Arkiv
oktober 23, 2008
Den svenska välfärden står inför stora utmaningar framöver. De demografiska och ekonomiska utmaningarna är enorma medan förslagen då det gäller finansiering är få.
En av lösningarna på problemen skulle kunna vara Public Private Partnerships, så kallat PPP. Men i Sverige är PPP-diskussionen inom välfärdsområdet i stort sett obefintligt. Orsak: ämnet hamnar lätt i en politiserad höger-vänster debatt.
Vill du delta i diskussionen om PPP inom välfärdsområdet är du välkommen att anmäla dig till det första SIND-seminariet som går av stapeln på Handelshögskolan den 4 november!
Joakim Palme debatterar med Jens Magnusson vilket därefter kommenteras av en politikerpanel, [läs mer].
Här nedan kan du läsa Erika Augustinssons artikel om PPP utifrån en intervju med Joakim Palme, VD på Institutet för Framtidsstudier och Jens Magnusson, Välfärdsekonom på SEB, som också deltar i ovanstående seminarium.
PPP- Vad är det?
Av Erika Augustinsson
Den svenska välfärden står inför stora utmaningar framöver. De demografiska och ekonomiska utmaningarna är enorma medan förslagen då det gäller finansiering är få.
En av lösningarna på problemen skulle kunna vara Public Private Partnerships, så kallat PPP. Men i Sverige är PPP-diskussionen inom välfärdsområdet i stort sett obefintligt. Orsak: ämnet hamnar lätt i en politiserad höger-vänster debatt.
Det menar i varje fall Jens Magnusson, som är välfärdsekonom på SEB och en av få som tittat närmare på Sveriges möjligheter att använda sig av Public Private Partnerships( OPS, Offentlig och Privat Samverkan) inom välfärdsområdet.
- Vi måste få in mer kapital för att kunna finansiera välfärden framöver. Den problemformuleringen är de flesta överens om. Det är i diskussionen kring hur det ska göras som åsikterna går isär, säger Jens Magnusson.
Han menar att diskussionen kring PPP ofta blir alltför politisk och ideologisk där debattörer hamnar i en gammal retorik kring vad som ska vara privat och offentligt, beroende på politisk hemvist.
-Visst, på 70-talet när direktören fick en privat vårdförsäkring då var det en gräddfil för de rika, men så är inte fallet idag. När en hel kommun köper privata vårdförsäkringar då är det ett vulgärargument att hävda att det är en gräddfil för rika. Faktum är att vi redan idag har 130 000 personer som har väntat i vårdköer längre än vad staten har sagt ska vara maxtid. (läs resten av artikeln genom att klicka på Read the rest of this entry nedan)
Läs resten av inlägget här.
oktober 22, 2008
I samband med att etiska fonder diskuteras uppkommer ofta frågan om man (folk? du?) verkligen är villig att offra en del av avkastningen för att bidra till en bättre miljö? Detta är en helt onödig fråga, i mitt tycke! Självklart är företags arbete med miljö och etik något som inte står i motsättning till att dessa företag samtidigt kan vara en god investering för ägarna. Det var länge sedan Milton Friedmans berömda artikel publicerades i NY Times (närmare bestämt 38 år sedan) och vi är många som har kommit längre i vår förståelse för relationen mellan socialt ansvar och framgångsrikt företagande sedan dess.
Frågan om etikfondernas avkastning aktualiserades idag (igen) under ett seminarium som Kommissionen för hållbar utveckling arrangerade på temat finanssektorn och klimatet. En del av diskussionen kom att handla om huruvida etiska investeringar (vilket här avser kapitalförvaltning som även väger in miljö- och sociala aspekter) ger sämre eller bättre avkastning än ”vanliga” investeringar.
Det finns nämligen en vitt utbred myt om att den här typen av investeringar ger sämre avkastning. Bilden förmerades även under nämnda seminarium av en finansforskare från Handelshögskolan i Stockholm (där även undertecknad är verksam). Därför är det på sin plats att lägga fram några fakta på bordet, som förhoppningsvis kan bidra till att korrigera missuppfattningen att etiska investeringar nödvändigtvis innebär en målkonflikt med avkastningen.
Inom ramen för ett MISTRA-finansierat projekt har ett flertal studier på temat genomförts, och där har man funnit att aktieportföljer som också beakatar bolagens miljö- och/eller sociala ansvarstagande i vissa fall har genererat högre riskjusterad avkastning än sin konventionella motsvarighet, och i andra fall att ingen signifikant skillnad föreligger. En sammanfattning av studierna finns på projektets hemsida.
På den svenska fondmarknaden tycks det i allmänhet ha varit fördelaktigt att investera i etiska fonder sedan åtminstone 1990-talet och framåt: Folksam har tagit fram data som visar att under tioårsperioden sista december 1996 till sista december 2006 var den genomsnittliga avkastningen för etiska fonder högre än den genomsnittliga avkastningen för samtliga fonder på marknaden. Detta gäller inte bara för tioårsperioden som helhet, utan även för studerade delperioder om fem, fyra, tre, två respektive ett år.
Det betyder förstås inte att etiska fonder inte kan både gå sämre och bättre än marknaden i övrigt i olika tidsperioder (och detta blogginlägg bör förstås inte tas som ett placeringsråd!). Men det är uppenbarligen fullt möjligt att låta sitt kapital verka med hänsyn till en mijömässigt och socialt hållbar utveckling och samtidigt få en konkurrenskraftig finansiell utväxling på sin investering. Det är alltså dags att avliva myten om att etiska fonder automatiskt innebär en kompromiss med avkastningen!
oktober 20, 2008
I dagens debatt talas det mycket om hållbar utveckling eller sustainability på engelska. Ordet används i många olika sammanhang och därför kan begreppet förlora sin genomslagskraft då det kopplas till var och vartannat substantiv, t.ex. hållbar skola, hållbar tillväxt ,hållbart ledarskap, hållbar hälsa o.s.v. Listan kan göras lång- men vad innebär begreppet hållbar och på vilket sätt kan det anses vara hållbart?
Jag vill problematisera uttrycket hållbarhet eller hållbar utveckling och inte enbart koppla det till ekonomisk tillväxt. Social och ekologisk hållbarhet är lika viktigt i sig, då de tre är betingade av varandra.
Tron på att ekonomisk tillväxt och teknologiska framsteg kommer att lösa framtida ekologiska och sociala problem är inte hållbar. Den ekonomiska hållbarheten är beroende av att vi har en stabil social grund som demokrati och lika rättigheter. Utan en ekologisk hållbarhet är de ovan två snart inte tänkbara.
Varje medborgare har ett samhällsansvar- ett ansvar för att kommande generationer också kan leva på denna planet under drägliga förhållanden. Medborgaren är en del av samhället liksom företagen. Det svenska samhället är en del av det globala systemet- tillsammans utgör vi en helhet; en helhet som vi bör ha en långsiktig plan för. Vi kan inte se oss som avskilda – som avgränsade sektorer i slutna system.
Det handlar i grund och botten om grundläggande mänskliga värderingar. Vilka värderingar har vi? Vad styrs vi av? Vad vill vi tillsammans uppnå?
Tror vi enbart på konkurrens, prispress och effektiv resursallokering eller är mångfald, valfrihet och utveckling värderingar vi hellre kan och vill låta oss styras av?
Det är bara genom att mötas över sektorsgränserna som vi kan uppmärksamma och definiera vilka värden som ska styra oss. Genom att forskning, företag och opinionsbildare möts kan vi tillsammans definiera de värden som tillsammans med verktygen ska utgöra vår definition för ett hållbart finans- och försäkringssystem.
SIND- Sustainable Insurance and Finance Development är en arena för dialog och samarbete över sektorsgränser där akademi, bransch och opinionsbildare kan mötas för att tillsammans definiera och pröva hur finans- och försäkringssystemet kan bli mer hållbart- utifrån den definition vi gemensamt kommer överens om.
——————
Det engelska begreppet sustainable development som på svenska översätts hållbar utveckling myntades av Brundtlandkommissionen 1987. Kommissionen var tillsatt av Världskommissionen för miljö och utveckling på uppdrag av FN1987.
Definitionen enligt den är: ” ”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov.”Hållbar utveckling består av tre delar:
- Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.
- Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.
- Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt
oktober 17, 2008
I Sternrapporten, som under 2006 togs fram på uppdrag av Englands dåvarande premiärminister Tony Blair, görs en genomgripande analys av hur klimatförändringarnas kommer att påverka världsekonomin. I kapitel 19.6 ”Spreading risk and protecting the vulnerable” diskuteras försäkringsfrågor.
Sternrapporten menar att privata försäkringslösningar, vad gäller skydd mot skador orsakade av naturkatastrofer, både har för- och nackdelar. Till fördelarna hör att privata försäkringslösningar är ekonomiskt effektiva då de har riskbaserade premienivåer, vilka i kombination med försäkringstagarnas självrisker, uppmuntrar till vidtagande av förebyggande åtgärder. Till nackdelarna hör att privata försäkringslösningar riskerar exkludera de grupper som är utsatta för stora risker eller har begränsade ekonomiska resurser. Klimatförändringarna, vilka förväntas öka risken för naturkatastrofer, i kombination med att försäkringsbolagen utvecklar allt mer sofistikerade riskmodelleringsverktyg kan enligt rapporten medföra att premiesättningen i än högre grad kommer att bli avhängig försäkringstagarens, förväntade eller reella, riskexponering.
I tider som dessa, då finanskrisen ruckar på positionerna i ”the state-market relationship” ligger tanken att stat och marknad även bör diskutera ansvarsfördelningen vad gäller andra former av katastrofer, t.ex. naturkatastrofer, nära till hands …
oktober 17, 2008
”På Wall Street har man enligt olika beräkningar hittills förlorat mellan 1 och 1,5 tusen miljarder dollar i finanssektorn. Sanningen är att vi för närvarande förlorar åtminstone mellan 2 och 5 tusen miljarder dollar per år i naturkapital”.
Det säger ekonomen Pavan Sukhdev som är på väg att besöka Stockholm för att prata om den studie som han leder, The Economics of Ecosystems and Biodiversity.
Stern-rapportens genomslag då det gäller att göra oss medvetna om klimatförändringarna och vilka kostnader det innebär, gjorde att klimat plötsligt blev ett ord på allas läppar. Nu vill EU-kommissionen göra samma sak då det gäller våra ekosystem. Därför har de bjudit hit rapportförfattaren Pavan Sukhdev, tisdagen den 21 oktober. Studien har likt ”Stern-rapporten” (The Stern Review on the Economics of Climate Change) räknat på vad förlusten av biologisk mångfald kostar jämfört med kostnaderna för att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Studien initierades under det tyska EU-ordförandeskapshalvåret i 2007 på uppdrag av Tysklands miljöminister, Sigmar Gabriel, och EU:s miljökommissionär, Stavros Dimas med syfte att öka förståelsen för de reella ekonomiska värden som naturen ger oss, och att visa vilka ekonomiska verktyg som kan användas för att mäta dessa värden. En första delrapport har presenterats, en andra delrapport kommer ut 2009 och slutrapporten presenteras 2010.
Det är i samband med larmrapporter om klimatförändringar och utarmade ekosystem som tanken om ekotjänster och ekosystem blir alltmer aktuell. Vi kan inte längre ta för givet att naturen ska förse oss med rening av vatten och luft, reglering av klimat eller pollinering av växter. Dessa så kallade ekotjänster är satta ur spel, beroende på människans framfart, växande befolkning och klimatförändringar, och är oftast inte inräknade i ekonomiska kalkyler. Vi förutsätter att de ska fungera som vanligt.
Men enligt FN-studien Millenium Ecosystem Assessment är världens ekosystem under hårt tryck. De senaste 50 åren har över 60 procent av världens ekosystem förstörts eller utarmats kraftigt.
Under seminariet deltar även Ladislav Miko, direktör vid EU-kommissionens generaldirektorat för miljö och Åsa Norrman, departementsråd på miljödepartementet.
oktober 15, 2008
We are looking for english-speaking writers! How to reach a sustainable Insurance and Finance system is of course a global issue. Are you a researcher, business analyst, opinion-builder or other stakeholder and want to contribute with your perspective, ideas and input contact Jessica Dymén at sind@sind.nu
oktober 14, 2008
Just nu riktas allt fokus på de olika ländernas krispaket för att försöka mildra effekterna av finanskrisen och de positiva effekterna dessa har fått på världens börser. Men vad händer bortom den akuta krisen och man kan börja analysera händelseförloppet mer djupgående? Kommer det att bli några rättsliga efterspel? Vilka är det i sådana fall som blir parter i dessa mål?
Brittiska premiärministern, Gordon Brown, sa redan den 8e oktober att brittiska regeringen planerade att stämma Island för att få tillbaka det insatta kapital som tusentals sparare hade i landets drabbade banker.
I Singapore vill arga kunder stämma finansbolagen för att de påstås ha misslett kunderna när de sålde komplexa strukturerade produkter till dem. Bakgrunden är att många kunders sparkapital gick upp i rök när Lehman Brothers kollapsade. Den 11e oktober demonstrerade därför missnöjda kunder i Hong Lim Park – en plats som används av medborgarna för att hålla tal och anordna offentliga debatter – mot hur banker och finansbolag som enligt de lurat på dem riskabla strukturerade produkter, utan att de själva förstod att de investerade i riskabla produkter.
Nicolas Nassim Taleb (författaren till bestsäljaren ”The Black Swan”) fortsätter samtidigt sin skoningslösa kritik mot ekonomer i allmänhet och banktjänstemän i synnerhet. På sin blogg uppger han att han håller på att bevisa att riskmått orsakar ett oproportionerligt ökat risktagande av omisstänksamma användare. Konsekvensen blir att många förespråkare av kvantitativa riskmått (som författare och konsulter som använder VAR-metoden) borde kunna bli stämda för att de erbjudit falska riskvärderingsmått, eftersom dessa istället lett till ökat risktagande. Även om personer uppmanas att komplettera de kvantitativa måtten med s.k. stresstest räcker inte dessa. Taleb vill därför försöka bevisa illusionen av trygghet och vad den illusionen får för konsekvenser.
Redan tidigare i somras försökte amerikanska jurister samla ihop drabbade aktieägare från både USA och Frankrike för en gemensam gruppstämning mot franska banken Société Générale för dess oväntade miljardförluster, vilket orsakade stora kapitalförluster för både amerikanska och franska aktieägare.
Vem har ansvar för konsekvenserna – företaget eller kunderna?
I USA har amerikanska tobaksbolag blivit stämda på enorma belopp av kunder som ansett sig vara oskyldiga och som hävdat att blivit förledda att köpa produkter som varit farliga för deras hälsa och liv. Man har krävt att tobaksbolagen ska ta ansvar för de konsekvenser som deras produkter medför. På liknande sätt argumenterar nu t.ex. de barskrapade bankkunderna i Singapore. De anser sig vara oskyldiga till att deras investerade kapital har utraderats den senaste månaden och vill att finansbolagen ska ta ansvar för de felaktiga råd de gett till sina kunder. Även om det förstås finns många olikheter mellan tobaksbolagens produkter och bankernas verksamheter är det ändå lite intressant att reflektera kring vad effekterna kan bli om bankerna anses ha tagit för lite ansvar för konsekvenserna av sina produkter.I Sverige verkar man inte planera några större förändringar när det gäller marknadsföring och försäljning av spar- och placeringsprodukter. Däremot får vi kanske se nya regler i USA eller inom EU.
Kan det hända att vi om ett par år har regler som begränsar användningen av ord som ”trygg” eller ”säker” i marknadsföringen av spar- och placeringsprodukter eller att annonser och reklam tvingas ha stora varningstexter som upplyser om riskerna på samma sätt som tobak och alkohol har idag?
oktober 9, 2008
CSR kan ses som en lyx i detta tidevarv då finansvärlden hotar rämna. CSR är ju fint och vackert när det finns en stor kostym där perifera verksamheter kan tillåtas, men nu är det dags att skära ner på det som inte är kärnverksamheten. Visserligen borde i rimlighetens namn behovet av CSR vara som störst när nöden är som störst, men det finns ju prioriteringar. Hur många projekt kommer att gå i stå när konjunkturen viker? Ett svar är att de organisationer som har sett CSR som en biverksamhet vilken inte har särskilt mycket att göra med kärnan kommer vara de som först drar sig ur. Kanske är det i sammanhanget lika bra. En organisation som ändå inte kommer att göra CSR till en integrerad del av de inre värderingarna gör knappast det mest insiktsfulla jobbet.
oktober 8, 2008
De svarta rubrikerna i media om den aktuella finanskrisen har lett till att många småsparare och privata bankkunder har sett om sitt hus och hört av sig till bankerna för att dels försäkra sig om att deras besparingar täcks av den statliga insättningsgarantin, dels flytta pengar till säkrare sparformer. En konsekvens av finanskrisen verkar således vara att allmänheten har fått en snabbkurs i finansiell utbildning.
Just finansiell läskunnighet hos den allmänna befolkningen är ett ämne som har diskuterats allt intensivare det senaste året – både i Sverige, inom EU och i övriga världen bland annat i USA och Ryssland.
Redan i våras hävdade man i en artikel i tidskriften the Economist att krisen på amerikanska bolånemarknaden är resultatet av en ny företeelse – finansiell analfabetism – pensionssystem, låneformer och investeringsmöjligheter är numera så komplicerade att allt fler inte förstår vad de ger sig in på när det väljer pension, köper hus eller investerar sitt kapital.
Även i Sverige har frågan fått högre prioritet. Finansinspektionens förstudie om svenskarnas kunskaper och attityder visade att mer än varannan konsument köpte de flesta av sina finansiella produkter av samma aktör. Oftast utan att jämföra med vad konkurrenterna kan erbjuda. Om man undantog bolånen så var det bara omkring var fjärde konsument som jämförde ett erbjudande från sin husbank med vad motsvarande produkt skulle ha kostat hos någon annan. Mats Odell konstaterade därför i ett tal i november 2007 att i klartext betyder det att drygt 3,5 av landets cirka 4,8 miljoner hushåll inte utnyttjar sin konsumentmakt på detta område.
Läs resten av inlägget här.
oktober 5, 2008
Medan tidningarna skriver sakliga förklaringar om hur ompaketering av lån och medgivande av krediter på osäkra grunder banat väg för den pågående finanskrisen, sätter etikforskaren Peter Norberg fingret på vad det kanske egentligen handlar om: Det är machokulturen i finansvärlden som ligger bakom kraschen vi nu bevittnar. En kultur som består av patriarkala strukturer med en överdrivet positiv syn på risktagande och ett mantra om att egenintresse skapar effektiva marknader.
”Finansmarknaden är ett reservat för unga, aggressiva män där politiskt inkorrekta beteenden och värderingar som styrka och djärvhet gynnas”, menar Norberg i ett inlägg i Expressen. Han gör jämförelser med karaktären Gordon Gekko i filmen Wall Street, en pengahungrig och hänsynslös finanshaj.
Sina slutsatser om den rådande finanskulturen baserar Norberg på intervjuer med börsmäklare och med blivande dito på landets handelshögskolor.
Visst finns fler variabler i mixen som skapat finanskrisen än manskulturen, såsom politiska beslut och otillräckliga regelverk, men Norbergs genusperspektiv är både relevant och uppfriskande för en debatt om finansmarknadens roll i samhället.
———————————————
För den som vill veta mer om vad som rör sig i huvudet på den typiska finansmannen rekommenderas boken ”Finansvärldens människor” författad av Peter Norberg 2005, eller hans doktorsavhandling ”Finansmarknadens amoralitet och det kalvinska kyrkorummet” som försvarades vid Handelshögskolan i Stockholm 2001.
