Arkiv
december 29, 2008
EU:s miljöansvarsdirektiv reglerar ansvaret vid förebyggande av miljöskador. Direktivets grundprincip är att den som förorenar står för kostnaderna vid eventuella skador. Det går dock att gardera sig mot risken med försäkringar.
I april 2004 gav EU ut ett helt nytt miljödirektiv ”Environmental Liability Directive”. Alla EU:s medlemsstater är förpliktade att införa direktivet i inhemsk lagstiftning. Miljödirektivet har karaktären av minimiregler. Och det står medlemsländerna fritt att införa strängare regler om man så önskar.
Miljödirektivet har som grundprincip att den som förorenar också ska betala för skadan. Det är inte frågan om något skadestånd utan en ren kostnadstäckning för att förhindra betydande miljöskada eller för att återställa miljön i dess ursprungliga skick. Direktivet reglerar skador på skyddade växter och djurarter(ekologisk skada) och då främst skador som inträffar inom s.k. Natura 2000-områden och i vatten.
Sverige har delvis infört strängare regler än direktivets miniminormer; allt ansvar är strikt, det finns ingen preskriptionstid och man har gjort vissa tillägg till antalet skyddade arter. Dessutom är det inte enbart den som bedriver verksamhet som kan bli ansvarig för miljöskada utan markägaren kan själv bli ansvarig om den som driver verksamhet inte kan ställas till svars.
Försäkring kan tecknas på olika sätt. Bl.a. finns specialdesignade försäkringar som specifikt skyddar mot kostnader i enlighet med miljödirektivets tillämpning i nationell lagstiftning. Därmed omfattas också ansvaret i de fall det gjorts strängare än direktivet.
december 28, 2008
Efter nyår slås HO, JämO, DO och HomO ihop till en ny supermyndighet – ”Diskrimineringsombudsmannen”. Den nya diskrimineringsombudsmannen Katri Linna förutspår att åldersdiskriminering kommer att bli en stor fråga för DO. Frågor som kan bli aktuella är den diskriminering som pågår mot den äldre arbetskraften i arbetslöshets- och socialförsäkringen. I Sverige har vi ingen pensionsålder, däremot har vi ”avgångsskyldighet” från vår anställning vid 67 års ålder enligt LAS – passar vi inte arbetsgivaren när vi har fyllt 67 måste vi gå. Skyddet från våra socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen förändras däremot redan vid 65. Rätten till A-kassa förlorar man vid 65 – förlorar du jobbet mellan 65 och 67 års ålder är du hänvisad till att ta ut ålderspensionen (som kan tas ut från 61 års ålder). Efter 65 får du inte vara sjuk mer än 180 dagar – sedan kan Försäkringskassan ta ifrån dig rätten till sjukpenning. ”Pensionsåldern” i socialförsäkringen är 65 – sjukersättning och egenlivräntor ska ersättas med ålderspension vid 65. Arbetsgivaravgifter betalas inte för dem som fyllt 65 så de bidrar inte till finansieringen av socialförsäkringen.
De flesta är överens om att finansieringen av våra sociala skyddsnät inte går ihop på lång sikt utan fler måste arbeta och den faktiska pensionsåldern måste höjas. Frågan är hur man kan få befolkningen att acceptera att gå i pension senare om samhället fortsätter att trumma in 65 som pensinsålder? Varför inte höja åldersgränsen åtminstonne till 67, eller ta bort den helt, i arbetslöshets- och sjukförsäkringen och även ta ut arbetsgivaravgifter för att finansiera detta? Det är frågor som denna som kommer att ligga på DOs bord under våren.
december 27, 2008
I radioprogrammet OBS i P1 har det under hösten gått en serie om den globala finanskrisen och vad den kan tänkas leda till i form av nytänkande och livsstilsförändringar . Den 18 december kunde man tex höra ett inlägg författat av docent Susanne Sweet och undertecknad, om marknaden och etiken i finanskrisen spår. Hela listan över inlägg finns här, och man kan lyssna på dem via webben genom Sveriges Radios sändningsarkiv.
december 24, 2008
Enligt Financial Times ansedda chefsekonom Martin Wolf dog den fria marknadsekonomin redan 14 mars 2008, när Federal Reserve gick in och räddade investmentbanken Bear Stearns. Sedan dess har finanskrisen som bekant bara accelererat och numera finns det ett pärlband av förstatligade banker runtom i världen och en marknadsekonomi i vanrykte. Detta har också medfört att hösten har präglats av diskussioner om kapitalismens för- och nackdelar liksom vilka möjligheter som ett modifierat kapitalistiskt system skulle kunna leda till.
Erika Augustinsson har tidigare skrivit på denna blogg om att KK-stiftelsen nu vill satsa på på forskning och kompetensutveckling för en ny typ av företagare, så kallade samhällsentreprenörer. Denna typ av entreprenörer förväntas bidra med “innovativa samhällsnyttiga initiativ” som främjar hållbar utveckling, i ekonomisk, social och ekologisk mening. Till skillnad från ”vanliga företag” som främst fokuserar på att maximera vinsten för sina ägare till minsta möjliga kostnad.
Sasja Beslik, som är chef för ansvarsfulla placeringar, Banco, belyste på DI debatt i september (8/9 -08) en spännande aspekt på hur en ny kapitalism kan fixa miljön. Han menade att kapitalismen har kraft, och dynamik för att ge människor bättre levnadsvillkor och att vi med radikala förändringar kan vi ta kapitalismen till nästa nivå. Besliks slutsats var därför att det osynliga kontraktet som finns mellan företagen, finansmarknaden och jorden måste skrivas om – där företagen måste ta ett större ansvar för hållbarhet inom miljö- och klimatfrågor.
En annan aspekt av kapitalismens konsekvenser som diskuterats mycket under den här julen är snedfördelningen av resurser och man kan se att det finns en ökad vilja att ge pengar till välgörande ändamål. Denna vilja verkar dessutom finanskrisen inte ha rått på ännu, snarare är trenden den motsatta. Idag problematiserar Åsa Lindeborg denna välgörenhetstrend på debattsidan i Aftonbladet kultur. Hon skriver att hon är livrädd att få en välgörenhetshandling i julklapp i stället för ett paket, eftersom denna trend successivt kan urholka demokratin. Om människor skulle föredra att skänka pengar till sådana områden som de ömmar för istället för att betala skatt så undergrävs den generella välfärden, där besluten tas av folkvalda politiker och som medborgarna följaktligen kan ställa dem till svars för.
Precis som kommunism och socialism hade sitt sammanbrott i november 1989, när Berlinmuren föll, så har kapitalismen fått ett motsvarande sammanbrott 19 år senare – hösten 2008. Ur tes-antites kommer i den bästa av Hegels världar en syntes – finns det möjligen förutsättningar för en ansvarstagande kapitalism?
december 23, 2008
I detta inlägg beskriver jag hur vi konkret har lagt upp vårt pilotprojekt i Sörmland.
I den föreslagna modellen har de ideella organisationerna följande uppgifter:
• Identifierar entreprenörer
• Ger handledning, stöd och råd samt praktiskt utbildning i nyföretagande och entreprenörskap
• Följer upp de nystartade affärsverksamheterna
Organisationernas ”kollektiva folkrörelsekapital” innebär inte bara en säkerhet för banken
(”grupptryck”), utan organisationssammanhanget kan också utgöra en första marknad för
entreprenörerna. Kanske vill Basta Arbetskooperativ öppna en kafeteria som kan drivas av en entreprenör, kanske ska en byggnad renoveras och då kan den nyetablerade entreprenören anlitas för ett första referensuppdrag. Dessutom har organisationerna en unik möjlighet att ge handfast stöd till individerna. Med andra ord: genom mikrofinans omsätts det kollektiva folkrörelsekapitalet i ”individuellt ekonomiskt kapital.”
Banken gör det man är allra bäst på, det vill säga utformar skräddarsydda finansiella tjänster för entreprenörerna och kan eventuellt bistå med utbildning till organisationerna. Beslut om vilka som ska beviljas lån fattas i dialog mellan sparbanken och organisationerna.
Genom samarbete med myndigheter som Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten och Kronofogdsmyndigheten ges individen bättre möjligheter att starta företaget. På sikt är målsättningen också att skapa en samhällsentreprenörsskola som utformas i samarbete mellan universitet i Stockholmstrakten och de ideella organisationerna.
december 22, 2008
På den utmärkta bloggen CSR i praktiken tipsar man om ett antal läsvärda böcker på temat miljö, etik och ansvar. SIND vill förstås inte vara sämre, och här kommer därför ytterligare några lästips, men den här gången i form av forskningsartiklar . De är lättare att bära med sig i väskan till din juldestination än böcker, men å andra sidan kanske inte rätt julklapp att ge till gamla mormor, utan mer tänkt som lite akademiskt julgodis för dig själv!
1. CSR och Strategi: Det är en hel del snack nu om vad som kommer att hända med företagens CSR-arbete i spåren av lågkonjunkturen. Mycket talar för att miljö och samhällsansvar nu har integrerats tillräckligt väl i många bolag för att man inte bara kan lyfta bort den här dimensionen (vilket man kanske kunde under den förra lågkonjunkturen då CSR ibland mest bestod i att ha en person med titeln CSR-chef). CSR har nämligen kommit att bli en strategifråga för allt fler företag. Men vad betyder det egentligen? I den här artikeln av Michael Porter och Mark Kramer i Harvard Business Review får du svar: Strategy and society: the link between competitive advantage and corporate social responsibility. (Kostar $6,50 att laddar ner.)
2. CSR och Lärande: En stor knäckfråga när det gäller CSR är var gränserna går för företagets ansvar. De här normerna förändras över tid, i ett samspel mellan exempelvis företagen själva, miljöorganisationer, människorättsaktivister, aktieägare, med flera. Ett exempel som ofta får illustrera hur CSR-normer förändras över tid är Nike, som anklagades för sweatshop-fabriker på 1990-talet och då svarade att eftersom de inte själva ägde fabrikerna så var det inte deras ansvar. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, och nu har Nike snarare tagit en tätposition i konfektionsbranschens omfattande CSR-arbete. Läs storyn om hur Nike gick igenom den här lärkurvan i en artikel av Simon Zadek, också den i Harvard Business Review: The path to corporate social responsibility (Kostar $6,50 att laddar ner.)
3. CSR och Lönsamhet: Det tycks finnas en utbredd uppfattning om att miljöarbete och samhällsansvar kostar pengar, och frågan är om man kan få någon payback på det här arbetet… Ni som läst de två ovanstående artiklarna vet förmodligen svaret på den här frågan, men annars kan den här artikeln kasta ytterligare ljus på det. I en metaanalys av 167 tidigare studier så har Joshua Margolis med kollegor undersökt sambandet mellan CSR och ”corporate financial performance” som oftast visade sig vara positivt korrelerat. Does it pay to be good?
Samtidigt, som jag nyligen hörde kloka Thomas Franzén i Etikkollegiet retoriskt fråga: Ska vi tumma på etiken om den inte lönar sig?
God jul!
december 19, 2008
Så här några dagar innan jul delar KK-stiftelsen ut en julklapp till Sveriges alla samhällsentreprenörer. KK-stiftelsens Samhällsentreprenörskapsprogram syftar till att etablera begreppet samhällsentreprenörskap i Sverige och satsa på forskning och kompetensutveckling för denna nya typ av entreprenörer.
20 miljoner kronor satsar stiftelsen i forskningsprojekt inom samhällsentreprenörskap. Begreppet samhällsentreprenörskap definieras idag som ”innovativa samhällsnyttiga initiativ” som syftar till att öka Sveriges förmåga att arbeta med hållbar utveckling, i ekonomisk, social och ekologisk mening.
För oss som jobbar för att öka det hållbara företagandet i Sverige är denna forskningssatsning särskilt glädjande. Forskning ger ökad kunskap och legitimitet till området och innebär i förlängningen att Sveriges samhällsentreprenörer får ökad trovärdighet och en mer etablerad plats i det svenska samhället.
Att samhällsentreprenörskap behövs råder det ingen tvekan om. Bara för att vi en gång i tiden byggde det svenska Folkhemmet och välfärdssystemet innebär det inte att vi kan luta oss tillbaka och sitta nöjda, en tendens jag tycker vi sett alltför mycket av. Tvärtom, en ökad globalisering, miljöutmaningar och behovet att arbeta tvärsektoriellt utmanar vårt traditionella sätt att tänka och samhällsentreprenörer är på många sätt innovatörerna som kan hitta nya lösningar på komplexa problem.
Forskningssatsningen visar vikten av att satsa på samhällsentreprenörer. En riktigt bra julklapp.
december 18, 2008
Igår krävde oppositionen att regeringen tillfälligt stoppar den nya sjukskrivningslagen. Enligt oppositionen innebär förändringarna i sjukförsäkringssystemet som träder i kraft den 1 januari att människor nu kastas ut på arbetsmarkanden, som dessutom är snabbt krympande. Veronica Palm säger därför till Aftonbladet (17/12-08) att de befarar att ändringarna kommer leda till att många nu kommer att tvingas söka socialbidrag. Christina Husmark-Pehrsson å andra sidan svarar att regeringen inte tänker göra om samma misstag som förra regeringen gjorde genom att använda sjukförsäkringen som arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket de menar enbart ledde till att en halv miljon människor hamnade i förtidspension.
Debatten ovan illustrerar på ett belysande sätt pågående förskjutningar i synen på försäkringar bland annat vad gäller inom vilka områden försäkringar kan/bör användas, hur de ska finansieras samt hur de ska regleras. Målet är dock ofta detsamma: att hitta ett system som kan ge en hållbar, långsiktig finansieringslösning, och som samtidigt ställer vissa krav på det egna ansvaret.
Förutom sjukförsäkringen finns det åtminstone tre andra försäkringsområden som troligtvis kommer att diskuteras intensivare under 2009 och framöver. 1) Försäkring mot dubbla boendekostnader: för att förmå potentiella bostadsköpare att gå från ord till handling, trots finanskris och tuffare lånevillkor erbjuder till exempel Fastighetsbyrån och Bjurfors en försäkring mot dubbla boendekostnader. Dessa har på kort tid blivit mycket populära. 2) Ansvarsförsäkringar för vd:ar: Realtid.se (10/12-08) rapporterar att allt fler styrelser och vd:ar har tecknat ansvarsförsäkringar. I en accelererande lågkonjunktur riskerar fler bolag gå i konkurs och därmed kommer troligen ansvaret för bolagets vd, styrelse och revisor aktualiseras. Tidigare har dessa tvister främst riktats mot bolagets revisorer, som har en obligatorisk försäkring. Men när nu vd och styrelse har tecknat ansvarsförsäkringar kan det leda till att flera istället väljer att gå mot de som bär huvudansvaret. 3) Klimatförsäkringar: Munich Climate Insurance Initiative (MCII), lanserades av tyska Munich Reinsurance Co år 2005 och i samband med klimtatmötet i Poznan efterlyste initiativet särskilda preventions och försäkringskomponenter i FN:s framtida ramverk för klimatpolitiken. Tanken är att privat-offentliga försäkringar mot klimatrisker kan utgöra viktiga verktyg för att hjälpa människor i fattiga länder att anpassa sig till olika väderrelaterade risker som klimatförändringarna medför.
Även diskussionerna om sjukförsäkringar – framför allt för barn och nya former för privata inkomstförsäkringar är intressanta att följa för tillfället.
Skiftande diskurser i samhällsdebatten öppnar nya möjligheter, men ställer också nya utmanande frågor. Hur hittar man t.ex. balansen i privat-offentliga lösningar så att det blir intressant för privata företag att ingå samtidigt som det inte blir för dyrt för offentliga sektorn eller bakbinder det demokratiska systemet (genom att politiker ingår avtal som löper långt efter att deras aktuella mandatperiod tar slut)? Och innebär försäkringslösningar att man måste modifiera andra mål om solidaritet och jämlika, generella lösningar eller är det möjligt att bygga upp system i form av t.ex. gruppförsäkringar som kan öka solidariteten?
december 12, 2008
Mikael Lönnborg, assistant professor at Department of Social sciences at Södertörn University in Stockholm and at Uppsala centre for Business History at Uppsala University has written an interesting article on the importance of learning more from history when trying to explain the origin of financial crises and how to counter-act them.
The article ”Lessons from previous financial crises” will also be published in Scandinavian Insurance Quartly (Nordisk Försäkringstidskrift NFT) which is due to appear on the 15th of december.
Läs resten av inlägget här.
december 10, 2008
En tolkning av föregående inlägg är att det finns olika typer av företagande. En ansats är att se socialt företagande som en generationsfråga. En annan är att det krävs olika typer av socialt ansvar beroende på vilken funktion företaget har på marknaden. Utifrån entreprenörens synvinkel kan hela CSR-prylen framstå som rätt konstigt. Mindre företag har i allmänhet vare sig resurser, tid eller plats för CSR. Det är mer rättvist att se det mindre företagets uppgift som att ta sig in på marknaden och helst förnya den. Om Gringo meckar runt på sin marknad, bryter ny mark och får Svensson att sätta kaffet i vrångstrupen så uppfylls både det ena och det andra. De flesta som har en susning om realiteterna för mindre företag inser nog att det inte går att bli för nogräknad med samhällspatoset som ny och liten.
De stora koncernerna har dock en annan uppgift. Utifrån samhällets perspektiv fungerar det inte så lysande om Electrolux/Volvo/Atlas Copco/Sandvik packar ihop verksamheten och drar till ett lågkostnadsland utan att ens släcka lyset. Även om det finns lagar och regler kan det finnas skäl för dessa att ta ett särskilt ansvar om de har 800 anställda på en ort med 5 000 invånare. Det finns till och med skäl att förvänta sig ett ansvar från de som har råd. Här får helt enkelt storföretaget (och dess ägare) vänja sig vid vissa sociala avvecklingskostnader. Som mogen, välbärgad och gammal i gården blir kraven på socialt ansvar större.
