Låt inte det goda bli det bästas fiende
Den 17 januari skrev Pernilla Ström i DN om hur de flexibla mekanismer, t.ex. Clean Development Mechanism (CDM), som finns inskrivna i Kyotoprotokollet uppfattas som orättfärdiga av vissa miljökämpar http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=874582. Vissa miljökämpar menar att systemet i för hög grad fokuserar på handeln av utsläppsrätter och i för liten grad fokuserar på hur man ska minska koldioxidutsläppen.
Pernilla Ström påpekar mycket klokt att ”Tanken bakom systemet är att klimathotet är globalt och att ett ton koldioxid gör lika stor skada oavsett om det läcker ut i Europa eller Asien. För klimatets del är det därför irrelevant om utsläppsminskningen sker i Sverige eller någon annanstans. Det viktigaste måste rimligen vara att den kommer till stånd – och att man får så mycket koldioxidsbegränsning som möjligt för pengarna.”
I nuläget är det allvarligaste problemet snarast att inte tillräckligt många CDM-projekt kommer igång. Den kinesiska marknaden, som är den största marknaden för CDM-projekt, har flaskhalsar i form av att inte tillräckligt många s.k. DOE:s (organ som validerar/utvärderar CDM-projekt) finns i landet. Detta medför att många CDM-projekt drabbas av onödiga förseningar. Projektet ”EU-China CDM Facilitation Project” (http://www.euchina-cdm.org/project%20overview.php), vilket leds av IVL, arbetar bl.a. med kapacitetsuppbyggnad, i form av utbildning potentiella DOE:s.
I en perfekt värld skulle det kanske finnas bättre verktyg än CDM. Man ska dock akta sig för att låta det goda bli det bästas fiende. Speciellt när det rör sig om något så viktigt som att skydda vårt ömtåliga klot.
