Arkiv
november 28, 2008
Allt fler utredningar visar att det finns entreprenörer i Sverige idag som inte får tillgång till det kapital som de behöver för att kunna starta upp eller expandera sin verksamhet. Varför är det så? Vi skulle kunna tala om ett marknadsmisslyckande som tycks näst intill oförklarligt. Så är det naturligtvis inte. Det finns flera skäl till att kommersiella banker idag inte ger alla entreprenörer tillgång till krediter och till att produkten mikrofinans, det vill säga små lån till entreprenörer i utanförskap, ännu inte institutionaliserats i Sverige.
För det första handlar det om legala hinder. Enligt kreditlagstiftningen får inte banker ge krediter till personer som bedöms ”icke-kreditvärdiga”. Vad detta begrepp egentligen innebär specificeras inte av lagstiftningen, men uttolkningen innebär att exempelvis personer med betalningsanmärkningar, som är under skuldsanering eller personer som saknar tillgångar oftast bedöms som alltför riskfyllda för att krediter ska kunna beviljas. Om vi tänker oss att vi vill arbeta med personer med utländsk bakgrund kommer dessa ofta att sakna tillgångar och personer med kriminellt förflutet och/eller missbrukarbakgrund kommer ofta att ha en krånglig ekonomisk sits som behöver redas ut innan lån kan beviljas.
Den andra typen av hinder kan vi benämna som infrastrukturella. Små, riskfyllda lån är dyra för bankerna. Samtidigt som man av goodwill-skäl inte kan prisdiskriminera och ge alltför höga räntor till personer som befinner sig i utanförskap.
Den tredje och kanske allra viktigaste anledningen till att svenska banker idag sällan arbetar med entreprenörer utan en etablerad relation till banksystemet är vad vi slarvigt skulle kunna kalla för ”kultur”. Svenska banker upplever en osäkerhet gentemot dessa målgrupper – vilka är deras förväntningar på en bank, hur vill de bli bemötta och hur bygger man som bank upp en relation med dessa kundgrupper?
Men om vi, som sparbankerna, talar om att vi, genom att tillhandahålla finansiella tjänster, vill bidra till samhällsnytta, så är det ett uppdrag som förpliktigar. Vi kan inte längre enbart tala om finansiella tjänster i termer av lönsamhet och risk utan vi måste också bedöma om våra tjänster faktiskt bidrar till samhällsnytta. Finansiella tjänster till grupper i utanförskap är ett sätt att återknyta till vårt uppdrag och även om detta inte direkt kommer att bli den mest lönsamma produktkategorin kommer detta mer än väl att kompenseras av den sociala avkastning som tjänsterna ger.
Mikrofinans handlar om att ge individer mer än bara tillgång till kapital. Det handlar om att se den lilla människan och genom att undanröja hinder som finns för att denna människa ska kunna infria sin potential. För att detta ska bli möjligt måste sparbankernas värdegrund genomsyra hela verksamheten. Vi ska finnas till för den lilla människan. Man ska inte behöva sätta på sig helgdagskläderna för att gå till banken. Man ska ändå bemötas med respekt. Lever vi som vi lär? Kanske är det vad vårt mikrofinansprojekt i slutändan kommer att visa.
november 27, 2008
Att driva företag och rädda världen samtidigt, går det? Ja, om man frågar kommande generationer, det vill säga 70-80-talisterna. Det är de som går i fronten för en ny typ av företagande i Sverige.
Det brukar kallas för socialt entreprenörskap, samhällsentreprenörskap och socialt företagande – de senaste åren har detta nya sätt att driva företag fått allt större genomslag. Det handlar om människor som använder företagandets mekanismer för att förändra världen.
Termen socialt entreprenörskap har myntats av Bill Drayton, grundare av den amerikanska organisationen Ashoka och betyder ”entreprenörer som arbetar för social förändring genom entreprenöriella lösningar”.
Sociala entreprenörer kan man finna i all sektorer i samhället. Det är människor som ser ett problem inom det sociala/ekologiska området som de vill lösa. Ofta drivs dessa sociala entreprenörer av att de vill förändra en hel struktur, ett helt system och i slutändan hela världen. Många av dessa sociala entreprenörer har valt att driva sin verksamhet i företagsform, så kallade sociala företag där man bygger in olika funktioner för att få in kapital. Dessa bolag genererar vinst precis som andra bolag men istället för att dela ut vinsten till aktieägare investerar man den i den egna verksamheten eller liknande nya produkter, bolag eller tjänster.
På många sätt är sociala entreprenörer och samhällsentreprenörer föregångare för hur man jobbar tvärsektoriellt och bryter ner de traditionella motsättningarna mellan ideellt och kommersiellt som så länge präglat vårt samhälle.
Läs resten av inlägget här.
november 26, 2008
När jag nyligen besökte ett seminarium i Helsingfors, där den demografiska utvecklingen och dess påverkan på pensionssystem diskuterades, slogs jag av att ämnet pensioner kan tillföras fler intressanta perspektiv om ämnet sträcks ut till att också omfatta frågor man vanligen kanske inte associerar med pensioner.
Tyskland, som många andra länder, står som bekant inför stora utmaningar tillföljd av en åldrande befolkning. I Helsingfors illustrerades detta bland annat av Prof. Dr. Herwig Birg http://www.herwig-birg.de/. De sjunkande födelsetalen var här i fokus, men Prof. Birg måste enligt min mening ha tappat bort några betydelsefulla parametrar, tillgången till barnomsorg och förutsättningarna för föräldraledighet.
I tidskriften The Economist belystes nyligen den politiska strävan att reformera det tyska skolsystemet. Där framgick bland annat att endast ett av sex barn under tre år har tillgång till offentligt anordnad barnomsorg. Vidare är föräldraledighet i Tyskland för de allra flesta detsamma som obetald ledighet, förvisso kompletterad med en rättighet att arbeta deltid.
I det sammanhanget kan man kanske också reflektera över jämställdhet och påverkan på pensioner. En visserligen inte helt färsk uppgift visar följande bild beträffande graden av uttag av föräldraledighet samt fördelning mellan män och kvinnor i några länder i Europa:
Kvinnor % Män %
Österrike 90 1
Danmark 93 3
Finland 99 2
Tyskland 95 1
Nederländerna 40 9
Norge 94 33
Sverige 90 78
Källa: Eurofound 1998
När bland annat pensionssystemen i allt större utsträckning utformas i syfte förstärka drivkrafterna att arbeta är det kanske trots allt inte så egendomligt att kvinnor i avsaknad av jämställda relationer samt bristande barnomsorg och otillräcklig föräldraförsäkring säger ett bestämt: Kinder? – Nein!
november 26, 2008
I de diskussioner som uppstått efter förstatligandet av Carnegie kan man notera att bloggosfären börjar spela en allt viktigare roll som arena för informationsspridning och opinionsbildning. Det tydligaste exemplet på detta är bloggen ”Carnegieforum – bloggen för små aktieägare i D. Carnegie”, som uppmärksammades av Affärsvärldens bloggkoll förra helgen. Samtidigt kan man se på blogganalyssajter, (t.ex. på Knuff.se) att antalet inlägg som innehåller ordet Carnegie har ökat markant vissa dagar under de senaste veckorna.
Det är Ronald Bengtsson som har startat bloggen Carnegieforum, och enligt egna uppgifter representerade den 1 300 000 aktier i D.Carnegie i måndags. Det gör uppropets medlemmar till den 6:e enskilt största rösten. Det som är intressantast med detta fenomen är den potentiella kraften som finns i denna typ av virtuella forum. Det har enbart tagit bloggen fyra dagar att samla ägarna till dessa 1,3 miljoner aktier. Detta beror främst på att nätet erbjuder en enkel kanal för att nå väldigt många på mycket kort tid (samt på ett extremt kostnadseffektivt sätt) genom bloggar och sociala nätverk, eftersom de ignorerar geografiska avstånd liksom även nationella, kulturella och språkliga gränser.
Men förutom detta väldigt konkreta och ganska unika exempel på betydelsefulla bloggar inom näringslivet, konstaterar VA:s Mikael Zackrisson att svenska företag börjat blogga i allt större utsträckning. Under rubriken Börsjättarnas okända bloggrevolution refererar han till en rapport som tagits fram av pr-byrån Burston Marsteller. I rapporten konstateras att svenska stora börsbolag är bäst i Norden på att blogga, och de ligger i nivå med och kanske till och med lite över amerikanska storbolag. I Sverige är andelen bolag på börsens Large Cap-lista med någon form av blogg hela 17,9%. Att jämföra med 4,2% i Norge, 4,2% i Finland och 14,8% i USA (Fortune 500-bolagen). Men siffrorna bör tolkas med försiktighet, eftersom underlaget är mycket litet. Undersökningen omfattar 56 svenska bolag, respektive 24 var för de andra nordiska länderna. Dessutom har ett par av de svenska börsbolagen redan hunnit lägga ned sina bloggar sedan undersökningen gjordes.
november 25, 2008
Ett antal forskare knutna till SNS publicerade i mars 2008 en bok med titeln ”Välfärd på deltid”. Boken innehåller en omfattande kartläggning av forskningen kring deltidsförmåner och bidrar med ett nytt perspektiv genom dess breda analys. Den har värde dels för beslutsfattare såsom politiker och arbetsgivare, dels som ett bidrag till ökad kunskap hos allmänheten om omfattningen av socialförsäkringssystemen. Rapporten analyserar vilken roll deltidsförmånerna spelar för arbetsutbudet och antalet arbetade timmar i ekonomin. Deltidsersättningar motiveras med att de stöttar arbetslinjen – det är bättre att arbeta lite än att inte arbeta alls. Men socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkring på deltid kan också leda till inlåsning om deltidsrelationen permanentas.
Ett av rapportens viktigaste resultat att frivilligt deltidsarbete de facto är en inkörsport till ofrivilligt deltidsarbete. Det gäller inte minst kvinnor. Deras relation till arbetsmarknaden påverkas dels av att de tar ut merparten av föräldraförsäkringen, dels av att deltidsarbete är vanligare inom t ex vård och hotell- och restaurangbranscherna, branscher där kvinnor dominerar. Vidare tyder resultaten på att deltidssjukskrivningar är en smidig övergång från heltidssjukskriven till heltidsarbete medan partiell sjuk- eller aktivitetsgaranti är en väg ut ur arbetskraften. Möjligheten att få pension på deltid har enligt forskarna lett till fler arbetade timmar än annars skulle ha varit fallet.
november 22, 2008
I samband med Harvard Business Schools (HBS) Business Summit i oktober höll professor Joseph Bower ett föredrag på ämnet The future of Market Capitalism. En intressant detalj är att man påbörjade det här projekt för två år sen. I backspegeln framstår detta som mycket framsynt.
De ledare som har intervjuats i projektet uttrycker en oro för att vi idag saknar management kompetenser på alla nivåer, dvs. i företag, inom nationella regeringar och i internationella institutioner för att kunna hantera flera av dagens kritiska frågor som: 1) den ojämlika inkomstfördelningen, 2) problem relaterade till migration, 3) miljö- och klimatutmaningarna och 4) ökad protektionism.
De uttrycker även en oro för att politiker kommer att vidta åtgärder som riskerar att hämma den ekonomiska tillväxten istället för att till exempel satsa på utbildning och kompetensutveckling som kan bidra till att minska den ojämna inkomstfördelningen inom länder och i världen. Man befarar också att världens regeringar inte kommer att kunna skapa ramverk och regler på global nivå som krävs för att kunna motverka miljö- och klimathot samt möjliggöra en fungerande handel.
På frågan vad HBS kan bidra med för att tackla de ovannämnda utmaningarna ges tre olika svar:
1) Utbilda ledare till skickliga entreprenörer. Världen behöver entreprenörer som kan bygga nya stora företag som bland annat kan ge personer med låga inkomster arbeten.
2) Ledare för globala företag måste redan idag hantera frågor som mångfald, komplexitet och storskalighet. Dessa kunskaper behövs för att hantera världens utmaningar, t.ex. i internationella institutioner som FN eller WTO .
3) Hjälp ledare inom näringslivet att hantera dagens utmaningar genom att erbjuda bättre scenarios, studieprojekt och cases. Globala ledare bör också kunna träffas och diskutera dessa i andra miljöer än i samband med stora ”kändisarrangemang” som World Economic Fourm i Davos.
Från HBS ser man dock en stor utmaning när det gäller att utbilda och lära ledare att hantera problem på systemnivå – i ett privat företag är ledarens uppdrag tydligt och väldefinierat (skapa värde åt aktieägarna) och hans/hennes roll är legitim. Detta gäller dock inte alls på samma sätt om ledare istället ska ta sig an övergripande problem på systemnivå.
Här belyser man onekligen en utmanade fråga: vilka personer är vi beredda att ge mandat att leda systemförändringar på global nivå där man både tar hänsyn till de positiva effekter som fria marknader har inneburit för världens ekonomiska tillväxt och samtidigt främjar en hållbar utveckling utifrån klimat-, miljö och sociala perspektiv? Och hur kan de erhålla den legitimitet som krävs för att kunna åstadkomma faktiska förändringar?
Josphs Bowers föredrag (som i sig innehåller flera korta intervjuer med olika ledare) är ca en halvtimme långt och kan ses på denna videolänk.
november 20, 2008
Behovet av energi ökar.
Tillgången till energi minskar
Vår påverkan på miljön ökar.
Dessa tre ”hard truths” levererade Karl Rose, chefsstrateg på Shell International när han bjöds in till Sverige av Globaliseringsrådet för några veckor sedan.
Vad gör då Shell för att möta upp en allt osäkrare framtid? De arbetar med scenarios, Shell Energy scenarios, det vill säga målar upp olika bilder av hur energifrågan kommer att se ut i framtiden. Allt för att företaget ska vara beredda att agera snabbt, en i tid som är skakig och orolig.
Rose poängterade att nästa 10-årsperiod kommer bli än mer föränderlig än det senaste decenniet och kraftiga svängningar är något vi måste lära oss att hantera. Satsningar på förnybar energi är absolut nödvändig och han såg Europas roll som ledande då det gäller att komma fram till ett nytt globalt klimatavtal och storskaliga satsningar på ny teknologi.
Om några veckor startar det stora klimatmötet, Cop 14 i Poznan, Polen där världens länder ska försöka enas om en agenda för ett nytt klimatavtal. Det återstår att se om Europa och Sverige, verkligen kan ta ledningen och föra ett avtal i hamn i Köpenhamn nästa år.
Ett längre referat från Shells chefsstrategs besök finns här
november 20, 2008
Stå-upparen Magnus Betnér har några kloka ord att säga om bankväsendet; se hans utläggning om förtroendekris med mera här:
http://www.youtube.com/watch?v=wgAN6fdGzJk
november 18, 2008
Mikrofinansmarknaden har globalt, under de senaste åren, växt explosionsartat och mer än 3 000 institutioner tillhandahåller nu ca 133 000 000 klienter med lån, sparande- och försäkringstjänster (Daley-Harris, 2007). Tillväxten har varit mest dramatisk i de fattigaste delarna av världen (Afrika, Asien och Latinamerika), men även i USA och Europa är fenomenet på frammarsch. I Europa finns ett hundratal mikrofinansinstitutioner varav 70 % startade sin verksamhet år 2000 eller senare. (Jayo et al, 2008). När den mexikanska mikrofinansinstitutionen Compartamos börsintroducerades i april 2007, gav detta ett kapitaltillskott på $ 458 miljoner. Institutionen med lån för $400 miljoner i sin portfölj gjorde en vinst på $80 miljoner förra året (se t.ex. Malkin, 2008).
Att det finns en enorm tillväxt – och lönsamhetspotential internationellt torde det således inte finnas några tvivel om. Men vilken är potentialen i Sverige? Vi vet att cirka 400 000 människor får ekonomiskt bistånd (socialbidrag) årligen. Ungefär var femte svensk har varit fattig åtminstone under ett år sett över en längre tidsperiod. Cirka fyra procent lever varaktigt i fattigdom. Samtidigt vet vi också att bidragsberoende orsakas av såväl strukturella som individuella faktorer och det är förmodligen inte i Sverige som i Bangladesh att vi kan ge en fattig ett lån och tro att denne därmed kommer att bli framgångsrik entreprenör. Det krävs förmodligen mycket mer stöd i form av utbildning, coachning och inte minst dialog med relevanta myndigheter. För en tidigare missbrukare och/eller kriminell ligger ofta gamla skulder kvar – hur ska detta hanteras? Många är dessutom rädda för att förlora sitt bidrag och vill därför inte försöka sig på att driva eget företag.
Vi tror att det behövs ett helhetspaket som skissartat kan se ut på det sätt som beskrivs i bilden. Vi tror att ett mikrolån åtminstone behöver kombineras med:
• stöd från ideella aktörer som redan arbetar med människor i utsatthet och som kan ge handledning och coachning
• utbildning i entreprenörskap som handlar om alltifrån momsredovisning till innovation
• myndighetssamtal där frågor om skuldsanering och bidrag kan hanteras.
På detta sätt vill vi ”väva” ett stöd runt individer i utanförskap som ska ge dem möjlighet att gå från att vara bidragstagare till fullgoda entreprenörer och lönsamma bankkunder. Eftersom det svenska banksystemet, till skillnad från banksystemen i många låginkomstländer, är välutvecklat handlar mikrofinans framför allt om att bygga en bro mellan individer i utanförskap och banken. Det handlar om att etablera en relation med människor som inte har en bra bankkontakt och därför inte får de finansiella tjänster som han eller hon är i behov av. Det handlar alltså i minst lika stor utsträckning om sparande och försäkringar som om mikrolån. Målsättningen är också tydlig – entreprenörerna ska lämna mikrofinansprogrammet så snart som möjligt och bli helt vanliga bankkunder. Men innan individen har nått den mognadsnivån där behövs stöd och vi tror detta stöd utgör den viktigaste ”flaskhalsen”. Givet att vi kan få till bra och kostnadseffektiva stödprocesser är potentialen stor – även om vägen till att realisera den är lång och ibland lite krokig.
november 14, 2008
The Commission on Climate and Vulnerability was appointed by the Swedish Government in June 2005. The commission’s overall objective was to assess regional and local impacts of global climate change on the Swedish society. The commission presented its final report ”Sweden Facing Climate Change - Threats and Opportunities” in October 2007.
The commissions most important conclusions and proposals:
1. It is necessary to make a start on adapting to climate changes in Sweden. The principal features of the climate scenarios are sufficiently robust to be used as a basis for climate adaptation initiatives.
2. The risk of floods, landslides and erosion will increase to such an extent that increased preventative measures are necessary. A government climate adaptation appropriation should be established in support of large-scale costly initiatives.
3. The rate of forest growth will increase sharply and conditions for agricultural production will improve. Adapatation measures are needed, however, to minimise damage and preserve biodiversity.
4. There is a risk of dramatic changes in the ecosystems in the Baltic Sea. Climate change will exacerbate the present date situation.
5. The water quality in lakes and water courses will deteriorate. Actions will be needed in order to maintain good drinking-water quality.
6. The mountains will for the most part turn to scrub, which will have a negative effect on the reindeer herding industry and mountain tourism.
7. The warmer climate will affect health. Heat waves and increased spread of infections will increase mortality.
8. Sweden’s energy balance will benefit as a result of reduced need for heating and increased hydropower potential.
9. The county administrative boards should be given a key role in climate adaptation efforts. A special climate adapatation panel should be established at each county administrative board , to support the municipalities’ local adaptation initiatives.
10. A new institute, exclusively focusing on climate research and adaptation, should be established.
In December 2008 the Swedish Goverment will present a climate bill which will specify which adaptation measures are to be implemented in the forthcoming years.
