Arkiv
december 10, 2008
Carnegiefallet kan ses som ett naturligt led i finanskrisen, men det är en enkel förklaring. Carnegie fick redan i den förra vändan en klar indikation om att Finansinspektionen menade allvar. Då detta inte hjälpte var det naturligt att Finansinspektionen den här gången tog i ordentligt. Samtidigt kommer Carnegie att bli en perfekt ”fall guy” i finansbranschen. Det är utifrån Finansinspektionens perspektiv ett enklare beslut att ta i med hårdhandskarna mot en finansiell institution vars verksamhet inriktas mot en liten del av ekonomin än att agera mot en storbank. Samtidigt blir Carnegiefallet en tydlig varning till den finansiella sektorn om att Finansinspektionen kommer att ta till storsläggan om så krävs. Finansinspektionen profilerar sig även som myndighet vilket på något sätt gör situationen till en win-win-win situation för FI.
SMS-lånekarusellen döljer dock en mer komplicerad verklighet. SMS-lån kommer med största sannolikhet att regleras än hårdare på sikt. Det är lätt att utmåla de mindre företag (och ibland inte så små företag) som står för SMS-lånen som bovar och banditer, men där bakom döljer sig en kultur med kortkrediter och försäljning på avbetalning som många, även väl respekterade, företag sysselsätter sig med. För lagstiftaren blir det ett problem att sätta avgränsningen rätt.
Som en något bisarr företeelse kan det konstateras att till för en tid sedan huserade bluestep (svenskt subprimeinstitut) i samma portuppgång som Finansinspektionen. Frågan är vem som spanade in vem.
december 10, 2008
För att bara kort kommentera Erika Augistinssons reply på mitt inlägg:
Att hitta en definition är toppen. När jag kom på Modellen, så pratade jag först om sociala entreprenörer. Så fort jag satte igång hörde jag från KK-stiftelsen och lite andra håll att begreppet samhällsentreprenör var ”det nya” som verkade bli också det samlande begreppet och började använda det istället. Att ha en gemensam lingo gör det alltid enklare att göra sig förstådd.
Men jag tror inte att definitionen per definition skapar fler av den definitionen. Fler blir inte samhällsutmanande ”2008” för att de upptäcker samhällsentreprenörskap. Folk på varsitt håll sitter och kommer på affärsidéer eller samhällsinsatser som de sen upptäcker kan bli samhällsinsatser eller affärsidéer också. Nu när tillräckligt många gjort det på varsitt håll har man börjat träffas och delat erfarenheter och inspirera varandra. Och det är ju såna möten, sen också med folk som ännu inte plussat ihop 1 och 1 utan kanske bara är på 1, som kommer skapa fler samhällsentreprenörer. En hårt satt definition är ingen förutsättning för såna möten, utan det är vårat engagemang, vår energi och vår lust som är det. Det enda en för hårt satt definition riskerar att göra med oss som är förutsättningen för dessa möten är att vi blir hämmade, ängsliga och mindre kreativa när vi måste förhålla oss till en massa regler och ordningar, skrivna eller oskrivna.
Eller så är jag bara allmänt allergisk mot att bli definierad på ett sätt som gör att jag känner mig underskattad.
december 10, 2008
Enligt ett antal olika prognoser som presenterats de senaste veckorna (senast igår presenterade Arbetsförmedlingen dystra siffror för perioden fram till 2010) har ekonomin lagt in backen på allvar och det verkar dessutom bära snabbt utför. Vi befinner oss mitt i en global finans- och konjunkturkris och konsekvenserna av denna kris börjar nu märkas tydligt både i hushållens och företagens kassor, särskilt hos de som har passat på att låna under de goda åren.
Dagens Nyheter rapporterar i dag att antalet ansökningar om betalningsförelägganden hos Kronofogden har ökat med nästan 100 000 jämfört med fjolåret. Dessutom räknar myndigheten med att antalet ansökningar om betalningsföreläggande från sms-låneföretagen kommer att mer än fördubblas i år jämfört med förra året. När det gäller sms-lånen kan Kronofogden också se nya oroande tendenser. Tidigare har man kunnat se att många unga tar sms-lån för att finansiera sin konsumtion. Men nu ser de hur allt fler tar lånen eftersom de inte får ekonomin att gå ihop. Med andra ord, folk tar dyra lån med enormt hög effektiv ränta för att betala för andra lån och hålla fordringsägare borta.
Samtidigt rapporteras om rusning efter exportkrediter från företagens sida. Som en konsekvens av att bankerna har stramat upp sin utlåning till företagen har det bildats långa köer till alternativ som Almi och Exportkreditnämnden (EKN). Almis kreditchef Carina Nordströmsäger till Dagens Industri att ”När bankerna backar får vi kliva fram. Vårt exportlån har fått rejäl fart under andra halvåret i år. Under 2008 har vi lånat ut 165 Mkr till 35 bolag”. Nackdelen för företagen är dock att de måste betala en något högre ränta än hos bankerna. Hos EKN har antalet affärer som företag önskat garantier för ökat med 25 procent från i fjol.
Mot den här bakgrunden kan det vara intressant att reflektera kring den här bloggens fokus på sustainable development – ofta kopplas det begreppet ihop med lösningar som tar hänsyn till klimat- och miljöhot liksom även socialt ansvarstagande och främjar utvecklingen av samhällsviktiga funktioner. Men en annan aspekt på ett hållbart finansiellt system bör även vara vikten av att ha kreditsystem som kan bidra till en ny låneverklighet i framtiden och som i bästa fall kan bidra till minskade risker för kreditbubblor och skuldfällor.
Albert Einstein konstaterade att: ‘The significant problems we face cannot be solved at the same level of thinking we were at when we created them.’ Frågan blir då vilka kompetenser och nya kunskaper som krävs för att nå en nivå där vi på allvar kan bygga upp hållbara finansiella lösningar?
december 9, 2008
Jag vet att det där med definitioner är problematiskt. Jag håller med Carlos Ejemyr Rojas i hans tidigare inlägg om socialt företagande, att vårt behov av att definiera och kategorisera olika fenomen och innovationer ofta känns hämmande. Att definieras som entreprenör innebär plötsligt att du ska agera på vissa sätt och utifrån den ramar som akademiker och myndigheter satt åt dig. Det blir givetvis paradoxalt eftersom ordet entreprenör enligt den mest framträdande ekonomen som tolkat och definierat begreppet, Schumpeter (1883-1950) betyder en innovatör och mönsterbrytare.
Hur definiera en innovatör och mönsterbrytare utan att hämma dennes utveckling är alltså en knäckfråga? Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte är så att en entreprenör i dess olika skepnader behöver just definitioner och att bli kategoriserad för att kunna vara mönsterbrytare?
Så snart en myndighet eller den offentliga apparatens kvarnar malt sig fram till en definition, så vet samhällsentreprenörer som Carlos Ejemyr Rojas, vilka gränser och normer de ska bryta och ifrågasätta för att ytterligare föra diskussionen framåt. Det kan kallas demokrati eller utveckling.
Det finns såklart en risk att diskussionen kring vad som är en samhällsentreprenör eller ett socialt företag resulterar i alltför snäva definitioner som snarare utesluter än inkluderar olika former av entreprenörskap. Och visst kan det vara för att vi i Sverige är oerhört ovana vid att kombinera entreprenörskap och företagande med ord som samhälle eller humanism.
För 80-talister som Carlos Ejemyr Rojas, som vuxit upp i ett mer nedmonterat folkhem utan en fluortant i sikte och med trippel-återvunna skolböcker, finns det ingen tvekan om att det krävs nya grepp för att lösa samhällets utmaningar år 2008. För de flesta andra är det fortfarande en skrämmande och alltför annorlunda tankegång för att man ska omfamna den förbehållslöst. Därför vill vi begränsa, definiera och etikettera och föra in resonemanget i en kontext som vi förstår. Iallafall till en början. Jag tror att man måste se det som ett steg på vägen, mot ett mer gränsuppluckrat samhälle där vi använder olika logiker och verktyg för att förändra världen. Och ha överseende med och minnas att, det är en mycket svår konst att låta bli att definiera eller placera in en person eller ett fenomen i ett fack eller i en kategori.
december 9, 2008
Klicka på länken nedan för ett kortare sammandrag från SIND-seminariet den 4 november!
Medverkande:
Jens Magnusson, SEB,
Joakim Palme Institutet för framtidsstudier
Göran Pettersson(m) ledamot i finansutskottet
Jacob Johnson (v) , ledamot i EU-nämnden
Vivianne Gunnarsson (mp) landstingsledamot och f.d. miljöborgarråd i Stockholms län
december 5, 2008
En gång när jag satt och käkade frukost med en av stans klokaste människor och berättade lite om hur vi tänkte med Latifeh, företaget som vi drev Gringo och tidningens kringverksamheter med, sa hon: ”men ni är ju ett socialt företag”. Jag hade absolut ingen koll på det begreppet vid det laget men tyckte det lät okej. Vi själva hade börjat prata om kommersiell humanism eftersom humanism var vår riktning och vi såg att det var kompatibelt med ett kommersiellt tänkande. Både att produkterna och tjänsterna vi sålde byggde på humanism och att sättet vi drev företaget på baserades på ett humanistiskt förhållningssätt. Och nej, lika lite som vi som grundade företaget visste om socialt företagande, visste vi om pressetik eller kollektivavtal. Eller att föreningen Humanisterna är ganska wack. Humanism för oss är att ha ett humanistiskt förhållningssätt utifrån definitionen att allt bygger på människans välmående och därmed respekten för oss som folk oavsett vilka attribut vi har.
På samma sätt fick jag också höra att jag var entreprenör många år efter att jag startat mitt första projekt, som var en webbutik för piratkopierade cd-skivor som jag gick back runt hundratusen spänn på efter ett fett skadestånd. Det tog också ett tag innan jag fattade att jag var mentor åt en massa folk. Och när jag tänker på all tid jag levt utan att bli etiketterad, så har den alltid varit mycket mer behaglig och lugnare. Jag har sluppit bli störd.
För det är som att varje etikett man får på sig har en massa mystiska krav och förväntningar som följe. I det här numret av Neo skriver jag lite om hur förvirrad både vänstern och högern blev av Gringo, till exempel. Som samhällsrevoltör skulle jag ju inte tjäna pengar, och som samhällsrevoltör kunde vi inte vara höger, och som aktiebolag kunde vi inte göra samhällsrevolt och…
Det vi rödvinsyrar om som socialt företagande är ett steg bort från de här definierade mallarna, men än så länge ett väldigt kompromissat och litet steg. Framförallt för att vi lugnar vårt samvete genom att sätta nya mallar som ska hejda oss från alldeles för mycket kapitalistiskt beteene. Iso-märkningen som håller på och stöts och blöts och KK-stiftelsens försök att definiera både det sociala företaget och samhällsentreprenören är sätt att skapa en logik som lugnar alla samhällsförbättrare som upptäckt företagandet som form men ändå är lite oroliga för att vara osunt kapitalistiska.
Visst kan jag fatta poängen med en definition, det kan få rådande storföretag att sträva efter den, precis som man gjorde med alla miljömärkningar som hittills funkat bra. Men för oss som från början är idealister och gillar kapitalistprylen? Jag pallar inte ställa mig in i något led för att bli bedömd som socialt god eller inte. Antingen så gör ju det jag gör någon nytta eller så gör det inte det. Och antingen så märks det eller så märks det inte. Jag vill inte få några subventioner för att jag är ett socialt företag för jag behöver det inte. Att driva socialt förbättrande företag är ju den bästa affärsidén sen mobilringsignalen.
Jag är öppen för att hamna där, men just nu står jag långt ifrån att fatta poängen med att mäta mina företagaraktiviteter mot någon sorts skala av social godhet. Om jag vill starta en revolution under 20-talet så kanske jag kommer ägna de närmsta 11 åren åt att kränga bilar, ringsignaler eller något annat som bara genererar snuskigt mycket pengar. Ska jag behöva förklara under de elva åren varför jag säljer bilar och inte koldioxidkuponger? Eller om jag har ett socialt företag och ett år väljer att plocka ut en massa vinst för att softa med min familj istället för att investera i handikappade eller något smart välgörenhetsprojekt? Får jag softa ett år kanske jag blir ännu klokare och kan tredubbla vinsten året därpå och då lägga pengarna på världsvettiga saker.
Jag menar bara att det där iakttagande ögat från det socialt företagande-posse som börjar bildas kan skada mer en hjälpa. Vi måste lita till varann och se saker i längden. Och är det nån som ballar ur och skiter i att rädda världen, so be it – synd för den! Jag trejdar gärna det mot att behöva känna att jag tar mig från en norm till en annan och behöva ha nya strukturer att förhålla mig till och kanske till och med finna mig i.
december 5, 2008
I am currently in China working with the ”EU-China CDM Facilitation Project”.
The CDM (Clean Development Mechanism) allows emission-reduction projects in developing countries to earn certified emission reduction (CER) credits, each equivalent to one tonne of CO2. These CERs can be traded and sold, and used by industrialized countries to a meet a part of their emission reduction targets under the Kyoto Protocol.
The EU-China CDM Facilitation Project is being implemented by Chinese and European partners and associates with grants from the European Commission and is the largest European-funded project addressing CDM related activities. The project aims at strenghtening the Chinese authorities CDM capacity, introduce international standards in quality management of the CDM process and to increase awareness of CDM opportunities in China.
CDM is of particular interest since it is one of few examples were mitigation and adaptation are being adressed simultaneously. A 2 % levy on every CDM project finances the so called Adaptation Fund, which in turn finances adaptation measures in the developing world. China, currently the largest producer of CERs, will continue to play an important role when dealing with the climate change challenge.
For more information: http://www.euchina-cdm.org/
december 5, 2008
Jag vill bara varmt rekommendera dokumentationen från två konferenser som ägt rum nyligen. Det gäller Naturvårdsverkets årliga konferens Klimatforum och regeringens Sociala Råds första konferens som behandlade det brittiska vetenskapliga arbetet kring ”Pathways to work”.
december 4, 2008
De kommande åren kommer visa finanskrisens konsekvenser för balansen mellan marknader och staten och för den Anglo-Saxiska kapitalistmodellen. Redan idag har många deklarerat att detta är döden för ”Thatcher-Reagan-revolutionen” och ”frimarknadsfundamentalism”. I samma anda har Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, hävdat att ”Laissez-faire-mentaliteten” nu är över.
I tidskriften Economist:s upplaga av The world in 2009, menar dock Zanny Minton Beddoes att balansen mellan staten och marknader kommer att förändras mindre än många föreställer sig idag. Enligt Minton Beddoes kommer frågan om hur långt finansmarknader bör återregleras dessutom att kunna besvaras på två olika sätt, beroende på vad som blir den dominerade bilden av finanskrisen. Var den ett resultat av för stora avregleringar, spekulationer, överdrifter och girighet? Eller var det en perfekt storm i vilken politiska misslyckanden (som överdrivet låga räntor, undermålig översyn och – i USA – regeringens inblandning på lånemarknaden) spelade en viktig roll?
Samtidigt har finanskrisen illustrerat statens respektive marknadens (och dess aktörers) maktpositioner. Rolf Gustavsson konstaterade t.ex. i SvD (2/11 -08) att toppmöten idag har blivit banalitet, i synnerhet inom EU och G8. Han fortsatte sedan med att understryka en mycket viktig konsekvens av detta nämligen att det ”dramatiska problemet med alla dessa toppmöten under finanskrisen gäller trovärdigheten i resultaten. Den avgörs framför allt av helt osentimentala spekulanter på marknaderna. Åtminstone några av dem satsar på att politikerna ska misslyckas.”
Men maktförskjutningarna under hösten har även haft en annan dimension. I alla fall i USA, där amerikanska direktörer har fått förklara för skattebetalarnas representanter i kongressen varför de borde få statligt stöd samt hur de skulle använda eventuellt stöd från skattebetalarna. Klipp från dessa utfrågningar har dessutom lagts ut YouTube där de sedan visats tusentals gånger, bland annat ett klipp där ordförande i kongressens övervakningskommitté, Henry Waxman, inleder utfrågningen av Lehman Brothers vd Richard ”Dick” Fuld med att visa en Power point-bild som sammanfattar hans enorma ekonomiska ersättningar de senaste åren och sedan säger: ”Jag har en ganska enkel fråga till dig Mr Fuld, är det här rimligt?”
Läs resten av inlägget här.
december 4, 2008
Finanskrisen lägger sin tunga skugga överallt just nu. Så även i polska Poznan under Cop 14, FN:s stora och viktiga klimatmöte som äger rum just nu. Förhoppningarna inför mötet i Poznan har varit stora, inte minst för att man nu vet i vilken riktning den amerikanska klimatpolitiken kommer att ta framöver i och med att det det amerikanska presidentvalet har ägt rum. USA, världens största utsläppare av växthusgaser, har hittills vägrat skriva under Kyotoavtalet och därmed blockerat förhandlingarna.
På Balimötet, Cop 13 i december 2007 beslutade man att fortsätta arbetet som ska leda fram till ett nytt klimatavtal i Köpenhamn 2009. Det är idag endast ett år kvar tills att ett nytt globalt klimatavtal ska vara klart och godkännas för att ta över efter Kyoto-avtalet. Tiden är alltså knapp. I Poznan är det tänkt att man ska fastställa ramverket för det nya klimatavtalet. Runt 9000 personer förväntas deltaga under mötet, men det är först i slutet av mötet runt 11-12 december då världens alla miljöministrar finns på plats som de stora och svåra besluten kommer att fattas.
Men finanskrisen överskuggar just nu oron inför klimatet. Det har i sin tur lett till en splittring inom EU då vissa länder, bland annat Polen hotar med veto i förhandlingarna. EU är en av de absolut viktigaste aktörerna i klimatförhandlingarna, med en uppgift att agera länk och medlare mellan länder som Kina, USA och utvecklingsländer.
Fallande börser och stigande arbetslöshet kan leda till att i-länderna inte kan stötta utvecklingsländerna i lika stor utsträckning som man tidigare sagt och därmed rasera förtroendet mellan Nord och Syd i klimatförhandlingarna.
Tre resultat kan enligt miljöminister Carlgren förväntas av mötet i Poznan:
*att politisk vägledning ges så att förväntningarna på Köpenhamnsmötet upprätthålls.
*framgång i de för ett nytt klimatavtal viktiga frågorna om anpassning och avverkning av världens skogar.
*att ett ambitiöst arbetsprogram med sikte på verkliga förhandlingar sjösätts.
