skriver i sin krönika i Svd att vår välfärd redan idag är beroende av privata insatser så som tandvård, pensionssparande, sjukförsäkring samt familjemedlemmars insatser på omsorgsområdet för sina sjuka släktingar m.m.
Behöver strategierna för framtidens välfärd ligga på politiska beslut och därmed stagnera vid en diskussion om hur mycket offentligt och hur stort privat ansvar som ska tas ( och därmed risk för politiskt självmord) eller kan lösningen till viss del i alla fall handla om ett samarbete/ partnerskap mellan privat och offentligt för att få till en fungerande välfärd även 2020?
Vad anser du? Tar det offentliga ansvar för all välfärd idag?
Vad har vi för möjliga vägar framåt?
februari 13, 2009
Frågan ovan kändes genast mer påtaglig efter att jag nyligen besökt mina föräldrar som närmar sig den ålder då inte längre är äldre utan snarare äldre äldre, det vill säga över 80 år. Äldrekvoten i radhusområdet där jag växt upp är numera påfallande hög, även om skylten som varnar för lekande barn signalerar något annat.
I World Economic Forums rapport, World Scenario Series, beskrivs möjliga strategier för att möta utmaningen av en allt åldrande befolkning. I denna lyfts bland annat frivilliga och ideella insatser fram som ett betydelsefullt inslag. Kanske är det dags att den grannsamverkan där mina föräldrar bor, som hittills tagit sig uttryck i form av samverkan mot brott, förskjuts mot en grannsamverkan allt mer bestående i omvårdnad?
På samma tema presenterade Sveriges Kommuner och Landsting i januari rapporten ”Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt”. I samtalen berörs bland annat frågan vilka lösningar och problem som skulle uppstå om det offentliga åtagandet inom vården skulle begränsas och ökat medborgaransvar. Rapportens slutsats är att välfärdsstatens grundvärderingar kan styra politiken även framgent och att det finns behov av en reformprocess liknande den som genomfördes av pensionssystemet.
Däremot kommer en sådan process att vara mycket svårare inom tjänsteområdet för sjukvård och äldreomsorg, enligt rapporten. Men under tiden, tills en reform har förverkligats, har vi kanske vant oss vid att viss äldreomsorg utförs genom grannsamverkan? Hur som helst, ett försök pågår redan i ett radhusområde i Göteborg.
februari 12, 2009
Läste precis Pontus Schultz kärleksförklaring till lågkonjukturen här. Han tror att innovationen kommer öka, att lågkonjukturen skapar många möjligheter och att den kommer att intensifiera samtalen om etik, löner och bonusar i näringslivet.
Han antyder något som jag hör många tro och säga, men som ingen riktigt kan motivera annat än med magkänsla. CSR-arbetet, miljön, klimatet, etiken och dylika frågor kommer stå som segrare när krisen är över. Hörde någon säga häromdagen ”vi tycker det är viktigt att tjäna pengar, men det är lika viktigt hur vi tjänar våra pengar”. Förhoppningsvis kommer just detta hur att bli nyckeln till att klara de närmsta åren. Eller hur?
februari 6, 2009
Globaliseringsrådet genomförde 5 februari en konferens om skatter och socialförsäkring i en globaliserad värld. Under den spännande rubriken ”Mot en ny skattereform! Och se även över pensions- och socialförsäkringssystemen” presenterades tre rapporter författade av Kjell-Olof Feldt, Peter Diamond och Agneta Kruse. Bl.a. föreslås en bred översyn av det svenska skattesystemet, en högsta marginalskatt på 50 procent, sänkta arbetsgivaravgifter, flyttbara pensionsrättigheter och en mer försäkringsmässig socialförsäkring som stimulerar till omställning och anpassning.
Konferensen innehöll flera kommenterande avsnitt till respektive rapportförfattares huvudinlägg. Jag slogs särskilt av den massiva enigheten kring behovet av att den sedan länge utlovade parlamentariska socialförsäkringsutredningen tillsätts. Det är slående hur enade t.ex. arbetsmarknadens parter står i denna fråga. Parterna representerades vid konferensen av Irene Wennemo (LO) och Gunnar Wetterberg (SACO). Starka supportrar för en utredning var också Anna Hedborg och Bo Könberg, som båda tidigare deltagit i reformarbetet kring det nya pensionssystemet.
Jag kan bara hoppas på att trycket på att utredningen tillsätts når ända in i regeringskansliet. Det sägs ju ofta att stort reformarbete kräver något slags krissituation. Då kan ju läget knappast vara bättre än att starta 2009.
februari 5, 2009
Idag meddelade SEB:s vd, Annika Falkengren att hon avstår från hela sin bonus för 2008.
Och det beskedet har redan välkomnats av finansmarknadsminister, Mats Odell, som säger att han tycker att det är bra att den här etiska diskussionen tas på allvar och att alla drar sitt strå till stacken.
I USA väntas samtidigt Obama-administrationen införa ett ersättningstak på 500 000 dollar per år för företagsledare i företag som får stora stöd av staten. I samband med sin bannlysning av chefsbonusar passade han också på att dela ut verbala kängor till Wall Street i form av omdömen som ”skamlöst” och ”höjden av oansvarigt beteende” angående uppgifterna att de största deltagarna i amerikanska statens räddningsprogram i genomsnitt betalade 11 miljoner dollar till sina chefer år 2007.
Frågan som ständigt återkommer är om bonusar handlar om belöning av kompetens eller oetisk och oansvarig roffarmentalitet?
Enligt två amerikanska ekonomiforskare, Thomas Philippon (New York University) och Ariell Reshef (University of Virginia) som har studerat lönerna inom finanssektorn i USA mellan åren 1909-2006, så är personer i finanssektorn överbetalda och kommer med stor sannolikhet fortsätta att vara det – i alla fall under vissa tidsperioder. I studien jämfördes finanssektorns lönenivåer med privata sektorn som helhet, där man försökte justera för utbildning, kompetens, ålder och kön.
Forskarna fann att skillnaden i lönenivåer mellan finanssektorn och den övriga privata sektorn var liten, om någon, utom under det sena 1920-talet till 1930 och sedan igen från mitten av 1990-talet till 2006 . Under de boom-åren, var kompensationen i finanssektorn 30 till 50 procent högre än i resten av privata sektorn.
I svensk kontext har LO som bekant just presenterat en rapport om löneklyftor och etik. Enligt rapporten har lönekillnaderna mellan gruppen som LO benämner ”makteliten” och en industriarbetare aldrig varit så stora som idag. Den genomsnittliga inkomsten för makteliten motsvarade 18 industriarbetarlöner 2007 jämfört med 1998, då motsvarande siffra var 12,5.
Går det att skapa samhällsfrämjande bonussystem?
Frågan är om vi idag kan se ett diskursbrott vad gäller synen på bonussystem kontra långsiktigthet och ansvar? Men eventuella diskursbrott handlar i sådana fall inte bara om synen bonusar existens per definition, den handlar också om vad som är för mycket och vad som är för lite samt vilka som bör få bonusar.
Krisen under förra hösten visade att den fria marknaden bara fungerar väl om den stöttas av starka och väl fungerande kontroll och tillsynsmyndigheter. Ett problem har dock varit att det har varit svårt för institutioner och myndigheter att attrahera de allra duktigaste personerna, då företag och banker har kunnat erbjuda talanger mångdubbelt högre löner. Andrew Ross Sorkin, reporter på New York Times föreslår därför man ska införa ett bonussystem för tjänstemän på tillsynsmyndigheter för att lättare kunna attrahera de vassaste talangerna. Med andra ord – man sätter bonussystem mot bonussystem. Fast då uppstår nästa fråga: om ett illa fungerande system kan neutraliseras av att ett liknande system införs på andra planhalvan, eller om det blir dubbelfel istället? Diskussionerna lär fortsätta….
februari 5, 2009
Pensionsexperten Peter Diamond har skrivit en rapport till Globaliseringsrådet om det svenska pensionssystemet. Han föreslår bl.a. att makar ska kunna överföra inkomstpensionen mellan varandra och inte enbart, som i dagens pensionssystem, premiepensionen. Ett av Diamonds argument för detta är att en make då kan arbeta långt hemifrån, förslagsvis i ett annat EU-land, medan den andre sköter hushållet. Makarna ska sedan kunna dela på de pensionsrätter som familjeförsörjaren tjänat in. Detta känns mer som ett förslag som platsar i det amerikanska hemmafrusamhället. Paralleller kan dras till det av den sittande regeringen införda vårdnadsbidraget vilket knappast kan kallas en succé. Svenska kvinnor verkar således inte intresserade av att ta hand om det hela hemarbetet längre. Att ödsla kraft och skattepengar på pensionsreformer som bidrar till att cementera könsrollerna känns inte som något eftersträvansvärt.
