augusti 20, 2010
Det har nu gått 40 år sedan utgivningen av Maja Ekelöfs mycket uppmärksammade bok ”Rapport från en skurhink”. Det är säkert många fler som haft åsikter om denna bok än de som verkligen har läst den. Därför var det med glädje jag köpte boken i originalutgåva för en tia på sommarens enda loppmarknadsbesök. Den var absolut läsvärd, både rent litterärt och som tidsdokument för att kunna reflektera kring hur det svenska samhället utvecklats sedan början av 70-talet. Några exempel.
- Antalet kvinnliga riksdagsledamöter har ökat från 49 till 165.(SCB)
- 1970 producerades ca en tredjedel av den svenska elen från olja. 2010 står kärnkraften för ca hälften av elproduktionen. Vattenkraften stod för huvuddelen av resterande del både 1970 och 2010. (SCB)
- Antalet dödade i trafiken har minskat med 70% sedan 1970.(SCB)
- Andelen överviktiga vuxna har ökat från ca 30 %, 1970 till ca 45%, 2010.(SCB)
- Andelen av befolkningen 20-64år som får sin försörjning från offentliga trygghetssystem har ökat från ca 12%, 1970 till ca 20%, 2010.(SOU 2006:86)
Mycket i den svenska välfärden har förstås blivit bättre sedan 1970 men det är definitivt på tiden att socialförsäkringssystemen ses över och att välbehövliga reformer så småningom genomförs. Det är därför glädjande att den sedan länge aviserade parlamentariska socialförsäkringsutredningen nu kommer till stånd med Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson som ordförande. Bland övriga ledamöter finns många bra personer och valet av Irene Wennemo (LO) som utredningssekreterare lovar gott.
För snart fyra år sedan presenterade Anna Hedborg slutbetänkandet från sin hyllade socialförsäkringsutredning vars syfte var att skapa ett brett kunskapsunderlag för den parlamentariska utredning som nu är aktuell. Många olika parter har sedan dess krävt att denna utredning ska startas under innevarande mandatperiod, inte minst de tunga fackliga organisationerna. Vid sommarens Almedalsvecka var också framtidens socialförsäkringssystem ett tema för flera seminarier. En positiv slutsats därifrån är att det verkar finnas ett genuint intresse från båda de politiska blocken att inte omedelbart låsa sig i tvärsäkra åsikter kring lösningar, utan istället först försöka enas om problembilden.
Utredningsdirektiven är relativt öppna och omfattar i princip alla socialförsäkringar relaterade till sjukdom och ohälsa. Även frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring ska utredas, vilket främst är ett intresse från alliansens sida. Översynen ska dessutom belysa samspelet mellan de allmänna, de kollektivavtalade och de privata försäkringarna. Eftersom det snart är riksdagsval är det förstås troligt att direktiven kommer att kompletteras vid ett eventuellt regeringsskifte.
För försäkringsbranschen är kanske arbetsskadeförsäkringen av störst intresse. Direktiven ger här utrymme för helt nya lösningar där även privatisering är ett alternativ. Branschen har därför all anledning att på olika sätt bidra med kunskap och synpunkter i lämpliga former. Utredningen ska pågå till maj 2013.
augusti 19, 2010
Svenska Dagbladet skrev igår att för de alternativa bankerna i Sverige har kristiderna varit goda tider. I artikeln intervjuades Annika Laurén som är vd på Ekobanken. Banken bygger sin affärsidé på att de som sparar sina pengar där ska vara säkra på att de används till projekt som bidrar till ett hållbart samhälle – ekologiskt, socialt eller kulturellt. De erbjuder bara in- och utlåning, ingen placering i finansiella instrument, och de lånar inte upp pengar på någon finansmarknad för att låna ut, och är därför befriade från krisproblemen.
Enligt Annika Laurén såg de en tillströmning av nya kunder när krisen bröt ut 2008. Främsta argumenten som folk använder för att gå med i banken är att de tycker att det är skönt med en bank som inte finns till för att någon annan ska tjäna pengar på dem.
Denna begynnande trend med ökat intresse för alternativa banker kan man även se i USA. Där har Arianna Huffington, grundare av den stora bloggtidningen ”Huffington Post”, varit med och dragit i gång the ”Move your money” movement. Move your money-rörelsen är en ideell kampanj som uppmanar enskilda och institutioner att flytta sina pengar från landets största Wall Street banker och sätta in de på lokala banker eller finansinstitut istället.
I ett blogginlägg på Huffington Post skriver, ekonomikolumnisten Don McNay, att USA fick välja mellan en finansiell hjärtattack eller en finansiell cancer, och den amerikanska regeringen valde det senare. Han menar dock att det fick till konsekvens att medan de som arbetar på Wall street upplevde en ”dip” i ekonomin så föll de vanliga människorna på gatan hela vägen ner till botten och har stannat där sen dess. Don McNay uppmanar därför sparare och placerare att överge jättarna på Wall Street genom att flytta sina pengar till lokala banker och finansinstitut, dels för att rösta med fötterna och visa sitt missnöje med hur de stora bankerna har agerat, dels för att det är troligare att de lokala bankerna kommer försöka sprida ut mer pengarna i lokalsamhället eftersom de inte har några miljonbonusar som ska delas ut till de själva.
Här i Sverige kunde de 64 fristående sparbankerna i Sparbankernas riksförbund dessutom konstatera att medan flera av de stora affärsbankerna i Sverige gjorde miljardförluster under 2009 blev den sammanlagda vinsten för de fristående sparbankerna över två miljarder kronor.
En möjlig konsekvens av finanskrisen skulle därför kunna bli en renässans för den lokala banken – om än i begränsad utsträckning. Där visserligen inte vinsterna är lika höga under de goda tiderna, men där spararna slipper uppröras över det de anser vara oskäliga bonussystem eller riskerar att behöva rädda banken via skattsedeln i kristider.
augusti 18, 2010
”1000 invandrarkvinnor får bröstcancer varje år, risken att de ska dö av sjukdomen är högre”.
Detta kan man läsa i en rapport som Ingrid Kössler från Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation (BRO) presenterade på ett seminarium i Almedalen i somras.
Jag hade förmånen att vara talare där och blev djupt påverkad av detta problem som finns i vårt samhälle idag.Fakta: En svensk studie visar att bland 540 000 kvinnor minskade dödligheten med 43 % hos dem som deltagit i bröstundersökning. Totalt kunde 886 dödsfall undvikas!För att rädda ett liv behöver 472 undersökas. Men 18 % av de kallade kvinnorna kommer inte. Invandrarkvinnor med icke nordisk bakgrund uteblir dubbelt så ofta som svenskfödda. Detta innebär att sjukdomen upptäcks i ett senare skede och att dödligheten ökar.
19 av 21 landsting/regioner skickar bara en kallelse till mammografi, och de som uteblir får ingen påminnelse.De som uteblir är kvinnor med låg inkomst och kvinnor födda utanför norden. Cancern upptäcks då inte i tid. Helt orimligt enligt mitt sätt att bedöma det.
Patientavgifterna är mellan 80 kr och 200 kronor för mammografi. Det kan tyckas vara en billig livförsäkring, men vi vet också att nästan var tionde förälder har väntat med att hämta ut läkemedel till sina barn av ekonomiska skäl. 90 000 skolbarn har inte fått den behandling deras läkare rekommenderat. Borde inte samhället ta hela kostnaden för mammografi om det är en del av problemet?
Läs resten av inlägget här.
augusti 17, 2010
I efterdyningarna till den globala finanskrisen – ett för tillfället något våghalsigt påstående – har diskussionen om storleken och utformningen av kraven på kapitaltäckning för banker nått en publik bortom de smala branschtidskrifternas läsekrets. I det här avseendet kan man konstatera att kapitaltäckningsregler för försäkringsbolag alls inte röner samma intresse och tyvärr – för mig som anställd i ett försäkringsbolag – svårt att ta till som samtalsämne på en middagsbjudning där väder och prisutvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholm redan har uttömts.
Inte desto mindre pågår det en utveckling på EU-nivå som syftar till att införa ett nytt gemensamt regelverk för kapitaltäckning i försäkringsbolag och vars konsekvenser redan nu kan skymtas. Regelverket går under benämningen Solvens II och i korthet och mycket förenklat syftar detta till att kraven på försäkringsbolagens kapitaltäckning i större utsträckning ska göras beroende av de risker som verksamheten exponeras emot. Ju högre risktagande, desto högre krav på kapitaltäckning. En rimlig princip som givetvis syftar till att säkerställa att försäkringsbolagen kan infria de löften som de ställer ut. Få lär ha invändningar emot detta men samtidigt är det viktigt att beakta att kraven på kapitaltäckning utformas på ett sådant sätt att dessa i sig inte medför andra oönskade konsekvenser.
Under våren publicerade paraplyorganisationen för de europeiska försäkringsförbunden (CEA) ett positionspapper i vilket man uppmärksammar de negativa konsekvenser för konsumenter, företag och ekonomin i stort som allt för långtgående krav på kapitaltäckning kan medföra. Bland annat uppmärksammar CEA förhållandet att ett allt för tufft regelverk kan leda till att utbudet av sparprodukter med garantier minskar, vilket innebär att spararna i större utsträckning tvingas in i produkter där de i högre grad själva bär den finansiella risken. Positionspappret från CEA ska givetvis betraktas mot bakgrund av att fönstret för lobbying ännu inte är stängt Bryssel och att det fortfarande finns möjligheter för aktörer att påverka Kommissionen att mildra och förändra vissa inslag i det föreslagna regelverket.
Oaktat CEAs eventuella framgångar att påverka Kommissionen står det dock klart att vissa konsekvenser som CEA uppmärksammar, redan har blivit verklighet. I Danmark har till exempel SAMPENSION KP A/S, som förvaltar tjänstepensioner för vissa grupper av offentliganställda, meddelat att bolaget kommer att ta bort den garanterade räntan och att förvaltningen i fortsättningen ska ske i form av fondförsäkring, utan garanterad ränta. Motivet till denna förändring är de nya kapitaltäckningsregler som kommer att införas inom EU år 2012. Att behålla garantin skulle enligt bolaget ha tvingat fram en minskad risknivå i placeringstillgångarna och därmed minska den förväntade avkastningen, ett alternativ som skulle ha drabbat spararna i form av lägre pension alternativt högre kostnader för arbetsgivarna.
För svenska förhållanden, där så kallad traditionell försäkring med garanterad ränta är den dominerande formen för förvaltning av tjänstepension, är utvecklingen av gemensamma kapitaltäckningsregler inom EU av stor betydelse. I Sverige har vi kunnat se en utveckling där nivåerna på de garantier som ställs ut vid förvaltning i traditionell försäkring har sjunkit och i vissa fall numera endast avser en garanti om återbetalning av nominellt värde på inbetalda premier. Det är inte orimligt att anta att denna utveckling förstärks till följd av nya kapitaltäckningsregler och att garantier ytterligare tunnas ut eller helt försvinner som inslag i de produkter som tillhandahålls av försäkringsbolag för sparande till tjänste- eller privat pension. En utveckling som förutsätter att spararna själva har förmåga att bära den finansiella risk som ett tuffare regelverk för kapitaltäckning har gjort lite dyrare jämfört med tidigare att dela med andra i ett försäkringsbolag.
augusti 8, 2010
Veckan Affärer skrev förra veckan om att tio procent av alla fonder inom PPM är miljömärkta och på Pensionsmyndighetens hemsida står att myndigheten ställer krav på hur fondbolagen hanterar sina placeringar. Men när VA frågade Pensionsmyndighetens pressekreterare Kristina Kamp om vilka kraven var så svarade hon att de inte ställer några särskilda krav eller gör några specifika granskningar av fonderna. Det innebär alltså att miljöfonder mycket väl kan investera i alla globala oljeföretag.
Samtidigt menade Torbjörn Isacsson i en krönika förra veckan att de svenska fondförvaltarna länge har fört spararna bakom ljuset med sina så kallade miljö- och etikfonder. Han kritiserade också fondbolagens argument att fondförvaltarna sätter press på bolag som inte sköter sig, för att på så sätt genomdriva förbättringar. Enligt Isacsson påminner i praktiken ett svenskt fondbolags inflytande på en internationell oljegigant mer om en oljedroppe i Atlanten än de massiva effekter som Shell har i Nigerdeltat, eller BP i mexikanska golfen. Han uppmanade därför fondspararna att ställa hårdare krav på förvaltarna – eller byta fond.
Frågan är dock hur kunderna ska kunna hitta de miljö-etiska fonder som placerar pengarna på ett sätt som de anser är förenligt med miljö-etiska principer i dagens enorma fonddjungel. För två år sen lät Pensionsmyndigheten analysföretaget GES Investment Services göra en bedömning av de miljö-etiskt märkta fonderna. En liknande analys ska upphandlas av myndigheten i höst. Kanske kan denna nya analys ge lite vägledning för de kunder som vill veta vilka bolag som spararnas pengar faktiskt placeras i.
augusti 2, 2010
I en krönika i SvD Näringsliv skriver Olle Nygårds att snälla företag inte existerar. Mot bakgrund av de nya globala riktlinjerna för Corporate Social Responsibility (CSR), som ska sammanfattas i standarden, ISO 26000, skriver Nygårds att storföretagen redan har en alltför splittrad självbild. Å ena sidan lägger företagen ner resurser på viktiga förmåner för de anställda, som subventionerade gymkort, ergonomiska kontorsmöbler och näringsanpassade menyer i matsalen. Å andra sidan är företagets vd och toppsäljare ute i världen och enbart fokuserar på en sak – att sälja, dvs tjäna så mycket pengar som möjligt. Och på dessa säljmöten är varken ergonomer eller dietister med. Nygårds slutsats är därför att när företag låtsas vara goda är det lika mycket hyckleri som att låtsas att wrestling är en sport utan koreografi.
Samtidigt påpekar, dock Bengt Mattson som arbetar som CSR- och miljöchef på Pfizer AB, i ett blogginlägg att även om han i stort håller med Nygårds resonemang om att företagen har som främsta uppgift att tjäna pengar så är det viktigt att komma ihåg att det inte betyder att socialt och miljömässigt ansvarstagande företag inte skulle existera. “Snällism” och CSR-arbete är inte samma sak. Han påpekar också att den största delen av ett modernt CSR-arbete idag är väl integrerat i den direkta affären. Företagen skall tjäna pengar, men det går att göra gott för samhället samtidigt.
Nygårds avslutar sin krönika med att konstatera att alla älskar en målskytt. Även om den spelar fult. Och det brukar förvisso stämma, men samtidigt skulle man kunna hävda att målskyttens prestation bara kommer bli riktigt stor om man även lägger till en viktig pusselbit – nämligen ett samhälle som fungerar väl och därmed ger förutsättningar för många människor (dvs en en stor publik) att lägga sina pengar, sin tid och sitt engagemang på att följa matchen och bry sig om resultatet.
augusti 2, 2010
Det här är mina första rader på sind.nu. Jag heter Mikael Petersson och är 50 år ung med en lång karriär i Folksam. De senaste 11 åren har jag förutom en regionchefsroll också startat och drivit en flerspråkig kundtjänst i Malmö, som servar människor från mer än 100 nationer via snart 100.000 samtal årligen. Vi gör det på 18 språk.
Nu har jag fått förmånen att axla en ny roll, den som Diversity Business Manager (DBM).
Det innebär att jag utifrån ett affärsperspektiv ska utveckla alla kundmöten sedda utifrån ett mångfaldsperspektiv. Snart 2 miljoner människor med utländsk bakgrund, 13-14% av befolkningen har nedsatt hörsel osv osv.
Att kunna kommunicera med dessa människor på olika språk och sätt är synnerligen viktigt för att alla oavsett etnisk bakgrund eller fysisk begränsning ska kunna inse vilka trygghetslösningar man har och har möjlighet till i Sverige.
Jag kommer också att arbeta med integrationsfrågor. Det första som sker är ett stort projekt för att halvera ungdomsarbetslösheten på tre år i Södertälje i segregerade områden. Tänker berätta mer om detta i en senare rapport.
Just nu skriver jag på min affärsplan och förbereder en medverkan i Visby under Almedalsveckan.
Önskar dig en skön sommar
Mikael Petersson
Diversity Business manager
Folksam
juli 7, 2010
På ett mycket välbesökt seminarium i samband Almedalsveckan i Visby presenterade igår
tankesmedjorna Arena Idé och Timbro sin slutrapport Vi har råd med framtiden. Rapporten har författats av en kommission, som tankesmedjorna har tillsatt för att lyfta upp frågan om framtidens finansiering av välfärden. Kommissionens arbete har letts av f d statssekreteraren, Per Borg.
I kommissionens rapport konstaterar man att medborgarnas efterfrågan på vård och omsorg ökar mer än vad dagens skattefinansiering klarar. En bit in på 2020-talet kommer ett ansenligt finansieringsgap uppstå. Det gäller därför att prioritera vilka behov som är så angelägna att de ska finansieras offentligt. Dessa ska gälla alla medborgare och ingå i ett offentligt åtagande, som ska vara tydligt, förutsägbart och begripligt. Samtidigt anser kommissionen i sin rapport att det som inte faller inom det offentliga åtagandet blir medborgarnas eget ansvar, ett ansvarstagande som ska underlättas och inte försvåras.
I de efterföljande kommentarerna så poängterade först folkhälsominister, Maria Larsson (kd), att man på socialdepartementet har gjort beräkningar som visar att vi i Sverige skulle kunna få fram stora belopp genom effektiviseringar inom hälso- och sjukvård samt äldreomsorgen. Samtidigt invände Ylva Johansson (s) starkt mot den delen av rapporten som talar om medborgarnas eget ansvarstagande och möjligheten att komplettera de offentliga tjänsterna med egna försäkringar eller andra privata betalningslösningar.
Vid seminariet påpekade även kommissionsledamoten Jens Magnusson, som också sitter med i SInd:s inspirationsråd, att även om man har pratat om att vi behöver arbeta längre i flera decennier nu, så har den faktiska pensionsåldern bara höjts marginellt de senaste 30 åren. Det innebär att även om politikerna ofta pratar om att en lösning på detta problem är att vi ska arbeta längre, både genom att människor ska komma ut på arbetsmarknaden tidigare samt stanna kvar i arbetskraften längre innan de går i pension, så ville rapportförfattarna ändå betona inga finansieringslösningar bör förkastas innan man har analyserat dem djupare, inklusive privata finansieringslösningar som ett komplement till att finansiera välfärdstjänster i framtiden.
Det var tydligt på seminariet att detta är en mycket ideologiskt fråga, men oavsett om vad deltagarna tyckte om rapportens slutsatser så var de alla överens om att frågan om välfärdens framtida finansiering är väldigt viktig och bör lyftas högre upp på den politiska dagordningen. Och på denna punkt har Borgkommissionen givit ett spännande bidrag till den kommande debatten.
juni 21, 2010
Just nu pågår en spännande diskussion om risker och riskanalyser inom såväl traditionell media som på ett antal bloggar.
Per Lindvall frågar i en analys idag i SvD Näringsliv om banker ens vet vad risker är. Han konstaterar att de personer som har till yrke att förvalta eller handla med andras pengar anser att begreppet risk är volatiliteten, standardavvikelsen, men Per Lindvall tycker istället att riskmått bör fokusera på huvudfrågan: nämligen risken att göra en permanent förlust på sin investering. Det riskmåttet är dock svårt att sätta en siffra på.
Richard H Thaler är inne på samma spår som Per Lindvall i en krönika i New Your Times (11/6) för han anser att eftersom oljeutsläppet i Mexikanska golfen följer hack i häl på den finansiella krisen kan man urskilja ett giftigt recept för katastrofer. Ingredienserna består av risker som felaktigt tros vara försvinnande små, komplicerad teknik som inte förstås fullt ut av antingen ledningen eller tillsynsmyndigheter, och knepiga relationer mellan företag som inte vet hur mycket de kan lita på sina partners. Han menar att dessa faktorer kan förklara kriserna för både försäkringsbolaget AIG under finanskrisen och dagens kris för BP.
Thaler får dock till viss del mothugg av ekonomiprofessorn Rajiv Sethi som i ett inlägg på sin blogg betonar att det kan det uppstå en betydande tidsskillnad (tidslagg) mellan det tillfälle då man beslutar att ta en risk och inträffandet av en katastrof. Under tiden mellan dessa två händelser (dvs. accepterandet av risken och inträffandet av en katastrof), kommer de som accepterat risken att generera ovanligt höga vinster och samtidigt sätta sina mindre risktagande konkurrenter i den svåra situationen att antingen följa deras exempel eller acceptera en successivt minskande marknadsandel. Det resulterar i ett flockbeteende där hela branscher agerar som om de alla har samma förväntningar som de som är allra mest optimistiska. Rajjiv Sethi menar därför att det snarast är konkurrenstrycket som gör att företag agerar på detta sätt, och handlingarna utförs ofta mot deras bättre vetande.
Läs resten av inlägget här.
juni 18, 2010
Efter gårdagens historiska beslut om den svenska kärnkraften vill jag bara kort återkomma till den så häftigt debatterade ansvarsfrågan. Man kan självklart ha synpunkter på det ekonomiska åtagande som gäller för kärnkraften. Genom den nu förändrade lagen sker trots allt en kraftig beloppshöjning inom ett system som genom bindande internationella konventioner innehåller ett stort mått av ordning och transparens. Det är också värt att komma ihåg att den samlade försäkringsindustrin fn inte kan erbjuda ett större skydd än det som nu blir ett krav. Således skulle högre krav bara leda till ett oförsäkrat ansvar med litet värde för dem som eventuellt kan drabbas av en skada i framtiden.
Jag vill därför återkomma till problemet med de oklara förhållandena för vattenkraften som helt saknats i debatten. Förvisso har dammägare sk strikt ansvar för eventuella skador men utöver detta finns inget ordnat system med tex obligatorisk försäkring eller bestämda krav på ansvarsbelopp etc. Det enda som är säkert är att de ansvarförsäkringar som tecknas för dammbrott inte är i nivå med den skaderisk som finns vid en allvarlig dammolycka. Huruvida staten är beredd att finansiellt träda in i ett sådant fall är obesvarad. Slutsatsen är således att den uppmärksamhet som statsmakterna ägnat försäkrings- och ansvarsförhållandena för kärnkraftsindustrin saknar motsvarighet för vattendammarna, vilket är mycket oroande.
