Arkiv
september 21, 2008
Mitt i finanskrisen tänkte jag passa på att försöka se runt hörnet och spana ut i den virtuella världen och de möjligheter som webb 2.0 öppnar inom försäkringssektorn. Termen webb 2.0 används ofta för att beskriva en hel ny generation av IT-teknik, som har utvecklats efter IT-bubblan sprack i början av 2000-talet. Vissa menar att det bara är en marknadsföringsfras och att tekniken i stort sett är densamma som förut. Medan andra hävdar att termen sammanfattar en ny affärsgeneration som markant skiljer sig från de affärsmodeller som företagen använde före IT-bubblan.
Vad är webb 2.0?
Begreppet webb 2.0 myntades av Tim O’Reilly, grundare av O’Reilly Media. Han definierade webb 2.0 som en affärsrevolution (business revolution) inom datorindustrin som uppkom till följd av en förflyttning ut på internet som plattform och ett försök att förstå förutsättningarna för framgång på denna nya plattform.
Exempel på webbtjänster som uppfyller kriterierna för Web 2.0 är Youtube, Flickr, Wikipedia och del.icio.us.
Webb 2.0 och försäkringar
Eftersom utvecklingen på nätet generellt sett och särskilt på de olika virtuella arenorna går snabbt samt kraften i den är så stark är jag säker på att även försäkringsbranschen kommer att påverkas av – och kanske även vara med och påverka – webb 2.0-arenorna. Frågan är bara på vilket sätt samt hur snabbt utvecklingen kommer att gå?
Redan idag finns det flera områden där trenderna inom webb 2.0 påverkar försäkringsindustrin, som efterfrågan på webbaserade tjänster, samarbetande och deltagande tekniker samt vikten av databaser.
Läs resten av inlägget här.
september 19, 2008
Nyligen presenterade Socialdemokraternas Rådslag för Välfärd sin huvudrapport med titeln ”Investera i vår välfärd”. Huvudförfattare är Ylva Johansson och Stefan Löfven. Rapporten spänner över ett brett spektrum av områden och innehåller naturligtvis skarpa politiska ståndpunkter men också en del praktiska förslag.
En viktig slutsats är att den offentligt finansierade välfärden måste få kosta mer i framtiden, inte minst pga att andelen äldre i befolkningen ökar.
Man betonar att den politiska debatten om välfärdens finansiering ofta framställs som ett val mellan ”mer privat finansiering” och ”höjda skatter”. Det finns dock enligt rapporten en tredje väg, nämligen en starkare arbetslinje. Huvudtesen är att successivt förlänga livsarbetstiden med 3 år(från 30 till 33år) fram till år 2025. Om detta mål uppnås skulle ett stort tillskott av skattemedel kunna användas för framtida investeringar i välfärden.
När nu socialdemokraterna på allvar gett sig in i diskussionen om framtidens välfärd vore det önskvärt att den av regeringen sedan länge utlovade parlamentariska utredningen om våra socialförsäkringar sjösätts snarast. Det var ju allianspartierna som under förra mandatperioden ställde krav på en sådan utredning och där förarbetet i form av Anna Hedborgs mycket förtjänstfulla arbete redovisades i november 2006. Planerna på en parlamentarisk utredning fanns dessutom med i alliansens regeringsförklaring redan efter valsegern 2006.
En förhoppning är att den privata försäkringsindustrin bereds möjlighet att bidra med kunskap och erfarenhet till den kommande utredningen. En annan intressant fråga är förstås vilka socialförsäkringar som bör ingå i utredningen?
september 12, 2008
Saker och ting börjar röra på sig vad gäller klimatanpassning. Regeringen meddelade den 9 september att man tänker anslå 7 miljarder kronor på energi, klimat och klimatanpassning från 2009 till 2011. Cirka 600 miljoner är öronmärkta för klimatanpassning. Exakt hur pengarna ska användas avslöjas inte förrän i samband med klimatpropositionen framåt årsskiftet, men Vänerns översvämningsproblemtik omnämns särskilt.
Det mest glädjande är kanske det faktum att klimatanpassning särskilt omnämns i samband med att regeringen föreslår klimatåtgärder …
september 11, 2008
Just nu finns det flera tecken på att man börjar få en skiftande syn på risker och riskhantering, både vad gäller riskberäkningsmodeller, vilka som har ansvar för risker och riskhantering och vilken input som ska ligga till grund för riskanalysen.
En av de mest omdiskuterade böckerna för tillfället när det gäller risker och hur man kontrollerar och hanterar risker är Nassim Nicholas Talebs ” The Black Swan: The Impact of the Highly Improbable”. Boken tar upp många exempel och behandlar ett brett spektra av ämnesområden. Den har framför allt uppmärksammats för att Taleb hävdar att de flesta ekonomer, och i stort sett alla banktjänstemän lever i en fantasivärld i vilken framtiden kan kontrolleras av sofistikerade matematiska modeller och säkra risk-management system. När boken först kom ut fick Taleb både bankkollektivet och ekonomerna emot sig som hävdade att han inte förstod vad han pratade om. En populär anekdot är att han hade en föreläsning för banktjänstemän på Socité Géneral i december 2007, där han hävdade att de satt på ett berg av risker – ett menageri av svarta svanar. De trodde honom inte. Sex veckor senare gav den svarta svanen, Jérôme Kerviel, banken en förlust på ungefär 42 miljarder kronor.
När människor började inse den amerikanska bolånekrisens globala omfattning och inverkan på världens finansmarknader ökade samtidigt intresset för Talebs kritik, som främst riktar sig mot att de statistiska modellerna bygger på normalfördelningskurvor och därmed missar de enorma effekter som extremvärden har på systemet. Istället lyfter han fram Benoit Mandelbrots teorier om fraktaler. Begreppet fraktaler kommer från latinska ordet bruten och de spelar en viktig roll för kaosteorin. För att förklara vårt förhållande till risk använder sig Taleb av vetenskapsfilosofen Karl Popper, som i sin tur tog hjälp av svarta svanar för att illustrera hur teorier om verkligheten bör växa fram. Hypotesen att alla svanar är vita gäller ju inte längre om vi upptäcker en svart svan (de finns i Australien). Med hjälp av fraktaler kan vi reducera överraskningen att plötsligt stöta på svarta svanar, tror Nassim Nicholas Taleb.
Läs resten av inlägget här.
september 2, 2008
Klimatförändringarna ställer olika aktörer i samhället inför nya komplicerade problem. Det gäller både frågor som rör ansvar för förebyggande åtgärder och riskminimering samt de brännande frågorna om betalningsansvar och reparations- och återuppbyggnadsansvar efter att katastrofen varit framme. Som ett inspel i den aktuella debatten efterlyste t.ex. ordföranden i återförsäkringsjätten Swiss Re, Peter Forstmoser, nya former för offentligt-privat-samarbete när han talade på International Disaster and Risk Conference i Davos. Forstmoser menar att det framför allt är viktigt i utvecklingsländerna. Han skulle gärna se nya former av offentlig-privat-riskdelning, som ger stater, NGOs eller utvecklingsbanker möjlighet att finansiera sina fonder genom att använda försäkrings- och kapitalmarknadsinstrument.
När det gäller staters behov av att bättre kunna uppskatta risker som klimatförändringarna medför har det även varit en aktuell diskussion i Storbritannien – där främst risken för översvämningar av naturliga skäl varit i fokus. Den brittiska försäkringsindustrin tvingades göra utbetalningar på nästan 3 miljarder pund i samband med de stora översvämningarna sommaren 2007 och anklagade regeringen för att inte ha satsat tillräckliga resurser på vallar och andra åtgärder som kan försvara mot översvämningar.
Sedan dess har försäkringsindustrin krävt att brittiska miljömyndigheten (EA) ser över sina riskmodeller för att kartlägga områden med hög översvämningsrisk – enligt en artikel från Times Online skulle EA ta fram ett nytt system under våren. Samtidigt försöker industrin själv komma fram med nya riskberäkningsmodeller för att bättre kunna uppskatta olika klimatrisker. Riskmanagementföretaget, RMS har t.ex. tagit fram en ny riskberäkningsmodell som ska göra det möjligt för användare att göra riskkalkyler ända ner på gatunivå istället för att stanna vid postnummerdistrikten, som man gör idag.
De senste årens väderkatastrofer och klimatdebatten generellt sett har bidragit till en ordentlig omprioritering på den internationella och nationella politiska agendan och har även påverkat företagens strategier. Frågan är om debatten också håller på att driva fram nya samarbetsmodeller mellan stat, kommun, ansvariga myndigheter (el, tele, vatten, vägar) och försäkringsbolagen – framför allt när det gäller riskhantering och kostnadsfördelning?
september 1, 2008
Att försäkra sig om en säker framtid – försäkringsbolagens roll i att anpassa Sverige till ett förändrat klimat
Klimatförändringarna kommer att öka risken för naturskador, t.ex. översvämningar, ras och skred, i Sverige. Anpassningsåtgärder bör vidtas så snart som möjligt för att minska risken för dessa skador. Frågan är inte längre vad som ska göras, utan vem som ska göra vad. Offentliga aktörer, i form av kommuner och myndigheter, men även privata aktörer har ett ansvar för att nödvändiga anpassningsåtgärder ska komma till stånd. Försäkringsbolag kan fylla en mycket viktig funktion när det gäller att sätta press på stat och kommuner att initiera och driva på klimatanpassningsåtgärder.
Läs resten av inlägget här.
